Himlabrand

Kan detta vara årets ungdomsbok?

Jag läste klart Himlabrand av Moa Backe Åstot redan för ett par månader sedan, men blev alltför tagen för att klara av att skriva en recension på direkten. Så den har fått vila. En glimmande pärla som prytt mitt skrivbord och motiverat mig att göra mitt bästa när jag själv skriver. Att en debutant kan ha värkt fram den här boken är närmast chockerande men också väldigt motiverande.

Vad är det då som gör den så speciell? Jag skulle säga att det är en kombination av saker som tillsammans bidrar till bokens storslagenhet, i sin enkelhet. För boken är lättläst även om ytterst vacker.

Språket gnistrar med underbara metaforer och har ett sätt att leka med arktiska naturfenomen för att gestalta huvudkaraktären Ántes tankar och känslor som går in i själen. Dialogen är trovärdig och jag älskar hur samiska ord blandas in utan förklaring, och utan behov av förklaring. Läsaren kanske inte förstår den exakta innebörden men vi förstår andemeningen och orden fördjupar känslan av att ha förflyttats till Jokkmokk och dess närbebyggelse.

Handlingen griper verkligen tag i läsaren. Det är en kärlekshistoria som de flesta kan känna igen sig i. Hur det är att vara tonåring och förälskad och inte veta om det är besvarat. Men utöver en vanlig kärlekshistoria är det här en berättelse om att våga vara sig själv och hitta utrymme för att ta plats i en värld som ser ner på sådana som är som en själv, att våga ta steget fullt ut.

”Finns det homosexuella renskötare?”

Frågan dyker upp när Ánte gör en sökning i början av boken och stannar med honom till dess slut.

För självklart finns de, men då homosexualitet inte är accepterat i traditionella samiska släkter så är det ingen i Ántes värld som är öppet homosexuell. Ánte känner därför att han måste välja mellan att gömma sina känslor och följa sin livsdröm, att bli renskötare, eller att följa i fotspåren av andra samer som inte passat in i könsförväntningarna och flyttat nedåt landet. Ánte vacklar därmed under dilemmat mellan att välja att vara sig själv eller att kunna göra det han älskar.

Bakgrundshistorien. Kanske det mest imponerande – även om det är närmast omöjligt att välja – är hur Moa Backe Åstot väver in historien om det samiska förtrycket i berättelsen på ett sätt som känns fullt trovärdigt för handlingen. Hon har använt sig av berättarknepet att Ánte hittar en bok och läsaren därigenom får ta del av svensk rasbiologi och det samiska förtrycket. Det är dock gjort på ett så snyggt vis att det knepet knappt syns och aldrig känns föreläsande. I stället blandas funderingar runt informationen Ánte hittar i boken med hur den påverkat hans egen familj. Dessa funderingar fördjupas snyggt genom samtal med farmodern och Ántes kusin. Trådarna är så sömlösa att läsaren lär sig nästan utan att inse det, och informationen stoppar aldrig upp läsningen som det annars gärna kan göra utan den tillhör handlingen fullt ut och hjälper till att driva den framåt.

Boken rekommenderas starkt till alla över nio år!

 


Himlabrand
Författare: Moa Backe Åstot
Förlag: Rabén & Sjögren (2021)
ISBN: 9789129725575
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Vem har sagt något om kärlek?

Vem har sagt något om kärlek? av Elaf Ali är ett välkommet tillskott i bokhyllorna som jag hoppas kommer att leta sig in till alla skolbibliotek och vanliga bibliotek men även läsas av yrkesverksamma inom skola, socialtjänst, polis och liknande yrken som arbetar mot hedersvåld och hedersförtryck.

Det är en lättläst bok vilket borde göra den tillgänglig också till barn även om den riktar sig till unga vuxna. Samtidigt är ämnet högaktuellt och skildras på ett pedagogiskt vis som även gör den till en måsteläsning för vuxna.

I boken varvas den personliga berättelsen med lättillgänglig fakta och intervjuer med författarens föräldrar och likaså ett par kusiner. Jag uppskattar speciellt intervjuerna med pappan, hur han utvecklats under åren i Sverige, och hur hans minnen av författarens uppväxt delvis skiljer sig från hennes egna minnen, även om hennes minnen känns mest trovärdiga. För vilken pappa vill komma ihåg att han en gång i tiden var en förtryckare som hotade sin dotter till livet?

Jag uppskattar också layouten med olika ramar runt faktabitarna (svarta) och sidorna med intervjuer (grå-randiga) vilket underlättar att snabbt kunna bläddra igenom och hitta dem. För mig kändes en del av faktasidorna lite för enkla, eller rättare sagt skrivna på ett sätt som reducerar läsaren till någon som inte har någon kännedom alls om bland annat mänskliga rättigheter eller tvångsgifte. Samtidigt tillåter greppet en tillgänglighet för alla. På samma vis känns vissa av anekdoterna i den personliga berättelsen onödiga och texten ibland lite hoppig, men samtidigt hjälper även de styckena till att föra framåt både berättelsen och förståelsen för författarens situation.

Dock kanske en liten varning ska utfärdas, att det här rör sig om en ytterst subjektiv bok där de bitar som passar in i författarens synvinkel är de som inkluderats, även vad gäller de utvalda faktabitarna.

Viktigare är dock att boken tar upp hedersförtryck från insidan och det är en lärdom som jag tror att alla behöver ta del av och det här är en väldigt bra startpunkt.


Vem har sagt något om kärlek?
Författare: Elaf Ali
Förlag: Rabén & Sjögren (2021)
ISBN: 9789129726893
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Jag klyver er itu

Jag klyver er itu av Tamara Mivelli hedras den 6e mars 2021 med det nyinstiftade ”Hjärtans Fröjd – litteraturpris till bästa svenska ungdomsbok 2020” under den årliga litteratur- och berättarfestivalen Berättarkraft i samverkan mellan Region Blekinge och Blekinges fem kommuner.

Juryn skriver bland annat att:

”Allt känns äkta och ärligt, läsaren bjuds in se en flik av ett liv och en värld. Utan alla spår av listig dramaturgi, fostrande avsikter eller underhållande romantisk komedi. Och ändå är boken lättillgänglig och bjuder på en lustfylld läsupplevelse.”

Jag kan inte annat än att hålla med. Det här är en bok som trots sin melankoliska ton, sin behandling av svåra ämnen – såsom familjer på brytningsgränsen, flykt och smygrasism –ändå är både lättläst och lustfylld. Texten rör sig mellan poesi och prosa och kapitlen är som korta andningar eller flyktiga tankar. Mivelli hoppar skickligt mellan en tonårings vardag och små, men säkra gestaltningar och tankar som träffar rakt i hjärtat med sin förmedling av en djup inre smärta.

Med ett par lätta penseldrag får vi en skymt av hur det är att komma till ett nytt land som barn. Att vilja passa in så mycket att en glömmer sitt språk. Inte veta om en ska böja Sverige efter föräldrarna eller föräldrarna efter Sverige.

”Några år senare pratar jag högt och tydligt på svenska så att ingen ska tro att vi är något annat. Om vad jag ritat och fiskgratängen vi fått till mat.
Fortsätter monologen när vi kommer hem.
Fortsätter tills jag inte kan något annat.” (s. 63)

Mivelli skriver träffsäkert om utanförskap och att inte veta vart en ska ta vägen sen, när gymnasiet väl är över. Om första kärleken som kanske inte egentligen är den där stora, omvälvande utan mer en trygghet, en flykt, en säker boplats för ett ögonblick, en evighet. Det omöjliga i att vilja passa in. Med pojkvännens familj, med pappans nya blonda familj.

”Jag ser inte ut som något ur Saltkråkan.
Jag ser inte ut som något som går på teve.” (s. 78)

Det är mycket skickligt berättat. Att på endast 122 korta sidor (183 i e-book) gestalta runt ett år i huvudpersonens liv, utan att det känns förhastat eller konstlat, är imponerande.

Jag klyver er itu rekommenderas starkt för både ungdomar och vuxna, men inte för de som vill ha en klassisk roman.

Litteraturpriset Hjärtans Fröjd instiftades nyligen av Region Blekinge till författaren Per Nilssons ära. Per Nilsson, bördig från Sölvesborg har gett ut över 40 böcker riktade till barn och unga och är översatt till 25 olika språk.


Jag klyver er itu
Författare: Tamara Mivelli
Förlag: Rabén & Sjögren (2020)
ISBN: 9789129719499 
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Mamma fuckar upp

Mamma fuckar upp är en välkommen bok om ett viktigt ämne som ofta förbises inom barnboksvärlden. Mamma Maja avtjänar ett straff för narkotikabrott och under tiden bor hennes två barn, Petter och Sahar, i ett familjehem. Boken börjar med att barnen besöker mamman i fängelset tillsammans med vad jag gissar är en socialarbetare men som jag först tog för ett annat barn då teckningen inte direkt visar att hon är äldre och inte nämner vem hon är förutom vid namn. Detta är tyvärr ett genomgående drag i boken att rätt många karaktärer dyker upp utan att läsaren får veta vem de är eller vilken deras relation är med de två huvudpersonerna, Petter och Sahar. Ibland är det rätt lättgissat till en kompis eller kompis förälder, ibland förklaras personens relation, som när Sahars pappa dyker upp efter många års frånvaro. Men vid flera tillfällen är det personer som bara finns med på ett uppslag och sen försvinner. Och visst kan det gärna vara så i det riktiga livet, att människor kommer och går i ens liv, speciellt i utsatta barns liv, och på ett sätt kan det sägas förstärka bilden av deras utsatthet, deras beroende av vad vuxenvärlden bestämmer. Men samtidigt gör det att berättelsen känns hoppig, speciellt i de första uppslagen, och att det blir svårare att komma nära karaktärerna.

Illustrationerna av Charlie Rosales är starka och allvaret förstärks av valet av svartvitt med orange accenter och serieupplägget känns perfekt för ämnet. På ett sätt är det lättläst och därmed tillgängligt för flera åldrar och läsnivåer, men samtidigt sker en stor del av berättelsen mellan raderna / illustrationerna vilket tyvärr kan tänkas försvåra för de som inte är vana läsare.

Det är väldigt bra att boken visar på svårigheterna för barn i situationer när en förälder, här dessutom ensamstående, hamnar i fängelse. Det är en träffsäker blandning av att längta efter mamma, att hon ska bli fri och de kunna bo tillsammans igen, och känslan av att de inte kan lita på henne, att de hade det bättre i familjehemmet, och rädslan för att hon håller på att falla tillbaka igen. Blandningen av att vilja berätta för någon och rädslan för att de ska sprida informationen vidare. Sorgen över att ingen vuxen verkar bry sig och en önskan om att de vuxna bara ska lämna en ifred. Svårigheten i att ha varit tvungen att byta skola igen och därmed ha kommit efter i skolarbetet och inte känna någon, och frågan vad en ska svara när kompisens förälder frågar om mamman.

Men samtidigt som boken visar ett fint realistiskt perspektiv, där mamman faller tillbaka ner i gamla vanor, så har boken tyvärr flera logiska hopp som jag som läsare inte kan släppa. Vad händer med mamman efter att Petter hällt ut hennes tabletter? Hon försvinner bara ur berättelsen där och läsaren får inte reda på ifall hon hamnar i fängelse igen, på behandlingshem, eller finns kvar men bara inte som en stabil förälder. Och hur troligt är det att Sahars pappa – som dyker upp efter att ha varit borta sen Sahar var tre – inte bara ska gå in som en stabil förälder till henne men också ta sig an hennes storebror Petter som inte är hans barn? Det låter som en fin lösning på barnens situation, men är den realistisk? Får Sahars pappa ens det?

Trots dessa förbehåll så är detta en väldigt viktig bok och speciellt intressant för barn och ungdomar i liknande situation, antingen det gäller en av de trettio tusen som dagligen lever med en frihetsberövad förälder eller anhörig, eller de som av andra anledningar får uppleva fosterhem och möten med socialtjänsten, eller de som vill ha insyn hur det kan vara att leva i den här sortens limbo. Då försäljningspriset tyvärr är högre än vad de flesta i målgruppen troligen har råd med, rekommenderar jag extra starkt att boken köps in av alla bibliotek, skolbibliotek och andra insatser där barn och ungdomar i målgruppen kan tänkas komma i kontakt med böcker.


Mamma fuckar upp
Författare: Elisabet Omsén
Illustratör: Charlie Rosales
Förlag: Krossa förlag (2020)
ISBN: 9789198338447
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Inte din baby

En av de bästa böcker jag läst i år är Seluah Alsaatis debut Inte din baby. I den möter vi Samira som har tre krav på en kille: han ska vara smart, kunna bete sig och kunna tillfredsställa en tjej. Samira verkar vara ganska säker i sig själv men så dyker Nabil upp och han verkar ha allt. Tills hans intresse övergår i kontrollbehov.

Att vara tonåring kan vara komplicerat, det vet nog alla som är eller har varit i den åldern. Inte din baby fångar den där berg- och dalbanetiden riktigt bra och belyser flera viktiga teman. Därför passar den perfekt för diskussion i högstadieklasser. Den tar upp sexism, maktspel både mellan tjejer och killar samt i en parrelation, feminism och märkliga könsnormer som präglar vårt samhälle. Flera gånger var jag tvungen att lägga ifrån mig boken och andas lite för att boken framkallade så många känslor och stor frustration över hur en del verkar tro att de kan styra över andra människor. Men det är det som gör boken bra, att den är så vardagsnära och talar direkt till känslorna. Jag hoppas att den kan ge många en tankeställare kring hur en beter sig och behandlar andra människor.

Inte din baby är även en fin bok om stark vänskap och sköra trådar som Samira försöker balansera på. Samira är mån om sin bästis Aminas relation och hur hon påverkas av den och bryr sig om Nabil. Han har dock en förmåga att få Samira att glömma sin egen vilja och sitt eget välbefinnande och Samira har svårt att se när Nabil går för långt, när relationen övergår till något destruktivt. Jag tror tyvärr att många kan känna igen sig i det här och det är ännu en anledning till den frustration jag kände. Förhoppningsvis kan boken hjälp någon som lever i en  destruktiv relation att våga reflektera, ta sig ur det som inte känns bra och att än en gång förstå att nej alltid är ett nej.

En an️nan grej jag gillar med boken är att den utspelar sig i förorten, en skådeplats som är ganska ovanlig i (ungdoms)böcker. Språket är rappt och genomtänkt och med slang blir det trovärdigare och skapar en större närhet till karaktärerna och händelserna vilket leder läsaren närmre storyn. Hade det inte varit för att den rörde upp så många känslor i mig hade jag slukat hela boken på en gång. Alsaati har skrivit en klockren och viktig debut och jag hoppas på fler böcker från henne.


Inte din baby
Text: Seluah Alsaati
ISBN: 9789127165809
Förlag: Natur & Kultur (2020)
Kan köpas på Adlibris, Bokus med flera