Nikki och Boris har fått en ny mattelärare och det tar bara en liten stund innan Nikki fattar vem det är: Doktor Fruktansvärd – en superskurk som är Kapten Kanonkulas ärkefiende och som har en ondskefull plan på gång. Nikki försöker berätta för vuxenvärlden men de agerar så konstigt och hon inser snart att det ligger i hennes och Boris egna händer om de ska lyckas besegra Doktor Fruktansvärd.
Jag lyssnade till Jesper Lundqvist på bokmässan och han sa att han vill skriva roligt, fartfyllt, spännande och att varje kapitel ska ge en lust att läsa vidare. Dessutom ska det hända mycket i boken och vara lite skruvat. Hatten av för Jesper för jag hade inte kunnat beskriva den här boken bättre själv!
Det är onekligen skruvat, barnen riskerar att bli begravna under ett berg med frukt, och det är spännande och lite lagom läskigt på ett bra sätt. Daniel Tholin har verkligen lyckats med Doktor Fruktansvärds diamantleende vilket är gnistrande otäckt och de övriga karaktärerna är lite skevt fula på ett skönt sätt om jag får säga så. Infällt i boken finns också ett par sidor med en serie om Kapten Kanonkula vilket är en serietidning som alltså Nikki och Boris läser men som också verkar spilla över på verkligheten.
Många barnböcker idag är väldigt nytänkande kring hur man använder boken som medium men jag tycker att Lundqvist får med precis en lagom dos av just det; det är i huvudsak en vanlig kapitelbok som är rikt illustrerad och texten är väl lämpad för målgruppen. Det ska helt klart bli spännande att läsa vidare i serien!
Det finns böcker som blir som små världar – sådana man vill stanna kvar i, bläddra fram och tillbaka och upptäcka på nytt. Vampyrfarfars berättelser av Mauri och Tarja Kunnas (1991) är precis en sådan bok.
