Lale vill ha en vän

Lale har precis flyttat till Sverige med sin familj. Pappa har mycket att göra och mamma verkar ledsen så Lale strövar omkring i närområdet och funderar kring saker som vem som nu plockar aprikoserna i mormors träd i Turkiet eller om trädet ens finns kvar?

Lale är snart sju år och ser fram emot att börja skolan och få vänner. En dag hittar hon en kvinna i källaren som pratar samma språk som Lale och när hon äntligen får börja skolan är det någon som stirrar på henne. Kanske kan hon få några vänner ändå?

Det här är en fin liten bok om att komma till ett nytt land och förundras över det nya samtidigt som man saknar det gamla. Lale får äntligen en kompis i skolan och lär sig lite mer av språket för var dag samtidigt som det är svårt att hänga med i vad läraren säger. Att vara nyanländ i Sverige innebär på de flesta lågstadieskolor att du får gå direkt ut i klass men ha tillgång till en studiehandledare en timme i veckan som hjälper dig på ditt modersmål. Det är såklart alldeles för lite och jag tycker själv synd om de nyanlända elever jag haft som i början sitter av så mycket tid. Tack och lov är matematik ett ämne som de flesta kan hänga med ganska bra i innan språket lossnar.

Jag kan inte tänka mig hur det är att behöva fly ett krig och komma till ett land där allt är främmande. För Lale är det både sorgset och spännande och hon finner tröst och trygghet hos kvinnan i källaren som också flytt ifrån Turkiet men ännu inte har någonstans att bo som Lale. Illustrationerna är enkla men stämningsfulla och passar bra in till den relativt lättlästa texten som genomsyras av både oro och hopp. Jag hoppas att den här boken kan skapa förståelse hos de barn som aldrig flytt och skänka igenkänning till de som har det.


Lale vill ha en vän
Författare & illustratör: Ann Forslind
Förlag: Alfabeta Bokförlag (2021)
ISBN: 9789150121841
Antal sidor: 90
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Recensionsexemplar från förlaget.

Valle och tonåringarna

En dag i matsalen upptäcker Valle tonåringrna. Det börjar plötsligt mullra när de väller in i flock. Nästan som vuxna men inte på riktigt, långa ben och armar och i ett moln av svett och parfym och med ett språk fyllt av svordomar.

Valle blir skraj men hans kompis Ozzy förklarar att de är tonåringar och pekar på sin egen brorsa som nyligen blivit en dylik. Vilken tur att Valles syrra Iris inte är där än! Eller? Valle inser förtvivlat att Iris ju är tolv och snart kommer att bli en av de där och samtidigt blir Ozzy sur och konstig så livet böir ännu jobbigare.

Ellen Greider skriver att hon jobbat som vikarie i skolan och där blivit inspirerad till boken. Jag jobbar ju som lärare och kan intyga att tonåringar onekligen är fascinerande för lågstadiebarnen och att de definitivt inte tänker på att hålla sitt språkbruk i schack när de yngre är närvarande. De kan också omedvetet lära ut en hel del tokigheter men lika gärna vara gulliga och hjälpsamma.

Boken är humoristisk, verklighetsnära och lättläst med ganska korta meningar. Illustrationerna i boken är helt galet härliga med förvuxna tonåringar som inte har koll på sina långa gängliga kroppsdelar och får knö in sig på alldeles för små ytor eller ter sig skrämmande där de tornar upp sig mot de yngre. Ett tema i boken är förändring på olika sätt och det är aldrig lätt att förhålla sig till förändring och det kan vara extra svårt som barn. Valle omges av en hel del förändring men klarar till sist av att förlika sig med allt och inser också att all förändring inte är av ondo.


Valle och tonåringarna
Författare: Ellen Greider
Illustratör: Ellen Greider
Förlag: Alfabeta (2021)
ISBN: 9789150121728
Antal sidor: 80
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Recensionsexemplar från förlaget.