
Jojjes ljuvliga medicin är en av Roald Dahls mest lästa berättelser. Den har allt som kännetecknar hans stil: överdrifter, svart humor och en liten dos magi som många barn älskar. Quentin Blakes illustrationer kompletterar texten perfekt – de är uttrycksfulla, busiga och fångar kaoset i Jojjes experiment.

Jojjes mormor är en överdrivet osympatisk figur i klassisk Dahls stil, en vuxen som bara retar, skrämmer och plågar sitt barnbarn. En dag har Jojje lite extra tråkigt och får en snilleblixt: Han blandar ihop en högst speciell medicin som är tänkt att göra mormor snäll. Resultatet blir minst sagt oväntat.
Boken publicerades 1981 och känns på många sätt som ett barn av sin tid. Historien om att en elak person som “får smaka på sin egen medicin” är ett tema som förekommer i många kulturer, men som kanske inte känns lika självklart idag. Samtidigt är det just detta som fascinerar många barn: friheten i att fantisera om en värld där reglerna vänds upp och ner och där barnet är den som driver handlingen framåt.
Jojjes experiment börjar i frustration men utvecklas snabbt till ett bubblande kaos som är roligt att läsa högt. Språket och layouten är enkla och roliga vilket gör att barn har lätt att föreställa sig de tokiga ingredienserna som hamnar i grytan – från tandkräm till tvättmedel och saker som definitivt inte hör hemma i en kastrull. Det öppnar ofta för fniss och samtal om vad som är roligt att fantisera om och vad som är bäst att låta bli i verkligheten.
Boken passar för barn 9–12 år, men som alltid det beror mycket på läsvana och humor. Den kan vara lång för att läsas i ett svep men några kapitel per kväll är lagom för att hålla spänningen vid liv. Precis som många andra av Dahls böcker, fungerar Jojjes ljuvliga medicin bra både för högläsning och egen läsning. Det skapar möjligheter att prata om humor och normer i olika generationer och kulturer samt berättelser förändrats över tid.
Jojjes ljuvliga medicin är en lek med fantasi och konsekvenser – en påminnelse om att barnlitteratur får vara busig, vilt och lite farligt på låtsas. Här är det barnets fantasi som har makten.
Jojjes ljuvliga medicin
Text: Roald Dahl
Illustration: Sir Quentin Blake
Översättare: Meta Ottosson
Formgivare: Donna Hellberg
Förlag: Bookmark (2026)
ISBN: 9789190006962
Antal sidor: 130


Sir Quentin Blakes illustrationer bär så mycket av berättelsens humor och händelser. Omslaget är färgstarkt och tilltalande. De svartvita teckningarna är uttrycksfulla och ger en känsla av rörelse. I karaktärernas drag syns tydligt om de är elaka, snälla eller lekfulla. Många har sagt det tidigare men jag måste säga att jag beundrar Blakes teknik och tolkning av Roald Dahls värld som fångar essensen i berättelsen.


Gala och Rory, en kint och en daskus i landet Glimeria, är vänner och hittar gärna på roligt något tillsammans. I den första boken, ”Den försvunna regnbågen”, ser de äntligen solen titta fram efter en regnig dag. Snart borde regnbågen titta fram! Men det gör den inte, varför? Istället ser de en figur komma springande med en säck i handen, och när de ropar efter den springer den snabbare. Kan figuren ha snott regnbågen?