barnboksprat – Barnboksprat

Mitt magiska finger

Mitt magiska finger är en av Roald Dahls kortare berättelser men den bär ändå tydligt hans kännetecken: en blandning av humor, moral och den där lilla dosen magi som gör att allt känns möjligt. Sir Quentin Blakes karakteristiska illustrationer ger energi och personlighet åt både karaktärerna och de mer absurda inslagen.

Det är intressant hur den här boken, som först publicerades i mitten av 1960‑talet, fortfarande talar till barn. Huvudpersonen – en flicka som aldrig får något namn i berättelsen – använder sitt mystiska “magiska finger” när hon blir riktigt arg. Det är en kraft som hon inte helt förstår men som får oväntade konsekvenser när hon riktar den mot familjen Gregg som tycker om att jaga. Plötsligt vänds rollerna upp och ner och familjen får uppleva hur det är att leva som de djur de tidigare jagat.

Den svenska utgåvan har ett tydligt och färgstarkt omslag som gör boken lätt att ta till sig, även för ovana läsare. Blakes illustrationer förstärker berättelsens rytm och humor samt skapar ett visuellt driv som passar väl ihop med den relativt korta texten. Det här är en bok som många barn läser på egen hand men också en som fungerar bra som högläsning eftersom handlingen är enkel att följa och bjuder in till samtal.

Det finns en tydlig moral i berättelsen men Dahl presenterar den utan pekpinnar. I stället låter han barnen själva fundera över rätt och fel, ansvar och konsekvenser. Just detta – hans förmåga att tala till barn på ett respektfullt, rakt och fantasifullt sätt – är en av anledningarna till att hans böcker fortsätter att vara relevanta.

Boken riktar sig till läsare ungefär i 9–12 årsåldern, men den kan uppskattas av både yngre och äldre beroende på läsvana. Min femåring bad mig att läsa den om och om varje dag i en hel vecka. Den korta längden gör den dessutom till en bra ingång för barn som är på väg in i mer avancerad läsning. För pedagoger kan berättelsen vara ett intressant underlag när man arbetar med frågor om etik, empati och hur våra handlingar påverkar andra.

Mitt magiska finger

Text: Roald Dahl
Illustration: Sir Quentin Blake
Översättare: Meta Ottosson
Formgivare: Donna Hellberg
Förlag: Bookmark (2026)
ISBN: 9789190117279
Antal sidor: 80

Recensionsexemplar från förlaget. Köp: t.ex. hos: Adlibris eller Bokus

James och jättepersikan

Det är fascinerande att se hur Roald Dahls tidlösa sagor fortsätter att tala till nya generationer sedan hans böcker gavs ut på 1960-talet. Dessa klassiker har nu fått nytt liv i en moderniserad layout där texten ”hoppar, skriker, flyger och faller” på sidorna.

Boken James och jättepersikan handlar om James, en snäll, ensam och föräldralös pojke som bor med sina två superelaka mostrar. En dag växte en gigantisk persika fram i trädgården och tog med James från sin grymma vardag till ett svindlande äventyr över hav och moln, genom faror och rädsla, rakt in i vänskapen och modets hjärta. Inne i jättepersikan träffade James märkliga insekter som blir James reskamrater och vänner. De knasiga insekterna, med sina olika egenskaper och karaktärer, är lika tokiga som charmiga. Roald Dahl är verkligen suverän på att förvandla det udda till något varmt och mänskligt.

Sir Quentin Blakes illustrationer bär så mycket av berättelsens humor och händelser. Omslaget är färgstarkt och tilltalande. De svartvita teckningarna är uttrycksfulla och ger en känsla av rörelse. I karaktärernas drag syns tydligt om de är elaka, snälla eller lekfulla. Många har sagt det tidigare men jag måste säga att jag beundrar Blakes teknik och tolkning av Roald Dahls värld som fångar essensen i berättelsen.

Den nya layouten, där orden hoppar över sidorna, är lika lekfull som historien, men det är inte entydigt positivt. För många läsare, som min femåring, blir det ett roligt sätt att skapa en levande stämning under högläsningen, som min femåring. Å andra sidan blir de hoppande bokstäverna ett hinder för barn med dyslexi, som min elvaåring.

Personligen tycker jag att nyutgåvan fångar kärnan i James och jättepersikan på ett fint sätt: den mörka humorn, den vanliga röda tråden i Roald Dahls berättelser där barnens snällhet och klokhet alltid överträffar de vuxnas dumhet och elakhet. Historien är inte bara ett fantasifullt äventyr – det handlar om att våga tro att livet kan förändras, om att hitta styrkan i sig själv och om att de oväntade vännerna ibland blir de viktigaste.

Boken rekommenderas för åldern 9-12 år men jag tycker att det lekfulla språket, de stora känslorna och de minnesvärda karaktärerna gör att även yngre barn kan ha glädje av att läsa den. Jag och min femåring har definitivt enorm glädje och många fina pratstunder under vår högläsning.

James och jättepersikan

Text: Roald Dahl
Illustration: Sir Quentin Blake
Översättare: Meta Ottosson
Formgivare: Donna Hellberg
Förlag: Bookmark (2026)
ISBN: 9789190006900
Antal sidor: 210

Recensionsexemplar från förlaget. Köp: t.ex. hos: Adlibris eller Bokus

Arne Elefant och Emma Gasell 2 – Flyger iväg!

I höstas fick jag det fina uppdraget att skriva en text till en nättidskrift för barn- och ungdomslitteratur och illustrationer/bildkonst, Bazar Masarin 2025:02. Men hur återger jag min läsning med samma halt av sanning och samtidigt göra läsningen intressant? För första gången var jag nära att backa men fick en välbehövd knuff ut ur min komfortzon. Nu vill jag dela den med dig!

Vad händer när en elefant och en gasell trotsar savannens oskrivna lagar och drömmer om ett liv tillsammans i storstadens puls? Det är utgångspunkten i Arne Elefant och Emma Gasell – Flyger iväg! (Epix), den andra delen i serien om det omaka paret som längtar bort från den stillsamma afrikanska savannen. Den första boken lade grunden för deras dröm om ett nytt liv i Hamburg – nu tar de steget och ger sig av mot friheten. Men bär uppföljaren berättelsen hela vägen?

Arne Elefant och Emma Gasell 2 – Flyger iväg! — Bild från förlagets hemsida

Premissen att plötsligt finna sig helt malplacerad är inte originell, men boken lyckas hitta några nya infallsvinklar—längtan att bryta sig ur gamla mönster, men också rädslan för det okända. Gasellen Emma tar det mesta med ro, medan Arne Elefant verkar ständigt vara vid sammanbrottets rand. Tyvärr lever inte berättelsen upp till sin fulla potential; djur från den afrikanska savannen som transplanteras till storstan borde kunna bjuda på många dråpliga situationer, men ofta hemfaller berättelsen till bekanta klyschor som att missta toaletten för en vattenskål. Tempot är aningen ojämnt och dialogen känns mekanisk – kanske har det förvanskats något i översättningen? På tal om översättning; Emma Gasell kallas Elvira i texten, men heter Emma på omslaget och i bokens förlaga.

Epix – Arne Elefant och Emma Gasell drömmer om den stora staden — Bild från förlagets hemsida

Illustrationerna? Ja, de är färgglada och ger boken en visuell dynamik men känslorna uteblir. Bilderna kan inte kompensera för en berättelse som inte riktigt griper tag. Det är som att se en vacker kuliss utan att höra musiken bakom.

Arne Elefant och Emma Gasell – Flyger iväg! är en bok med ambition och ett intressant tema, men den når inte riktigt fram. För den som älskar ovanliga bilderböcker kan den vara värd en titt – men den saknar den språkliga finess och känslomässiga tyngd som gör läsningen minnesvärd.

Har du också läst Arne Elefant och Emma Gasell? Berätta gärna vad du kände och tänkt!

Arne Elefant och Emma Gasell 2 – Flyger iväg!

Av Martin Baltscheidt (text), Max Fiedler (bild)
Förlag: Epix (2025)
ISBN: 9789170897337
Antal sidor: 96

Recensionsexemplar från förlagen. Köp: t.ex. hos: Epix.se, Adlibris eller Bokus

Legenden om Vida Nyckelbärare: Den vettskrämda skogen

I Legenden om Vida Nyckelbärare får vi följa Vida, en flicka med ett mystiskt ursprung, och hennes vän Misha, en skogsling. Tillsammans beger de sig in i den Mörka skogen där något oroande sker: djur hittas döda, träden viskar och ett hot kallat Spökdöden sprider sig. Boken är en fristående del i Ylva Hällens bokserie om fantasyvärlden Ylvania som utspelar sig före händelserna i den första Ylvania-boken.

Tematiskt rör sig boken kring rädsla, identitet, sorg, vänskap och naturens sårbarhet. Trots det korta formatet lyckas författaren väcka frågor om hur vi förhåller oss till det okända och hur barn kan vara bärare av hopp och förändring.

Texten är skriven med korta meningar, stor stil och tydlig struktur – anpassad för barn som håller på att knäcka läskoden. Det gör Den vettskrämda skogen till en utmärkt introduktion till fantasygenren för nybörjarläsare. Berättelsen är lagom spännande för att skapa engagemang och lagom läskig, tillräckligt för att väcka fantasin.

Marcus-Gunnar Petterssons illustrationer förstärker berättelsens mystik. Den monokroma paletten skapar en stark kontrast och en känsla av mystik. Hans detaljrika stil fångar både det vardagliga och det magiska och ger liv åt både miljöer och karaktärer.

Den vettskrämda skogen fungerar både som en fristående berättelse och som en introduktion till ett större berättaruniversum. Det är en bok som respekterar sina unga läsare, både i form och innehåll. Den väcker frågor och läslust, bygger mod och öppnar dörren till större berättelser – och kanske till ett allmänt intresse för litteratur.

Den vettskrämda skogen

Av: Ylva Hällen och Marcus-Gunnar Pettersson

Förlag: Bonnier Carlsen (2025)

ISBN: 9789179798901

Antal sidor: 96

Ålder: 6-9

Köp: t.ex. hos Bonnier Carlsen, Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.

Färgernas ljud – Det finns olika sätt att se

Det finns bilderböcker – och så finns det Jimmy Liaos bilderböcker. Färgernas ljud, utgiven av Mirando bokförlag (2016), är en sådan bok som trots sin placering i barnbokshyllan bär på en emotionell och visuell tyngd som talar till både barn och vuxna.

”Det året då skyddsängeln tog farväl av mig, vid nedgången till tunnelbanenstationen, hade jag börjat förlora synen.”

Berättelsen följer en blind flicka som ger sig ut på en ensam resa igenom tunnelbanans vindlande gångar på sin femtonårsdag. Det är en resa som rör sig mellan verklighet och dröm, mellan det yttre och det inre landskapet. Med sin käpp i handen möter hon cirkuselefanter, solar på en val och vandrar genom realistiska miljöer där varje sida är en värld i sig.

Jimmy Liaos illustrationer är magiska – detaljrika, färgstarka och fulla av symbolik. Min fyraåring älskar att bläddra i boken och titta på bilderna. Hon pekar, frågar och hittar nya detaljer varje gång. För henne är det en visuell skattkarta.

Min tioåring, däremot, läser med ett helt annat djup. Det blev tyst efter att vi hade läst klart, sedan kom många frågor: ”Vad hände i slutet? Ramlar hon? Hittar flickan hem?” Det är just det som gör Färgernas ljud så speciell – den väcker frågor som inte har några enkla svar. Den lämnar utrymme för tolkning, för samtal och för eftertanke.

Texten är sparsam men poetisk och samspelar med bilderna på ett sätt som förstärker känslan av att befinna sig i ett drömlikt tillstånd. Den blinda flickan är inte ett objekt för medlidande utan en upptäcktsresande i sin egen rätt. Det är ovanligt och viktigt att se en karaktär med synnedsättning gestaltad med sådan värme och respekt i en bilderbok.

Och så måste omslaget nämnas – en visuell upplevelse i sig. Titeln är blindpräglad på genomskinlig folie, vilket skapar en skimrande effekt som förändras beroende på hur ljuset faller. Det är inte bara vackert, utan också djupt symboliskt: som om boken själv bär på ett hemligt lager, ett ljud av färger som bara kan upplevas om man verkligen tittar. Det är en design som speglar bokens innehåll – lågmält, men laddat med mening.

Jag har läst boken på tre olika språk, inte bara en gång utan om och om igen. Det här är en bok som växer med läsaren. Den kan bläddras i av små barn, läsas och begrundas av äldre barn – och stanna kvar hos vuxna. Den väcker frågor om hur vi upplever världen, om ensamhet och tillhörighet, om fantasi och verklighet. Och kanske framför allt: om nya sätt att se.

Färgernas ljud

Författare: Jimmy Liao

Översättare: Anna Gustafsson Chen

Förlag: Mirando bok (2016)

ISBN: 978-91-981396-9-3

Antal sidor: 128

Ålder: ca 9 år och uppåt (en ”allåldersbok”!)