Mammut i fara

Krom bor i en grotta tillsammans med sin familj. En dag träffar han på en flicka vid dammen. Hon är inte en av hans folk utan en lågpanna med rött hår. Krom har hört att man ska akta sig för lågpannorna och när han blir rädd och frågar om hon tänker äta upp honom blir flickan arg och springer iväg. Men nästa dag träffas de igen och stöter då på en mammutunge som fastnat i kvicksanden, nu måste de samarbeta för att rädda den.

Mammut i fara är en väldigt kort kapitelbok i stil med Melins serie Spöksystrar och även detta planeras bli en serie. Det är relativt lättläst och rikt illustrerat och väl passande för den som vill börja läsa egna kapitelböcker. Men det är också spännande och engagerande och passar minst lika bra för den som vill läsa en kort och bra bok!

Ett tema i boken är ju uppenbart främlingsfientlighet och den visar att de vuxna inte alltid har rätt i vad de säger om ”de andra”. Krom och Nea utvecklar en vänskap vilken jag gissar kommer att sättas pÃ¥ prov av andra medlemmar i deras respektive familjer. Jag gissar ocksÃ¥ att de kommer att ha mÃ¥nga fler spännande äventyr tillsammans. Även om boken kanske inte är helt historiskt realistisk (vilket vi ju förmodligen aldrig säkert fÃ¥r veta!) sÃ¥ är det alltid fascinerande att läsa om historiska epoker och att leva sig in i hur det var att leva dÃ¥. Jag ser fram emot att följa med pÃ¥ Krom och Neas resa!


Mammut i fara
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Mattias Olsson
Serie: Krom & Nea (del 1)
Förlag: Rabén & Sjögren (2025)
ISBN: 9789129749762
Antal sidor: 64
Ålder: 6-9 år
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus
Recensionsexemplar från förlaget.

Fyra böcker om kärlek

Såhär på alla hjärtans dag tänkte jag tipsa om några oförglömliga kärlekshistorier vi på Barnboksprat tipsat om tidigare. Vilka litterära kärlekshistorier återvänder du gärna till?

”Det regnar hjärtan” av Gloria Kisekka-Ndawula och Katarina StrömgÃ¥rd. AC Hellstrand skriver:

Zalwango är SÅ KÄR! Så kär att det pirrar överallt, så kär att hon måste krama ett träd, så kär att det regnar hjärtan överallt, på gångvägen till skolan, på lekplatsen…

…man avslutar boken med ett stort leende och en varm känsla i kroppen.

Malin Tuvesson skriver om ”Berätta tre saker” och Helena Ziherl om ”Berätta allt”, bÃ¥da skrivna av Callum Bloodworth. TvÃ¥ bubblande kärlekshistorier för unga. Ur Helenas boktips:

Bloodworth lyckas med konststycket att ännu en gÃ¥ng vrida om läsarens hjärta och tÃ¥rkanaler, samtidigt som han fÃ¥r mig att skratta högt och le om och om igen med sina kvicka dialoger och chattar, Elles underfundiga humor, och värmen mellan karaktärerna. I ”Berätta tre saker” skrev han frÃ¥n en gymnasietjejs perspektiv, en som fortfarande väntade pÃ¥ sin första – riktiga – kyss. I ”Berätta allt” skriver han ur perspektivet av en homosexuell kille som absolut inte väntar pÃ¥ sin första kyss, men som väntar pÃ¥ Kyssen med stort K, och pÃ¥ livet i stort. Och det är bÃ¥de trovärdigt och engagerande och sÃ¥ … sÃ¥ … underbart.

 

Hien Ekeroth skriver om ”Kärlek” av Matt de la Peña och Loren Long. FrÃ¥n Hiens boktips:

Kärlek är en poetisk bilderbok som utforskar hur kärlek kan ta sig uttryck i både stora och små stunder – ibland tydlig och trygg, ibland svår att se men ändå närvarande. Matt de la Peñas text väcker frågor om vad kärlek egentligen är och hur den upplevs av olika människor.

Oskar och jag

Maria Parr är en omtyckt och prisebelönt författare i sitt hemland Norge och hon är därutöver utgiven i 35 olika länder. Här i Sverige är detta hennes fjärde utgivna titel varav en av dem: Tonje och det hemliga brevet också blev radiokalender (då som Tonje i Glimmerdalen) för ett par år sedan.

Oskar och jag handlar om åttaåriga Ida och hennes lillebror Oskar. Under ett års tid får vi några inblickar i deras liv där både små händelser som kräksjuka och pulkaåkning ges utrymme tillsammans med allvarligare ämnen som döden och rädslor. Berättarformen liknas bäst vid en klassisk Astrid Lindgren-bok där varje kapitel är ett nedslag i livet och vardagen hos familjen.

Boken är en utmärkt högläsningsbok då den blandar roliga anekdoter med igenkänning och sorgliga händelser. Jag grät två gånger under läsningen vilket inte händer alltför ofta när jag läser litteratur för barn och unga men Parrs raka och ofiltrerade sätt att ta upp svåra händelser berörde mig djupt. Det finns många händelser i boken som passar bra att stanna upp och prata kring eller jämföra med sitt eget liv.

Oskar är en ganska typisk (barnboks)lillebror och Ida får ta en del ansvar för honom. Inte på grund av att föräldrarna brister, de är reko och fina, utan mer för att hon är väldigt empatisk och ansvarstagande. De leker tillsammans, hon hjälper honom med hans jultomterädsla och hon försöker pudla när han är alltför rättfram och snudd på oartig. Hon är dock ingen perfekt duktig flicka utan skriker på sin lillebror, kör med honom och ska absolut ha mittenbitarna på pizzan vilka han jämt får.

Åshild Irgens illustrationer är charmiga, livfulla och ofta väldigt roliga och boken är rikligt illustrerad för att vara en kapitelbok med den här mängden text. Det går absolut att läsa den här boken på egen hand för den som har kommit en bit på väg med sin läsförståelse men jag skulle verkligen rekommendera att läsa den tillsammans. Det här är en pärla du som vuxen inte vill missa!


Oskar och jag
Författare: Maria Parr
Illustratör: Åshild Irgens
Översättning: Johanna Lindbäck
Förlag: Rabén & Sjögren (2025)
ISBN: 9789129749120
Antal sidor: 199
Ålder: 6-9 år
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus
Recensionsexemplar från förlaget.

Dagen vi hittade en drake

Sofia Falkenhem är en stor favorit och peppen var enorm när jag sÃ¥g att denna bok skulle släppas. Sofia har varit verksam som illustratör i 20 Ã¥r men det här är hennes första helt egna bok – och vilken bok det är! Upprinnelsen till berättelsen är en händelse frÃ¥n när Sofia själv var liten och en sillkung spolades upp pÃ¥ en strand nära henne. Har du aldrig sett en sillkung? Det hade inte jag heller, googla och lÃ¥t dig förundras.

Två barn bor tillsammans med sina föräldrar på en väldigt liten ö där föräldrarna är fyrvaktare. Efter en storm finns det alltid saker att hitta på stranden och den här gången hittar barnen en drake. Självfallet tar de hem den och försöker ge den mat, men vad äter egentligen en sådan här drake?

Boken inleds med meningarna ”Vi klarar oss själva i stugan.” och ”När det stormar gÃ¥r vi till de vuxna i stugan.” och det sätter en sÃ¥dan härligt ton för berättelsen. Det här är tvÃ¥ barn som klarar sig själva ganska mycket men som inte tvekar att be om hjälp när det behövs. De har frihet och är driftiga men har en trygg famn att krypa upp i när det behövs. Precis sÃ¥ som man önskar att alla barn fick ha det.

Illustrationerna är helt makalösa. Jag älskar rörelsen i bilderna och hur hon använder perspektiv, färger och skuggor för att skapa dramatik. Och hennes karaktärer är SÅ gulliga! Berättelsen är lagom spännande och tål att läsas om och om igen. Jag hoppas innerligt att vi får fler titlar från Sofia Falkenhem framöver.


Dagen vi hittade en drake
Författare & illustratör: Sofia Falkenhem
Förlag: Rabén & Sjögren (2025)
ISBN: 9789129750935
Antal sidor: 40
Ålder: 3-6 år
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus
Recensionsexemplar från förlaget.

Burritobanditerna

Burritobanditerna är första delen i en ny serie av Petrus Dahlin som sedan debuten 2004 skrivit otaliga böcker för barn och unga, bl.a. serien om Kalle Skavank. Petrus är även ledamot i Svenska Barnboksakademin.

Vi möter här barnen Mira, Monday och Bob vilka inte direkt är vanliga barn utan de besitter superkrafter. Mira har hårlockar som kan bli som starka användbara bläckfiskarmar, Monday kan flyga och Bob, som är någon slags rävliknande figur har superhörsel.

Barnen hÃ¥ller ofta till pÃ¥ pizzerian Pozzis Pizza Express och det är lite oklart huruvida de faktiskt är släkt med nÃ¥gon pÃ¥ pizzerian eller om de bara hänger där. Vi har tre vuxna karaktärer med i berättelsen samt ”farbror Gino” som har repliker men aldrig syns. MÃ¥hända är han osynlig? Med tanke pÃ¥ barnens superkrafter är det inget omöjligt scenario.

Det har öppnat ett nytt ställe som heter BurritoBandits bredvid pizzerian och nästan alla köar nu för burritos istället för pizza. Barnen tjatar sig till att faktiskt få köpa burritos och de smakar något helt magiskt fantastiskt! De kan faktiskt inte sluta tänka på dessa burritos och inser att det är något skumt i görningen. De bestämmer sig för att ta reda hur de tillverkas vilket leder dem in på farliga äventyr.

Petrus Dahlin berättar infobladet som medföljer boken att han ”ville skriva roliga och galna äventyr som smakar tevespel och tecknade teveserier” och detta gör att jag förstÃ¥r boken aningens bättre. Min första tanke är nämligen att det är ganska mycket slagsmÃ¥l i boken dÃ¥ barnen tvingas slÃ¥ss mot ninjaburritos vilket helt enkelt är smÃ¥ levande burritos utrustade med svärd och ninjakläder. Dessa choppas upp till höger och vänster i boken och det som ser ut som blod är gissningsvis tomatsÃ¥s/tacosÃ¥s eller dylikt. Men det är lätt att tänka att det är blod ocksÃ¥.

Jag tror inte att barn kommer att skrämmas utav det utan det är mer, i detta avseende, gammeldags vuxna som jag som reagerar. MÃ¥nga barn spelar ju just mobilspel etc. idag där man ”slÃ¥r ihjäl” fiender pÃ¥ olika sätt och ärligt talat sÃ¥ är de smÃ¥ ninjafigurerna just bara levande mat. Fast i mina ögon ser det ändÃ¥ makabert ut. Eller har jag bara blivit en moralpanikens nya Siewert Öholm?

Mattias Andersson har illustrerat en mängd olika barnböcker och han skriver själv på sin hemsida att hans favoritstil går åt tecknad film och jag skulle absolut kunna se denna bok som ett tv-program. Det är mycket action över sidorna och jag gillar blinkningen till Oogie Boogie på slutet!

Kommer barnen att gilla denna serie? Ja det tror jag absolut!


Burritobanditerna
Författare: Petrus Dahlin
Illustratör: Mattias Andersson
Serie: Pozzis Pizza Express (del 1)
Förlag: Rabén & Sjögren (2025)
ISBN: 9789129750089
Antal sidor: 100
Ålder: 6-9 år
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus
Recensionsexemplar från förlaget.