Påsen

Emma AdBåge gör det igen! Med bilderboken Påsen visar hon ännu en gång sin skicklighet i att träda in i barns huvud och skriva om sådant som kanske verkar vardagligt för den vuxna läsaren, men som är ytterst viktigt från ett barns perspektiv. 

Precis som i Såret (2022) och Augustprisvinnande Gropen (2018) väver AdBåge en skicklig balans mellan vad som berättas i text, vad som visas i bild och vad som berättas genom det osagda, mellanrummen. Jag skulle säga att hon i Påsen tar denna förmåga att väga varje ord och illustrerad detalj på guldvåg ännu ett steg längre genom att hon låter ett helt uppslag mot slutet bestå endast av två illustrationer, medan det följande uppslaget (bokens sista) innehåller ett endaste ord, ”Sådärja!”. Och det räcker mer än väl. 

De enkla bilderna i AdBåges distinkta naiva, men mycket expressiva, stil engagerar läsaren att nyfiket vända blad. Igenkänningen är stor och även mina större barn, på 8 och 10 år, skrattar i förståelse när bokens syskon hämtar påsen och tömmer den på allt det superviktiga som föräldrarna har städat bort, som två extralock, en gammal snusburk, en minipenna från Gotlandsbåten som inte längre fungerar och, det värsta av allt, Kussivrå!!! Ett vedträ som påminner om en bebis. 

Som vuxen känner man igen sig i föräldrarnas resignation inför allt arbete de har lagt ner var för intet. Men AdBåge stannar inte där utan smyger sedan in en vändning även för de vuxna karaktärerna genom att barnen hittar mammans älsklingsnagellack i påsen. Vilket ger ett viktigt perspektiv för alla läsande åldrar: Det är inte bara barn som bryr sig om gamla saker av sentimentalitet, även vuxna tänker likadant, bara att de saker vi vill hålla fast vid är olika de barnen har fäst sig vid. 

De murriga färgerna, som även de påminner om Gropen och Såret, gör att berättelsen känns vardagsnära och mycket realistisk. Samtidigt tappar den aldrig i spänning utan har hela tiden ett fint framåtdriv. 

Det här är en perfekt bok att högläsa, skratta åt, älska och läsa om och om igen. 


Påsen
Författare & Illustratör: Emma AdBåge
Förlag: Rabén & Sjögren (2025)
ISBN: 9789129748512
Antal sidor: 32
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Inte som ni

Inte som ni av Sheila Kalusumu är en berättelse om rasism, att höra till, vänskap, mod att stå upp för sig själv men även att våga berätta när saker inte är bra. 

Berättelsen börjar när Naki och hennes familj flyttar från Farsta till ett mindre samhälle och hon går från att vara ”som alla andra” till att vara den enda svarta i sin årskurs med bara en annan svart tjej i samma skola. Hon är inte som de andra och får lida för det. 

I boken behandlar Kalusumu både vardagsrasism som till exempel att tjejerna i nya klassen känner på Nakis hår utan samtycke och kommenterar hur mörk Nakis hud är och att sminket nog inte passar på henne när de kör övernattning tillsammans. Även bland de vuxna märks vardagsrasismen tydligt där stereotypiska uppfattningar lyser igenom angående huruvida Nakis pappa skulle kunna vara den nya restaurangägaren vilket får mig att boken igenom förvänta mig att något hemskt ska hända restaurangen eller pappan, och ger flashbacks till när min egen pappas gatugrill brändes ner. 

Men boken har även med uttalad rasism och rasistisk mobbning där vissa klasskamrater i nya klassen, och då speciellt plågorna Lukas och Amir, gör gorillaljud när de ser Naki i matsalen och säger att hon kanske har glömt sin banan; skriver ”Åk hem” på fasaden och det tydligt är riktat mot Naki; och kastar sand i hennes hår, samt kallar henne för n-ordet. Även Nakis lillebror, Nelson, blir kallad ”jävla apa” under fotbollsträningen vilket visar att, även om det är värst för Naki, så är problemet mer utbrett än hennes plågoandar. 

Just det här att även vardagsrasism utan elak intention utgör en stor del av berättelsen tycker jag är extra viktigt. De flesta förstår ju att mobbning och uttalat rasism inte är okej, men många i målgruppen (och tyvärr även äldre) förstår inte alltid hur det kan nöta ner en person att hens gränser inte respekteras och att hens ”annorlundahet” anmärks på. Det är viktigt att sådant tas upp och viktigt att läsa litteratur som tar upp hur det känns att vara på mottagarsidan av liknande kommentarer eller agerande. Hur sårande det är och vad det gör med en människa att alltid känna sig lite utanför, lite annorlunda, inte helt accepterad. Det är inte konstigt att Naki längtar tillbaka till Farsta och sina kompisar där, skolan med en mer blandad sammansättning av ursprung och hudfärg, och den underbara Afrikadagen – där Naki kan vara sig själv fullt ut, där hon tänker: ”Jag passar in precis som jag är”, vilket blir extra starkt när hon innan gått igenom en fas där hon försökte bli som ”de andra” genom att platta håret, kasta sitt Afrika-halsband och rensa sitt sovrum på allt som har med Afrika att göra. 

Men det är även fint att boken visar hur det går att lära sig vad som är fel och hur det visar sig att de vänner som ville väl men agerade fel och sedan verkade hata henne, blev lurade av Lukas och Amir att Naki själv sagt elaka saker om dem. Att det går att lära sig och arbeta upp en förståelse för vad som inte känns bra för den andra, och hitta vägar för att bättra sig och arbeta på sig själva och därmed vänskapen. 

Det känns även viktigt att boken tar upp vilken skillnad det gör inom huvudpersonen när läraren äntligen säger ifrån på riktigt och hur ont det gör när läraren i nästa stund blundar för det som händer och inte verkar vilja se vad som sker.

Alla vill vi höra till, hitta vårt hemma och känna oss omtyckta för den vi är, inte för hur vi ser ut, vår hudfärg, hår eller ursprung, och den här boken gör ett riktigt bra jobb i att öppna upp ögonen på läsaren och vidga tankar och referensramar. Att bli mer medmänsklig och uppmärksam på sitt eget beteende och sina förutfattade meningar. 

Debuterande Sheila Kalusumu har med Inte som ni skrivit en högaktuell bok om rasism, utanförskap och längtan efter att bli accepterad för den man är. En bok som alla borde läsa, gärna tillsammans med en vuxen eller i skolan. En bra lärarhandledning finns på förlagets hemsida


Inte som ni
Författare: Sheila Kalusumu
Förlag: Rabén & Sjögren (2026)
ISBN: 9789129750843
Antal sidor: 287
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Vampyrfarfars berättelser

Det finns böcker som blir som små världar – sådana man vill stanna kvar i, bläddra fram och tillbaka och upptäcka på nytt. Vampyrfarfars berättelser av Mauri och Tarja Kunnas (1991) är precis en sådan bok.

Hos familjen Drakula är det inte riktigt som man tänker sig. Vampyrfarfar håller envist fast vid de gamla traditionerna – han sover i kista, undviker vitlök och ger sig ut i natten för att skrämmas. Resten av familjen är inte alltid lika imponerad. Samtidigt händer det märkliga saker i byn: hattar försvinner, blommor rycks upp och gamla skjul börjar brinna. Någon ligger bakom alla dessa nattliga upptåg, och berättelsen rör sig framåt som ett lekfullt mysterium fyllt av färgstarka figurer.

Och det är just här Kunnas är så finurlig. Han tar allt det som skulle kunna vara lite läskigt – vampyrer, nattliga väsen, mörker – och förvandlar det till något varmt och roligt. Figurerna blir smått tokiga, lite röriga och väldigt mänskliga. Det finns inget som egentligen skrämmer, bara sådant som får en att le.

Bilderna gör nästan halva jobbet. De är fulla av detaljer, små berättelser i berättelsen, och det går knappt att läsa “klart” en sida innan man fastnar i något nytt. Någon i bakgrunden som gör något oväntat, en liten figur man inte sett förut – det finns alltid mer att upptäcka.

Och kanske är det där bokens styrka verkligen märks. När vi sitter tillsammans – en elvaåring, en femåring och jag – så läser vi egentligen tre olika böcker samtidigt. Barnen skrattar åt det knasiga och följer mysteriet, medan jag både upptäcker berättelsen och ser det de redan känner igen. Det blir en gemensam stund, men med olika ingångar.

Vampyrfarfars berättelser är tyvärr inte längre i tryck, men det är en bok som lever vidare ändå – genom högläsning, genom minnen, och genom att upptäckas på nytt i en annan tid i livet. Och kanske är det just det som gör den så speciell: att den rymmer både det nya och det igenkända, det tokiga och det trygga – allt på samma gång.

För dig som går i förskolan: berättelser om kompisar och berättelser och fakta om naturen

I en serie särskilt riktad till de som går i förskolan finns en samling berättelser om kompisar och en om naturen. Upplägget för samlingarna är att de innehåller fyra tidigare utgivna böcker i ämnet. Berättelserna har några (eller många) år på nacken och det här känns som ett roligt sätt att återupptäcka sådant som kanske inte står främst på bibliotekets hyllor eller ens säljs längre i bokhandlar. Samtidigt finns det fler berättelser i de respektive ämnena som hade kunnat lyftas istället för klassikerna.

Bild ur ”Mina tantkompisar”

”Berättelser om kompisar” består av:
– ”Lenis Olle” av Emma AdBåge,
– ”Mina tantkompisar” av Ester Roxberg och Nathalie Ruejas Jonson,
– ”Ska vi va?” av Pija Lindenbaum samt
– ”Nils Karlsson-Pyssling flyttar in” av Astrid Lindgren och Ilon Wikland.

Berättelsen om Elis och hans tantkompisar blev snabbt vår favorit och den har vi läst många gånger. På gatan där Elis bor bor även flera tanter. De är ganska olika men alla har tid för Elis och ger av sin personlighet. Favoriten är dock Elsa som åker lådbil med Elis och efter att ha rymt från förskolan får Elis vara hos Elsa en dag i veckan. Men plötsligt en dag öppnar inte Elsa när Elis knackar på. Vad är det som har hänt? En väldigt fin berättelse om vänskap över generation och vikten av att våga vara sig själv, men även om sorg och saknad.

De fyra böckerna ger olika perspektiv på vänskap, det handlar om att vara bästa vänner, om avundsjuka när en ny kompis plötsligt ska vara med och att vilja vara för sig själv en stund, men helst på egna villkor.

Bild ur ”Ellens äppelträd”

”Berättelser och fakta om naturen” består av:
– ”Harry och Härta hare” av Sarah Sheppard,
– ”Ellens äppelträd” av Catarina Kruusval,
– ”Maja tittar på naturen” av Ulf Svedberg och Lena Anderson samt
– ”Kul i skogen” av Julia Wiberg och Maja Sten.

I den här boken fastnade vi snabbt för ”Ellens äppelträd” som beskriver en kärlek till äppelträdet i Ellens trädgård, allt roligt som går att göra med och i det och sorgen när en storm bryter av stammen. Det är spännande på ett vardagligt sätt och ger ett fint perspektiv i sin närhet till de naturtillgångar vi kan ha utanför dörren.

Boken presenterar fakta och berättelser som för oss närmre naturen (längre från skärmarna) och allt häftigt som finns där. Fakta och berättelser i en bra blandning gör lärandet roligare.

I antologiserien finns även ”Berättelser om känslor” (2025).


För dig som går i förskolan: berättelser och kompisar

Text: Astrid Lindgren, Emma AdBåge, Pija Lindenbaum, Ester Chiedza Roxberg
Illustration: Emma AdBåge, Pija Lindenbaum, Nathalie Ruejas Jonson och Ilon Wikland
Förlag: Rabén & Sjögren (2025)
ISBN: 9789129752755
Serie: Berättelser för dig som går i förskolan
Köp den på t.ex. Bokus eller Adlibris

För dig som går i förskolan: berättelser och fakta om naturen

Text: Sarah Sheppard, Ulf Svedberg, Catarina Kruusval och Julia Wiberg
Illustration: Sara Sheppard, Lena Andersson, Catarina Kruusval och Maja Sten
Förlag: Rabén & Sjögren (2026)
ISBN: 9789129754063
Serie: Berättelser för dig som går i förskolan
Köp den på t.ex. Bokus eller Adlibris

Mammut i fara

Krom bor i en grotta tillsammans med sin familj. En dag träffar han på en flicka vid dammen. Hon är inte en av hans folk utan en lågpanna med rött hår. Krom har hört att man ska akta sig för lågpannorna och när han blir rädd och frågar om hon tänker äta upp honom blir flickan arg och springer iväg. Men nästa dag träffas de igen och stöter då på en mammutunge som fastnat i kvicksanden, nu måste de samarbeta för att rädda den.

Mammut i fara är en väldigt kort kapitelbok i stil med Melins serie Spöksystrar och även detta planeras bli en serie. Det är relativt lättläst och rikt illustrerat och väl passande för den som vill börja läsa egna kapitelböcker. Men det är också spännande och engagerande och passar minst lika bra för den som vill läsa en kort och bra bok!

Ett tema i boken är ju uppenbart främlingsfientlighet och den visar att de vuxna inte alltid har rätt i vad de säger om ”de andra”. Krom och Nea utvecklar en vänskap vilken jag gissar kommer att sättas på prov av andra medlemmar i deras respektive familjer. Jag gissar också att de kommer att ha många fler spännande äventyr tillsammans. Även om boken kanske inte är helt historiskt realistisk (vilket vi ju förmodligen aldrig säkert får veta!) så är det alltid fascinerande att läsa om historiska epoker och att leva sig in i hur det var att leva då. Jag ser fram emot att följa med på Krom och Neas resa!


Mammut i fara
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Mattias Olsson
Serie: Krom & Nea (del 1)
Förlag: Rabén & Sjögren (2025)
ISBN: 9789129749762
Antal sidor: 64
Ålder: 6-9 år
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus
Recensionsexemplar från förlaget.