Krokodiljakten eller när Ester kom bort i affären

Krokodiljakten eller när Ester kom bort i affären av Ylva Karlsson och Katarina Strömgård är fylld av härliga illustrationer – där jag speciellt faller för ansiktsuttrycken hos de olika leksakerna – och tar oss med på en fartfylld berättelse som balanserar mellan verklighet och fantasi.

Ester är på köpcentrumet med sina föräldrar (två pappor och en mamma, tack för detta normbrytande upplägg och för att det bara får vara så, utan förklaring!) och kommer bort, eller ja, hon tycker att det snarare var de som kom bort (ett väldigt fint sätt att förankra perspektivet hos barnet), när hon tar rulltrappan upp utan dem för att de tar så lång tid på sig, och sen nästa rulltrappa för att komma tillbaka, men oops denna gick också upp och inte ner.

Ester hamnar på leksaksavdelningen där hon sätter sig på ett ställe för att lättare bli hittad (bakom en hylla i perfekt barnlogik). Efter en stund blir hon lite sömnig, innan … en jättestor krokodil anfaller.

Mina barn (snart 4 och 6 år) tyckte att krokodilen var lite läskig och greppade hårt om mina armar medan jag läste och det blev tydligt hur olika vår fantasi fungerar. Som vuxen såg jag att det var en uppblåsbar badleksak och avfärdade den därmed som ofarlig, medan barnen också såg att det är en badleksak men för dem gjorde det den inte mindre farlig.

Både de och jag la på direkten märke till att det inte bara var krokodilen som kommit till liv, utan att alla affärens leksaker också gjort det och att de alla är livrädda för krokodilen. Leksakernas ansiktsuttryck är obetalbara, speciellt slottets öppna mun vid anfallet och sengångarens skratt när krokodilen fastnar i en smal rulltrappa som leder ännu högre upp.

Där ovan står eftermiddagsfika framdukat och mellan det lilla bordet, bakelserna och den tickande klockan i krokodilens mage slår bild- och textreferenserna till Alice i Underlandet över mig och nostalgin böljar högt.

Boken har en fin dramatisk kurva då Ester, efter att ha ätit av bakelserna, slutar fly och både hjälper krokodilen att komma loss OCH räddar de andra leksakerna, innan hon kontaktar ett affärsbiträde och får hjälp att hitta sina föräldrar igen.

Det här är en mysig bok, fylld av spänning, fantasi och humor som jag tror är precis på rätt sida av läskig för många barn i målgruppen.


Krokodiljakten eller när Ester kom bort i affären
Författare: Ylva Karlsson & Katarina Strömgård
Illustration: Katarina Strömgård
Förlag: Rabén & Sjögren (2021)
ISBN: 9789129727401
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Frida Kahlo – Porträtt av en konstnär

Den stora behållningen i boken Frida Kahlo av Sandra Dieckmann och Lucy Brownridge, i serien Porträtt av en konstnär, är de fantastiska, färgsprakande illustrationerna som verkligen förmedlar känslan av Kahlos tavlor.

Varje uppslag har minst en av Kahlos tavlor infogad i bilden och Dieckmann har  lyckats spegla stilen och färgerna från tavlorna när hon ritat sina illustrationer. Det är en fröjd att bläddra i boken och att sjunka ner i betraktelse av bilderna.

Texten däremot känns lätt oinspirerad. Vi får lära oss om Kahlos liv, men det saknas framåtdriv i berättelsen, något som fångar barnens intresse längre än ett par sidor. Målgruppen överensstämmer med åldern på mina barn (snart 4 och 6 år) och, även om alla så klart är olika och en del gillar mer faktaböcker medan andra föredrar skönlitterär text, var det tydligt att de inte fann texten speciellt imponerade. Tyvärr.

När jag frågade efter vi läst klart om de gillat boken, fick jag (för första gången någonsin) ett starkt nej till svar från sexåringen. Det är väldigt starkt för att komma från henne och slog mig speciellt då hon betraktat bilderna noggrant och verkat fascinerad av dem.

Jag som förälder älskar tanken att, utöver läsglädje, ordförrådsbygge och fantasi, också kunna förmedla vetskap och allmänbildning till barnen. Men jag vill att detta ska ske på ett engagerande sätt så att våra lässtunder är något de ser fram emot och här misslyckas tyvärr denna vackra bok.

Samtidigt är jag glad att vi har läst boken från pärm till pärm då ett litet intresse för Kahlos konstnärskap ändå troligen har väckts. Jag uppskattar också de sista uppslagen med ytterligare information om de tavlor som inkluderats, även om det kanske känns lite som överkurs för målgruppen, men det är ju inte helt fel om föräldrarna lär sig något också.


Frida Kahlo – Porträtt av en konstnär
Författare: Lucy Brownridge
Illustration: Sandra Dieckmann
Översättning: Sara Årestedt
Förlag: Rabén & Sjögren (2021)
ISBN: 9789129725025
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

När jag var stor och du var liten

Jujja Wieslander är en av författarna bakom de världskända barnfavoriterna Mamma Mu och Kråkan.

Emma AdBåge är illustratören, författaren och serieskaparen som bland annat fått Augustpriset för den fina bilderboken Gropen.

När jag var stor och du var liten sammanstrålar de för första gången i en berättelse om hur kämpigt det kan kännas för lillasyskonet att aldrig komma ikapp sitt storasyskon trots att hen ju också fyller år efter år efter år. Och varför är lillasyskonet egentligen inte med på bilderna från när storasyskonet var yngre?

Berättelsen är vardaglig och igenkänningen stor.  Det här är frågor som ofta förekommit hemma hos oss när min yngsta undrar vart hon är på diverse bilder och ofta pratar om när hon kommer bli större än storasyster, medan storasyster rättar och säger att hon alltid kommer vara störst, och sen börjar räkna: när jag blir sju år så är du fem, när jag blir tio så är du åtta, mamma, hur gammal är lillasyster när jag är tjugo?

Det var därför ingen överraskning att boken mottogs väl här hemma. Lillasyster lyssnade förundrat och kollade noga på bilderna, och varje detalj diskuterades ordentligt mellan de två. Storasyster protesterade när ”liten” i boken börjar prata om hur det var när hon var störst, precis som ”stora” sedan gör på nästa sida.

Texten är mitt i prick och den vardagliga situationen beskrivs så fint genom illustrationerna med de väldigt talande ansiktsuttrycken. Jag gillar hur mamman alltid finns i närheten, upptagen med vardagsbestyr men alltid med ett öra uppmärksamt riktat mot barnen. Hennes reaktioner förhöjer ytterligare eskaleringen av konflikten, trots att mammans reaktioner endast syns i hennes ansiktsuttryck och kroppsspråk då hon aldrig pratar eller interagerar med barnen utan låter dem diskutera, bli osams och lösa problemet med framtiden själva.

Syskonkärleken visas också tydligt, speciellt i de sista uppslagen, när den ständigt närvarande rivaliteten ger plats för dans och glada planer för när de blir hundra år.

Jag tror att det här är en bok som passar alla barn som har ett syskon och även barn som inte har det men som har något barn i sin närhet som är yngre eller äldre och någonsin har funderat över det här med vart de fanns innan de fanns.


När jag var stor och du var liten
Författare: Jujja Wieslander
Illustration: Emma AdBåge
Förlag: Rabén & Sjögren (2021)
ISBN: 9789129729153
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Så fick hon inga fler – ”jag ska bara”

En av de böcker vi hade med till Ungern när vi adopterade vår son, då tre och ett halvt år, var ”God natt, Alfons”. Jag hade valt länge. Fram och tillbaka. Han kunde förstå mer avancerade historier, men kunde ingen svenska. Jag öppnade boken och sökte i texten. Den var full med substantiv, substantiv som jag sedan kunde kombinera med prepositioner och efter det ord som ”törstig”, ”kissnödig” och ”rädd”. Bilder till allt. Dessutom var ju handlingen fokuserad på att sova och somna…

Efter en tid tillsammans tog jag fram boken och lade dem tillsammans med de som vi hade fått på ungerska, Bogyo y Babosa.  Han fastnade direkt för Alfons. Han pekade, lärde sig nya ord varje kväll, övade på att kombinera dem. Skrattade varje gång Alfons pappa låg och sov på golvet, som om han en dag inte skulle göra det. Älskade att peka på månen utanför fönstret och i boken. Gick med boken under armen när han fått på sin pyjamas och sa ”Alfons läsa nu”.

Ju oftare sonen sprang fram till just den lådan med Alfons på biblioteket, ju äldre han blev och vi kunde läsa de mer avancerade böckerna, ju mer började jag intressera mig för denna bokskatt och kvinnan bakom dem. Jag insåg att jag visste det mesta om denne pojke med den stickade noppriga tröjan, men inget om Gunilla Bergström. Modern till alla dessa böcker.

Jag insåg snabbt att över tre miljoner människor satt bänkade varje vecka på 80-talet och såg filmatiseringen. Att böckerna har sålt i över sju miljoner exemplar och översatts på trettio språk. Att den vanligaste frågan som föräldrar ställde var om Alfons mamma och det som ifrågasättes var saften i glaset efter tandborstningen. Att hon alltid svarade att mamman kanske diskade, låg på sjukhus, var deprimerad eller bara satt i rummet bredvid. Att saften nu är utbytt, eftersom det enbart blev saft för att bryta av det blåa på uppslaget med gult. Det handlade aldrig om glasets innehåll.

Att hon inte ville ta bort pipan från pappan, eftersom ”du väl kan prata med ditt barn om att man på 70-talet rökte och varför man inte gör det längre. Du pratar väl med dina barn när du läser för dem? Berättar för dem hur historien utvecklas?” Nej, att censurera barnböcker för att hemlighålla människans historia var inte för Gunilla Bergström. Dessutom var hennes uppfattning att pappan var den intressanta karaktären i boken, för att han är klar. Vuxen. Har gjort sina val. Alfons har ännu inte blivit den han ska bli.

Så idag var jag tvungen att tala om för min son att hon som har skrivit om Alfons Åberg är död. Hans svar var direkt: ”Då kan hon inte svara på alla frågor längre.” För efter att jag började att intressera mig för författarinnan bakom Alfons började jag även berätta för honom om författarna bakom böckerna vi läser. Att de är skrivna av någon. Någon med fantasi, med kreativitet, med en längtan att berätta en historia. Men även en person som i sig är värd att berätta om.

Som Gunilla Bergström. Hon sa när hon medverkade i Söndagsintervjun på Sveriges radio att hon inte haft möjlighet att reflektera över sina framgångar. Hon formulerade sig som att det är för trångt mellan allt det som är bra i livet och det som är mindre bra. För hon har haft ett liv kantat med sorger, som vi alla. Där av att hon själv inte såg Alfons som sin största bedrift i sitt författarskap. Det är Bill och Bolla. Varför, det kan du lyssna till i intervjun. Det är ju så mycket bättre att få höra det från henne själv. Jo, gör det nu – inga ”jag ska bara”…

Tack, Gunilla.

Den sista utposten

En dag hittar lilla björn ett vykort med en hälsning från den sista utposten hemma hos sin morfar. Det blir början på ett stort äventyr ut i naturen, till en plats som kanske är den sista vilda platsen i världen.

Redan på bokens omslag kan vi se vilka storslagna naturupplevelser de två björnarna kommer få vara med om. Kanske är detta något som lockar allt fler efter de senaste årens ökade intresse för hemestrar. Jag har alltid gillat naturen och likaså Cecilia Heikkiläs fantastiska illustrationer. Hon har lyckats tilltala mig ännu en gång!

På bokens första uppslag, innan det riktigt börjar, ser vi en stjärnhimmel med olika stjärntecken fantasifullt målat. Morfadern börjar snart berätta om storslagna äventyr och vi ser hur han gärna delar med sig av sina upplevelser till sitt barnbarn.

Det är nog just här Heikkiläs styrka ligger: den virvlande fantasin och gestaltningen av djuren. Jag vill så gärna följa med när morfadern berättar och när han sedan ger sig iväg med lilla björn. Det är fint att se den lillas gränslösa nyfikenhet och hur morfadern ser potentiella faror och rår om barnet. Berättelser om vänskap över generationsgränser har ofta något särskilt över sig.

Trots det vackra och vänliga har Den sista utposten en vemodig del där negativa klimatförändringar tar plats och kan skapa diskussion. Det blir en talande kontrast efter allt det vackra, men kärleken till naturen är förmodligen något som kan hjälpa oss att rädda vår jord. Den sista utposten är en vacker, inspirerande och otroligt fint illustrerad berättelse jag gärna läser igen.


Den sista utposten
Författare och illustratör: Cecilia Heikkilä
Förlag: Bonnier Carlsen (2021)
ISBN: 9789179756673