Valpen

Valpen av Ingrid Flygare är en mysig berättelse i vardagsmiljö som nog uppskattas av alla barn som gillar djur, och då speciellt valpar.

Berättelsen följer en valp som nyligen har fått flytta hem till “sin” familj där hen verkar trivas väldigt bra. Valpen älskar att springa efter en boll om och om igen och att stanna och lukta på alla spännande dofter på väg till bussen. Valpen tycker inte om att gå på bussen och blir väldigt ledsen när hen blir lämnad ensam kvar hos hundfrisören. Men som tur är tar hundfrisören väl hand om valpen som blir ren och trimmad. Boken avslutas med att valpen blir hämtad av sin familj och får komma hem och mysa tillsammans allihopa i soffan.

En enkel historia om en väldigt söt valp, där texten förhöjs av alla ljudangivelser som blir effektfulla vid högläsning. Illustrationerna är underbara och mina barn lider med valpens sorgsna blick när hen bli lämnad kvar hos hundfrisören. Valpen är genomgående väldigt uttrycksfull och det är verkligen hen som har platsen som huvudkaraktär.

Boken älskas här hemma även om barnen egentligen är lite stora. Fast, kan en någonsin bli för stor för söta valpar? Och även om jag vill slita rosetterna ur valpens hår, älskar barnen dem och vi gillar alla skarpt sista bilden när hela familjen sitter i soffan med rosetter lite överallt.


Valpen
Författare & illustration: Ingrid Flygare
Förlag: Rabén & Sjögren (2021)
ISBN: 9789129729412
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Djurparken Skräcken

Djurparken Skräcken av Mats Wänblad och Pelle Forshed är en lättläst skräckis, möjligen med mer humor än skräck, som passar både för högläsning och som första läsa-själv bok.

Boken är den 14e i serien Familjen Monstersson och en välkänd serier för många, även om det för mina barn var första bekantskapen med denna härliga familj annorlunda.

Det här är ingen läskig berättelse utan en som utan problem kan läsas vid nattning eller läggdags. Det är lite text då en stor del av handlingen utspelar sig i pratbubblorna – som har versal text – och i de färgglada illustrationerna. Jag skulle säga att, även om den berättande texten fördjupar berättelsen så går det bra att förstå alla händelser om barnet fortfarande bara läser versaler och därmed koncentrerar sig på dialogen / pratbubblorna.

Så vad är själva handlingen? Vännerna Boris och Ebba har varit på zoo och när de kommer hem bestämmer de sig för att ordna en djurpark med farliga djur i Boris trädgård. Farliga djur såsom grodor och änder, och Mysis – en stor monsterhund med huggtänder – och Polly – en gam. De ber också att få låna Boris mammas handväskor – för de är inte alla helt döda. Parken blir en succés ända till familjen Drakulvén kommer på middag. Ingen i familjen Monstersson gillar Drakulvéns som är både dryga och retas. Barnen Drakulvén säger att allt de ser är tråkigt och att de har de värre och större djur hemma hos sig.

Ebba försöker att skrämma dem glada med sin söta katt Lillan, men den har rymt från sin bur och familjen Drakulvén blir om möjligt ännu otrevligare tills de inser att katten finns på riktigt och kastar sig därifrån. Familjen Monstersson är väldigt nöjda med att ha blivit av med sina hemska – och inte på ett bra sätt – vänner, men är också imponerade över att Ebba vågar hålla den.

Jag uppskattar att det annorlunda blir det vanliga i berättelsen. Att de farliga djuren inte imponerar speciellt medan alla “monster” är rädda för katten och att Ebba därmed framstår som supermodig som vågar hålla katten.

Det är en rolig, fartfylld berättelse som går snabbt att läsa. Samtidigt tar den upp flera seriösa ämnen såsom barn som retas, bekanta en inte tycker om men ändå bör umgås med, och det viktiga budskapet att det som är gör en annorlunda inte sitter på utsidan eller definieras av vad en är.


Tidigare recensioner av serien hittas här: Monstermaskerad (del 2) och Ett monster sover över (del 3).


Djurparken Skräcken – Familjen Monstersson (del 14)
Författare: Mats Wänblad
Illustration: Pelle Forshed
Förlag: Rabén & Sjögren (2021)
ISBN: 9789129729009
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Trolläventyret på förskolan

Trolläventyret på förskolan är skriven på rim med en behaglig rytm om sju-åtta stavelser som får treåringen att somna – på gott och på ont.

Femåringen tyckte att boken var rolig och skrattade högt när trollen blev rädda på människornas förskola och sprang iväg över alla leksaker. Treåringen tyckte att boken var lite läskig, och detta gäller under alla uppslagen, så troligen är det trollen som känns läskiga trots att Karin Holmströms illustrationer av dem är härligt söta.

Både troll och människor är väldigt expressiva, det är fart och fläkt, och varje bild är fylld med spännande detaljer att upptäcka tillsammans. Flera av uppslagen har text inbakad i illustrationerna som får mig att le, men tyvärr flyger de flesta av dessa ordlekar över huvuden på barnen då skämten flirtar mer med den som högläser.

Boken är längre än vad barnen är vana vid att lyssna på med sina sjutton uppslag, där flera av uppslagen, speciellt i andra halvan av boken, har rätt ordentligt med text med upp till fjorton rader. Mina barn klagade inte över längden, men treåringen somnade halvvägs igenom, medan femåringen inte orkade läsa klart den sista sidan utan vi fick spara den till nästa dag. Då ville femåringen inte börja om från början, utan fortsätta där vi lämnat berättelsen. Det kan vara en fråga om vana men kan vara bra att veta att det här inte är en bok som läses i ett nafs. I alla fall inte för yngre barn.

Boken innehåller ett bonusmaterial i form av en spelplan som är tryckt på tapeten (sista uppslaget). Den är mycket fin men tyvärr finns instruktionerna inte med i själva boken utan måste hämtas via en länk. Lite meckigt när barnen vill spela när boken är slut och det egentligen är dags att sova, men ändå ett roligt initiativ och speciellt bra på förskolan då spelplanen går att printa ut från förlagets hemsida. Det ska också gå att lyssna på sångerna som nämns men det har vi inte gjort. Och för den som behöver göra något medan en vuxen högläser så har myggan ”Stick-Ann” gömt sig någonstans på varje uppslag.

En vackert illustrerad bok som blandar humor med spänning. Jag uppskattar att trollen beter sig väldigt likt barn, går på trollförskola med musiklektioner, gör yoga och lär sig måla, samtidigt som de också har ett specifikt troll-beteende där de till exempel hänger upp och ner i svansarna eller rider på en snok genom vattnet. Det är inte läskigt för dem, medan dammsugaren gör dem riktigt rädda. En härlig blandning av vardag och fantasi.


Trolläventyr på förskolan
Författare: Elisabet Österlund
Illustration: Karin Holmström
Förlag: Idus förlag (2020)
ISBN: 9789189055971
Kan köpas hos Idus, Adlibris, Bokus med flera.

Världens coolaste djur enligt Julia

Känner ni till Julia? Hon med djuren? Det gjorde inte jag, men barnen hade stenkoll och så fort de fick syn på den nyutkomna boken Världens coolaste djur enligt Julia var det den och ingen annan som de ville ha läst för sig vid nattningen.

Boken, som är skriven av Julia Wiberg med härliga illustrationer av Hedvig Häggman-Sund, är en slags blandning av coola fakta och roliga kommentarer som får barnen att lära sig om hur olika och hur finurliga djur kan vara utan att det känns som en lektion.

Julia har valt ut tolv djur, ett per uppslag, som hon tycker lite extra mycket om och i texterna om dem så får vi veta varför. Texten har ibland inslag av personlig karaktär från Julias egna möten med olika djur, och på en del bilder dyker Julia också upp – till barnens glädje. Men oftast är det bara spännande fakta som matas ut med passande bilder.

Vi har kört att barnen har fått välja varsitt djur varje kväll och två uppslag har varit perfekt längd för att hinna kommentera och diskutera all information som texten ändå innehåller. Du kanske visste att skogsharen äter upp sitt eget bajs, men visste du att koalamammor matar sina små med mammans bajs eller att flamingor bajsar på sina egna ben för att svalka sig när det är varmt? (Ja, det kan vara så att både Julia och mina barn har en förkärlek för bajsfakta.) Eller att dvärgflodhästen har en inbyggd solkräm eller att havsuttrar håller sina familjemedlemmar i handen när de ska sova så att ingen flyter iväg?

Varje uppslag har också en liten ruta med antingen extra information eller en spännande utmaning till läsaren med saker att prova på själv, såsom att gå 30 stora steg utomhus för att mäta upp hur stor en blåval egentligen kan bli. Eller att göra en lejonsmoothie utan att något lejon kommer till skada.

En härlig bok om djur där illustrationerna underlättar inlärningen och ofta leder till skratt och fniss.

Det här är en bok som jag tror att alla som har sett Julias barnprogram kommer att uppskatta, och, som jag är ett bevis för, även de som inte hade en susning om vem Julia är kan gilla skarpt.

Bokens sista uppslag visar tolv andra djur som Julia tycker väldigt mycket om, så jag gissar att det kommer en uppföljare snart.


Världens coolaste djur enligt Julia
Författare: Julia Wiberg
Illustration: Hedvig Häggman-Sund
Förlag: Rabén & Sjögren (2021)
ISBN: 9789129730111
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Ska vi leka?

Om du känner något barn eller ungdom som söker sommarspänning, se hit! Fast det kan bli så att de vägrar gå in i skogen själva efteråt och de kommer nog aldrig att se leken kurragömma på samma sätt igen.

Ska vi leka? av Ewa Christina Johansson är en spökhistoria som kommer att få läsaren att vilja läsa vidare fram tills sista sidorna förklarar vad som egentligen hände. Ja, eller så långt huvudpersonerna vet vad som hände …

Alma fyller år och hittar en karta och en nyckel utanför dörren som hon tror lämnats av kompisen Arvid och hans lillasyster. Utan ett ord till någon ger sig Alma av på skattjakt efter den födelsedagsöverraskning hon tror att de har hittat på.

Men huset som är utmärkt på kartan är nytt för henne, och vid ett vägskäl i skogen väljer hon fel och hamnar i stället vid ett annat övergivet hus. Ett hus som det ska visa sig har en massa konstiga saker för sig, som att vara tapetserat med tidningssidor som ändrar rubriker, och ruvar på väldigt mörka hemligheter.

Alma ser en kniv med blodliknande stänk på framför huset, hittar en yxa med liknande fläckar i skogsbrynet, ett skelett när hon redan känner sig som mest utsatt. Och så var det den där trevliga barfotapojken med svagt blått ljus som saknar ett lillfinger och gärna vill leka kurragömma med henne …

Handlingen har ett fint framåtdriv och jag uppskattar tidningsnotiserna från slutet av 1800-talet.  Notiserna hjälper till att stegra skräcken med små detaljer som Alma inte känner till men som får läsaren att förstå att saker kanske är mer fel än vad hon tror. Samtidigt ger årtalen en viss betryggande känsla av att det inte kan vara så farligt ändå, då mördaren det skrivs om i notiserna inte kan leva mer än hundra år senare. Eller?

Det är snyggt skrivet och alla trådar vävs samman i slutet, även om vissa saker på slutet känns förklarade lite snabbt i förbifarten. Jag stör mig under läsningen på att en svävande pojke som inte lämnar fotspår i dammet, ändå kan få trappan att knirra och knarra så att Alma i början alltid kan höra var han befinner sig. Men gissar att det kanske kan bortförklaras av att han leker en lek och därmed kan tänkas ha gjort ljuden med flit? Sen är det där med inhalatorn och andningssvårigheter som påminner väldigt mycket om astma, men bortförklaras som pollenallergi.

Samtidigt är nog inget av dessa punkter något de flesta läsare ur målgruppen skulle notera då det viktiga är känslan som infinner sig och får en att vilja läsa vidare, och den finns absolut där. Det här är en riktigt bladvändare!

En perfekt bok att läsa i hängmattan i solen med familjen i närheten, för de lite mer räddhågsna, eller ensam innan sovdags för de redan luttrade.


Ska vi leka?
Författare: Ewa Christina Johansson
Förlag: B. Wahlströms (2021)
ISBN: 9789132213984
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.