syskon – Barnboksprat

Hand i hand

Robin ska börja högstadiet – på samma skola som Ludvig som han blev ihop med när han var på kollo i somras. Han är så kär i Ludvig! De bestämmer sig för att vänta med att berätta för andra att de är ihop. Även om Robin inte känner sig redo för att komma ut är det svårt att hemlighålla relationen. Det skapar emellanåt osäkerhet hos Robin, till exempel när Ludvig säger att det kanske är bäst att han inte kommer på alla hans matcher, för att folk kan börja misstänka något. Men mestadels har de det väldigt fint tillsammans.

Robin har också börjat tänka mycket på sin biologiska syster som han aldrig har träffat och som kanske inte ens känner till att han finns. Hon heter Julia och bor med sin mamma My och pappa Leif (som alltså även är Robins pappa). Robin har bara träffat Leif några gånger, senaste gången för flera år sedan.

Med hjälp av Ludvig lyckas han hitta Julias nickname i ett spel och börjar chatta med henne den vägen. Men … borde han inte berätta för henne vem han är? De blir spelkompisar och ju längre han väntar med att berätta, desto svårare blir det. Samtidigt pratar alla i skolan om en vinterbal och en tjej i Ludvigs parallellklass frågar om han vill gå med henne, vilket gör Robin svartsjuk. Det känns ännu svårare att de är hemliga med sitt förhållande – samtidigt som tanken på att berätta för alla på skolan känns jätteläskig! Ska de våga?

Hand i hand är en fin berättelse om att vara riktigt, riktigt kär för första gången. Jag tycker om att kärlekstemat är varvat med temat kring att ta kontakt med ett syskon som man inte känner (ett tema som jag faktiskt själv har skrivit en bok om, En hemlig syster). Det är en stor cliffhanger på slutet, så jag hoppas verkligen på en tredje del och att vi får lära känna systern Julia mer.

Boken är en uppföljare till Kollokillen, som kom året innan. Det går dock alldeles utmärkt att läsa den här boken fristående eftersom Johan Ehn på ett snyggt sätt påminner läsaren om vad som hände i Kollokillen. Den är kategoriserad som en 9-12 års bok, men i och med att den utspelar sig på högstadiet så passar den definitivt för yngre tonåringar med.

Titel: Hand i hand
Författare: Johan Ehn
Serie: Kollokillen (del 2)
Förlag: Lilla piratförlaget
Utgivningsår: 2025
ISBN: 9789178136094
Antal sidor: 228
Läsålder: 9-12 år

Sam och hans lillasyster

Sam är sex år, gillar monster o superhjältar.

Sam har fått en lillasyster, hon föddes två månader för tidigt och får börja livet på sjukhuset med mamma.

”När min lillasyster föddes vägde hon bara ett kilo, som ett halvt glasspaket kan man säga”.

Genom boken får vi följa Sams upplevelse av att få ett litet syskon, omställningen som dessutom försvåras i och med att lillasyster behöver bo på sjukhus under ett antal veckor med mamma. Under tiden bor Sam hos sin farmor och farfar när han inte hälsar på hos mamma och lillasyster.

”Det var två stycken grönklädda tanter där inne. De sa grattis till mig, grattis till att jag blivit storebror”

Vi får lära oss nya ord som neonatalavdelning, CPAP-mask, kuvös, lekterapi. Ord vi kan prata om och utforska vidare så att vi får en förståelse för dessa begrepp.

”Jag visade farmor och farfar hur man tvättade och spritade händerna noga innan vi gick in till lillasyster.”

Det är en viktig bok som kan komma väl till nytta, en bok att känna igen sig i om man själv har ett syskon som fötts för tidigt. En bok som visar på vad som händer på sjukhuset för bebisen och mamman. Men också vikten av att upprätthålla en så normal tillvaro för det stora syskonet som möjligt.

”Hon log mot mig och frågade om jag ville hålla henne. Det pirrade i kroppen och jag nickade.”.

En bok om ett litet barns oro, att påverkas av de vuxnas känslor, och om stoltheten över att bli storebror.

Titel: Sam och hans lillasyster

Författare: Marie Fredriksson

Illustratör: Viktoria Mullo

Förlag: Idus förlag

Utgivningsår: 2025

ISBN: 9789180925129

Antal sidor: 32

Läsålder: 3-6 år

Fylgjor Väsenväktarna

Fylgjor Väsenväktarna av Martin Nihlén är en fartfylld och spännande ny fantasyseriebok med fornnordisk prägel. Här finns magi, övernaturliga väsen och lömska hemliga planer. Men här finns också mycket humor och ett gäng härliga och godhjärtade huvudkaraktärer som drar in en i handlingen direkt.

I fornnordisk mytologi är en fylgja en skyddsande, ofta i kvinnlig gestalt. Seriebokens titel syftar på bokens tre huvudkaraktärer Siv, Hariet och Estrid. Dessa tre är systrar och bor i en värld vars skogar, berg och sjöar är tillhåll för övernaturliga och inte sällan farliga väsen. Flickornas pappa är en väsenfångare vars uppgift är att fånga in väsnen. Systrarnas mamma är sedan länge mystiskt försvunnen och systrarna själva är även de på väg att uppfostras till väsenfångare. Detta är dock något som de inte riktigt tycker om. De inser att de flesta av väsnen inte alls är onda utan bara vill bli lämnade ifred. Tänk om det istället för att fånga väsen skulle gå att vakta och beskydda dem?

Serieboken har ett högt tempo och är full av action redan från första sidan. Intrigen är medryckande och väcker ständigt nyfikenhet för vad som ska hända härnäst. Huvudkaraktärerna är sympatiska och har en fin syskondynamik som gör dem lätta att tycka om och bry sig om. Därtill finns humor som gör att äventyret trots fartfylld action och allvar håller en ganska lättsam ton på ett väldigt trevligt sätt.

Det här är en perfekt bok för fantasy- och serieläsare, särskilt dem som gillar fornnorden och vikingar. Genom just den fornnordiska inramningen påminner boken om andra serieböcker som Norrsken och Ragnarök. Den är ganska lättläst och har som sagt ett högt tempo, vilket passar även mer ovana läsare.

Boken slutar med en riktig cliffhanger och det ska bli kul att se hur det går för systrarna och vad Martin Nihlén skriver framigenom!

Fylgjor Väsenväktarna

Författare och illustratör: Martin Nihlén

Förlag: Egmont comics (2025)

ISBN: 9789180742696

Antal sidor: 160

Ålder: 9-12 år

Låna: Libris

Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Jenka och jag

Jenka och jag är en av årets Augustprisnominerade böcker och jag kan absolut förstå varför!

Uno hänger med pappa till sjukhuset för att Roffe ska dö. Roffe är typ Unos f.d. bonusfarfar och de har bara träffats några gånger men Uno hänger på för att pappa ska bli glad, eller inte ledsnare i alla fall. På sjukhuset är det tråkigt, Roffe bara sover och han delar rum med en jobbig glasögongubbe. Uno går till dagrummet och zappar runt på tv:n. Han hittar en gångtävling och börjar vicka på rumpan precis som de gör. Då kommer ett annat barn in där och Uno får halvt panik och förbereder sig på att bli utskrattad. Men Jenka skrattar inte – hon frågar om hon får vara med!

Uno brukar ha svårt att prata med folk han inte känner och i skolan klagar alla på att han är så tyst. Men med Jenka blir allt så enkelt och Uno och Jenka leker hur mycket som helst. Han tjatar på pappa om att åka tillbaka till sjukhuset och de leker igen men en dag när de kommer dit är Jenka inte där. Hur ska Uno hitta henne nu? Han vet bara att hon bor i ett gult hus på nr 13. Och pappa verkar inte tro att Jenka finns på riktigt.

Jenka och jag är verkligen charmig, rolig och viktig på en och samma gång. Lite så där förnuftig som vissa klagar på att barnböcker är men som jag tycker är bra. Döden avhandlas med ett barns enkla ögon: ”Roffe brydde jag mig inte så mycket om, jag hade bara träffat honom några gånger förut. Men det var förstås synd att han skulle dö.” Det är mycket humor: ”Nonna [farmor] har foton på alla sina gamla pojkvänner på toaletten. Det är där riktig skit hör hemma, säger hon.”

Uno har tydliga svårigheter med det sociala men Jenka lyckas prata hans språk och de blir bästa vänner på 0-100. Syskonavundsjuka behandlas då Uno har en bebis-lillebror som är både ful och jobbig och hemma hos Uno är det både bråk och kärlek så som i många vanliga familjer och när Uno försöker vara snäll blir det ibland tokigt.

Boken är utmärkt för högläsning men passar även bra att läsa själv med korta kapitel och enkla meningar. Som många moderna barnböcker innehåller den en del svordomar men de känns ok och rimliga i sammanhanget. Lindell har även illustrerat boken och hennes stil är härlig och särskilt skrattar jag åt hur ful lillebror är. Bebisföräldrar håller alltid sina avkommor högt men jag håller med Uno om att alla inte är det. Oavsett om Jenka och jag vinner Augustpris eller inte så tycker jag att ni ska läsa den!

Jenka och jag

Författare & illustratör: Elin Lindell

Förlag: Alfabeta (2025)

ISBN: 9789150123630

Antal sidor: 165

Ålder: 6-9

Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.

Oskar och jag

Maria Parr är en omtyckt och prisebelönt författare i sitt hemland Norge och hon är därutöver utgiven i 35 olika länder. Här i Sverige är detta hennes fjärde utgivna titel varav en av dem: Tonje och det hemliga brevet också blev radiokalender (då som Tonje i Glimmerdalen) för ett par år sedan.

Oskar och jag handlar om åttaåriga Ida och hennes lillebror Oskar. Under ett års tid får vi några inblickar i deras liv där både små händelser som kräksjuka och pulkaåkning ges utrymme tillsammans med allvarligare ämnen som döden och rädslor. Berättarformen liknas bäst vid en klassisk Astrid Lindgren-bok där varje kapitel är ett nedslag i livet och vardagen hos familjen.

Boken är en utmärkt högläsningsbok då den blandar roliga anekdoter med igenkänning och sorgliga händelser. Jag grät två gånger under läsningen vilket inte händer alltför ofta när jag läser litteratur för barn och unga men Parrs raka och ofiltrerade sätt att ta upp svåra händelser berörde mig djupt. Det finns många händelser i boken som passar bra att stanna upp och prata kring eller jämföra med sitt eget liv.

Oskar är en ganska typisk (barnboks)lillebror och Ida får ta en del ansvar för honom. Inte på grund av att föräldrarna brister, de är reko och fina, utan mer för att hon är väldigt empatisk och ansvarstagande. De leker tillsammans, hon hjälper honom med hans jultomterädsla och hon försöker pudla när han är alltför rättfram och snudd på oartig. Hon är dock ingen perfekt duktig flicka utan skriker på sin lillebror, kör med honom och ska absolut ha mittenbitarna på pizzan vilka han jämt får.

Åshild Irgens illustrationer är charmiga, livfulla och ofta väldigt roliga och boken är rikligt illustrerad för att vara en kapitelbok med den här mängden text. Det går absolut att läsa den här boken på egen hand för den som har kommit en bit på väg med sin läsförståelse men jag skulle verkligen rekommendera att läsa den tillsammans. Det här är en pärla du som vuxen inte vill missa!

Oskar och jag

Författare: Maria Parr

Illustratör: Åshild Irgens

Översättning: Johanna Lindbäck

Förlag: Rabén & Sjögren (2025)

ISBN: 9789129749120

Antal sidor: 199

Ålder: 6-9 år

Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.