Etikett: bokrecension

Pappor ska va tjocka

 

Nils Andersson skriver böcker för barn och han är musiker. Han har tidigare skrivit böcker på vers med rim för barn. Bland annat Pixiböckerna om Lillebror Berglund. Som till exempel Vi handlar mandlar. Erik Svetoft har nyligen gått ut konstfack och han vann Svensk bokkonsts förstapris 2017, för ett av sina utgivna seriealbum.

 

Historien i Pappor ska va tjocka är en sorts äventyr där kampen står mellan om pappan ska äta hälsosamt och träna för att alla säger att det är nyttigt att vara smal eller om han ska få fortsätta äta gott, vara tjock och precis så som berättarjaget, barnet, vill ha honom.


Men jag blir arg och ledsen
Jag vill ha pappa kvar!
Min tjocka varma pappa
Min runda glada far!

Min pappa som vill leka
och hinner läsa bok
och inte jämt ska jogga
och träna som en tok.

 

Pappan har en frisyr som osökt påminner om frisyren som bandmedlemmarna i Leningrad Cowboys fick oss att le förvånat åt. Associationen är en smula skev eftersom den blinkar till de läsare som var med för omkring 30 år sedan. Och de är näppeligen målgruppen för denna bok, bortsett från till exempel farmor, mormor, morfar eller farfar som möjliga läsare. Den aktuella associationen är dock att läsaren får ett leende placerat på läpparna. Ett leende som stannar kvar genom hela boken.

 

Den rösten är ju pappas!
Han sitter vid buffén
är lika tjock som vanligt
och äter kycklingben.

Friterade bananer,
flamberad fisk och fläsk,
kanderade krokaner
och currywok och läsk.

Det var så svårt att banta
han hade sån aptit.
Det var så trist att träna
så han gick aldrig dit.

Träningsivern får sig en släng av sleven när det handlar om att slaviskt följa nya råd och rön. I det sammanhanget framställs mamman som inskränkt och trendkänslig, men det går att ha överseende med det tack vare lättheten, värmen och spjuveraktigheten som boken utstrålar.



Det visar sig att mamma
har läst i tidningen
att det är nya modet med
med runda mjuka män.

Så hon är bara glad
att min pappa är så fet
hon bjuder oss på bullar
och sockerkakesmet.

 

Historien är berättad på vers med lekfullhet och ett vardagsnära språk. Stroferna rullar fram i ett varierande tempo, men alltid med eftertryck. Det är kul! Även de tecknade illustrationerna är vardagsnära, med lite stökig interiör och oförskönande personporträtt. Bilderna innehåller träffsäkra karikatyrer och mycket detaljer att studera. I teckningarna blir det synligt hur materialet i karaktärernas kläder känns. Till exempel pappas röda overall med vita revärer som för tankarna till 70-talet, även om materialet i hans träningsoutfit nog hör hemma på 50-talet. Det får honom att framstå som en jovialisk, hemvävd antihjälte: En härlig pappa att tycka om!

Pappor ska va tjocka
Författare: Nils Andersson
Ilustrationer: Erik Svetoft
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 9789129722413
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Den långa resan

 

En bok om att lämna och att lämnas, om Vandra och om Undra.

 

 

Vandra ska ge sig iväg.
Undra kan inte följa med denna gång.

De har följts åt länge och många gånger. Sett städer, skog och hav tillsammans. De har skrattat, lekt och och hjälpts åt på vägen. Andra varelser dyker upp på deras färd och och årstider kommer och går.

Undra är orolig för hur det ska bli när Vandra ger sig iväg. Vandra förklarar att det inte finns något att vara rädd för och lovar att Undra aldrig kommer att vara ensam. Vandra sluter ögonen och ger sig iväg.

Och dagen skulle komma på nytt.
Kasta ljus på blommor och skorstenar och harar och hus.
Där borta var horisonten.
Havet och himlen tillsammans.

Den långa resan  är en mycket vacker bok. Den handlar om hur det kan gå till när någon dör. Författaren berättar om Vandras och Undras liv tillsammans och väver in döden som ett naturligt inslag. Texten är poetisk och skildrar verkligheten med mjuk skärpa. Bilderna är fantastiska. I samspelet mellan texten och bilderna växer berättelsen till något ännu större än var och en för sig. En berättelse man gärna vill vara i och omfamnas av. Barnen vill se och höra den flera gånger.

Den långa resan
Författare: Sofia Hedman
Illustrationer: Emelie Gårdeler
Förlag: Speja förlag
ISBN: 9789188167309
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tack till förlaget för recensionsexemplar!

Häxvrålet

 

Häxvrålet är en välregisserad iscensättning av vad som kan ligga bakom saker som händer. Sådana saker som någon (i boken Alva) oförskyllt får stå till svars för.

 

Andra ser, hör och förstår inte det som Alva upplever när hon hittar en häxa med glittrande cape bland påskpyntet. Fröken har plockat fram det för att barnen och hon tillsammans ska klä påskriset i klassrummet.

Häxan välter riset, drar iväg och ställer till det på flera sätt. Hon kastar ärtor på andra, hon får Alva att springa efter henne och nästan krocka med en cykel och hon stökar omkring i godisaffären. Fröken och några barn i skolan blir arga på Alva för det som sker. Alva blir förstås ledsen för det och känner sig oskyldigt anklagad.

Jag tycker det är en bra balansgång i beskrivningarna av vad som är faktiska händelser och vad som är händelser som kanske bara sker i Alvas fantasi samt hur händelseförloppet uppfattas av omvärlden. Allt  får sin förklaring, men man kan inte vara helt säker på precis vad som hände. Om det kanske rent av var trolleri eller fantasi. Eller alldeles vanlig verklighet.

En viktig sak är dock att Alva får upprättelse. Rut i godisaffären verkar förstå mer än de flesta. Ingen är arg på Alva längre. De som var arga förstår efterhand att det finns andra förklaringar till det som skedde, än att det var Alva som var klumpig och bråkig. Och kanske är det tack vare Alva som Rut överraskar barnen i klassen med ett påskägg fyllt av godis.

Häxvrålet
Författare: Ewa Christina Johansson
Illustrationer: Sofia Gregersen
Förlag: Idus förlag
ISBN: 9789175779621
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tack till förlaget för recensionsexemplar!

Zozo och nallen

Zozo och nallen är en småbarnsbok. Textraderna är korta. Det är sällan hela meningar och ofta flera verb.

 

Zozo sitter i kundvagnen bland maten tillsammans med sin nalle. Zozo låter nallen uppleva allt de ser. Nallen får smaka, de gosar, de ser damm och kladd på hyllorna.

 

De möter en kundvagn med ett annat barn. Då vill nallen leka. Zozo och det andra barnet leker ordlöst och glatt och kastar nallen mellan varandra. Nallen hamnar i en fruktlåda.

Vagnarna åker vidare åt olika håll. Pappa märker ingenting. Zozo blir förtvivlad när nallen lämnas ensam. Äntligen lyfter pappas hand nallen till Zozo som blir glad igen.

Jag uppfattar texten som småbarnsspråk och kanske Zozos tankar. Även om det är svårt att avgöra om det är så här ett litet barn tänker är det möjligt att barnet skulle uttrycka sig så här om det talade. Bilderna är varma och livliga och precis som texten presenterar de ett utsnitt av verkligheten. Det är som att berättelsen skildras med närbilder som speglar en historia ur Zozos perspektiv.

OLIKA förlag tilldelades Rättvisepriset 2012 för sitt arbete för jämställdhet och jämlikhet i bokvärlden. MILJÖ OCH HÅLLBARHET: På OLIKA vill vi värna det hållbara och klimatkloka läsandet. Därför trycks våra böcker på andra sidan Östersjön, i Baltikum, på ett FSC-märkt papper och på ett tryckeri som är certifierat med Svanen. Lite närmare, lite dyrare, mycket bättre!

Zozo & nallen
Författare: Elina Garp
Illustrationer:Moa Graaf
Förlag: Olika förlag
ISBN: 9789188613387
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tack till förlaget för recensionsexemplar!

Lilla grodan, morfar och döden

 

 

 

Jag läste Lilla grodan, morfar och döden tillsammans med två barnbarn som satt i mitt knä. Det var E 5 år och H 3 år. Lilla H gled ned och kom tillbaka några gånger. E däremot var mycket uppmärksam och engagerad. Hon ställde någon fråga, men framförallt lyssnade hon intensivt.

Ofta går det bra att omformulera en text utan att förändra en historia alltför mycket. Döden och tro är inte så enkla ämnen och i det här fallet ser jag en risk i det och att inte göra Lilla grodan, morfar och döden rättvisa. Som jag ser det är berättandet, formuleringarna, funderingarna och dialogen mellan sköldpaddan morfar och barnet grodan det centrala. Och inte historien. Det är helt enkelt svårt att vara boken trogen så jag håller min beskrivning ganska kort och ger er några utdrag som exempel på berättandet.

Grodan ska sova och morfar har läst. Lilla grodan vill veta vad som händer när man har dött. Alltså inte när man dör utan vad som händer efter att man har dött.

Det är det ingen som riktigt vet. Men många har gissat, funderat, tänkt stora tankar och fantiserat om det. Om du vill kan jag försöka berätta lite? (säger morfar)

Morfar berättar om att några tror att det finns en himmel dit man kommer och om änglar. Lilla grodan vill ha vingar. Jag skulle bli världens bästa flygande ballerina.
Du skulle vara en fantastisk konstflygande ballerina. (svarar morfar)

Morfar fortsätter berätta om de som tror att den som dör föds på nytt. Och att man lever flera liv men i olika skepnader.
Vad tror du att du var …?  Morfar tror att han varit på ett skepp och säger: Det är som att ljudet av vågorna och den salta doften gör att jag minns något jag inte längre kommer ihåg.

Sedan talar morfar om en själ. Han säger att några tror att alla människor har en själ och att den lämnar kroppen när vi dör. En själ, säger morfar, är osynlig som ett spöke och är som personen som har dött fast utan en tung kropp att släpa på. Lilla grodan tycker att vara osynlig är som att vara en superhjälte och att om man är ett osynlig kan man spionera och få reda på mycket man undrar över.

Det finns också de som … tror att ingenting händer när man dör. De tror att allting slutar vara. Grodan tycker det låter tråkigt, men morfar säger att … om du inte finns, kan du inte känna att det är tråkigt. Eller roligt. Det är bara ingenting.

Vissa tror på en framtid långt efter döden. De tänker att de vill frysas ner och bli väckta till liv igen när man kan bota alla sjukdomar, säger morfar. Usch! Det låter läskigt. Och trångt om ingen någonsin dör.

 

När morfar har berättat det här och lite till frågar han: Vad tänker du nu min lilla groda? Lilla grodan vill blanda … lite av varje liksom. Först tycker grodan att man kan vara ett spöke som får veta sådant man undrar över. Sedan vill hon flytta till himlen och träffa de hon saknar. När jag kommer dit kan jag träffa dig där morfar!
I så fall flyttar jag in med dig i molnhuset och lagar pannkakor till frukost varje dag.

När lilla grodan har fått en godnattkram och morfar är på väg ut frågar lilla grodan: Vad tror DU händer när man dör?
Jag vet inte hjärtat mitt, men jag är oändligt nyfiken.

Berättelsen och bilderna framställer på ett fint och, som jag tycker, finurligt vis lika människors, religioners och folkslags tro. Den ger näring och tröst till funderingar man kan ha om döden. Dialogen mellan Sköldpaddan morfar och barnet Lilla grodan är högst personlig, men känns fri från värderingar. Och bilderna som håller om texten både högt och lågt är viktiga för upplevelsen. Att författaren som också illustrerat boken använder djurkaraktärer i stället för människor upplever jag tar udden av den värderande laddning som människokaraktärer kan ha. Djuren gör att bilderna per automatik är alternativa men de känns ändå självklara och naturliga i kontexten.

Jag berättade för barnen att jag skulle skriva om boken och att jag gärna ville skriva vad de tyckte om den. Från E kom ett snabbt svar att den var bra, jättebra faktiskt, medan H inte sade något spontant. Men på en direkt fråga svarade hon: Jag tycker den var lite läskig.

Vi läste en annan bok emellan, men sedan ville båda höra om Lilla grodan igen. Nu frågade E mer utifrån texten och H tittade på och pratade om bilderna. Som godnattsaga valde barnen att höra Lilla grodan, morfar och döden för tredje gången denna dag och när vi talade i telefon här om dagen frågade E: Har du skrivit om boken nu och att jag tycker det är en jättebra bok?

Lilla grodan, morfar och döden
Författare: Julia Groth
Illustrationer:Julia Groth
Förlag: Idus förlag AB
ISBN: 9789175779614
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tack till förlaget för recensionsexemplar!