Fylgjor Väsenväktarna

Fylgjor Väsenväktarna av Martin Nihlén är en fartfylld och spännande ny fantasyseriebok  med fornnordisk prägel. Här finns magi, övernaturliga väsen och lömska hemliga planer. Men här finns också mycket humor och ett gäng härliga och godhjärtade huvudkaraktärer som drar in en i handlingen direkt.

I fornnordisk mytologi är en fylgja en skyddsande, ofta i kvinnlig gestalt. Seriebokens titel syftar på bokens tre huvudkaraktärer Siv, Hariet och Estrid. Dessa tre är systrar och bor i en värld vars skogar, berg och sjöar är tillhåll för övernaturliga och inte sällan farliga väsen. Flickornas pappa är en väsenfångare vars uppgift är att fånga in väsnen. Systrarnas mamma är sedan länge mystiskt försvunnen och systrarna själva är även de på väg att uppfostras till väsenfångare. Detta är dock något som de inte riktigt tycker om. De inser att de flesta av väsnen inte alls är onda utan bara vill bli lämnade ifred. Tänk om det istället för att fånga väsen skulle gå att vakta och beskydda dem?

Serieboken har ett högt tempo och är full av action redan från första sidan. Intrigen är medryckande och väcker ständigt nyfikenhet för vad som ska hända härnäst.  Huvudkaraktärerna är sympatiska och har en fin syskondynamik som gör  dem lätta att tycka om och bry sig om. Därtill finns humor som gör att äventyret trots fartfylld action och allvar håller en ganska lättsam ton på ett väldigt trevligt sätt.

Det här är en perfekt bok för fantasy- och serieläsare, särskilt dem som gillar fornnorden och vikingar. Genom just den fornnordiska inramningen påminner boken om andra serieböcker som Norrsken och Ragnarök. Den är ganska lättläst och har som sagt ett högt tempo, vilket passar även mer ovana läsare.

Boken slutar med en riktig cliffhanger och det ska bli kul att se hur det går för systrarna och vad Martin Nihlén skriver framigenom!

 


Fylgjor Väsenväktarna

Författare och illustratör: Martin Nihlén
Förlag: Egmont comics (2025)
ISBN: 9789180742696
Antal sidor: 160
Ålder: 9-12 år
Låna: Libris 
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Jenka och jag

Jenka och jag är en av årets Augustprisnominerade böcker och jag kan absolut förstå varför!

Uno hänger med pappa till sjukhuset för att Roffe ska dö. Roffe är typ Unos f.d. bonusfarfar och de har bara träffats några gånger men Uno hänger på för att pappa ska bli glad, eller inte ledsnare i alla fall. På sjukhuset är det tråkigt, Roffe bara sover och han delar rum med en jobbig glasögongubbe. Uno går till dagrummet och zappar runt på tv:n. Han hittar en gångtävling och börjar vicka på rumpan precis som de gör. Då kommer ett annat barn in där och Uno får halvt panik och förbereder sig på att bli utskrattad. Men Jenka skrattar inte – hon frågar om hon får vara med!

Uno brukar ha svårt att prata med folk han inte känner och i skolan klagar alla på att han är så tyst. Men med Jenka blir allt så enkelt och Uno och Jenka leker hur mycket som helst. Han tjatar på pappa om att åka tillbaka till sjukhuset och de leker igen men en dag när de kommer dit är Jenka inte där. Hur ska Uno hitta henne nu? Han vet bara att hon bor i ett gult hus på nr 13. Och pappa verkar inte tro att Jenka finns på riktigt.

Jenka och jag är verkligen charmig, rolig och viktig på en och samma gång. Lite så där förnuftig som vissa klagar på att barnböcker är men som jag tycker är bra. Döden avhandlas med ett barns enkla ögon: ”Roffe brydde jag mig inte så mycket om, jag hade bara träffat honom några gånger förut. Men det var förstås synd att han skulle dö.” Det är mycket humor: ”Nonna [farmor] har foton på alla sina gamla pojkvänner på toaletten. Det är där riktig skit hör hemma, säger hon.”

Uno har tydliga svårigheter med det sociala men Jenka lyckas prata hans språk och de blir bästa vänner på 0-100. Syskonavundsjuka behandlas då Uno har en bebis-lillebror som är både ful och jobbig och hemma hos Uno är det både bråk och kärlek så som i många vanliga familjer och när Uno försöker vara snäll blir det ibland tokigt.

Boken är utmärkt för högläsning men passar även bra att läsa själv med korta kapitel och enkla meningar. Som många moderna barnböcker innehåller den en del svordomar men de känns ok och rimliga i sammanhanget. Lindell har även illustrerat boken och hennes stil är härlig och särskilt skrattar jag åt hur ful lillebror är. Bebisföräldrar håller alltid sina avkommor högt men jag håller med Uno om att alla inte är det. Oavsett om Jenka och jag vinner Augustpris eller inte så tycker jag att ni ska läsa den!


Jenka och jag
Författare & illustratör: Elin Lindell
Förlag: Alfabeta (2025)
ISBN: 9789150123630
Antal sidor: 165
Ålder: 6-9
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus
Recensionsexemplar från förlaget.

Oskar och jag

Maria Parr är en omtyckt och prisebelönt författare i sitt hemland Norge och hon är därutöver utgiven i 35 olika länder. Här i Sverige är detta hennes fjärde utgivna titel varav en av dem: Tonje och det hemliga brevet också blev radiokalender (då som Tonje i Glimmerdalen) för ett par år sedan.

Oskar och jag handlar om åttaåriga Ida och hennes lillebror Oskar. Under ett års tid får vi några inblickar i deras liv där både små händelser som kräksjuka och pulkaåkning ges utrymme tillsammans med allvarligare ämnen som döden och rädslor. Berättarformen liknas bäst vid en klassisk Astrid Lindgren-bok där varje kapitel är ett nedslag i livet och vardagen hos familjen.

Boken är en utmärkt högläsningsbok då den blandar roliga anekdoter med igenkänning och sorgliga händelser. Jag grät två gånger under läsningen vilket inte händer alltför ofta när jag läser litteratur för barn och unga men Parrs raka och ofiltrerade sätt att ta upp svåra händelser berörde mig djupt. Det finns många händelser i boken som passar bra att stanna upp och prata kring eller jämföra med sitt eget liv.

Oskar är en ganska typisk (barnboks)lillebror och Ida får ta en del ansvar för honom. Inte på grund av att föräldrarna brister, de är reko och fina, utan mer för att hon är väldigt empatisk och ansvarstagande. De leker tillsammans, hon hjälper honom med hans jultomterädsla och hon försöker pudla när han är alltför rättfram och snudd på oartig. Hon är dock ingen perfekt duktig flicka utan skriker på sin lillebror, kör med honom och ska absolut ha mittenbitarna på pizzan vilka han jämt får.

Åshild Irgens illustrationer är charmiga, livfulla och ofta väldigt roliga och boken är rikligt illustrerad för att vara en kapitelbok med den här mängden text. Det går absolut att läsa den här boken på egen hand för den som har kommit en bit på väg med sin läsförståelse men jag skulle verkligen rekommendera att läsa den tillsammans. Det här är en pärla du som vuxen inte vill missa!


Oskar och jag
Författare: Maria Parr
Illustratör: Åshild Irgens
Översättning: Johanna Lindbäck
Förlag: Rabén & Sjögren (2025)
ISBN: 9789129749120
Antal sidor: 199
Ålder: 6-9 år
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus
Recensionsexemplar från förlaget.

Bebisåtervinningen

Det här är en humoristisk och fartfull bok om en storasyster som ångrar sin önskan om småsyskon, två trötta småbarnspappor och en kärleksfull vardag. 

Shirin har alltid önskat sig syskon. 

Det har hon nu fått. Två stycken. 

”Ögon är bra att ha två av. Öron är bra att ha två av. Men kräkmaskiner? No fänk ju”

Tvillingar som skriker och skriker och gör så att papporna har fullt upp och när de väl ska läsa godnattsaga för henne, ja då har de somnat med tvillingarna. Shirin ångrar sig djupt och funderar på hur hon ska kunna bli av med dem. 

På förskolan pratar fröken om återvinning och då får Shirin och hennes kompis en ide! De ska återvinna bebisarna. 

Operation bebisåtervinning har startat. 

De försöker på olika sätt: ge bort bebisarna till kompisens mamma, posta bebisarna till slottet, skicka bebisarna till faster Ellen i New York, panta dem. 

Men inget fungerar och till slut är Shirin så arg att hon “vill kurragömma tvillingarna i soporna så att papporna råkar slänga dem”.

Det är då hon kommer på att hon ska låta bebisarna följa med sopbilen, hon kan åka med hennes kompisar Hassan och Bosse som kör sopbilen. Det tar dock lång tid för sopbilen att komma den här morgonen, och under tiden övar Shirin på parkour. Till hennes förvåning börjar tvillingarna skratta när Shirin ramlar och slår sig. 

”Då hörs ett litet kvittrande, bubbligt skratt. Tvillingarna skrattar så de kiknar. Och då börjar Shirin också skratta. Fast det egentligen gör ganska ont”.

 

Tvillingarna får följa med Shirin in igen och varje gång tvillingarna skriker kan hon helt enkelt visa klipp på folk som inte kan göra parkour. Så knäppa är bebisarna, de skrattar bara när någon slår sig.

Den här boken är så rolig, både för barn och vuxna. Vi skrattar åt bildernas träffsäkerhet och åt textens olika uttryck. Den är så vardagsnära i både bilder och text vilket gör att en älskar den! 

Vi skrattar såklart också åt en hel del igenkänning; hur det kan vara att ha småsyskon som tar all tid av föräldrarna. Tröttheten hos papporna. Med humor belyser man dessutom begreppet återvinning på ett sätt som många barn med småsyskon kan känna igen sig i. Boken visar också på ett kärleksfullt sätt ett hem med vardag, kaos och kärlek. Högsta betyg får den här boken, en favorit från första läsningen! 

 


Titel: Bebisåtervinningen

Författare: Mia Breitholtz

Illustratör: Louise Winblad

Förlag: Raben & Sjögren

Utgivningsår: 2025

ISBN: 9789129747973

Antal sidor: 32

Läsålder: 3-6 år

Böcker om syskon

Den 10 april infaller internationella syskondagen. Vad passar då bättre än att läsa en bok om syskon? Här är några vi skrivit om tidigare:

Jag älskar dig redan imorgon av Moni Nilsson och Katarina Strömgård

När jag var stor och du var liten av Jujja Wieslander och Emma Adbåge

Se upp, Stella! av Susanne Trydal och Ellen Ekman

Vart ska systrarna? av Bo R  Holmberg och Katarina Strömgård