Hett tips: boka biljett till teaterföreställningen Ronja Rövardotter på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Den är från 7 år i vuxens sällskap och det är bara några få föreställningar kvar (sista är 28/3), så gör det NU.
Ronja Rövardotter är alltså nyaktuell både i teaterversion och som japansk tecknad serie i SVT, lördagar 20.00. I onsdags såg jag teaterpjäsen med min sjuåring och vi har även sett de första avsnitten av TV-serien på SVT Play.
Ronja-pjäsen är en fantastisk uppvisning i steampunkstil. Jag tror aldrig att jag gillat en barnteater sÃ¥ mycket? En stor anledning till det är förstÃ¥s att Astrid Lindgrens berättelse är bra. Den innehÃ¥ller sÃ¥ mycket fint: Mattis upplevelse av att fÃ¥ barn, de fantasifulla farorna i skogen som mÃ¥ste mötas, vänskapen mellan Birk och Ronja som uppstÃ¥r mot alla odds. Pjäsen är originalberättelsen trogen och Ronja-konnässörer känner garanterat igen en stor del av replikerna. Samtidigt är pjäsen unik, framför allt visuellt. Steampunk-stilen passar oväntat bra! Riktigt lyckat att ersätta den visuellt tilltalande skogen, som man ju kan njuta av bÃ¥de i den gamla klassiska tv-serien och den nya tecknade, med nÃ¥gonting annat visuellt spektakulärt. Mattisborgen som ett metallvidunder, vildvittror pÃ¥ styltor och med enorma metallklor… mörkt och läskigt, men tilltalande.
Pjäsen är ingen musikal men innehåller åtskilliga melodiska inslag som vårskriket och när Borka gör entré och spelar elgitarr. Det bjuds också på dans och akrobatik, inte minst av rumpnissarna som är försedda med studsiga jätterumpor. Ett flertal riktigt häftiga nummer förhöjer verkligen stämningen.
…och jag som vanligtvis är enormt kinkig gällande att ”spexa till det” gillade verkligen alltihop. Jag tyckte inte att nÃ¥gonting var fÃ¥nigt eller överdrivet pÃ¥ ett dÃ¥ligt sätt. Ingen skämskudde, bara wow. SÃ¥ himla bra avvägt.
Det fanns visserligen ett par karaktärer som gav lite comic relief, vilket jag brukar störa mig på. Jag tänker två rövare med vissa verbala svårigheter. Men det var bara ett fåtal tillfällen och det kändes inte utdraget.
En rolig överraskning var att alla grupper i pjäsen innehöll bÃ¥de män och kvinnor. Rövare, vildvittror, rumpnissar… och grÃ¥dvärgar antar jag, men det var svÃ¥rare att se. Jag tyckte det var häftigt att höra vildvittror med mörka stämmor och att de kvinnliga rövarna var lika skitiga och gutturalvrÃ¥lande som de manliga.
Över huvud taget gjorde skÃ¥disarna bra ifrÃ¥n sig. Kul detalj att Skalle-Per spelades av ”Alfred” frÃ¥n tv-serien om Emil i Lönneberga.
Åh, vilken bra pjäs! Jag överhörde barn i publiken som sa att de varit där flera gånger. Jag förstår dem, jag hade också kunnat se den igen.
Vi kommer fortsätta se serien på SVT Play. Intrycket efter de första två avsnittet är gott. De första reflektionerna: alla ser lite för rena och prydliga ut, skogen är fantastiskt vacker, möjligtvis berättas det lite för makligt för att falla de allra yngsta i smaken? Det senare tyckte jag i alla fall efter att ha sett hela första avsnittet utan att Ronja lämnat bäbisstadiet. Men det var kul att se henne som toddler i avsnitt 2 och det tyckte även treåringen här hemma. Jag gillade skildringen av Mattis oro att skicka ut Ronja på upptäcktsfärder i skogen. Att ge barn ökad frihet är något jag själv funderar mycket över och det är inte lätt.
Se dessa, om du kan! Eller läs boken, förstås.
» Info om Ronja Rövardotter på Kulturhuset Stadsteatern
» Ronja Rövardotter på SVT Play
