Tills mina fingrar blev blå

Tills mina fingrar blev blå av Ida Berner är en viktig bok om ett svårt ämne som lämnar mig nästan mållös.

Boken är skriven ur författarens dotters perspektiv, med inflikade kortare kapitel med mammans perspektiv. Vi får följa berättarrösten från de sista dagarna i fyran, när hennes bästis berättar att hon ska flytta och den ensamhetskänsla som följer, genom den sista friska sommaren, den innan ätstörningen började på riktigt, och sen genom det helvete som både berättarrösten, mamman och hela familjen fick genomlida efter att “gubben med den fula hatten” flyttade in i flickans huvud och började diktera hela livet.

Det går så pass långt att inte bara kalorier räknas utan även vätskeintaget dras ner på för att inte fylla kroppen, samtidigt som träningen intensifieras med fem löprundor per dag plus en massa hopp, sit-ups och så vidare. Sjukvården släpar efter men till slut inser även personal där att det inte går längre, och barnet till slut blir inlagt när hon är så svag att hon ser ut som en liten, blå fågelunge med skulderbladen utstickande som vingar på ryggen, och händer, fötter och delar av benen blåfärgade.

Som mamma är det en värsta mardröm som jag fått följa. En mardröm som blev extra verklig när min snart fem och ett halvt åring i morse valde bort ett klädesplagg för att det fick henne att se tjock ut. Då hade jag bara läst de inledande kapitlen, men jag känner till ätstörningsproblematiken sen tidigare både genom det jag har läst och genom att en vän levde med ätstörning långt upp i åldern. Och jag vet att denna tjockhets, denna utseendeshysteri sjunker i åldrarna.

Det chockerar mig ändå att läsa om en elvaåring som blir så illa sjuk att hon är nära döden och läggs in på sluten avdelning i tre veckor för att senare, då problematiken inte slutar utan gubben i huvudet fortsätter sin terror, till slut sondmatas, vilket blir vändningen.

Och det chockerar mig att en femåring, runt vilken vi aldrig diskuterat vikt utöver som något positivt vid mätning av längd och vikt för att se att barnen växer ordentligt, där vi alltid gosat med mjuka magar och smala armar, där jag försökt neutralisera förhållandet till vikt, storlek som något en bara är, och svarat på barnens frågor varför min mage är så stor  med ett leende och att det är för att jag älskar mat. Jag vet inte var mitt barn har fått sina tankar ifrån men efter att ha läst den här viktiga boken blir det ännu tydligare att dessa tankar är något vi måste hitta ett sätt att arbeta bort. Jag hade förväntat mig liknande kommentarer i mellanstadiet, kanske i slutet av lågstadiet, då samhället sänder ut de signaler det gör och barn kan slänga ur sig elaka kommentarer utan att ens egentligen mena det. Men jag hade inte förväntat mig något liknande redan i förskolan.

Tills mina fingrar blev blå känns skriande viktig. Som en påminnelse av vad alltför många barn och familjer går igenom. Att läsa om upplevelsen ur barnets röst tydliggör hur svårt det är att befinna sig i “gubbens” klor, hur svårt det är att bryta sig fri trots att en ser hur ont det gör alla runt omkring.

”Nej, jag lekte inte! Jag försökte på alla sätt tvinga min hand att få in en tugga av maten i min mun. Huvudet höll på att sprängas av all ångest och av Gubben som skrek ’gör det inte, då blir du tjock!’ Så nej, jag lekte inte med maten.” (s. 72)

Samtidigt är det inte en tung läsning. Boken genomsyras av humoristiska undertoner och vi vet redan i början att barnet överlever då hon återberättar från när hon nästan är tretton år. Boken slutar också hoppfullt och visar att det går att ta sig ur även detta helvete.

Det här är en bok som borde finnas på alla bibliotek, speciellt de i skolan, och barn- och ungdomsmottagningar. Och som alla med barn i sin närhet borde läsa.


Tills mina fingrar blev blå
Författare & illustratör: Ida Berner
Förlag: Idus förlag (2020)
ISBN: 9789176340622
Kan köpas hos Idus, Adlibris eller Bokus.

Trolläventyret på förskolan

Trolläventyret på förskolan är skriven på rim med en behaglig rytm om sju-åtta stavelser som får treåringen att somna – på gott och på ont.

Femåringen tyckte att boken var rolig och skrattade högt när trollen blev rädda på människornas förskola och sprang iväg över alla leksaker. Treåringen tyckte att boken var lite läskig, och detta gäller under alla uppslagen, så troligen är det trollen som känns läskiga trots att Karin Holmströms illustrationer av dem är härligt söta.

Både troll och människor är väldigt expressiva, det är fart och fläkt, och varje bild är fylld med spännande detaljer att upptäcka tillsammans. Flera av uppslagen har text inbakad i illustrationerna som får mig att le, men tyvärr flyger de flesta av dessa ordlekar över huvuden på barnen då skämten flirtar mer med den som högläser.

Boken är längre än vad barnen är vana vid att lyssna på med sina sjutton uppslag, där flera av uppslagen, speciellt i andra halvan av boken, har rätt ordentligt med text med upp till fjorton rader. Mina barn klagade inte över längden, men treåringen somnade halvvägs igenom, medan femåringen inte orkade läsa klart den sista sidan utan vi fick spara den till nästa dag. Då ville femåringen inte börja om från början, utan fortsätta där vi lämnat berättelsen. Det kan vara en fråga om vana men kan vara bra att veta att det här inte är en bok som läses i ett nafs. I alla fall inte för yngre barn.

Boken innehåller ett bonusmaterial i form av en spelplan som är tryckt på tapeten (sista uppslaget). Den är mycket fin men tyvärr finns instruktionerna inte med i själva boken utan måste hämtas via en länk. Lite meckigt när barnen vill spela när boken är slut och det egentligen är dags att sova, men ändå ett roligt initiativ och speciellt bra på förskolan då spelplanen går att printa ut från förlagets hemsida. Det ska också gå att lyssna på sångerna som nämns men det har vi inte gjort. Och för den som behöver göra något medan en vuxen högläser så har myggan ”Stick-Ann” gömt sig någonstans på varje uppslag.

En vackert illustrerad bok som blandar humor med spänning. Jag uppskattar att trollen beter sig väldigt likt barn, går på trollförskola med musiklektioner, gör yoga och lär sig måla, samtidigt som de också har ett specifikt troll-beteende där de till exempel hänger upp och ner i svansarna eller rider på en snok genom vattnet. Det är inte läskigt för dem, medan dammsugaren gör dem riktigt rädda. En härlig blandning av vardag och fantasi.


Trolläventyr på förskolan
Författare: Elisabet Österlund
Illustration: Karin Holmström
Förlag: Idus förlag (2020)
ISBN: 9789189055971
Kan köpas hos Idus, Adlibris, Bokus med flera.

Bästa blåsorkestern

Bästa blåsorkestern av Julia Groth genomsyras av humor både i text och illustrationer. Det är en kärleksfull beskrivning av livet i en orkester som fått gestaltas genom olika djur och det är klockrent. Vilka andra än sengångarna skulle kunna spelat ”svängigt på sax”? Och självklart måste flöjtens toner spelas av olika flygande fåglar, med kolibrin som den självklara med piccola vid näbben.

Det bästa enligt mig är nog ändå taxarna, som spelar trombon så att magen tränas, elefanterna, som behöver ballonger i ryggen för att säkra golvets bjälkar, och flodhästarna, som så klart måste ha vatten, och hur ge dem det på en scen än genom upplåsbara barnpooler.

Texten är på snyggt väluttänkta rim, vilket speciellt uppskattades av femåringen som älskar allt som rimmar och snabbt snappade upp att så var fallet här. Men boken gillades minst lika mycket av treåringen som ville höra den nästa kväll, och nästa, och nästa tills storasyster sa “stopp”.

Härliga bilder blandas med fyndig text och en stor dos humor. En riktigt välskriven bok som dessutom bjuder på en liten lathund på sista uppslaget för de som behöver en liten uppdatering vad gäller olika blåsinstrument.


Bästa blåsorkestern
Författare & illustratör: Julia Groth
Förlag: Idus förlag (2021)
ISBN: 9789176340349
Kan köpas hos Idus, Adlibris eller Bokus.

När mamma hade ont i hälen

När mamma hade ont i hälen av Linn Sandqvist Lyckman och Karin Eriksson är en bok som tar upp ett allvarsamt ämne med humor och värme. Där psykologiska sjukdomar, sånt som gör att en får ont i ”hälen”, inte blir till någon stor grej utan mjukt diskuteras medan det bläddras i gamla fotoalbum eller läggs avokadomask i utomhusbadkaret under en vacker stjärnhimmel. Symptom såsom trötthet och glömska tas upp, och ett fint exempel om att ha blivit kvarglömd på fritids gestaltar väl upplevelsen barn kan ha runt sjukdom hos föräldrar och hur sjukdomsbilden kan leda till magont.

Boken gav upphov till en massa frågor från barnen och var ett bra underlag för att förklara vad en själ är (och för treåringen även vad en häl är) och hur en kan skada själen precis som en kan skada mer synliga kroppsdelar.

Hilda får tillbringa tiden som mamman är på sjukhuset hos mormor, en underbar karaktär som gör precis det hon känner för, när hon känner för det. Lika stökigt som hon har det i trädgården och köket, lika mycket värme och omtänksamhet visar hon Hilda. Utöver att ta upp olika frågor Hilda kan ha så trollar mormor fram en studsmatta av en gammal säng, fixar madrassrutschkana, kör parkour och låter Hilda gråta ut när hon behöver det.

Det är en fin berättelse som både barnen och jag uppskattade, och jag kan tänka mig att den är helt perfekt att läsa i för barn vars förälder gått in i väggen då den förklarar fint vad det är som kan ligga bakom den utmattade förälderns trötthet och går in på djupet vad gäller barnens reaktion på förälderns otålighet och arga svar.

Min enda caveat är runt pappan och varför han inte kan ta hand om dottern själv utan måste lämna henne hos mormorn medan mamman är på sjukhuset. Detta kan ju ha en naturlig orsak, såsom att han reser mycket i jobbet, men det framgår inte i texten, vilket annars hade varit enkelt gjort och hade höjt berättelsen ytterligare.

Allt sammanräknat, så är det en rolig och lätt knasig bok om ett viktigt ämne, som nog fungerar lika bra för barn utan utbrändhet i sin närhet, som för barn som snabbt kan känna igen sig.

Slutligen uppskattar jag verkligen detaljrikedomen i illustrationerna och att mormor får vara precis den hon är.


När mamma hade ont i hälen
Författare: Linn Sandqvist Lyckman
Illustratör: Karin Eriksson
Förlag: Idus Förlag (2020)
ISBN: 9789188964717
Kan köpas hos Idus, Adlibris, Bokus med flera.

Mi & Pär – lika som bär!

Mi & Pär – lika som bär! av Anders Nyman med illustrationer av Gabi Fröden, är en varm berättelse om likheter och olikheter som leker med uttrycket ”lika som bär”.  För hur lika är bär egentligen? Och då utgår de inte ens från den botaniska meningen med bild på bär såsom banan, gurka eller avokado.

Vi får följa barnen Mi och Pär under en dag på förskolan Lunden och se en del av alla de sätt som dessa bästa vänner, sen de var ”pyttesmå”, är lika på. Allt från hur de har likadana näsor att pilla i, hur de älskar att spela memory, och inte har ro att ligga stilla under vilan, till hur de plötsligt får för sig att ett hackspettsspöke har kommit in på förskolan och de beger sig ut på en farofylld jakt efter förskolläraren Lena. De visar sig bara vara kocken som hackar grönsaker, och Mi och Pär vara ”lika som skrämda bär”.

Den största skillnaden uppvisas dock på slutet när de betraktar sina ansikten i spegeln medan de tvättar händerna. För visst finns det ordentliga olikheter. En riktigt stor olikhet som gör att de faktiskt inte alls är lika som bär …

Den enas filmjölksmustasch sitter på överläppen, medan den andras har hamnat under läppen!

Men det tvättas lätt bort med vatten och sen är de åter ”lika som bär”.

Texten är delvis uppbyggd på rim, men dessa kommer ojämnt utspridda. Ibland rimmar tre meningar på raken, ibland ingen. Ibland rimmar slutet av en sida med första meningen på nästa. Det finns ingen ordning som jag kan lista ut och ett par nödrim som känns extra onödiga när mycket av texten flödar väl på orimmad. Det krånglar till flödet lite när jag läser högt vilket är synd på en riktigt bra idé med fin spänningsutveckling och härlig vänskap.

Det är ändå en bra och viktig bok att läsa då den visar på vad som egentligen är viktigt mellan människor, mellan vänner.


Mi & Pär – lika som bär!
Författare: Ander Nyman
Illustratör: Gabi Frödén
Förlag: Idus Förlag (2020)
ISBN: 9789176340325
Kan köpas hos Idus, Adlibris, Bokus med flera.