Ja, den har jag också läst idag. Jag kan bli väldigt irriterad på att det ska vara så viktigt med kön på små barn och att folk alltid tar könet för givet utifrån kläderna och frisyren. Min korthåriga dotter Ava, snart 2 år gammal, blir kallad “han” eller “pojken” av främlingar nästan jämt. På sätt och vis kan jag förstå mamman i artikeln, men jag tycker inte det går lika bra att kalla Ava “han”. Det vore som att kalla henne Lotta eller nåt, det heter hon ju inte… Jag vill hellre kunna använda “hon” och “han” utan att det ska ligga så stor betydelse i det. Och pratar jag om ett okänt barn säger jag “bäbisen”, “barnet” eller något annat neutralt tills jag vet!

Apropå ovan förda diskussion så läste jag precis det här: http://www.sydsvenskan.se/inpalivet/article1230287/Alla-dorrar-ska-sta-oppna-for-mitt-barn.html

I lite mer avancerade texter blir det förstås väldigt krystat att försöka undvika personliga pronomen, så det tycker jag inte man ska sträva efter annat än möjligtvis som intressant experiment. Men i till exempel böckerna om Bäbis funkar det klockrent!

En sak som jag funderar på är också vad det gör med våra barn om vi slutar NÄMNA kön. Blir det något fult då, att vara pojke eller flicka? Det är något jag börjat fundera på på sistone, om jag är ute efter att skippa den delen av sonens identitet eller bara ge honom en möjlighet att själv definiera den..