Bokhunden Edgar och katten Lollo

Edgars husse vill att han ska bli en vakthund. Men Edgar tycker inte om att skälla på människor, han vill hellre prata med dem. Finns det något annat han kan göra på dagarna? När han träffar Karin öppnas en möjlighet för Edgar, han ska bara komma överens med katten Lollo först. Hon är så dålig på att förstå sig på skoj…

Det här är en nyfiken, spännande och rolig bok för djurälskande nybörjarläsare. Den börjar ganska otäckt med en husse som inte vill förstå sig på sin hund. Det löser sig dock ganska snart och vi får se Edgar blomma ut som bokhund. Samtidigt finns det luriga katt-och-hund-spelet och djurhumor som är roligt att läsa om. Boken delar även ännu ett argument till det barn som vill ha en hund: de kan underlätta läsningen. Tänk vad fint att ha ett djur att läsa högt för!

Bokhunden Edgar och katten Lollo handlar om att stå upp för sig själv, självförtroende och att se till sina specifika egenskaper. Den passar bra för klassrumsläsning eftersom det finns en del arbetsmaterial i slutet av boken. Läsförståelsefrågorna delas upp mellan ”på raderna”, ”mellan raderna” och ”bortom raderna”. Sedan tas kluriga ord upp, det finns bild- och skrivuppgifter och slutligen en snabb bildsammanfattning som kan hjälpa läsaren att berätta hela historien för en kompis. Mycket pedagogiskt och inspirerande, jag hade älskat det här om jag var i lågstadieåldern!


Bokhunden Edgar och katten Lollo
Författare: Ingrid Jönsson
Illustratör: Anna Westin
Förlag: Beta Pedagog, 2018
ISBN: 9789188009760
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Älgpappan

Titeln till trots handlar Älgpappan om livet och relationer, främst relationen mellan Skruttens föräldrar.

Pappan, eller älgen, vill alltid ge sig ut i skogen.

 

 

Barnet är berättaren. Hen kallas Skrutten. Hen berättar med stor kärlek om pappan som rör sig som en älg, att älgar behöver mycket plats att röra sig på och om en mörk tjärn som älgen brukar dricka vatten ur. Hen berättar hur pappan luktar av kåda och ofta vänder sig mot dörren som för att han vill tillbaka till skogen. Och pappan har berättat om tjärnen, mossen, blommorna och fåglarna som finns där i skogen. Skrutten förklarar:

En älgpappa älskar att vistas i skogen så mycket att han ofta glömmer bort sina barn och barnets mamma som väntar där hemma …

… inte för att vara dum, utan för att när älgpappan förvandlas helt och hållet till älg då tänker han som en älg …

 Att få äta kall mat för att de väntat är svårt för Skrutten och mamman. Särskilt för mamman som inte förstått att det bor en livs levande älg inuti pappans kropp, berättar hen vidare. Skrutten däremot förstår hur det ligger till och hen vill inte höra grälen som uppstår. Hen tycker inte att människor och älgar borde bli kära i varandra.

En kväll ger sig pappaälgen ut fastän det stormar. De har samlats för att spela spel och har tända stearinljus eftersom strömmen gått. Pappan är knappt närvarande och till sist ser Skrutten att en älgklöv har börjat växa ut genom ett hål i pappans strumpa. Mamman och pappan grälar. Skrutten spionerar och beskriver det som händer med att mamman skriker och hur pappan stegvis förvandlas. Han vankar omkring på ben som blir längre och längre och kliar sig i huvudet där älghornen snart kommer att växa ut.

Innan pappan går ut i stormen kramar han om mamman, som är arg för att han vill gå. Han viskar – Förlåt … – Jag visste inte att det skulle bli så här.

Som läsare uppfattar jag att berättelsens fokus framförallt ligger i relationen mellan pappan och barnet. Mammans karaktär får litet utrymme. Barnet ser och förstår det som inte talas direkt om. Barnet vill hjälpa pappan och hen tar ett ganska stort ansvar för hur familjen mår.

Historien slutar med att vi får se pappan leva som älg i skogen och Skrutten är och hälsar på eller snarare tittar till älgpappan. Känslan det ger mig är ensamhet och lite sorg. Och det sägs inte så mycket om hur det är för Skrutten att vara utan pappa. Men hen berättar att: Mamma är inte lika arg längre och skrattar oftare.

 

 

Skildringen förmedlar att Skrutten och mamman nu har det bra. Jag blir osäker, men det känns i alla fall som att det är bättre. Och det är väl precis så det kan vara i verkligheten.

 

Boken är fint illustrerad med många vackra och gripande akvarellmålningar. Hela historien har en trolsk stämning, i det närmaste som att den utspelar sig i en drömvärld eller någonstans mellan dröm och verklighet. Symboliken är ibland lite udda och vi får också läsa och höra om sådant som är och sådant som snuddar vid magi.

 


Älgpappan
Författare: Lisa Fransson
Illustrationer: Helena Egerlid
Förlag: Kikkuli Förlag
ISBN: 9789188195630
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Tack till förlaget för recensionsex!

Jag dog och fick liv igen

Mia står på rälsen och ser tåget komma emot henne. Då dyker Johanna K upp och ber henne gå bort från spåret. Mia lyder och följer med Johanna hem. Det visar sig att hon har något alldeles särskilt att berätta, något som kommer förändra allt.

Oj. Jag vet inte alls hur ska jag recensera den här boken. Jag pratade med Anette, förlagets kommunikatör, på en bokträff och därefter skickade hon mig boken. Hon berättade kort om den som en ungdomsbok som behandlade psykisk ohälsa och en tjej som försöker ta sitt liv. Boken är mycket mer än så. Den gjorde mig fascinerad, frustrerad och fundersam. Vad är det egentligen jag har läst? Ja, det är som en blandning mellan roman och ”en sann guide till välmående” (som det står på baksidan). Den där ”guiden” är verkligen fascinerande, ett nytt sätt att förhålla sig till alla tankar som  virvlar omkring i huvudet och som hos många upplevs påverka den psykiska hälsan negativt. Samtidigt gör den mig frustrerad, för jag förstår inte fullt ut (tänker jag för mycket?). Mia verkar ju ha så lätt för att förstå? Hon säger att ”insikten var kolossal”, hon förstår ”på riktigt” och ”på ett ögonblick”. Det där med självmordsplanerna försvinner så snabbt. Mia verkar svälja mycket utan att reflektera och ibland kände jag att det exkluderade mig som läsare. Kanske är det meningen att Mias insikter skulle komma snabbt, att det är ett sätt att skriva för att försöka övertyga mig som läsare. Men jag blir ändå frustrerad, för jag vill verkligen förstå. Det talar till mina känslor, min tankevärld och mitt sätt att se på mig själv och kanske är det ur det frustrationen kommer. Jag vill också sitta i Johannas soffa och diskutera teorin, för den verkar ha något bra att ge.

Jag hade inte hört talas om teorin boken behandlar tidigare. Som tur var har jag en vän som arbetat lite med den som kunde ta emot mina osammanhängande frågor i jakt på förståelse. Jag tror verkligen läsaren behöver någon att bolla handlingen och budskapet med. Det är starkt och utmanande. Boken är skriven på ett alldeles särskilt, förundrande sätt som är svårt att beskriva. Författaren brinner övertygande för teorin och vill verkligen att alla ska få ta del av den. Om den och ”föreläsningarna” skriver han bra, men det runtomkring hade gärna fått ta lite mer plats eller fått en extra korrekturläsning.

Jag dog och fick liv igen är en viktig bok om psykisk ohälsa och hälsa. Den skulle passa bra exempelvis i en läsecirkel för unga som mår psykiskt dåligt, eller en med pedagoger, tränare, föräldrar eller andra vuxna som kommer i kontakt med unga. Eller ja, vuxna överhuvud taget. Det här är en mycket intressant och läsvärd bok. En bok du läser långsamt (det gällde till och med en snabbläsare som jag) och som kan förändra ditt sätt att tänka och leva. Det ska bli intressant att läsa vad andra tycker om boken. Bilda dig gärna en egen uppfattning. För trots att jag blev frustrerad av att läsa blev jag också fascinerad och kommer återvända till denna bok och samtalen med min vän.


Jag dog och fick liv igen
Författare: Dennis Westerberg
Förlag: Ehrlin Publishing, 2019
ISBN: 9789188375612
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Hemliga Myran

I den tredje boken om Myran har det blivit dags för sommarlov och semester i stugan på landet. Myran har en liten syster, så liten att hon inte fått något namn än. Hon är ganska söt men får precis all uppmärksamhet från mamma och Jesper. En gång när Myran går hemifrån träffar han Gloria som har sin ena arm i gips och har en hel del hemligheter. Kanske är det Gloria som är Myrans sommarkompis?

Myran har hunnit bli 8 år och är precis lika härlig, finurlig och intressant som i de två första böckerna. Gottfridsson har lyckats fånga målgruppen bra med barnslika tankegångar och repliker klädda i ett snyggt spårk. Det känns verkligen som att det är en 8-åring jag umgås med och det uppskattar jag. I den här boken trasslar det till sig för Myran som gärna vill vara ärlig inför sin mamma. Gloria är en spännande lite äldre tjej som har mycket på gång men många gånger går hon utanför Myrans bekvämlighetszon. Det både utvecklar och skrämmer honom. Han beskriver känslorna kring lillasyster och att hon får all uppmärksamhet på ett sätt som griper tag i mig. Jag vill hoppa in i boken och läsa för honom en stund eller följa med ned till havet. Det är så synd om honom samtidigt som det till stora delar beror på att han fram till nyligen fått all uppmärksamhet från sin mamma. Det här tror jag kan tala till både syskon och föräldrar som ibland känner att ett av barnen fått mer uppmärksamhet (kanske för att hen behöver det).

Adbåges illustrationer är som vanligt lite knasiga men ändå skönt uttrycksfulla. Jag gillar gestaltningen av Myran och hur hans känslor förmedlas självklart och tydligt genom bilderna. Det underlättar för den tittande och lyssnande läsaren. Hemliga Myran har korta kapitel vilket passar perfekt för högläsning. Rekommenderas till nyfikna 8-åringar som vill ha en vardagsnära, relevant och spännande sommarlovsberättelse som räcker ett tag.

Barnboksprat har tidigare recenserat den första boken om Myran, En Myras liv. Den andra boken heter Myran och gåtorna.


Hemliga Myran
Författare: Linn Gottfridsson
Illustratör: Emma Adbåge
Förlag: Rabén & Sjögren, 2019
ISBN: 9789129713534
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Surtanten Birgitta och rymdraketskuppen

Den minst sagt färgstarka karaktären Surtanten Birgitta och hennes nemesis, Lennart von Spetsnäsa, råkar i luven på varandra igen. Denna gång leder motsättningarna till ett möte med astronauter inför en kommande rymdfärd, planering av ett bankrån, en actionfylld bilfärd i en hemglassbil och slutligen ett bröllop i en äppelträdgård.

Boken är fylld med olika upptåg, mindre och större, som löper parallellt med varandra. Illustrationerna och texten arbetar fint tillsammans och det känns som om vi alla har träffat någon av karaktärerna från boken i vår vardag, till exempel en Ulla Rulltårta som arbetar på kommunen eller en romantisk Jacob Cantarelli som drömmer om ett bröllop med sitt livs kärlek. Detaljerna och vändningarna är många och kräver stundvis lite tålamod av den yngre lyssnaren men behållningen är ändå stor och vi gläds än en gång åt storheten i vänskapen mellan pensionären Birgitta och alla barnen som tilldelas stor plats handlingen när det planeras och utförs en mängd eskapader.

Längst bak i boken finns förklaring till, och en rolig övning med, anagram för den bokstavsintresserade.

Läs gärna vår recension av Surtanten Birgitta och Lennart von Spetsnäsa här.


Surtanten Birgitta och rymdraketskuppen
Författare: Erika Svernström
Illustratör: Sara N Bergman
Förlag: (Idus Förlag)
Sidor: 281
ISBN: 9789175779041
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris