Jojjes ljuvliga medicin

Bild från förlagets hemsida

Jojjes ljuvliga medicin är en av Roald Dahls mest lästa berättelser. Den har allt som kännetecknar hans stil: överdrifter, svart humor och en liten dos magi som många barn älskar. Quentin Blakes illustrationer kompletterar texten perfekt – de är uttrycksfulla, busiga och fångar kaoset i Jojjes experiment.

Jojjes mormor är en överdrivet osympatisk figur i klassisk Dahls stil, en vuxen som bara retar, skrämmer och plågar sitt barnbarn. En dag har Jojje lite extra tråkigt och får en snilleblixt: Han blandar ihop en högst speciell medicin som är tänkt att göra mormor snäll. Resultatet blir minst sagt oväntat.

Boken publicerades 1981 och känns på många sätt som ett barn av sin tid. Historien om att en elak person som “får smaka på sin egen medicin” är ett tema som förekommer i många kulturer, men som kanske inte känns lika självklart idag. Samtidigt är det just detta som fascinerar många barn: friheten i att fantisera om en värld där reglerna vänds upp och ner och där barnet är den som driver handlingen framåt.

Jojjes experiment börjar i frustration men utvecklas snabbt till ett bubblande kaos som är roligt att läsa högt. Språket och layouten är enkla och roliga vilket gör att barn har lätt att föreställa sig de tokiga ingredienserna som hamnar i grytan – från tandkräm till tvättmedel och saker som definitivt inte hör hemma i en kastrull. Det öppnar ofta för fniss och samtal om vad som är roligt att fantisera om och vad som är bäst att låta bli i verkligheten.

Boken passar för barn 9–12 år, men som alltid det beror mycket på läsvana och humor. Den kan vara lång för att läsas i ett svep men några kapitel per kväll är lagom för att hålla spänningen vid liv. Precis som många andra av Dahls böcker, fungerar Jojjes ljuvliga medicin bra både för högläsning och egen läsning. Det skapar möjligheter att prata om humor och normer i olika generationer och kulturer samt berättelser förändrats över tid.

Jojjes ljuvliga medicin är en lek med fantasi och konsekvenser – en påminnelse om att barnlitteratur får vara busig, vilt och lite farligt på låtsas. Här är det barnets fantasi som har makten.


Jojjes ljuvliga medicin

Text: Roald Dahl
Illustration: Sir Quentin Blake
Översättare: Meta Ottosson
Formgivare: Donna Hellberg
Förlag: Bookmark (2026)
ISBN: 9789190006962
Antal sidor: 130

Recensionsexemplar från förlaget. Köp: t.ex. hos: Adlibris eller Bokus

Mitt magiska finger

Bild från förlagets hemsida

Mitt magiska finger är en av Roald Dahls kortare berättelser men den bär ändå tydligt hans kännetecken: en blandning av humor, moral och den där lilla dosen magi som gör att allt känns möjligt. Sir Quentin Blakes karakteristiska illustrationer ger energi och personlighet åt både karaktärerna och de mer absurda inslagen.

Det är intressant hur den här boken, som först publicerades i mitten av 1960‑talet, fortfarande talar till barn. Huvudpersonen – en flicka som aldrig får något namn i berättelsen – använder sitt mystiska “magiska finger” när hon blir riktigt arg. Det är en kraft som hon inte helt förstår men som får oväntade konsekvenser när hon riktar den mot familjen Gregg som tycker om att jaga. Plötsligt vänds rollerna upp och ner och familjen får uppleva hur det är att leva som de djur de tidigare jagat.

Den svenska utgåvan har ett tydligt och färgstarkt omslag som gör boken lätt att ta till sig, även för ovana läsare. Blakes illustrationer förstärker berättelsens rytm och humor samt skapar ett visuellt driv som passar väl ihop med den relativt korta texten. Det här är en bok som många barn läser på egen hand men också en som fungerar bra som högläsning eftersom handlingen är enkel att följa och bjuder in till samtal.

Det finns en tydlig moral i berättelsen men Dahl presenterar den utan pekpinnar. I stället låter han barnen själva fundera över rätt och fel, ansvar och konsekvenser. Just detta – hans förmåga att tala till barn på ett respektfullt, rakt och fantasifullt sätt – är en av anledningarna till att hans böcker fortsätter att vara relevanta.

Boken riktar sig till läsare ungefär i 9–12 årsåldern, men den kan uppskattas av både yngre och äldre beroende på läsvana. Min femåring bad mig att läsa den om och om varje dag i en hel vecka. Den korta längden gör den dessutom till en bra ingång för barn som är på väg in i mer avancerad läsning. För pedagoger kan berättelsen vara ett intressant underlag när man arbetar med frågor om etik, empati och hur våra handlingar påverkar andra.


Mitt magiska finger

Text: Roald Dahl
Illustration: Sir Quentin Blake
Översättare: Meta Ottosson
Formgivare: Donna Hellberg
Förlag: Bookmark (2026)
ISBN: 9789190117279
Antal sidor: 80

Recensionsexemplar från förlaget. Köp: t.ex. hos: Adlibris eller Bokus

Arne Elefant och Emma Gasell 2 – Flyger iväg!

I höstas fick jag det fina uppdraget att skriva en text till en nättidskrift för barn- och ungdomslitteratur och illustrationer/bildkonst, Bazar Masarin 2025:02. Men hur återger jag min läsning med samma halt av sanning och samtidigt göra läsningen intressant? För första gången var jag nära att backa men fick en välbehövd knuff ut ur min komfortzon. Nu vill jag dela den med dig!

Vad händer när en elefant och en gasell trotsar savannens oskrivna lagar och drömmer om ett liv tillsammans i storstadens puls? Det är utgångspunkten i Arne Elefant och Emma Gasell – Flyger iväg! (Epix), den andra delen i serien om det omaka paret som längtar bort från den stillsamma afrikanska savannen. Den första boken lade grunden för deras dröm om ett nytt liv i Hamburg – nu tar de steget och ger sig av mot friheten. Men bär uppföljaren berättelsen hela vägen?

Arne Elefant och Emma Gasell 2 – Flyger iväg!
Bild från förlagets hemsida

Premissen att plötsligt finna sig helt malplacerad är inte originell, men boken lyckas hitta några nya infallsvinklar—längtan att bryta sig ur gamla mönster, men också rädslan för det okända. Gasellen Emma tar det mesta med ro, medan Arne Elefant verkar ständigt vara vid sammanbrottets rand. Tyvärr lever inte berättelsen upp till sin fulla potential; djur från den afrikanska savannen som transplanteras till storstan borde kunna bjuda på många dråpliga situationer, men ofta hemfaller berättelsen till bekanta klyschor som att missta toaletten för en vattenskål. Tempot är aningen ojämnt och dialogen känns mekanisk – kanske har det förvanskats något i översättningen? På tal om översättning; Emma Gasell kallas Elvira i texten, men heter Emma på omslaget och i bokens förlaga.

Epix – Arne Elefant och Emma Gasell drömmer om den stora staden
Bild från förlagets hemsida

Illustrationerna? Ja, de är färgglada och ger boken en visuell dynamik men känslorna uteblir. Bilderna kan inte kompensera för en berättelse som inte riktigt griper tag. Det är som att se en vacker kuliss utan att höra musiken bakom.

Arne Elefant och Emma Gasell – Flyger iväg! är en bok med ambition och ett intressant tema, men den når inte riktigt fram. För den som älskar ovanliga bilderböcker kan den vara värd en titt – men den saknar den språkliga finess och känslomässiga tyngd som gör läsningen minnesvärd.

Har du också läst Arne Elefant och Emma Gasell? Berätta gärna vad du kände och tänkt!


Arne Elefant och Emma Gasell 2 – Flyger iväg!

Av Martin Baltscheidt (text), Max Fiedler (bild)
Förlag: Epix (2025)
ISBN: 9789170897337
Antal sidor: 96

Recensionsexemplar från förlagen. Köp: t.ex. hos: Epix.se, Adlibris eller Bokus

Jenka och jag

Jenka och jag är en av årets Augustprisnominerade böcker och jag kan absolut förstå varför!

Uno hänger med pappa till sjukhuset för att Roffe ska dö. Roffe är typ Unos f.d. bonusfarfar och de har bara träffats några gånger men Uno hänger på för att pappa ska bli glad, eller inte ledsnare i alla fall. På sjukhuset är det tråkigt, Roffe bara sover och han delar rum med en jobbig glasögongubbe. Uno går till dagrummet och zappar runt på tv:n. Han hittar en gångtävling och börjar vicka på rumpan precis som de gör. Då kommer ett annat barn in där och Uno får halvt panik och förbereder sig på att bli utskrattad. Men Jenka skrattar inte – hon frågar om hon får vara med!

Uno brukar ha svårt att prata med folk han inte känner och i skolan klagar alla på att han är så tyst. Men med Jenka blir allt så enkelt och Uno och Jenka leker hur mycket som helst. Han tjatar på pappa om att åka tillbaka till sjukhuset och de leker igen men en dag när de kommer dit är Jenka inte där. Hur ska Uno hitta henne nu? Han vet bara att hon bor i ett gult hus på nr 13. Och pappa verkar inte tro att Jenka finns på riktigt.

Jenka och jag är verkligen charmig, rolig och viktig på en och samma gång. Lite så där förnuftig som vissa klagar på att barnböcker är men som jag tycker är bra. Döden avhandlas med ett barns enkla ögon: ”Roffe brydde jag mig inte så mycket om, jag hade bara träffat honom några gånger förut. Men det var förstås synd att han skulle dö.” Det är mycket humor: ”Nonna [farmor] har foton på alla sina gamla pojkvänner på toaletten. Det är där riktig skit hör hemma, säger hon.”

Uno har tydliga svårigheter med det sociala men Jenka lyckas prata hans språk och de blir bästa vänner på 0-100. Syskonavundsjuka behandlas då Uno har en bebis-lillebror som är både ful och jobbig och hemma hos Uno är det både bråk och kärlek så som i många vanliga familjer och när Uno försöker vara snäll blir det ibland tokigt.

Boken är utmärkt för högläsning men passar även bra att läsa själv med korta kapitel och enkla meningar. Som många moderna barnböcker innehåller den en del svordomar men de känns ok och rimliga i sammanhanget. Lindell har även illustrerat boken och hennes stil är härlig och särskilt skrattar jag åt hur ful lillebror är. Bebisföräldrar håller alltid sina avkommor högt men jag håller med Uno om att alla inte är det. Oavsett om Jenka och jag vinner Augustpris eller inte så tycker jag att ni ska läsa den!


Jenka och jag
Författare & illustratör: Elin Lindell
Förlag: Alfabeta (2025)
ISBN: 9789150123630
Antal sidor: 165
Ålder: 6-9
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus
Recensionsexemplar från förlaget.

Mitt medelroliga liv & Min superkaosiga vår

Algot Algotsson går i åttan och har i den första boken om honom, Mitt medelroliga liv, mer eller mindre blivit tvingad av sin lärare Kerstin att börja blogga. Han berättar (i en lösenordsskyddad blogg) om sitt liv som enligt honom är ganska så medelmåttigt. Han har tre nära vänner: Melvin som mest tänker på Kristian Tyrann, Filip som mest tänker på Bella som han är kär i och Inez som mest tänker på att hon vill ha en fest. När det är dags att praoa så ser Algot till att hamna hos den optikern där hans drömtjej Armina jobbar. För att imponera på Armina så bestämmer han sig för att ha fest i sin grannes hus som han vattnar blommor i för tillfället. Inez blir överlycklig och råkar berätta det för alldeles för många.

I uppföljaren, Min superkaosiga vår, leder kärleken in Algot i trubbel än en gång. Denna gång råkar han ljuga ihop en historia om att han spelat fiol sen han var fem år. Plötsligt har han lovat att ha fiolkonsert på sin gamla släktings ålderdomshem. Bara det att han aldrig ens har hållit i en fiol. Samtidigt har Melvin snöat in på Bockstensmannen, Filip blir dumpad av Bella och lägger upp pinsamma ordspråk på sin Tiktok och Inez försöker få ihop pengar till en moped genom att arrangera slagsmål på skolan.

Författaren Moa De Bruin har tidigare skrivit böckerna om Vera Svanson, som riktar sig till mellanstadieåldern. Den rappa tonen känns igen i böckerna om Algot Algotsson så de gamla Vera-läsarna som blivit tonåringar lär inte bli besvikna. Det blir gång på gång jobbigt och pinsamt för Algot och fantastiskt roligt för läsaren. Personerna runt omkring Algot målas skickligt upp och ger upphov till många fniss, till exempel den tandtrådsälskande tandläkarmamman och de störiga klasskompisarna DubbelFuck.

Sammanfattningsvis, perfekta böcker att trycka i händerna på tonåringar i höst. Jag hoppas verkligen på att det blir fler böcker om Algot och hans vardagsbekymmer.


Titel: Mitt medelroliga liv
Författare: Moa De Bruin
Serie: Algot Algotsson (del 1)
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2024
ISBN: 9789129745719
Antal sidor: 216
Läsålder: 12-15 år

Titel: Min superkaosiga vår
Författare: Moa De Bruin
Serie: Algot Algotsson (del 2)
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2025
ISBN: 9789129750300
Antal sidor: 191
Läsålder: 12-15 år