Hästen på Vinga

När mamma och Lovis rensar på vinden en dag hittar Lovis plötsligt en gammal ridjacka. I den ligger ett fotografi från en hästgård, Vinga, som tillhör hennes gammelmorbror Viktor. Varför har ingen berättat för henne att de haft en hästgård i släkten? Och när Lovis precis har fått veta det så släpps också bomben att gården ska säljas eftersom Viktor blivit för gammal och ska in på ålderdomshem. Lovis följer med mamma till gården när de ska hjälpa Viktor att packa inför flytten. På gården händer mystiska sker och Lovis känner att hon måste förhindra försäljningen till varje pris.

Hästen på Vinga är en hästbok med spökinslag. En kanske lite annorlunda kombination som dock fungerar riktigt fint. Malin Eriksson knyter samman realism och magi på ett bra sätt och ger Lovis precis den pushen hon behöver för att hon ska våga sig dit hon vill. Boken handlar också om vänskap; att behålla vänskap när man förändras eller gör misstag samt att finna nya vänner på oväntade sätt. Lovis är ingen perfekt person men hon är modig och vågar erkänna sina brister.

Jag som har läst hästböcker i omkring 35 år uppskattar de här moderna hästböckerna vilka egentligen snarare borde kategoriseras som barn- och ungdomsböcker som delvis utspelar sig i stallmiljö. De tar upp så många viktiga ämnen i barns och ungdomars liv. Vi får t.ex. möta Lovis bästa vän Mio som är icke binär. Tillsammans med Lovis kämpar vi när ingen verkar förstå henne och då avundsjukan slår sina klor i henne. Dessutom får vi en inblick i hur det kan vara att bli gammal och tvingas ta farväl av det man älskar eller att vara en person som mår dåligt för att livet inte blev som man tänkt sig.

Boken vänder sig till mellanstadieåldern men fungerar bra även för äldre läsare. Så läs gärna en s.k. hästbok, eller två, du kommer garanterat att känna igen dig och kunna relatera. Även om just du inte råkar veta vad en plastrongnål är. :)


Hästen på Vinga
Författare: Malin Eriksson
Förlag: Opal (2019)
ISBN: 9789172999787
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Recensionsexemplar från förlaget.

Spökflickans/Silvernyckelns hemlighet

Moas mamma har hyrt en sommarstuga i närheten av Gränna och familjen ska spendera hela sommaren där. Moa håller på att ruttna av tristess vid tanken på att vara utan sina kompisar så länge och inte lär det finnas ett enda dugg att göra heller.

Redan på väg till stugan kör de förbi en flicka på motorvägen. Hon är barfota, smutsig, alldeles blek och klädd i ett nattlinne. Men alla verkar inte se henne? Framme i stugan börjar mystiska saker att hända som är kopplade till flickan. Moa lär känna grannkillen Elias och han upplever exakt samma sak som hon. Spökflickan ber om hjälp men alla vill inte att Moa och Elias ska hjälpa till.

Sista kapitlet i Spökflickans hemlighet är detsamma som det första kapitlet i Silvernyckelns hemlighet. Moa och Elias är på väg till Visingsö och på färjan dit ser de att det brinner på Visingsborg. Bara det att ingen annan ser det här och det var ju 300 år sedan det brann där!

De blir indragna i ett mysterium som omfattar en liten spökpojke, försvunna nycklar, en svart katt med lysande ögon och en arg man som förföljer dem och vill ha tag i samma nycklar som Moa och Elias.

Jag tyckte mycket om de här böckerna. Direkt från start introduceras vi i mysteriet samtidigt som Olerot utnyttjar hela boken till att långsamt nysta upp allting och lägga ledtrådar till varandra. Det blir för den delen aldrig segt och långtråkigt utan vi får även ta del av Moa och Elias vardagliga liv med familjesamvaro, små utflykter och jobbiga småsyskon. Kapitlen är lagom korta och har ett bra språk för den tänkta åldersgruppen. Det är läskigt men utan att vara så där otäckt läskigt som ex. PAX-serien. Här är det mer mysigt rysligt och t.o.m. lite kärleksfullt gentemot det spökliga. Moa och Elias är väldigt empatiska och ger alla människor en andra chans. Det enda jag hade kunnat vara utan är att Moa och Elias verkar lite småkära i varandra. Pojkar och flickor kan mycket väl vara vänner utan att bli kära. Nu väntar vi med spänning på den tredje delen om Moa och Elias!


Spökflickans hemlighet
Författare: Ann Olerot
Serie: Moa och Elias del 1
Förlag: Ordalaget Bokförlag (2017)
ISBN: 9789174692143
Antal sidor: 237
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Recensionsexemplar från förlaget.
Silvernyckelns hemlighet
Författare: Ann Olerot
Serie: Moa och Elias del 2
Förlag: Ordalaget Bokförlag (2018)
ISBN: 9789174692501
Antal sidor: 195
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Recensionsexemplar från förlaget.

De tysta stegen bakom

de-tysta-stegen-bakomInget läslov utan spökhistorier så här i Halloween-tider! Jonna Björnstjerna måste vara en av Sveriges mest begåvade illustratörer och nu har hon visat att hon minsann kan skriva också.

Elsas föräldrar ska äntligen förverkliga sin dröm om att starta ett pensionat och de har köpt en gammal herrgård dit hela familjen flyttar mot Elsas vilja. Det har hänt hemska saker på herrgården och Elsa märker snart att det spökar men mamma och pappa vill inte tro henne. Elsa blir långsamt varse att någon behöver hennes hjälp men ingenting blir som hon har tänkt sig och en mardröm utan dess like tar sin början.

Det här är faktiskt en rejält läskig bok för den spökrädde läsaren. Den är liksom suggestivt obehaglig på samma sätt som Neil Gaimans Coraline och kryper innanför skinnet på dig. Nu har jag bara testat den på ett barn, min egen 9-åring, och jag tror faktiskt att jag tyckte den var läskigare än vad han gjorde. Kanske är nutidens barn generellt mer tåliga än en själv, som nästintill fortfarande drömmer mardrömmar om Bob i Twin Peaks, men min erfarenhet säger mig också att många barn idag är väldigt lättskrämda och rädda för än det ena än det andra. Läs gärna boken tillsammans med ditt barn om du tror att hen kan bli rädd bara ni läser den för den är riktigt, riktigt bra och illustrationerna är så fina och stämningfulla.

de_tysta_stegen_bakom_sida_1de_tysta_stegen_bakom_sida_2

 

 

 

 

 


De tysta stegen bakom
Författare & illustratör: Jonna Björnstjerna
Förlag: Bonnier Carlsen (2015)
ISBN: 9789163882807
Antal sidor: 299
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Röda spår

roda sparSommarlovsledig pojke i ett ensamt hyrt hus i skogen. Enda sällskapet är hans lite godtrogne och obekymrade far. Allt utspelar sig mitt i sommarens finaste tid. Litet samhälle, mystisk bybo, ingen täckning och en hemlighet som lurar någonstans. Vad hände med en av husets forna ägares dotter? Samuel, som pojken heter, är inte trygg, det finns något som syns och känns. Vad? Eller vem?

Jag känner igen språkets lätthet och det härligt mysrysliga redan från boken Den magiska kappan. Den berörde mig dock större än Röda spår, som ändå har sina kvaliteter. Men jag känner på något sätt att jag vill veta mer om själva den mystiska personens (spökets) personlighet, den som gör de röda spåren och även veta hur alla de övernaturliga händelserna påverkar Samuel efter sommarlovet. Det finns en djup tragik bakom historien. En bok del två är det jag vill ha kanske? För vad händer när Samuel åter möter sina två vänner som han upplevde svek lite då de fick tillbringa sommaren ihop, utan honom?

Samuel har definitivt varit med om något större än de flesta får uppleva, något som troligen kommer påverka hans liv för alltid. Nu är inte fokus på det, utan på en intensiv sommar i upplevelsevärlden kring det vi inte kan se eller konkret veta något om. Spöken. Finns de? Ja, i många böcker för unga i dag i alla fall.

En bok som kan rekommenderas till alla dem som gillar följande recenserade titlar här på Barnboksprat: En hemlig vän, 
Pensionat Vidablicks gåta, 
Den magiska kappanSvarta Madam, Anden i glaset.


Röda spår
Författare: Katarina Genar
Förlag: Bonnier Carlsen (2014)
Antal sidor: 104
ISBN: 9789163879425
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Constables & Toops kistor och kransar

kistorGillar du spökhistorier i brittisk miljö under slutet av 1800-talet? Kryddad med mord och svart humor? Ja, då borde Constables & Toops Kistor och Kransar vara något för dig.

Man kan säga att handlingen styrs främst av två levande karaktärer. Sam Toop som bor ovanpå en begravningsbyrå där hans far arbetar. En dyster och melankolisk miljö för en tonåring men Sam är en speciell pojke. Han ser nämligen spöken och kan prata med dem. Sedan finns den jämnåriga vackra Clara, som är dotter i en välbärgad familj, och som drömmer om att bli journalist och intresserar sig för vålnader.

Bland de döda är de starkaste karaktärerna Lapsewood, som arbetar på ämbetet, ett kontor där man bokför alla vålnader som inte gått in genom dörren utan stannat kvar som spöken på jorden. Ett annat spöke är Halvshillingen, en laglös utan ett hus att spöka i och som driver omkring med sin spökhund på Londons gator.

Dessa fyra kommer att korsa sina vägar då en svartröta bryter ut i London och infekterar hus. Lapsewood skickas ut på uppdrag för att finna orsaken till varför hemsöktas hus förlorar sina andar. Och vad är det för demonhund som stryker omkring på Londons gator och sliter vålnaders själar i stycken? Har det något samband med Sams kriminella farbrors leverne eller den mördade flickan som hittats i Claras hem?

Jag gillar Gareth P. Jones böcker och har tidigare läst både Tvillingarna Thornthwaites testamente och Familjen Considines förbannelse. Jones skriver i en mörk ton där allt kan ske och med en viss absurd och svart humor. I den sistnämnda boken var det också många karaktärer att hålla reda på men det var intressant och skrivet på ett så välgjort sätt så att jag aldrig tappade tråden.

Men i den nya boken finner jag vissa scener väldigt tråkiga emellanåt och stämningen dyster. Språket är tillkrånglat, vilket såklart passar den historiska tiden och miljön, men jag undrar om inte åldern 9-12 år borde vara högre. Jag sätter den här under kategorin ungdomsböcker. Den har även ett brokigt persongalleri. Men efter halva boken, för jag finner handlingen intressant, så börjar jag fästa mig vid flickan Clara just för hennes klarsynta sätt att försöka lösa en gåta. Jag tycker också om den harmlösa Lansewood, som vågar gå emot hela det byråkratiska spöksystemet och aldrig ge upp hoppet om kärlek trots att han är död.

En bra slutknorr är författarens slutord. Där berättar Jones hur han byggde upp sin berättelse, och han ber även om förlåtelse för att hans historia innehåller väldigt många personer. Jag finner det ödmjukt och charmigt. Och ja, Gareth P. Jones fortsätter nog vara en favoritförfattare för mig och jag längtar redan efter att få se vad han hittar på till nästa bok.


Constables & Toops kistor och kransar
Författare: Gareth P. Jones
Översättare: Carla Wiberg
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgiven: 201308
Antal sidor: 448
ISBN: 978-91-638-7512-0
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris