Jojjes ljuvliga medicin

Bild från förlagets hemsida

Jojjes ljuvliga medicin är en av Roald Dahls mest lästa berättelser. Den har allt som kännetecknar hans stil: överdrifter, svart humor och en liten dos magi som många barn älskar. Quentin Blakes illustrationer kompletterar texten perfekt – de är uttrycksfulla, busiga och fångar kaoset i Jojjes experiment.

Jojjes mormor är en överdrivet osympatisk figur i klassisk Dahls stil, en vuxen som bara retar, skrämmer och plågar sitt barnbarn. En dag har Jojje lite extra tråkigt och får en snilleblixt: Han blandar ihop en högst speciell medicin som är tänkt att göra mormor snäll. Resultatet blir minst sagt oväntat.

Boken publicerades 1981 och känns på många sätt som ett barn av sin tid. Historien om att en elak person som “får smaka på sin egen medicin” är ett tema som förekommer i många kulturer, men som kanske inte känns lika självklart idag. Samtidigt är det just detta som fascinerar många barn: friheten i att fantisera om en värld där reglerna vänds upp och ner och där barnet är den som driver handlingen framåt.

Jojjes experiment börjar i frustration men utvecklas snabbt till ett bubblande kaos som är roligt att läsa högt. Språket och layouten är enkla och roliga vilket gör att barn har lätt att föreställa sig de tokiga ingredienserna som hamnar i grytan – från tandkräm till tvättmedel och saker som definitivt inte hör hemma i en kastrull. Det öppnar ofta för fniss och samtal om vad som är roligt att fantisera om och vad som är bäst att låta bli i verkligheten.

Boken passar för barn 9–12 år, men som alltid det beror mycket på läsvana och humor. Den kan vara lång för att läsas i ett svep men några kapitel per kväll är lagom för att hålla spänningen vid liv. Precis som många andra av Dahls böcker, fungerar Jojjes ljuvliga medicin bra både för högläsning och egen läsning. Det skapar möjligheter att prata om humor och normer i olika generationer och kulturer samt berättelser förändrats över tid.

Jojjes ljuvliga medicin är en lek med fantasi och konsekvenser – en påminnelse om att barnlitteratur får vara busig, vilt och lite farligt på låtsas. Här är det barnets fantasi som har makten.


Jojjes ljuvliga medicin

Text: Roald Dahl
Illustration: Sir Quentin Blake
Översättare: Meta Ottosson
Formgivare: Donna Hellberg
Förlag: Bookmark (2026)
ISBN: 9789190006962
Antal sidor: 130

Recensionsexemplar från förlaget. Köp: t.ex. hos: Adlibris eller Bokus

Guldguden

Bild från förlagets hemsida

Vårens utgivning från Natur & Kultur bjuder på flera fina berättelser om vänskap. Förra månaden skrev jag om Den lilla vännen av Thomas Tidholm och Anna-Clara Tidholm – en bok om en liten vän med ett stort hjärta. Och nu är det Guldguden av Kristina Sigunsdotter och Signe Kjær som får mitt hjärta att värmas.

Jussi är sju år och bor med sina föräldrar och sin storebror Lazze i en lägenhet som alltid är stökig. En dag hittar Jussi en gyllene skalbagge som han aldrig någonsin sett förut. Klasskompisen Adde är övertygad om att den måste vara en gud som ramlat ner från himlen. Snart började Guldguden viska i Addes öra och Jussi får utföra olika uppdrag som leder till både spännande äventyr och känslosam vardagdramatik.

Berättelsen rör sig från det roliga till det obehagliga, från skratt till tårar. Först tror man att Jussi – som ofta sitter under bänken och håller sina tankar och känslor för sig själv – äntligen har hittat en ny vän. Det har han kanske också. Men vägen till riktig vänskap är inte enkel och Jussi behöver hjälp att säga ifrån.

Samtidigt vävs vardagslivet in på ett sätt som skapar igenkänning och lockar till både skratt och hjärtklappning. Har du någon gång kommit på ditt barn när de är halvvägs igenom att klippa sitt eget hår? Eller sett ett barn svimma på skolans luciafirande? Känner du igen dig i Jussis föräldrar som gillar att måla om – ofta? Jag skrattade när Jussis mamma kastar pasta på väggen för att veta om den är klar och när ”bajsbrun” nämns som den senaste inredningstrenden.

Men så kommer de där detaljerna som gör ont i hjärtat. Addes mamma är en ängel i himlen, Addes pappa sitter ensamt och röker i balkongen. Adde är sju år men fortfarande vaken vid midnatt. Kristina Sigunsdotter är en mästare på att skriva enkelt men samtidigt väcka stora frågor och starka känslor.

Hon är död, säger Adde. […] Men jag börjar vänja mig”.

Illustrationer av Signe Kjær är mjuka, varma och uttrycksfulla med varma färgton.  Stora ögon som speglar karaktärernas innevärld och i varje uppslag finns ofta små detaljer som ger känsla av rörelse – fladdrade hår, virvlande sand, en utsträckt arm. De ger berättelsen lite extra liv.

Bild från förlagets hemsida

Guldguden rymmer både värme och spänning som passar bra för högläsning såväl som egen läsning. Boken rekommenderas för barn i 6–9 år och lågstadieelever kommer att känna igen sig i något hörn av historien. För lärare finns också goda möjligheter och material för att arbeta vidare med tema som vänskap, mod och gränser.


Guldguden

Text:Kristina Sigunsdotter
Illustrationer:Signe Kjær
Förlag: Natur & Kultur (2026)
ISBN: 9789127189898
Antal sidor: 108
Ålder: 6-9
Recensionsexemplar från förlaget. Köp: t.ex. hos Natur&KulturAdlibris eller Bokus

En liten vän med ett stort hjärta

Bild från förlagets hemsida

I Den lilla vännen, av Thomas Tidholm och Anna-Clara Tidholm, möter vi Sofia, en liten flicka som hittar en mycket snäll och rolig vän: Alo. Han är grön, ungefär 17 centimeter lång och lever sitt liv någonstans i gräset bortom staketet. I hans värld kryper, surrar och slingrar allt det som hör jorden till — stora och små varelser som flyger högt upp i himlen eller skapar gångar där solen aldrig når ner. Alo är en del av detta myller och han tar hand om allt levande runt sig. Han är vän med alla.

Sofia vill gärna följa med Alo hem men hon är för stor för hans värld. Så Sofia lyfter upp Alo och bär honom bort från den världen där han hör hemma. Hemma hos Sofia väntar en bur där en fågel en gång bott och Sofia vill att Alo ska bo där — nära henne och bara med henne.

Bild från förlagets hemsida

Det är en berättelse som på ytan är enkel, men som snabbt öppnar sig för större frågor. Med den där ömsintheten, som är typisk för Anna-Clara och Thomas Tidholm, utforskas relationen mellan människa och natur: hur vi fascineras, vill komma nära och ibland — utan att mena det — tar mer än vi ger. Det är berättat utan dramatik som tar över. I stället finns ett stilla allvar i bilderna och i den varsamma texten som låter barnets blick och funderingar ta plats.

Bilderna av Anna-Clara Tidholm bär samma lugn och värme som vi känner igen från hennes tidigare verk — jordnära färger, tydliga känslor, en närhet till naturen som gör att man gärna stannar kvar på varje sida. Sofias röda klänning och Alos gröna klädsel illustrerar deras känslor och inre värld. Thomas Tidholms text håller samma lågmälda ton.

Bild från förlagets hemsida

Den lilla vännen är en bok om ett litet väsen med stort hjärta men också en berättelse om vår egen längtan efter att få höra till. Framför allt är det en fin påminnelse om att vänskap inte handlar om att äga någon utan om att låta den andre vara sig själv.

Den lilla vännen är en stillsam och mångbottnad saga som fungerar lika bra vid kvällsläsning som i förskolans samling. Den stannar kvar — inte bara som en berättelse utan som en känsla av omsorg och respekt för allt som lever.


Den lilla vännen

Text: Thomas Tidholm.
Illustrationer: Anna-Clara Tidholm
Förlag: Natur & Kultur (2026)
ISBN: 9789127192263
Antal sidor: 32
Ålder: 3-6
Recensionsexemplar från förlaget. Köp: t.ex. hos Natur&KulturAdlibris eller Bokus

Mitt magiska finger

Bild från förlagets hemsida

Mitt magiska finger är en av Roald Dahls kortare berättelser men den bär ändå tydligt hans kännetecken: en blandning av humor, moral och den där lilla dosen magi som gör att allt känns möjligt. Sir Quentin Blakes karakteristiska illustrationer ger energi och personlighet åt både karaktärerna och de mer absurda inslagen.

Det är intressant hur den här boken, som först publicerades i mitten av 1960‑talet, fortfarande talar till barn. Huvudpersonen – en flicka som aldrig får något namn i berättelsen – använder sitt mystiska “magiska finger” när hon blir riktigt arg. Det är en kraft som hon inte helt förstår men som får oväntade konsekvenser när hon riktar den mot familjen Gregg som tycker om att jaga. Plötsligt vänds rollerna upp och ner och familjen får uppleva hur det är att leva som de djur de tidigare jagat.

Den svenska utgåvan har ett tydligt och färgstarkt omslag som gör boken lätt att ta till sig, även för ovana läsare. Blakes illustrationer förstärker berättelsens rytm och humor samt skapar ett visuellt driv som passar väl ihop med den relativt korta texten. Det här är en bok som många barn läser på egen hand men också en som fungerar bra som högläsning eftersom handlingen är enkel att följa och bjuder in till samtal.

Det finns en tydlig moral i berättelsen men Dahl presenterar den utan pekpinnar. I stället låter han barnen själva fundera över rätt och fel, ansvar och konsekvenser. Just detta – hans förmåga att tala till barn på ett respektfullt, rakt och fantasifullt sätt – är en av anledningarna till att hans böcker fortsätter att vara relevanta.

Boken riktar sig till läsare ungefär i 9–12 årsåldern, men den kan uppskattas av både yngre och äldre beroende på läsvana. Min femåring bad mig att läsa den om och om varje dag i en hel vecka. Den korta längden gör den dessutom till en bra ingång för barn som är på väg in i mer avancerad läsning. För pedagoger kan berättelsen vara ett intressant underlag när man arbetar med frågor om etik, empati och hur våra handlingar påverkar andra.


Mitt magiska finger

Text: Roald Dahl
Illustration: Sir Quentin Blake
Översättare: Meta Ottosson
Formgivare: Donna Hellberg
Förlag: Bookmark (2026)
ISBN: 9789190117279
Antal sidor: 80

Recensionsexemplar från förlaget. Köp: t.ex. hos: Adlibris eller Bokus

James och jättepersikan

Det är fascinerande att se hur Roald Dahls tidlösa sagor fortsätter att tala till nya generationer sedan hans böcker gavs ut på 1960-talet. Dessa klassiker har nu fått nytt liv i en moderniserad layout där texten ”hoppar, skriker, flyger och faller” på sidorna.

Bild från förlagets hemsida

Boken James och jättepersikan handlar om James, en snäll, ensam och föräldralös pojke som bor med sina två superelaka mostrar. En dag växte en gigantisk persika fram i trädgården och tog med James från sin grymma vardag till ett svindlande äventyr över hav och moln, genom faror och rädsla, rakt in i vänskapen och modets hjärta. Inne i jättepersikan träffade James märkliga insekter som blir James reskamrater och vänner. De knasiga insekterna, med sina olika egenskaper och karaktärer, är lika tokiga som charmiga. Roald Dahl är verkligen suverän på att förvandla det udda till något varmt och mänskligt.

Sir Quentin Blakes illustrationer bär så mycket av berättelsens humor och händelser. Omslaget är färgstarkt och tilltalande. De svartvita teckningarna är uttrycksfulla och ger en känsla av rörelse. I karaktärernas drag syns tydligt om de är elaka, snälla eller lekfulla. Många har sagt det tidigare men jag måste säga att jag beundrar Blakes teknik och tolkning av Roald Dahls värld som fångar essensen i berättelsen.

Den nya layouten, där orden hoppar över sidorna, är lika lekfull som historien, men det är inte entydigt positivt. För många läsare, som min femåring, blir det ett roligt sätt att skapa en levande stämning under högläsningen, som min femåring. Å andra sidan blir de hoppande bokstäverna ett hinder för barn med dyslexi, som min elvaåring.

Personligen tycker jag att nyutgåvan fångar kärnan i James och jättepersikan på ett fint sätt: den mörka humorn, den vanliga röda tråden i Roald Dahls berättelser där barnens snällhet och klokhet alltid överträffar de vuxnas dumhet och elakhet. Historien är inte bara ett fantasifullt äventyr – det handlar om att våga tro att livet kan förändras, om att hitta styrkan i sig själv och om att de oväntade vännerna ibland blir de viktigaste.

Boken rekommenderas för åldern 9-12 år men jag tycker att det lekfulla språket, de stora känslorna och de minnesvärda karaktärerna gör att även yngre barn kan ha glädje av att läsa den. Jag och min femåring har definitivt enorm glädje och många fina pratstunder under vår högläsning.


James och jättepersikan

Text: Roald Dahl
Illustration: Sir Quentin Blake
Översättare: Meta Ottosson
Formgivare: Donna Hellberg
Förlag: Bookmark (2026)
ISBN: 9789190006900
Antal sidor: 210

Recensionsexemplar från förlaget. Köp: t.ex. hos: Adlibris eller Bokus