Jag överger mig aldrig

Jag överger mig aldrig av Johanna Nilsson är en periodvis väldigt rå, men vacker skildring av hur det är att leva med bipolär sjukdom i sviterna av ett syskons självmord. Den nära gudlika känslan av lycka, skönhet och odödlighet under de maniska perioderna, det djupa, långa mörker under de depressiva perioderna och skörheten där emellan.

Lykke kan inte sova och tillbringar i stället nätterna med att fara på sina inlines, sina silverfötter, genom Uppsalas tomma gator och parker. Under en av dessa nätter möter hon Sami, en kurdisk balettdansare som brottas med familjens krav och förväntningar som står i vägen för drömmen om att dansa professionellt, att få leva livet som han själv vill.

Och det är det som Lykke till mycket också söker efter. Att få leva livet som hon vill utan att någon styr eller kommer med anmärkningar. Att få vara Lykke fullt ut. Men mest att överleva förlusten av storebrodern och själsfränden Charlie.

Charlie var den enda som på riktigt kunde förstå Lykke. Den enda som visste hur det var att gå från flygande lycka till nattsvart sorg. Tills allt blev för mycket för honom och han flög av ett höghus för att aldrig finnas mer. Aldrig mer kunna guida Lykke ur hennes egna depressioner, aldrig mer kunna dansa tillsammans som gudar på de fester de tog över med sin lyskraft.

Charlie var Lykkes stöttepelare, den som tog hand om henne när hon sjönk in i sin första depression, den som alltid fanns där när resten av världen inte förstod. Samtidigt hade de ett osunt förhållande där de var allt för varandra och utmanade varandra till att ta fler och fler risker. Och nu måste Lykke stå emot den sista utmaningen och inte följa Charlie in i dödens lockande lugn.

Sami hjälper Lykke att vilja leva igen och hon planerar sitt liv runt honom. Han blir hennes snuttefilt, hennes tröst, hennes anledning att orka vidare, att se en framtid – även om det är en där hon lägger allt åt sidan för att hjälpa honom att förverkliga sina drömmar – samtidigt som Sami själv är deprimerad och lever i ständig rädsla efter att familjen försökt slå ihjäl honom. Sami gömmer sig mest på rummet de hyr hos nyblivne änkemannen Hjalmar – en gammal man som Lykke blivit vän med på kyrkogården – medan Lykke igen svischar fram över gatorna.

Nilsson räds inte det mörka, det fula, det tabubelagda utan går ner på djupet i känslorna och möter dessa genom en förståelse som aldrig känns dömande.

Jag överger mig aldrig är en viktig bok som griper sig fast.


Jag överger mig aldrig
Författare: Johanna Nilsson
Förlag: Rabén&Sjögren (2022)
ISBN: 9789129734959
Antal sidor: 214
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

 

Jag älskar dig redan imorgon

Max ska få ett syskon och längtar ganska mycket. Tänk att få en lillebror att leka med! Men lillebror Minus är skrikig och inte alls bra på att leka. Max får aldrig plats i mammas knä, för där är alltid Minus. Max längtar till Förut och bestämmer sig för att bege sig dit för att lämna tillbaka Minus. Det visar sig att fler längtar till Förut och plötsligt befinner sig bröderna i ett litet äventyr.

Det här är en fin och trogen skildring om syskon och både kärlek och avundsjuka. Jag tycker känslorna tar sig från bladen till mig som läsare/tittare och får mig att känna med både Max och föräldrarna. Först möts vi av förväntan inför bebisens ankomst, längtan efter någon att leka med. Sedan den skrikiga spädbarnstiden, besvikelsen över att Minus inte går att leka med, avundsjukan och frustrationen. Ett vardagligt, spännande äventyr vänder hela storyn som slutar i syskonkärlek och det fina i livets skiftningar och att saker ibland måste få ta den tid de behöver.

Det finns mycket trovärdigt som flera olika familjemedlemmar kan känna igen sig i. Fokus är på storebror Max, men här finns flera ansiktsuttryck från föräldrar att tolka och känna igen sig i och besökande mor- och farföräldrar som nog gärna hade kunnat dela på sig för att vara med båda barnbarnen.

Text och bild kompletterar varandra riktigt bra, och som skrivet förmedlas många känslor. Jag gillar att storyn rör sig i den lilla familjen men även med inblickar och perspektiv från några personer på gatan under det oväntade äventyret. Jag tror den här boken kan passa bra för det barn som är i 3-5-årsåldern när hen ska få ett syskon, men både Max och Minus hinner växa några år under bokens gång. Boken passar även bra för föräldrar som väntar på ett andra barn, för att få fler perspektiv på hur det första barnet kan tänka och reagera.


Jag älskar dig redan imorgon
Författare: Moni Nilsson
Illustratör: Katarina Strömgård
Förlag: Lilla Piratförlaget (2019)
ISBN: 9789178130986

När jag var stor och du var liten

Jujja Wieslander är en av författarna bakom de världskända barnfavoriterna Mamma Mu och Kråkan.

Emma AdBåge är illustratören, författaren och serieskaparen som bland annat fått Augustpriset för den fina bilderboken Gropen.

När jag var stor och du var liten sammanstrålar de för första gången i en berättelse om hur kämpigt det kan kännas för lillasyskonet att aldrig komma ikapp sitt storasyskon trots att hen ju också fyller år efter år efter år. Och varför är lillasyskonet egentligen inte med på bilderna från när storasyskonet var yngre?

Berättelsen är vardaglig och igenkänningen stor.  Det här är frågor som ofta förekommit hemma hos oss när min yngsta undrar vart hon är på diverse bilder och ofta pratar om när hon kommer bli större än storasyster, medan storasyster rättar och säger att hon alltid kommer vara störst, och sen börjar räkna: när jag blir sju år så är du fem, när jag blir tio så är du åtta, mamma, hur gammal är lillasyster när jag är tjugo?

Det var därför ingen överraskning att boken mottogs väl här hemma. Lillasyster lyssnade förundrat och kollade noga på bilderna, och varje detalj diskuterades ordentligt mellan de två. Storasyster protesterade när ”liten” i boken börjar prata om hur det var när hon var störst, precis som ”stora” sedan gör på nästa sida.

Texten är mitt i prick och den vardagliga situationen beskrivs så fint genom illustrationerna med de väldigt talande ansiktsuttrycken. Jag gillar hur mamman alltid finns i närheten, upptagen med vardagsbestyr men alltid med ett öra uppmärksamt riktat mot barnen. Hennes reaktioner förhöjer ytterligare eskaleringen av konflikten, trots att mammans reaktioner endast syns i hennes ansiktsuttryck och kroppsspråk då hon aldrig pratar eller interagerar med barnen utan låter dem diskutera, bli osams och lösa problemet med framtiden själva.

Syskonkärleken visas också tydligt, speciellt i de sista uppslagen, när den ständigt närvarande rivaliteten ger plats för dans och glada planer för när de blir hundra år.

Jag tror att det här är en bok som passar alla barn som har ett syskon och även barn som inte har det men som har något barn i sin närhet som är yngre eller äldre och någonsin har funderat över det här med vart de fanns innan de fanns.


När jag var stor och du var liten
Författare: Jujja Wieslander
Illustration: Emma AdBåge
Förlag: Rabén & Sjögren (2021)
ISBN: 9789129729153
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Se upp, Stella!

Se upp, Stella! är skriven av Susanne Trydal med underbara illustrationer i Ellen Ekmans speciella stil. Du har säkert läst stripserien Lilla Berlin. Samma humor känns igen i bilderna i den här boken även om temat är ett annat.

Här handlar det om syskonkärlek, eller vad jag ska kalla det. Syskonbus och admiration kanske. Stella är snart fem år och hennes stora idol är storasyster Agnes. Allt Agnes gör är coolt och allt hon säger tar Stella ordagrant. Så när Agnes säger till Stella att en klasskompis blev blind av att sitta lika nära teven som Stella gör, tror Stella att hon också ska bli blind. Efter en natts sömnsvårigheter bestämmer hon sig för att det är lika bra att öva om det nu är blind som hon ska bli. Stella går därmed runt hela dagen med stängda ögon, känner sig omkring, går in i saker, halkar i trappen, häller juicen bredvid glaset och så vidare.

Stella är uthållig. Hon fortsätter att öva på vägen till förskolan och under hela dagen på förskolan, även om hennes bästis tycker att hon är tråkig som inte kan leka. Först när pappa och Agnes kommer och hämtar och Agnes verkar ha insett att hon kanske gått för långt och säger till Stella att det inte är bra att öva för mycket, öppnar Stella ögonen. Blind skulle hon visst inte bli, men hon ska få glasögon, precis som mamma. Agnes vill också ha mammas ögon. Kanske var det därför hon lurades?

Det är en rolig historia med illustrationer som visar på vardagsstök både på förskolan och hemma. Inget är perfekt, precis som livet inte är det, vilket är skönt. Familjen är multikulturell och verkar väldigt jämlika med mamma som fixar frukost och tar Stella till förskolan medan pappan hämtar och gör evighetsjobbet att para ihop strumpor.

En härlig bok med mycket humor och kärlek som jag tror passar nästan alla barn!

Mitt exemplar är fint signerad med “släpp aldrig taget om din inre femåring”, en uppmaning jag generellt gillar och jag älskar att Stella går omkring en hel dag som blind för att prova på hur det är i typisk femåringslogik. Men jag måste erkänna att jag släppt taget för länge sedan om den femåring som kunde ha gillat spottloskeleken. Fy bubblan så äckligt. Jag tvekade att läsa den scenen för barnen, vill liksom inte ge dem några dumma idéer, men det gick inte att undvika då bilden är stor och skriker på uppmärksamhet. Som tur är tyckte barnen att det var ungefär lika äckligt som jag tycker. Och ja, jag erkänner, jag hoppade den sista meningen. Läste “det är ganska äckligt”, men struntade i “men coolt.”


Se upp, Stella!
Författare: Susanne Trydal
Illustration: Ellen Ekman
Förlag: Rabén & Sjögren (2021)
ISBN: 9789129726619
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Vart ska systrarna?

Almas storasystrar Ebba och Elvira är bäst i hela världen. Men varannan vecka bor systrarna inte med Alma utan med sin pappa. Idag är en sån måndag, en sån när systrarna ska hem till pappa Tommy.
– Hej då sötgris, säger Ebba.
– Hej då Smulan, säger Elvira.
– Jag vill vara med systrarna! säger Alma.
En hel vecka längtar hon efter systrarna, ända tills det blir måndag igen. Då kommer systrarna äntligen tillbaka till Alma!

Bo R Holmberg och Katarina Strömgård är en Augustiprisvinnarduo och de är som gjorda för varandra när det kommer till barnböcker. Jag gillar att lilla Alma är käck och stolt och jag älskar hur längtan beskrivs i boken. Relationerna i familjen och syskonen emellan verkar fin och samtidigt som längtan efter syskonen pågår får vi följa lilla Alma i hennes vardag. Det är en kärleksfull bok och illustrationerna stärker känslan att vi är med lilla Alma i hennes vardag.


Vart ska systrarna?
Författare: Bo R Holmberg
Illustratör: Katarina Strömgård
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 9789129728026
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris