Majken Malm och de försvunna kalsongerna

Majken Malm och de försvunna kalsongerna av Irene Svensson har en rätt udda karaktärssammansättning för en barnbok. Det är nämligen inte ett enda barn med i boken, vilket känns härligt uppfriskande. I stället handlar boken om privatdetektiven Majken Malm, som fruktas både av de värsta skurkarna och poliser runt om i världen, men som sedan tar på sig lätt banala brott såsom stöld av fågelholkar och stulna favoritkalsonger.

Boken är fylld av humor av det slag som ofta går hem mer hos barn än hos vuxna. Vilket passar bra då texten känns lättläst och luftig, med lagom långa kapitel och en dialogdriven framfart, vilket underlättar för barn som vill läsa själva. De härligt färgglada och uttrycksfulla illustrationerna av Julia Groth, lättar upp läsningen ytterligare och tillför en fin karaktärsskiss av Majken, advokaten, och de misstänkta grannarna.

Jag finner själva handlingen lite väl simpel och det var tur att texten var snabbläst då det inte riktigt är en bok som varken stannar kvar eller engagerar läsaren på djupet. Men som en enkel pusseldeckare att fördriva en kortare stund med passar den väl.


Majken Malm och de försvunna kalsongerna
Författare: Irene Svensson
Illustration: Julia Groth
Förlag: Idus (2020)
ISBN: 9789189147843
Kan köpas hos Idus, Adlibris, Bokus med flera.

Magiska Marja Matterhorn

En extra kromosom ger en extra-speciell superhjälte med ett hjärta av guld, bus i blicken, och en stark tro på sig själv i härliga Magiska Marja Matterhorn av Eva Salqvist.

Marja räddar liv, fångar tjuvar (av misstag), rockar sockorna varje dag, och hjälper behövande genom att dela med sig av sina kakor eller ge bort sitt varma täcke. Det är inte konstigt, för det är sådant en gör som superhjälte och Marja blev faktiskt superhjälte redan som väldigt liten när hon räddade livet på ett annat barn på sjukhuset.

Vad glad jag blev av att läsa denna härliga feelgood för barn om en stark karaktär med mycket tro på sig själv. För trots att Maja har svårt att sitta still och kanske inte ryms i de fyrkantiga normernas värld, så har nog nästan ingen lika stort hjärta. Marja tvekar inte innan hon hjälper tiggare och andra som mår dåligt, de som behöver det mest, de som är svagare.

Boken ger en varm känsla i magen när den visar att det är möjligt att våga tro på sig själv trots allt och alla. Samtidigt balanserar den allt det goda och roliga, med vetskapen att även en superhjälte behöver en vän ibland, för annars blir livet bra ensamt.

Språket flyter på väl genom boken, trots att vissa kapitel skulle mått bra av en till korrekturläsning, och boken har ett starkt framåtdriv och passar bra både att högläsa och att läsa själv för de barn som kommit lite längre i sin läsning.

En perfekt höstbok att mysa ned sig med lagom till läslovet.

 


Magiska Marja Matterhorn
Författare: Eva Salqvist
Förlag: Idus förlag (2020)
ISBN: 9789176340028
Kan köpas hos Idus, Adlibris, Bokus med flera.

Vinterkalaset

Vinterkalaset av Jenny Lindqvist är en söt bok som på ett empatiskt vis lär barnen om olika sorters fåglar som övervintrar i Sverige och vad de kan behöva för att klara kalla, snötäckta dagar.

Vi får följa storasyster och lillebror från det att de klär på sig alla lager för att hålla sig varma, precis som fåglar burrar upp sina fjädrar för att inte frysa, och vidare ut i kylan där andedräkten ryker ur munnarna. De får syn på tunna fotspår i snön som de följer och läsaren bjuds in att följa med dem. Spåren leder till en domherre som är ledsen för att den är så hungrig och barnen bestämmer sig för att försöka hjälpa den att hitta mat.

På vägen stöter de på en egoistisk skata som inte vill hjälpa dem men som senare kommer att ångra sig, och flera mer trevliga fåglar såsom en talgoxe och sidensvansar, som dock inte heller hittat någon mat.

Tillsammans letar barnen och fåglarna vidare, och läsaren bjuds med på en flygtur nerför en backe. Till slut stöter de på skatan igen som berättar att hen trodde att de skulle schasa iväg hen, men nu har insett att de är vänliga, och hjälper barnen och alla småfåglar att hitta till en trädgård där det bjuds på en massa gott, ett riktigt vinterkalas.

Boken avslutas med ett faktauppslag om olika fågelarter som finns i den svenska naturen och ett uppslag om hur en kan göra egna talgbollar.

En härlig saga med vackra illustrationer som både lär ut fågelarter, ökar förståelsen för hur svårt det kan vara att överleva en kall vinter, och lär ut empati.

Detta är fjärde boken om storasyster och lillebror i serien Årstiderna av samma författare. Tidigare recensioner på bloggen hittas här: Sommarens skatter och Hösten knackar på.


Vinterkalaset (Årstiderna)
Författare & illustration: Jenny Lindqvist
Förlag: Idus förlag (2020)
ISBN: 9789176340578
Kan köpas hos Idus, Adlibris, Bokus med flera.

Tills mina fingrar blev blå

Tills mina fingrar blev blå av Ida Berner är en viktig bok om ett svårt ämne som lämnar mig nästan mållös.

Boken är skriven ur författarens dotters perspektiv, med inflikade kortare kapitel med mammans perspektiv. Vi får följa berättarrösten från de sista dagarna i fyran, när hennes bästis berättar att hon ska flytta och den ensamhetskänsla som följer, genom den sista friska sommaren, den innan ätstörningen började på riktigt, och sen genom det helvete som både berättarrösten, mamman och hela familjen fick genomlida efter att “gubben med den fula hatten” flyttade in i flickans huvud och började diktera hela livet.

Det går så pass långt att inte bara kalorier räknas utan även vätskeintaget dras ner på för att inte fylla kroppen, samtidigt som träningen intensifieras med fem löprundor per dag plus en massa hopp, sit-ups och så vidare. Sjukvården släpar efter men till slut inser även personal där att det inte går längre, och barnet till slut blir inlagt när hon är så svag att hon ser ut som en liten, blå fågelunge med skulderbladen utstickande som vingar på ryggen, och händer, fötter och delar av benen blåfärgade.

Som mamma är det en värsta mardröm som jag fått följa. En mardröm som blev extra verklig när min snart fem och ett halvt åring i morse valde bort ett klädesplagg för att det fick henne att se tjock ut. Då hade jag bara läst de inledande kapitlen, men jag känner till ätstörningsproblematiken sen tidigare både genom det jag har läst och genom att en vän levde med ätstörning långt upp i åldern. Och jag vet att denna tjockhets, denna utseendeshysteri sjunker i åldrarna.

Det chockerar mig ändå att läsa om en elvaåring som blir så illa sjuk att hon är nära döden och läggs in på sluten avdelning i tre veckor för att senare, då problematiken inte slutar utan gubben i huvudet fortsätter sin terror, till slut sondmatas, vilket blir vändningen.

Och det chockerar mig att en femåring, runt vilken vi aldrig diskuterat vikt utöver som något positivt vid mätning av längd och vikt för att se att barnen växer ordentligt, där vi alltid gosat med mjuka magar och smala armar, där jag försökt neutralisera förhållandet till vikt, storlek som något en bara är, och svarat på barnens frågor varför min mage är så stor  med ett leende och att det är för att jag älskar mat. Jag vet inte var mitt barn har fått sina tankar ifrån men efter att ha läst den här viktiga boken blir det ännu tydligare att dessa tankar är något vi måste hitta ett sätt att arbeta bort. Jag hade förväntat mig liknande kommentarer i mellanstadiet, kanske i slutet av lågstadiet, då samhället sänder ut de signaler det gör och barn kan slänga ur sig elaka kommentarer utan att ens egentligen mena det. Men jag hade inte förväntat mig något liknande redan i förskolan.

Tills mina fingrar blev blå känns skriande viktig. Som en påminnelse av vad alltför många barn och familjer går igenom. Att läsa om upplevelsen ur barnets röst tydliggör hur svårt det är att befinna sig i “gubbens” klor, hur svårt det är att bryta sig fri trots att en ser hur ont det gör alla runt omkring.

”Nej, jag lekte inte! Jag försökte på alla sätt tvinga min hand att få in en tugga av maten i min mun. Huvudet höll på att sprängas av all ångest och av Gubben som skrek ’gör det inte, då blir du tjock!’ Så nej, jag lekte inte med maten.” (s. 72)

Samtidigt är det inte en tung läsning. Boken genomsyras av humoristiska undertoner och vi vet redan i början att barnet överlever då hon återberättar från när hon nästan är tretton år. Boken slutar också hoppfullt och visar att det går att ta sig ur även detta helvete.

Det här är en bok som borde finnas på alla bibliotek, speciellt de i skolan, och barn- och ungdomsmottagningar. Och som alla med barn i sin närhet borde läsa.


Tills mina fingrar blev blå
Författare & illustratör: Ida Berner
Förlag: Idus förlag (2020)
ISBN: 9789176340622
Kan köpas hos Idus, Adlibris eller Bokus.

Trolläventyret på förskolan

Trolläventyret på förskolan är skriven på rim med en behaglig rytm om sju-åtta stavelser som får treåringen att somna – på gott och på ont.

Femåringen tyckte att boken var rolig och skrattade högt när trollen blev rädda på människornas förskola och sprang iväg över alla leksaker. Treåringen tyckte att boken var lite läskig, och detta gäller under alla uppslagen, så troligen är det trollen som känns läskiga trots att Karin Holmströms illustrationer av dem är härligt söta.

Både troll och människor är väldigt expressiva, det är fart och fläkt, och varje bild är fylld med spännande detaljer att upptäcka tillsammans. Flera av uppslagen har text inbakad i illustrationerna som får mig att le, men tyvärr flyger de flesta av dessa ordlekar över huvuden på barnen då skämten flirtar mer med den som högläser.

Boken är längre än vad barnen är vana vid att lyssna på med sina sjutton uppslag, där flera av uppslagen, speciellt i andra halvan av boken, har rätt ordentligt med text med upp till fjorton rader. Mina barn klagade inte över längden, men treåringen somnade halvvägs igenom, medan femåringen inte orkade läsa klart den sista sidan utan vi fick spara den till nästa dag. Då ville femåringen inte börja om från början, utan fortsätta där vi lämnat berättelsen. Det kan vara en fråga om vana men kan vara bra att veta att det här inte är en bok som läses i ett nafs. I alla fall inte för yngre barn.

Boken innehåller ett bonusmaterial i form av en spelplan som är tryckt på tapeten (sista uppslaget). Den är mycket fin men tyvärr finns instruktionerna inte med i själva boken utan måste hämtas via en länk. Lite meckigt när barnen vill spela när boken är slut och det egentligen är dags att sova, men ändå ett roligt initiativ och speciellt bra på förskolan då spelplanen går att printa ut från förlagets hemsida. Det ska också gå att lyssna på sångerna som nämns men det har vi inte gjort. Och för den som behöver göra något medan en vuxen högläser så har myggan ”Stick-Ann” gömt sig någonstans på varje uppslag.

En vackert illustrerad bok som blandar humor med spänning. Jag uppskattar att trollen beter sig väldigt likt barn, går på trollförskola med musiklektioner, gör yoga och lär sig måla, samtidigt som de också har ett specifikt troll-beteende där de till exempel hänger upp och ner i svansarna eller rider på en snok genom vattnet. Det är inte läskigt för dem, medan dammsugaren gör dem riktigt rädda. En härlig blandning av vardag och fantasi.


Trolläventyr på förskolan
Författare: Elisabet Österlund
Illustration: Karin Holmström
Förlag: Idus förlag (2020)
ISBN: 9789189055971
Kan köpas hos Idus, Adlibris, Bokus med flera.