Det här är en humoristisk och fartfull bok om en storasyster som ångrar sin önskan om småsyskon, två trötta småbarnspappor och en kärleksfull vardag.
Shirin har alltid önskat sig syskon.
Det har hon nu fått. Två stycken.
Tvillingar som skriker och skriker och gör så att papporna har fullt upp och när de väl ska läsa godnattsaga för henne, ja då har de somnat med tvillingarna. Shirin ångrar sig djupt och funderar på hur hon ska kunna bli av med dem.
På förskolan pratar fröken om återvinning och då får Shirin och hennes kompis en ide! De ska återvinna bebisarna.
Operation bebisåtervinning har startat.
De försöker på olika sätt: ge bort bebisarna till kompisens mamma, posta bebisarna till slottet, skicka bebisarna till faster Ellen i New York, panta dem.
Men inget fungerar och till slut är Shirin så arg att hon “vill kurragömma tvillingarna i soporna så att papporna råkar slänga dem”.
Det är då hon kommer på att hon ska låta bebisarna följa med sopbilen, hon kan åka med hennes kompisar Hassan och Bosse som kör sopbilen. Det tar dock lång tid för sopbilen att komma den här morgonen, och under tiden övar Shirin på parkour. Till hennes förvåning börjar tvillingarna skratta när Shirin ramlar och slår sig.
Tvillingarna får följa med Shirin in igen och varje gång tvillingarna skriker kan hon helt enkelt visa klipp på folk som inte kan göra parkour. Så knäppa är bebisarna, de skrattar bara när någon slår sig.
Den här boken är så rolig, både för barn och vuxna. Vi skrattar åt bildernas träffsäkerhet och åt textens olika uttryck. Den är så vardagsnära i både bilder och text vilket gör att en älskar den!
Vi skrattar såklart också åt en hel del igenkänning; hur det kan vara att ha småsyskon som tar all tid av föräldrarna. Tröttheten hos papporna. Med humor belyser man dessutom begreppet återvinning på ett sätt som många barn med småsyskon kan känna igen sig i. Boken visar också på ett kärleksfullt sätt ett hem med vardag, kaos och kärlek. Högsta betyg får den här boken, en favorit från första läsningen!
Titel: Bebisåtervinningen
Författare: Mia Breitholtz
Illustratör: Louise Winblad
Förlag: Raben & Sjögren
Utgivningsår: 2025
ISBN: 9789129747973
Antal sidor: 32
Läsålder: 3-6 år
Kenji och Kingston provar skor som är alldeles för stora. Kanske vore roligare att bygga med dem? Det blir ett högt berg i hallen när fler och fler saker hämtas dit. Samtidigt letar Nami efter hunden Akila. Vart har hon tagit vägen?
Jag överger mig aldrig av Johanna Nilsson är en periodvis väldigt rå, men vacker skildring av hur det är att leva med bipolär sjukdom i sviterna av ett syskons självmord. Den nära gudlika känslan av lycka, skönhet och odödlighet under de maniska perioderna, det djupa, långa mörker under de depressiva perioderna och skörheten där emellan.
Charlie var Lykkes stöttepelare, den som tog hand om henne när hon sjönk in i sin första depression, den som alltid fanns där när resten av världen inte förstod. Samtidigt hade de ett osunt förhållande där de var allt för varandra och utmanade varandra till att ta fler och fler risker. Och nu måste Lykke stå emot den sista utmaningen och inte följa Charlie in i dödens lockande lugn.
Max ska få ett syskon och längtar ganska mycket. Tänk att få en lillebror att leka med! Men lillebror Minus är skrikig och inte alls bra på att leka. Max får aldrig plats i mammas knä, för där är alltid Minus. Max längtar till Förut och bestämmer sig för att bege sig dit för att lämna tillbaka Minus. Det visar sig att fler längtar till Förut och plötsligt befinner sig bröderna i ett litet äventyr.
