Ödesryttarna. Legenden vaknar

Ödesryttarna. Legenden vaknar är andra delen i boktrilogin som baseras på spelet Star Stable. Första delen utkom i maj 2018 och är recenserad här.

Historien tar såklart vid där första boken slutade och jag ska inte avslöja för mycket om den. Ödesryttarna har delat på sig och är på olika uppdrag runtom Jorvik men allihop känner att de skulle ha hållit ihop. Det är bara enade som de kan bekämpa den uråldriga ondskan…

Jag är mer än glad att få återvända till Jorvik och Ödesryttarnas äventyr. Eftersom jag spelat spelet så vet jag precis hur det ser ut där de rider och jag kan orientera mig på kartan. Helena Dahlgren skriver oerhört bra, både språkligt och innehållsmässigt. Miljön är högst levande, alla hästtermer används helt adekvat och jag riktigt känner doften av svettig hästpäls och fuktiga skogsmarker.

Ofta brukar man säga att del 2 i en trilogi blir den mellanbok där inte så mycket händer. Och nog är boken en sträcka från den spännande inledningen till det, vad jag gissar, storslagna slutet. Men händer grejer gör det! Det är faktiskt den enda invändning jag har mot boken; att det är så mycket action och så många spännande händelser att jag nästan blir lite matt. Jag tror dock att den lite yngre läsaren uppskattar dramatiken på ett annat sätt och finner den bladvändande. Återigen så sitter jag här och tänker att jag borde ladda ner spelet igen och återigen så längtar jag tills nästa bok släpps!


Legenden vaknar
Författare: Helena Dahlgren
Serie: Star Stable (del 2)
Förlag: Bonnier Carlsen (2019)
ISBN: 9789178032402
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Recensionsexemplar från förlaget.

Gula båten

Släpp dagens alla måsten, bråttom, snöglopp och gråhet, ge dig ut på äventyr. Förlora dig in i en annan värld, ta med dig någon och ge dig av, ut genom dörren, ner för kullen och ut på den gröna bryggan. Det magiska kvällsljuset speglar sig gyllenrosa i vattnet – och där ligger den och guppar, sagans huvudperson: Gula båten. Hoppa ombord, två resenärer har redan tagit plats.

Den gula lilla roddbåten är berättelsens huvudperson den tar sina resenärer, ett barn och en giraff, ut på en alldeles underbar resa. Båten färdas genom höga vågor, stormar och regn, en sol som stiger ner i havet och en måne som går upp, och det kluckar stilla. Under oss gömmer sig en undervattensvärld full av de vackraste växter som slingrar sig fram i harmoni med bläckfiskarmar och lekfulla fiskar.

Vi har hamnat i vattnets och luftens värd där naturkrafterna härskar, men vi är aldrig rädda, tänker inte ens tanken, Gula båten vaggar oss i fullkomlig trygghet, det är bara att njuta och flyta med i text- och bildspelet. Det är som i en dröm…

Kanske är det en dröm. Det är i alla fall en underbar godnattsaga där man vaggas av bildslingor, vågor och poetiska rim: ”Natten skyddar. Somna tungt. Skvalpar, kluckar. Drömma lugnt.”

Eftersom det finns så många utmärkta barnboksförfattare och illustratörer i vårt land med text- och bildspråk som ’vi känner igen’ så väljer jag sällan något annat. I Gula båten upplever jag trots amerikanskt ursprung ett släktskap som länkar till en tradition som jag känner igen, bild- och text associationer till 60 års sagoläsande. En extra eloge till översättaren Lotta Olsson som så på pricken har fångat de rätta orden.


Gula båten
Författare: Nina Laden
Illustrationer: Melissa Castrillon
Översättning: Lotta Olsson
Förlag: (Rabén&Sjögren, 2018)
ISBN: 9789129715972
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Jag och alla

Jag och alla är en bok jag blir glad av att läsa. På ett fint sätt beskriver den det sällsamma samspelet mellan där vi är, det vi gör, det vi ser och vart våra tankar om detta för oss. Det är mäktigt och viktigt.

I berättelsen möter vi tio barn. Vi får veta vad de tänker samtidigt som de gör vanliga saker i livet. Situationerna som barnen befinner sig i är fristående från varandra. Men alla sidor avslutas med en tanke som leder över till nästa sida och det barnets funderingar.

Olivia sitter med kinden mot sin mammas rygg och tänker.

Jag tänker på någon som sitter någon helt annanstans och tänker helt andra tankar. Kanske tankar jag aldrig har tänkt och aldrig kommer att tänka.

I en kohage med kor står det barn i gula västar och jag undrar hur det känns att vara en av dem, att vara ett barn som hälsar på en ko.

Följaktligen handlar nästa sida om Musse som ligger på en ko och lyssnar på bonden och morfar när de pratar med varandra. Musse vill ha en traktor när han blir stor.

En grön eller en gul. Eller en röd som åker långt borta på andra sidan vägen och som jag ser om jag öppnar ögonen. Jag undrar hur det känns att vara den som sitter där i traktorn och kör.

Författaren berättar om barn som befinner sig nära varandra i den verklighet som vi alla kan se eller uppfatta. Men när vi får följa deras tankar förefaller det ibland som att de lever i vitt skilda världar. De ser varandra och tänker på varandra. Men hur de har det generellt och just idag påverkar hur de tänker och förhåller sig samt hur nära eller långt bort de känner sig från varandras verkligheter.

– Jag älskar dig farmor säger jag med munnen mot stenen.
På andra sidan buskarna dundrar ett tåg förbi
Jag undrar om det sitter någon på det tåget som har en farmor som bara lever och lever och inte alls är död.

 Eller

 Det känns som om de är så långt borta. Nästan som i en annan värld.
Jag undrar hur det är att vara där ute idag. Att vara ett barn som cyklar i solen och inte är ett enda dugg sjuk.

Jag tror att de här korta berättelserna hjälper lyssnaren och läsaren en bit på vägen till att förstå världen; att vi är och tänker olika och att den egna tankevärlden för den skull inte är konstig. En barnbok som handlar om en typ av parallella verkligheter kan tyckas behandla ett komplicerat och djupt ämne. Men det är inte komplicerat i denna bok. Författaren lyckas att enkelt och direkt skildra de här barnens spontana tankar på ett sätt som också är gripande. Dessutom relaterar texten och bilderna till flera dimensioner av livet och den berör prövande ämnen som sorg, könsidentitet, ilska, kärlek och främlingskap.

Jag vill drista mig till att påstå att denna till synes enkla bilderbok mycket väl skulle kunna utgöra utbildningsmaterial för vuxna i ämnet mellanmänskliga relationer och konflikthantering. Jag tycker att Jag och alla beskriver att vi möts och samtalar i en beskuren värld eftersom det sker utanför vars och ens tankevärld. Så hur kan en människa förstå en annan människa? Det är förunderligt. Och så härligt att få berättat om, ur just de här tio barnens perspektiv.

Stundtals ler jag när jag läser, som av glädjen att få en gåva. Upplevelsen påminner mig om de poetiskt, prosaiskt formulerade exaktheter jag brukar le åt när jag läser Bodil Malmsten. Utan omformuleringar eller omständliga förklaringar. Det ogripbara träder fram.


Jag och alla
Författare: Ylva Karlsson
Illustrationer: Sara Lundberg
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 9789129715965
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Tack för recensionsexemplar från förlaget!

Bojan och traktorn

Här har vi en bok som är skriven av Johan Anderblad som är läsambassadör och som gjort barnprogram i tv under väldigt lång tid. Jag som född på åttiotalet kan inget annat än höra ”på tisdag, på torsdag” i huvudet när jag tänker på honom och hans sidekick Pipen, den lilla vita leksakskaninen. Jag tror knappast att jag är ensam om det. Det känns fint att mina barn också får lite Johan i sina liv.

Boken handlar om Bojan som ska gå och lägga sig. Han håller på att städa på sitt rum och använder sina leksakstraktorer för att dra undan leksakerna. Hans mamma kommer och börjar berätta hur det var när hon jobbade på en bondgård och körde mycket traktor. Under flera sidor beskrivs en traktors olika redskap och vad de används till, otroligt pedagogiskt och bra. Hon berättar vidare hur hon fick rädda ett får som hette Långöra som rymde från hagen och gick ner sig i en damm.

Boken är väldigt pedagogisk och på det sista uppslaget finns det bilder på olika saker som har med en traktor att göra och saker som en lantbrukare som kör traktor behöver. Exempelvis hörselkåpor och havrekakor – viktiga saker på olika sätt!

Boken är fint illustrerad med klara och fina färger av Filippa Widlund. Har man bra blick så kan man hitta Mandelmanns i en buske och om man sett serien Bondgården på SVT med Johan Anderblad så känner man igen bonden Åse som står och klappar fåren på ett uppslag.

Vi som bor på en bondgård och har otroligt traktor- och lantbruksintresserade barn uppskattar den här boken. Vi tycker att den ger en ärlig och god bild av traktorer och lantbruk. Sonen vill gärna läsa den fler gånger och det går jag med på, för varför inte? – den är ju bra.

Boken om Bojan och traktorn riktar sig till barn i åldrarna 3-6 år och är den senaste i serien om Bojan. Han har tidigare fått lära sig om bland annat brandbilar och polisbilar.


Titel: Bojan och traktorn

Författare: Johan Anderblad

Illustratör: Filippa Widlund

Förlag: Bonnier Carlsen

Köp: Bokus och Adlibris

Tack till förlaget för recensionsexemplar!

Tanten och två andra begåvade kvinnor, Internationella kvinnodagen till ära

Något så retro som en pensionatsvistelse är i fokus i denna berättelse. Frans är tillsammans med sina föräldrar på väg till en sommarvistelse på ett gammalt pensionat. Frans har inte stort förtroende för de vuxna runt honom och på ett knökfullt tåg utan möjlighet att hitta sittplatser möter han Tanten. Frans föräldrar häpnar och tycker att Tanten är lite för mycket, men tar emot de sittplatser hon erbjuder. Men Frans, som sitter och talar med Tanten i en annan kupé eftersom hon markerat flera platser med sina stora hattar, blir intresserad.

… Frans begrep att han inte tänkt tillräckligt djupt på saker och ting. Han kände sig ytlig men samtidigt – till sin stora förvåning – absolut redo att för en gångs skull lära av en annan människa. …

Trots att berättelsen på ytan främst beskriver en serie upptåg som drabbar pensionatsgästerna och som Frans och Tanten spelar någon roll i, har handlingen egentligen mindre betydelse än dialogerna. Även om det händer saker i en strid ström hamnar det i skuggan av de olika karaktärernas sätt att bete sig och reagera i situationen.

Tanten och Frans

Fröken Andersson, också kallad Tanten, är annorlunda och skulle betraktas som det även idag och inte bara enligt 70-talets tant- och kvinnonorm. Jag tycker att hon är som den där friska fläkten jag kan längta efter i många av livets sammanhang. Hon vågar och gör fast hon vet att det kan bli obekvämt, hon ser och förstår vad som ligger bakom karaktärernas olika beteenden och hur hon kan göra för att rucka på givna och tagna roller. Det kanske inte alltid ser så ut, men hon vill alla väl. Dessutom har hon en framtoning som kan uppfattas som självsäker, men faktum är snarare att hon drivs av viljan att göra världen, människorna och livet bättre för alla, inklusive sig själv. Det betyder inte att hon tycker livet är lätt eller enbart glatt, hon tycker däremot att det är viktigt att en person får vara sig själv, likväl som den bör lära sig att se saker ur olika perspektiv och filosofera över väsentligheter i livet. Pensionatsgästerna förfasar sig dock emellanåt, fastän författaren sammantaget har givit Tanten den önskvärda kombinationen av karaktärsdrag det innebär att vara en både påhittig, smart, stark, krävande och ödmjuk kvinna.

Berättelsen slutar med en seger för alla skulle man kunna säga. Och som avslutning är Tanten och Frans ute och ror och filosoferar på sjön:

… – Fast en del är lite vissna förstås. . ., sa Frans.
Tanten rodde några tag igen med fundersamt utseende.
Årtullarna gnisslade.
Näärå . . . dom är lite specifika bara . . . lite för sig . . . och det måste man förstå.
– Hmmm, sa Frans tvivlande. Fast Gulle är i alla fall botten.
Tanten funderade allvarligt, det syntes.
– Han är lite felprogrammerad . . . Men det ska vi nog rätta till! sade hon optimistiskt. …

Delvis retro är även språket. Det framkommer att Tanten är från Sumpan (Det vill säga Sundbyberg utanför Stockholm) och när hon talar är det oftast skrivet som den slangen hon använder låter. Däremellan är det fina formuleringar med gestaltande beskrivningar som ger mig bilder med nyanser. Språket förmedlar också det outtalade genom att det som inte sägs i dialogerna ändå träder fram och det innehåller också en hel del genuint reflekterande och filosoferande passager.

Maria Gripe levde 1923-2007. Hon skrev 38 böcker som ofta handlade om sökande efter identitet och omgivningens rollförväntningar Bland annat böckerna om Hugo och Josefin och om Elvis. Maria Gripe menade att hon inte skrev barnböcker utan om barn för alla åldrar. Hon fick många fina priser för sitt författarskap. Böckerna översattes till cirka 30 olika språk och var för det mesta illustrerade av Harald Gripe som var Maria Gripes man.

Tanten som är skriven 1970 lästes in av Margaretha Krook (1925-2001) och detta spelades in för Sveriges Radio. I min familj skrattade våra föräldrar lika mycket som min syster och jag. Hennes tolkning av karaktären Tanten var suverän och gjorde berättelsen i det närmaste hysteriskt rolig.

I Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (www.skbl.se) kan du läsa mer om Maria Gripe och Margaretha Krook


Tanten
Författare: Maria Gripe
Illustrationer: Anders Sten
Förlag: Bonniers juniorförl (1980)
(ISBN: 9148502359)
Du kan till exempel låna den på bibliotek, eller som jag köpa den på ett antikvariat som Bokbörsen