Jojjes ljuvliga medicin

Bild från förlagets hemsida

Jojjes ljuvliga medicin är en av Roald Dahls mest lästa berättelser. Den har allt som kännetecknar hans stil: överdrifter, svart humor och en liten dos magi som många barn älskar. Quentin Blakes illustrationer kompletterar texten perfekt – de är uttrycksfulla, busiga och fångar kaoset i Jojjes experiment.

Jojjes mormor är en överdrivet osympatisk figur i klassisk Dahls stil, en vuxen som bara retar, skrämmer och plågar sitt barnbarn. En dag har Jojje lite extra tråkigt och får en snilleblixt: Han blandar ihop en högst speciell medicin som är tänkt att göra mormor snäll. Resultatet blir minst sagt oväntat.

Boken publicerades 1981 och känns på många sätt som ett barn av sin tid. Historien om att en elak person som “får smaka på sin egen medicin” är ett tema som förekommer i många kulturer, men som kanske inte känns lika självklart idag. Samtidigt är det just detta som fascinerar många barn: friheten i att fantisera om en värld där reglerna vänds upp och ner och där barnet är den som driver handlingen framåt.

Jojjes experiment börjar i frustration men utvecklas snabbt till ett bubblande kaos som är roligt att läsa högt. Språket och layouten är enkla och roliga vilket gör att barn har lätt att föreställa sig de tokiga ingredienserna som hamnar i grytan – från tandkräm till tvättmedel och saker som definitivt inte hör hemma i en kastrull. Det öppnar ofta för fniss och samtal om vad som är roligt att fantisera om och vad som är bäst att låta bli i verkligheten.

Boken passar för barn 9–12 år, men som alltid det beror mycket på läsvana och humor. Den kan vara lång för att läsas i ett svep men några kapitel per kväll är lagom för att hålla spänningen vid liv. Precis som många andra av Dahls böcker, fungerar Jojjes ljuvliga medicin bra både för högläsning och egen läsning. Det skapar möjligheter att prata om humor och normer i olika generationer och kulturer samt berättelser förändrats över tid.

Jojjes ljuvliga medicin är en lek med fantasi och konsekvenser – en påminnelse om att barnlitteratur får vara busig, vilt och lite farligt på låtsas. Här är det barnets fantasi som har makten.


Jojjes ljuvliga medicin

Text: Roald Dahl
Illustration: Sir Quentin Blake
Översättare: Meta Ottosson
Formgivare: Donna Hellberg
Förlag: Bookmark (2026)
ISBN: 9789190006962
Antal sidor: 130

Recensionsexemplar från förlaget. Köp: t.ex. hos: Adlibris eller Bokus

Mitt magiska finger

Bild från förlagets hemsida

Mitt magiska finger är en av Roald Dahls kortare berättelser men den bär ändå tydligt hans kännetecken: en blandning av humor, moral och den där lilla dosen magi som gör att allt känns möjligt. Sir Quentin Blakes karakteristiska illustrationer ger energi och personlighet åt både karaktärerna och de mer absurda inslagen.

Det är intressant hur den här boken, som först publicerades i mitten av 1960‑talet, fortfarande talar till barn. Huvudpersonen – en flicka som aldrig får något namn i berättelsen – använder sitt mystiska “magiska finger” när hon blir riktigt arg. Det är en kraft som hon inte helt förstår men som får oväntade konsekvenser när hon riktar den mot familjen Gregg som tycker om att jaga. Plötsligt vänds rollerna upp och ner och familjen får uppleva hur det är att leva som de djur de tidigare jagat.

Den svenska utgåvan har ett tydligt och färgstarkt omslag som gör boken lätt att ta till sig, även för ovana läsare. Blakes illustrationer förstärker berättelsens rytm och humor samt skapar ett visuellt driv som passar väl ihop med den relativt korta texten. Det här är en bok som många barn läser på egen hand men också en som fungerar bra som högläsning eftersom handlingen är enkel att följa och bjuder in till samtal.

Det finns en tydlig moral i berättelsen men Dahl presenterar den utan pekpinnar. I stället låter han barnen själva fundera över rätt och fel, ansvar och konsekvenser. Just detta – hans förmåga att tala till barn på ett respektfullt, rakt och fantasifullt sätt – är en av anledningarna till att hans böcker fortsätter att vara relevanta.

Boken riktar sig till läsare ungefär i 9–12 årsåldern, men den kan uppskattas av både yngre och äldre beroende på läsvana. Min femåring bad mig att läsa den om och om varje dag i en hel vecka. Den korta längden gör den dessutom till en bra ingång för barn som är på väg in i mer avancerad läsning. För pedagoger kan berättelsen vara ett intressant underlag när man arbetar med frågor om etik, empati och hur våra handlingar påverkar andra.


Mitt magiska finger

Text: Roald Dahl
Illustration: Sir Quentin Blake
Översättare: Meta Ottosson
Formgivare: Donna Hellberg
Förlag: Bookmark (2026)
ISBN: 9789190117279
Antal sidor: 80

Recensionsexemplar från förlaget. Köp: t.ex. hos: Adlibris eller Bokus

James och jättepersikan

Det är fascinerande att se hur Roald Dahls tidlösa sagor fortsätter att tala till nya generationer sedan hans böcker gavs ut på 1960-talet. Dessa klassiker har nu fått nytt liv i en moderniserad layout där texten ”hoppar, skriker, flyger och faller” på sidorna.

Bild från förlagets hemsida

Boken James och jättepersikan handlar om James, en snäll, ensam och föräldralös pojke som bor med sina två superelaka mostrar. En dag växte en gigantisk persika fram i trädgården och tog med James från sin grymma vardag till ett svindlande äventyr över hav och moln, genom faror och rädsla, rakt in i vänskapen och modets hjärta. Inne i jättepersikan träffade James märkliga insekter som blir James reskamrater och vänner. De knasiga insekterna, med sina olika egenskaper och karaktärer, är lika tokiga som charmiga. Roald Dahl är verkligen suverän på att förvandla det udda till något varmt och mänskligt.

Sir Quentin Blakes illustrationer bär så mycket av berättelsens humor och händelser. Omslaget är färgstarkt och tilltalande. De svartvita teckningarna är uttrycksfulla och ger en känsla av rörelse. I karaktärernas drag syns tydligt om de är elaka, snälla eller lekfulla. Många har sagt det tidigare men jag måste säga att jag beundrar Blakes teknik och tolkning av Roald Dahls värld som fångar essensen i berättelsen.

Den nya layouten, där orden hoppar över sidorna, är lika lekfull som historien, men det är inte entydigt positivt. För många läsare, som min femåring, blir det ett roligt sätt att skapa en levande stämning under högläsningen, som min femåring. Å andra sidan blir de hoppande bokstäverna ett hinder för barn med dyslexi, som min elvaåring.

Personligen tycker jag att nyutgåvan fångar kärnan i James och jättepersikan på ett fint sätt: den mörka humorn, den vanliga röda tråden i Roald Dahls berättelser där barnens snällhet och klokhet alltid överträffar de vuxnas dumhet och elakhet. Historien är inte bara ett fantasifullt äventyr – det handlar om att våga tro att livet kan förändras, om att hitta styrkan i sig själv och om att de oväntade vännerna ibland blir de viktigaste.

Boken rekommenderas för åldern 9-12 år men jag tycker att det lekfulla språket, de stora känslorna och de minnesvärda karaktärerna gör att även yngre barn kan ha glädje av att läsa den. Jag och min femåring har definitivt enorm glädje och många fina pratstunder under vår högläsning.


James och jättepersikan

Text: Roald Dahl
Illustration: Sir Quentin Blake
Översättare: Meta Ottosson
Formgivare: Donna Hellberg
Förlag: Bookmark (2026)
ISBN: 9789190006900
Antal sidor: 210

Recensionsexemplar från förlaget. Köp: t.ex. hos: Adlibris eller Bokus

Arne Elefant och Emma Gasell 2 – Flyger iväg!

I höstas fick jag det fina uppdraget att skriva en text till en nättidskrift för barn- och ungdomslitteratur och illustrationer/bildkonst, Bazar Masarin 2025:02. Men hur återger jag min läsning med samma halt av sanning och samtidigt göra läsningen intressant? För första gången var jag nära att backa men fick en välbehövd knuff ut ur min komfortzon. Nu vill jag dela den med dig!

Vad händer när en elefant och en gasell trotsar savannens oskrivna lagar och drömmer om ett liv tillsammans i storstadens puls? Det är utgångspunkten i Arne Elefant och Emma Gasell – Flyger iväg! (Epix), den andra delen i serien om det omaka paret som längtar bort från den stillsamma afrikanska savannen. Den första boken lade grunden för deras dröm om ett nytt liv i Hamburg – nu tar de steget och ger sig av mot friheten. Men bär uppföljaren berättelsen hela vägen?

Arne Elefant och Emma Gasell 2 – Flyger iväg!
Bild från förlagets hemsida

Premissen att plötsligt finna sig helt malplacerad är inte originell, men boken lyckas hitta några nya infallsvinklar—längtan att bryta sig ur gamla mönster, men också rädslan för det okända. Gasellen Emma tar det mesta med ro, medan Arne Elefant verkar ständigt vara vid sammanbrottets rand. Tyvärr lever inte berättelsen upp till sin fulla potential; djur från den afrikanska savannen som transplanteras till storstan borde kunna bjuda på många dråpliga situationer, men ofta hemfaller berättelsen till bekanta klyschor som att missta toaletten för en vattenskål. Tempot är aningen ojämnt och dialogen känns mekanisk – kanske har det förvanskats något i översättningen? På tal om översättning; Emma Gasell kallas Elvira i texten, men heter Emma på omslaget och i bokens förlaga.

Epix – Arne Elefant och Emma Gasell drömmer om den stora staden
Bild från förlagets hemsida

Illustrationerna? Ja, de är färgglada och ger boken en visuell dynamik men känslorna uteblir. Bilderna kan inte kompensera för en berättelse som inte riktigt griper tag. Det är som att se en vacker kuliss utan att höra musiken bakom.

Arne Elefant och Emma Gasell – Flyger iväg! är en bok med ambition och ett intressant tema, men den når inte riktigt fram. För den som älskar ovanliga bilderböcker kan den vara värd en titt – men den saknar den språkliga finess och känslomässiga tyngd som gör läsningen minnesvärd.

Har du också läst Arne Elefant och Emma Gasell? Berätta gärna vad du kände och tänkt!


Arne Elefant och Emma Gasell 2 – Flyger iväg!

Av Martin Baltscheidt (text), Max Fiedler (bild)
Förlag: Epix (2025)
ISBN: 9789170897337
Antal sidor: 96

Recensionsexemplar från förlagen. Köp: t.ex. hos: Epix.se, Adlibris eller Bokus

Legenden om Vida Nyckelbärare: Den vettskrämda skogen

Bilden från förlagets hemsida

I Legenden om Vida Nyckelbärare får vi följa Vida, en flicka med ett mystiskt ursprung, och hennes vän Misha, en skogsling. Tillsammans beger de sig in i den Mörka skogen där något oroande sker: djur hittas döda, träden viskar och ett hot kallat Spökdöden sprider sig. Boken är en fristående del i Ylva Hällens bokserie om fantasyvärlden Ylvania som utspelar sig före händelserna i den första Ylvania-boken.

Tematiskt rör sig boken kring rädsla, identitet, sorg, vänskap och naturens sårbarhet. Trots det korta formatet lyckas författaren väcka frågor om hur vi förhåller oss till det okända och hur barn kan vara bärare av hopp och förändring.

Texten är skriven med korta meningar, stor stil och tydlig struktur – anpassad för barn som håller på att knäcka läskoden. Det gör Den vettskrämda skogen till en utmärkt introduktion till fantasygenren för nybörjarläsare. Berättelsen är lagom spännande för att skapa engagemang och lagom läskig, tillräckligt för att väcka fantasin.

Marcus-Gunnar Petterssons illustrationer förstärker berättelsens mystik. Den monokroma paletten skapar en stark kontrast och en känsla av mystik. Hans detaljrika stil fångar både det vardagliga och det magiska och ger liv åt både miljöer och karaktärer.

Den vettskrämda skogen fungerar både som en fristående berättelse och som en introduktion till ett större berättaruniversum. Det är en bok som respekterar sina unga läsare, både i form och innehåll. Den väcker frågor och läslust, bygger mod och öppnar dörren till större berättelser – och kanske till ett allmänt intresse för litteratur.


Den vettskrämda skogen
Förlag: Bonnier Carlsen (2025)
ISBN: 9789179798901
Antal sidor: 96
Ålder: 6-9
Köp: t.ex. hos Bonnier CarlsenAdlibris eller Bokus
Recensionsexemplar från förlaget.