Cirkusninjan

Cirkusninjan är fjärde delen i serien Ninja Kid men den första jag läser. Första kapitlet ger en snabb bakgrundssummering så det är inga problem att hoppa in i historien.

Nelson är en kille som på sin tioårsdag vaknade upp med ninjakrafter, något som tydligen är delvis ärftligt i hans familj. När han är Ninja Kid så bekämpar han skurkar och uträttar stordåd men likt Clark Kent är hans superhjälteidentitet hemlig och ingen känner igen honom när han har han sina Ninjakläder på. De enda som vet om att Nelson är Ninja Kid är hans mamma, farmor och hans kusin Kenny vilken också är Nelsons hjälpreda likt Batman har sin Robin.
Självfallet finns där också en superskurk, Andrew Kane, som är Nelsons farbror och mäkta avundsjuk då han aldrig fick några ninjakrafter vid 10 års ålder trots att Nelsons pappa fick det. Andrew ställer till med elände i staden där de bor och han verkar leta efter potentiella ninjabarn i staden men inte förstå att Nelson har dem? Just den här biten greppar jag inte riktigt och den kanske förklaras mer utförligt i de tidigare delarna. Hur som helst så är han superond och maktgalen.

I just den här boken kommer en cirkus till stan och de anordnar en audition för att hitta några lokala förmågor som kan ställa upp. Givetvis vill Nelson och Kenny komma med och naturligtvis händer det sedan spektakulära saker på cirkusen som påkallar Ninja Kids inblandning.

Jag hade en ganska tydlig bok av hur jag trodde att den här boken skulle vara och de stämde väldigt bra. Boken har en amerikansk kontext med den klassiske mobbarkillen och den lite mer nördiga. Det är väldigt tydligt vem som är ond och god och det finns mycket action och enkel humor. Varje sida har också rejält med bilder och lite varierande typsnitt i en stil som för tankarna lite åt Gregs dagböcker-hållet. Som tur är finns där också starka kvinnliga karaktärer som t.ex. Nelsons farmor som är uppfinnare och hjälper honom i hans hjältedåd.

Det här är inte en bok för oss vuxna läsare utan en för barn i låg- eller mellanstadieålder. En fartfylld, spännande, lättläst och skämtsam bok med massor av roliga illustrationer som lättar upp läsningen. Det är inte heller en bok som lämpar sig för högläsning utan den gör sig bäst i händerna på läsaren själv. Har du ett barn som tycker läsning är trist så pröva att ge hen ett exemplar av Ninja Kid.


Cirkusninjan
Författare: Anh Do
Illustratör: Jeremy Ley
Serie: Ninja Kid del 4
Förlag: B Wahlströms (2021)
ISBN: 9789132213458
Antal sidor: 189
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Recensionsexemplar från förlaget.

Tills mina fingrar blev blå

Tills mina fingrar blev blå av Ida Berner är en viktig bok om ett svårt ämne som lämnar mig nästan mållös.

Boken är skriven ur författarens dotters perspektiv, med inflikade kortare kapitel med mammans perspektiv. Vi får följa berättarrösten från de sista dagarna i fyran, när hennes bästis berättar att hon ska flytta och den ensamhetskänsla som följer, genom den sista friska sommaren, den innan ätstörningen började på riktigt, och sen genom det helvete som både berättarrösten, mamman och hela familjen fick genomlida efter att “gubben med den fula hatten” flyttade in i flickans huvud och började diktera hela livet.

Det går så pass långt att inte bara kalorier räknas utan även vätskeintaget dras ner på för att inte fylla kroppen, samtidigt som träningen intensifieras med fem löprundor per dag plus en massa hopp, sit-ups och så vidare. Sjukvården släpar efter men till slut inser även personal där att det inte går längre, och barnet till slut blir inlagt när hon är så svag att hon ser ut som en liten, blå fågelunge med skulderbladen utstickande som vingar på ryggen, och händer, fötter och delar av benen blåfärgade.

Som mamma är det en värsta mardröm som jag fått följa. En mardröm som blev extra verklig när min snart fem och ett halvt åring i morse valde bort ett klädesplagg för att det fick henne att se tjock ut. Då hade jag bara läst de inledande kapitlen, men jag känner till ätstörningsproblematiken sen tidigare både genom det jag har läst och genom att en vän levde med ätstörning långt upp i åldern. Och jag vet att denna tjockhets, denna utseendeshysteri sjunker i åldrarna.

Det chockerar mig ändå att läsa om en elvaåring som blir så illa sjuk att hon är nära döden och läggs in på sluten avdelning i tre veckor för att senare, då problematiken inte slutar utan gubben i huvudet fortsätter sin terror, till slut sondmatas, vilket blir vändningen.

Och det chockerar mig att en femåring, runt vilken vi aldrig diskuterat vikt utöver som något positivt vid mätning av längd och vikt för att se att barnen växer ordentligt, där vi alltid gosat med mjuka magar och smala armar, där jag försökt neutralisera förhållandet till vikt, storlek som något en bara är, och svarat på barnens frågor varför min mage är så stor  med ett leende och att det är för att jag älskar mat. Jag vet inte var mitt barn har fått sina tankar ifrån men efter att ha läst den här viktiga boken blir det ännu tydligare att dessa tankar är något vi måste hitta ett sätt att arbeta bort. Jag hade förväntat mig liknande kommentarer i mellanstadiet, kanske i slutet av lågstadiet, då samhället sänder ut de signaler det gör och barn kan slänga ur sig elaka kommentarer utan att ens egentligen mena det. Men jag hade inte förväntat mig något liknande redan i förskolan.

Tills mina fingrar blev blå känns skriande viktig. Som en påminnelse av vad alltför många barn och familjer går igenom. Att läsa om upplevelsen ur barnets röst tydliggör hur svårt det är att befinna sig i “gubbens” klor, hur svårt det är att bryta sig fri trots att en ser hur ont det gör alla runt omkring.

”Nej, jag lekte inte! Jag försökte på alla sätt tvinga min hand att få in en tugga av maten i min mun. Huvudet höll på att sprängas av all ångest och av Gubben som skrek ’gör det inte, då blir du tjock!’ Så nej, jag lekte inte med maten.” (s. 72)

Samtidigt är det inte en tung läsning. Boken genomsyras av humoristiska undertoner och vi vet redan i början att barnet överlever då hon återberättar från när hon nästan är tretton år. Boken slutar också hoppfullt och visar att det går att ta sig ur även detta helvete.

Det här är en bok som borde finnas på alla bibliotek, speciellt de i skolan, och barn- och ungdomsmottagningar. Och som alla med barn i sin närhet borde läsa.


Tills mina fingrar blev blå
Författare & illustratör: Ida Berner
Förlag: Idus förlag (2020)
ISBN: 9789176340622
Kan köpas hos Idus, Adlibris eller Bokus.

Underjorden

Underjorden är den första delen i en planerad trilogi om Iris. Sen hennes mamma plötsligt lämnade henne för några år sedan bor hon tillsammans med sin döda mormor i ett mausoleum på stadens gamla kyrkogård. Här bor också en rad andra andar och Iris har en förmåga att se dem. Varje dag går hon i skolan som vanligt där hon gör sitt bästa för att undvika Hannas retande.

En dag får Iris veta att kyrkogården ska rivas vilket såklart är en katastrof för de boende där. Iris måste försöka övertala sin försvunna mamma att hjälpa till och dessutom tvingas hon in i ett ovilligt samarbete med någon för att rädda inte bara kyrkogården utan hela världen från ondskan.

Underjorden är en charmig berättelse med både humor och en rad läskigheter. Den marknadsförs som skräck/spökhistoria och även om den faktiskt är aningens otäck ibland så är den ändå mest spännande och fartfylld. Iris hamnar i en rad kniviga situationer och det är många gånger med andan i halsen jag läser vidare. Det skrämmande vägs upp av humorn och en hel del fina stunder med nära och kära.

Iris är såklart inte som vanliga barn – hon kan ju se spöken och bor på en kyrkogård! Men hon är också stark och sårbar på samma gång vilket kommer fram väldigt fint då hon är både tuff och handlingskraftig samtidigt som hon känner sig sviken av sin mamma och tampas med en del känslomässiga tvivel.

Boken är väldigt välskriven och lätt att läsa och den passar både som en bok att läsa själv eller en bok att läsa tillsammans. Jag blir himla sugen på att högläsa den för mina treor i höst då den innehåller mycket spänning och många fina cliffhangers vilka jag älskar att stanna vid när högläsningsstunden är slut för dagen. Varje sida är fint illustrerad, ibland med små kyrkogårdsdetaljer i nederkant och emellanåt med större bilder. Jag ser fram emot att läsa vidare om Iris och hennes liv på kyrkogården.


Underjorden
Författare: Emma Johansson
Illustratör: Elwira Pawlikowska-Modzelewska
Serie: Den gamla kyrkogården (del 1)
Förlag: Opal (2021)
ISBN: 9789172262416
Antal sidor: 175
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Recensionsexemplar från förlaget.

Fardus & Malte Papegojkaoset

Det bästa Fardus vet är att läsa och skriva. Maltes högsta önskan däremot är att få ett eget husdjur. De går i samma klass och är lätt bästa teamet. Vänner kan nämligen vara kompisar även om de tycker olika. Till exempel om djur!

Boken är charmig och humoristisk både textmässigt och illustrationsmässigt. Camilla Ceder och Hanna Granlund är ett bra team.

Boken är lättläst och kan både läsas högt och tyst. Kan nog passa bra i ett klassrum. Det finns mycket att prata om när man läser boken då den tar upp utmaningar som svartsjuka, revirtänk, husdjur osv.


Titel: Fardus & Malte papegojkaoset
Författare: Camilla Ceder
Illustratör: Hanna Granlund
Förlag: Bonnier Carlsen
ISBN: 9789178038879
Går att köpa hos BokusAdlibris eller i vanliga bokhandeln.

 

 

För att vi hör ihop

-Du får aldrig dö, säger Alice.
-Nä, säger jag. Inte du heller.
Det går såklart inte att lova något sånt, egentligen.
Alla kommer ju dö nån gång.
Men jag lovar ändå.

Skälmö är Alices och Månas ö. Varje sommar träffas de där. När de är tillsammans vågar de allt. Klarar allt. Till och med att simma i brännmaneter och att baka bröd till en hel ö. Vad händer om en av dem som hör ihop försvinner?

Tårarna rinner när jag läser För att vi hör ihop. Den är vacker och den berör. Jag gillar upplägget på boken och hur Klara Krantz skriver dock sparar jag denna bok till sommarlovet för läsning dagtid i hängmattan tillsammans med barnen då döden är ett tungt ämne hos oss just nu. Egentligen är inte boken tung. Att mista sitt barn är det värsta som kan hända så visst sitter jag och lipar men samtidig dras man tillbaka till sina egna sommarlov och allt härligt man var med om i barndomen. Fokus är inte döden utan hur man går vidare.

Jag befinner mig på Skälmö när jag läser boken. Jag ser de båda flickorna framför mig. Jag känner Alice mod och flickornas vänskap. Jag känner Månas sorg. Jag ville inte sluta läsa och boken kommer att vara kvar med mig länge.


För att vi hör ihop
Författare: Klara Krantz
Illustration: Annelie Furmak
Förlag:  Alfabeta
ISBN: 9789150121476
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.