De borttappade sakernas land

Framsidan till boken visar de tecknade huvudpersonerna, med lådor på huvudet och bokens titel.

Andy Griffiths, en av skaparna bakom Vår trädkoja-böckerna, har här slagit sig ihop med illustratören Bill Hope och skapat ett knasigt, roligt och fint äventyr.

Berättelsen följer “jag” och “du”, som tillsammans ger sig av till De borttappade sakernas land för att uppleva ett äventyr och leta efter en försvunnen turmaskot (en hartass) samt ett marsvin. På vägen möter de flera underligt roliga och smått galna figurer, som Kalle Knogskalle och en tjurig tjur, och hamnar i diverse farliga situationer … bland annat med köttätande sköldpaddor.

Jag upplever berättelsen som en modern, mer upphottad och betydligt knasigare version av Trollkarlen från Oz. Huvudpersonerna hamnar i en främmande värld och söker efter något, samtidigt som de längs vägen möter andra karaktärer som också letar efter något, en vän, sitt humör eller en skatt, och som slår följe med dem. För den som har läst Julegrisen av J.K. Rowling finns också vissa igenkännbara drag, med huvudpersoner i en värld där borttappade saker samlas. Skillnaden här är att allt är betydligt mer vrickat och humoristiskt.

Precis som i Vår trädkoja-böckerna är samspelet mellan text och bild centralt. Sidorna är luftiga och innehåller lite text på varje uppslag. Samtidigt är språket väl avvägt, gestaltande och ofta drivet av dialog. Fokus ligger på framåtrörelse och humor, och text och bild samspelar på ett sätt som driver berättelsen framåt. Det gör boken lättläst utan att den känns barnslig eller förenklad.

För den som letar efter en rolig och lättläst bok som får en att skratta högt och som är snabb att plöja igenom, passar den här utmärkt. Har man tidigare läst böckerna om Terry och Andy och deras trädkoja är detta definitivt en bok värd att läsa också.


De borttappade sakernas land
Författare: Andy Griffiths, Bill Hope
Illustratör: Bill Hope
Översättning: Caroline Bruce
Serie: Adventures unlimited (del 1)
Förlag: Alfabeta (2025)
ISBN: 9789150123197
Antal sidor: 306
Ålder: 9-12 år (men min 7-åring tyckte också om den)
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Jenka och jag

Jenka och jag är en av årets Augustprisnominerade böcker och jag kan absolut förstå varför!

Uno hänger med pappa till sjukhuset för att Roffe ska dö. Roffe är typ Unos f.d. bonusfarfar och de har bara träffats några gånger men Uno hänger på för att pappa ska bli glad, eller inte ledsnare i alla fall. På sjukhuset är det tråkigt, Roffe bara sover och han delar rum med en jobbig glasögongubbe. Uno går till dagrummet och zappar runt på tv:n. Han hittar en gångtävling och börjar vicka på rumpan precis som de gör. Då kommer ett annat barn in där och Uno får halvt panik och förbereder sig på att bli utskrattad. Men Jenka skrattar inte – hon frågar om hon får vara med!

Uno brukar ha svårt att prata med folk han inte känner och i skolan klagar alla på att han är så tyst. Men med Jenka blir allt så enkelt och Uno och Jenka leker hur mycket som helst. Han tjatar på pappa om att åka tillbaka till sjukhuset och de leker igen men en dag när de kommer dit är Jenka inte där. Hur ska Uno hitta henne nu? Han vet bara att hon bor i ett gult hus på nr 13. Och pappa verkar inte tro att Jenka finns på riktigt.

Jenka och jag är verkligen charmig, rolig och viktig på en och samma gång. Lite så där förnuftig som vissa klagar på att barnböcker är men som jag tycker är bra. Döden avhandlas med ett barns enkla ögon: ”Roffe brydde jag mig inte så mycket om, jag hade bara träffat honom några gånger förut. Men det var förstås synd att han skulle dö.” Det är mycket humor: ”Nonna [farmor] har foton på alla sina gamla pojkvänner på toaletten. Det är där riktig skit hör hemma, säger hon.”

Uno har tydliga svårigheter med det sociala men Jenka lyckas prata hans språk och de blir bästa vänner på 0-100. Syskonavundsjuka behandlas då Uno har en bebis-lillebror som är både ful och jobbig och hemma hos Uno är det både bråk och kärlek så som i många vanliga familjer och när Uno försöker vara snäll blir det ibland tokigt.

Boken är utmärkt för högläsning men passar även bra att läsa själv med korta kapitel och enkla meningar. Som många moderna barnböcker innehåller den en del svordomar men de känns ok och rimliga i sammanhanget. Lindell har även illustrerat boken och hennes stil är härlig och särskilt skrattar jag åt hur ful lillebror är. Bebisföräldrar håller alltid sina avkommor högt men jag håller med Uno om att alla inte är det. Oavsett om Jenka och jag vinner Augustpris eller inte så tycker jag att ni ska läsa den!


Jenka och jag
Författare & illustratör: Elin Lindell
Förlag: Alfabeta (2025)
ISBN: 9789150123630
Antal sidor: 165
Ålder: 6-9
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus
Recensionsexemplar från förlaget.

Vilda hjältinnor

Vilda hjältinnor är 13 berättelser om lika många starka och annorlunda kvinnor. Kanske var de hjältinnor, alla var inte helt igenom goda men de gick före, de bröt mot traditioner och de kan absolut vara en förebild.Vi möter bland annat La Catrina – de dödas skyddshelgon ifrån Mexiko, den hinduiska gudinnan Kali, den mytologiska figuren Pontianak från Sydostasien, Lilith  – den allra första kvinnan enligt judisk mytologi och så Máttaráhkká – den första kvinnan enligt samisk tro.

Varje kvinna presenteras med en engagerande berättelse och efter den kommer några faktarutor om kvinnan i sig eller omkringliggande information. Berättelserna är roliga, finurliga och ibland lite läskiga. De är relativt lättlästa och spännande och avslutas ofta med någon liten twist eller kloka visdomar.

Illustrationerna är färgstarka, coola och ibland lite skrämmande. En snygg formgivningsdetalj är att varje berättelse har en sidkant som liksom är en del av det kapitlets bild. Det blir väldigt snyggt. Boken vänder sig till mellanåldern och jag tycker inte den ska läsas av yngre barn än så men däremot gärna äldre. Den passar alla som vill lära sig lite mer om några minnesvärda kvinnofigurer ur historien och jag gillade urvalet där det faktiskt var många som jag inte hört så mycket om eller, i något fall, inte kände till alls.


Vilda hjältinnor
Författare: Lena Ollmark
Illustratör: Anders Westerberg
Förlag: Alfabeta (2025)
ISBN: 9789150123142
Antal sidor: 121
Ålder: 9-12 år
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus
Recensionsexemplar från förlaget.

Buren

Burens namnlöse berättare åker ibland till sin mammas kompis Biggan. Nu är de där på kalas och på baksidan av huset har Biggan byggt en stor bur. I buren sitter en olycklig räv.

”Den sprang omkring och förstörde rabatterna” säger Biggan. ”Nu får den sitta här tills den blir tam.”

Hos Biggan bor ibland Maj. De vuxna menar att Maj inte förstår så mycket men hon i sin tur säger att om man låtsas att man inte förstår så får man göra som man vill. Maj vet var nyckeln till buren finns men hon vill inte att Biggan ska förstå att hon vet det. Men pojken är nästan gråtfärdig över den ledsna räven och Maj får en idé.

Buren är en uppmaning om att stå emot och vägra inrätta sig eftersom att frihet är det viktigaste vi har. Den visar att list och finess vinner i längden och att de vuxnas regler ofta är rigida. Texten är finurlig och tål att läsas flera gånger och en hel del är outsagt men tydligt ändå.

Vi hämtar en sax. Vi säger ingenting. Det hörs bara klipp, klipp.

Det är en fantasifull berättelse med otroligt läckra bilder. Det är något med färgerna, tekniken, perspektiven och detaljerna som gör att jag sugs in i berättelsen och jag kan inte se mig mätt på illustrationerna. Det är mystiskt och vackert i naturen samtidigt som människorna är fyrkantiga och skeva. Dessutom är den snyggt formgiven och vem älskar inte guld på omslaget?

Jag läser ibland om vuxna som är less på att barnböcker alltid ska vara pedagogiska. Själv anser jag förvisso att varje berättelse har något att lära, och kanske är det för att jag är lärare och har ett fostransuppdrag i mitt yrke men jag tycker att vuxna ska lära barn bra saker. Den här boken gör just det och behandlar viktiga ämnen som frihet och empati men gör det utan att vara övertydlig.

Det är också en bok som lämpar sig att samtala kring där barn själva kan få sätta ord på varför Maj och de vuxna gör si eller så. Jag har lyckats missa både Wallenius och Landahl fram tills nu men lär inte göra det framöver!


Buren
Författare: Mark Wallenius
Illustratör: Aron Landahl
Förlag: Alfabeta Bokförlag (2025)
ISBN: 9789150122787
Antal sidor: 32
Ålder: 3-6 år
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus
Recensionsexemplar från förlaget.

Bettan

Bilderboken Bettan av Marie Norin och Elisabet Ericsson är Augustnominerad 2022 och det är en färgglad bilderbok om ensamhet och att hitta sällskap. Att först bli charmad och sen när förälskelsen går över istället känna sig kvävd.

Boken är skriven i jagform och börjar i ett hus där en person bor. En ganska nöjd men ibland ganska ensam person. Bettan kommer oväntat in i hens liv. Trevlig , charmig och med en bil som gått sönder. Bettan erbjuds stanna och bilen var full med saker som fick stanna med Bettan. Bettan lagade mat och det var roligt att hon stannade. Sakta men säkert tar Bettan och hennes saker över hemmet i det lilla huset och husets ägare flyttar ut för att få luft och styrkan att sätta ner foten.

Boken har varit hos oss ganska länge men den gjorde mig illa till mods och jag var tvungen att läsa boken flera gånger innan jag kunde skriva om den och fundera på varför jag under läsning tog illa vid mig. Kanske kände jag igen saker och situationer från mig själv. Både i Bettan och i personen som bor i huset. Kan inte sätta fingret på det men båda situationerna är jobbiga.

Jag har sett att många andra verkligen gillar boken och inte alls verkar känna som jag. Kanske även att barn och vuxna kan uppfatta boken olika. Det är en bra och fin bilderbok som skapade känslor hos mig.

Boken kan passa att läsas för något äldre barn om man vill prata om vänskap och att våga sätta ner foten. Ett samtalsämne i Värdegrund kanske.


Titel: Bettan
Författare: Marie Norin
Illustratör: Elisabet Ericsson
Förlag: Alfabeta
ISBN: 9789150121070
Kan köpas hos AdlibrisBokus med flera.