Intervju: Sanna Norlin

Sanna Norlin, Pressbild, Lind & Co

Vi har intervjuat Sanna Norlin, författaren till serien Mästertjuvarna – där de första två delarna, Den första stölden och Det falska slottet släpptes under 2021.

I Det falska slottet kretsar berättelsen runt lego: legobyggen, föräldrarlegomaffian, Ultimate Collector-byggsatser och hur byggandet av lego kan ha en lugnande inverkan på vissa barn. Jag är själv ingen legofantast men samtidigt njuter jag av varje sida av legobyggandet och diskussionerna runt lego, av den spänning du som författare lyckas bygga upp och jag önskar att jag kunde se de slutliga konstruktionerna med egna ögon. Det står i slutet av boken att du bygger med lego så fort du får chansen och din passion är tydlig genom boken, men jag blir ändå nyfiken på hur du fick idén till hela upplägget? 

SVAR: Jag hade tidigt bestämt mig för att jag ville skriva en kupp där Dante och Vega skulle byta ut något, istället för att stjäla det rakt av, och jag behövde fundera ut vad ett sådant stöldgods i så fall kunde vara. Varför byta ut en sak mot en annan, om det är något som de redan har? Samtidigt ville jag inte göra det för lätt för dem och lockades av tanken att de skulle bli tvungna att bygga sin kopia av stöldgodset. Och då kom jag på att lego passade perfekt. Sedan funderade jag vidare över vad historien bakom stölden kunde vara; vem är det som behöver stöldgodset så mycket att det måste stjälas? Dante och Vega är ju hederstjuvar, och de stjäl aldrig något för egen vinning. Och i de tankarna dök Alice och hennes lego upp!

(Om du är nyfiken på slottet som Dante och Vega bygger så är det faktiskt rätt slott på omslaget till boken, byggt på riktigt i lego av en amerikansk legofantast.)

Känner du spänning när du bygger med lego och, om ja, hur har du arbetat för att göra om denna spänning till en berättelse? 

SVAR: Jag känner stor bygglädje när jag pysslar med lego. Det är klurigt och kräver mycket koncentration. Och lego skildras ofta som en ganska lågmäld och stillsam syssla. Därför kändes det spännande att lägga på tidsaspekten, pressen att få bygget klart så fort det bara går. Att bygga med lego kan faktiskt vara väldigt utmanande, och alla som byggt mycket eller byggt supersnabbt vet hur oerhört ont det kan göra i händerna. Jag tyckte att den kontrasten mellan långsam hobby och höghastighetsbygge kändes väldigt spännande att fånga upp.

Jag tycker mycket om Alice som karaktär och undrar om du känner du en Alice-liknande person i verkligheten eller hur du fick idén till henne? 

SVAR: Jag känner ingen Alice rakt av, men jag tror att alla mina karaktärer har spår av både mig själv som barn och mina två döttrar. Idén till Alice kom från att jag behövde en karaktär som Vega kunde tycka riktigt mycket om. Eftersom Vega är ensambarn, med en pappa som jobbar mycket och en mamma som gått bort, kändes en ”extra” lillasyster som en bra person. Någon som Vega kan få ösa all sin omtanke över. För mig är det viktigt att böckernas stölder kommer från en genuin känsla av att vilja hjälpa till och göra gott. Jag tror att den jämvikten behövs eftersom de faktiskt gör något olagligt.

Det har än så länge kommit två delar i serien Mästertjuvarna (Den första stölden och Det falska slottet), men det är tydligt att det, trots Dantes försäkran om motsatsen, kommer att komma fler böcker med stölder. Mycket med tanke på att den första kärleken fortfarande inte har resulterar i mer än pirr i magen, ett par kramar och ledsamhet i tron att den andra inte känner likadant. Men också just för att Dante så bestämt säger att det här var den absolut sista gången. Hur många delar har du planerat än så länge? 

SVAR: Jag skriver just nu på en tredje del om mästertjuvarna, och den boken kommer ut hösten 2022. Och jag hoppas förstås att läsarna vill fortsätta att följa Vega och Dante. Det finns många roliga kupper och inbrott som jag skulle vilja se dem klura ut och genomföra!

Jag uppskattar att Dante och Vega är lika starka karaktärer i böckerna och att båda får vara både busiga, starka, smarta, rädda, ovarsamma och coola. Att ingen av dem faller under för stereotypiska drag (även om föräldragenerationen är lite mer stereotypiskt tecknad). De är en perfekt duo och det är också kul att Dante är den något yngre. Hur kom du på dessa karaktärer och hur har du arbetat med deras personlighetsutveckling? 

SVAR: Jag bestämde mig direkt för att huvudpersonerna skulle vara en pojke och en flicka, och att de skulle turas om att vara katalysatorn till stölderna i de olika böcker (främst för att det inte skulle bli en tjuv och en som mest hänger med). Sedan ville jag att de skulle komplettera varandra med olika egenskaper. Dante är yngre och också fysiskt mindre. Men samtidigt är det han som har tränat gymnastik och klarar alla de fysiska utmaningarna. Vega som är äldre har större press på sig från skolan och att bli ”vuxen”, men hon är den som glömmer läxor, har svårt att komma i tid och är mer ostrukturerad. Samtidigt är det oftare hon som klurar ut många av lösningarna på kupperna. När det gäller deras utveckling så har jag fått hålla tillbaka lite, för att de ska kunna utvecklas i bra takt i varje bok. Läser man alla tre böckerna vill jag gärna att läsaren ska känna att Dante och Vega i första boken inte är samma barn som i tredje boken. Och det gäller ju verkligen deras relation till varandra. I takt med att de lär känna varandra vågar de också tydligare stå för vilka de är, med brister och egenheter.

I  Den första stölden är Dantes italienska arv och relationen med morfadern en viktig del av berättelsen, en del som jag verkligen uppskattade och jag imponerades av hur du fick med en del italienska uttryck i texten utan att det någonsin blev svårläst. Men i Det falska slottet har den italienska kopplingen helt försvunnit, utöver ett snabbt nämnande i sammanfattningen i början. Kommer det italienska komma tillbaka i framtida böcker eller blir det så att varje bok helt har sin egen berättelse där andra karaktärsdrag eller intressen får ta plats? Och vad är anledningen till det? 

SVAR: Jag vill gärna att man ska kunna läsa böckerna fristående, så kopplingen mellan de olika historierna behöver skrivas lite försiktigt. Min idé är att varje bok har sitt eget motiv till varför kuppen ska genomföras och vem Dante och Vega hjälper genom kuppen. Men därmed inte sagt att inte både teman och personer kan återkomma. I den tredje boken är det en av de mest oväntade karaktärerna från första boken som behöver hjälp av mästertjuvarna.

Den första stölden, som kom våren 2021, var ju din debutbok och nu har redan tvåan kommit inom ett halvår. Planerar ni att fortsätta utgivningen av serien med ungefär samma tidsspann mellan delarna eller skriver du också på någon annan bok eller serie? 

SVAR: Just nu hinner jag bara skriva på böckerna om mästertjuvarna, eftersom jag har ett annat ”vanligt” jobb parallellt. Och jag tror att utgivningen med en, eller kanske två, böcker om året är ganska bra. Jag vill ju gärna att de som läser och tycker om mästertjuvarna just nu inte ska behöva vänta för länge på kommande böcker. Men jag har flera andra bokidéer (för samma målgrupp) som jag också väldigt gärna vill skriva.

Vad var din första riktiga läsförälskelse som barn? Hade du någon favoritbok / -serie? 

SVAR: Jag läste mycket som barn, och gick över till vuxenböcker runt 12-13-årsåldern. Men jag tyckte otroligt mycket om Olof Svedelids bokserie om Betongrosorna, Monica Hughes böcker om planeten Isis och avgudade Michael de Larrabeitis böcker om Boribblarna.

Och har du några andra böcker att tipsa om för läsare som gillar dina böcker men behöver något annat att läsa när de väntar på nästa del av Mästertjuvarna? Gärna något annat där barn à la Pippi går utanför de ofta präktiga barnnormerna. 

SVAR: När jag började skriva på Mästertjuvarna blev jag förvånad över att det knappt fanns någon barnlitteratur för 9–12-åringar där huvudpersonerna är tjuvar. Det är väldigt mycket spöken och barn som löser deckarfall i svenska böcker just nu. Men här hemma läser vi om och om igen Elias och Agnes Våhlunds Handbok för superhjältar. Huvudpersonen Lisa är både tuff och skör på ett sådant perfekt sätt. Sedan är förstås Moa Backe Åstot bok Himlabrand, med Ánte i centrum, fantastiskt. Och min 12-åring här hemma älskar allt som författaren Idriz Idrizi skriver. Hans böcker kan jag verkligen rekommendera.

 

Intervju: skaparna av communityt Unga läsare

Det talas ofta om att unga läser för lite. Kanske kan de som faktiskt läser känna sig ensam. Det ville de tre bokälskarna Agnes, Alexandra och Emma ändra på och startade Unga läsare. Barnboksprat slängde iväg några frågor för att få veta mer.

Vad är Unga läsare?
Unga läsare är ett community för unga (ca 15-25 år) som gillar att läsa och vill lära känna andra med samma intresse. Vi finns på instagram under namnet @ungalasare och i facebookgruppen “Unga läsare”, där vi i nuläget är omkring 80 medlemmar. Vår tanke är att anordna bokcirklar, författarträffar och bokträffar, till en början digitalt. Just nu läser vi Om det regnar i Ahvaz som vi snart ska bokcirkla och vi har flera andra roliga evenemang på gång. I framtiden hoppas vi att kunna ses på riktigt!

Vilka är ni som står bakom?
Vi som startat Unga läsare är tre nittonåriga bokbloggare.
Agnes Lindholm bor i Eskilstuna och läser första året på Språk- och kommunikationsprogrammet på Mälardalens högskola med drömmen att i framtiden kunna jobba med böcker. Hon driver Agnes bokblogg sedan 2014 där hon skriver om böcker och läsning. Agnes boktipsar också på radio P4 Sörmland varje fredag.
Alexandra Andersson bor i Sollentuna och läser sitt första år till civilingenjör inom bioteknik på KTH. Hon försöker sprida läsglädje på sin bokblogg Tusen sidor samt på instagram, drömmer om att någon gång skriva en egen roman och tröttnar aldrig på att lära sig nya saker.

Emma Johansson bor på landet utanför Mantorp. Hon pluggar till barnskötare på distans och jobbar som vikarie inom barnomsorgen i kommunen. Instagram är där hon håller till och boktipsar under namnet Systrarna böcker. Bloggen har hon pausat, men det kommer upp ett inlägg någon gång ibland.

Varför behövs Unga läsare?
Vi vill skapa en gemenskap mellan unga som läser och kände att det fattades ett community endast för unga läsare. Läsning kan vara ensamt och det kan vara svårt att hitta andra unga bokslukare. Vi tre som startat Unga läsare har lärt känna varandra genom instagram och våra bloggar. Vi ville lära känna ännu fler unga läsare, och ge andra samma möjlighet. Det känns också som att det hela tiden pratas om att unga inte läser, men vi vill visa på att det faktiskt finns läsande ungdomar och ordna evenemang för dem. Vi hoppas att vårt engagemang för läsning kan smitta av sig på andra!

Vad har ni för önskningar kring initiativet?
Vi hoppas på att bli många medlemmar och att vi i framtiden ska kunna träffas på riktigt och inte digitalt! Det vore även fantastiskt om fler börjar prata om vårt initiativ, så det i framtiden kan leda till att ungdomsboken får lite mer av all den uppmärksamhet den förtjänar!Vilka ingredienser har en riktigt bra ungdomsbok?
Alexandra: Igenkänningsfaktor är a och o, men karaktärer som blir ens bästa vänner för en stund, och ett budskap att minnas och bära med sig är också viktigt.
Agnes: Jag håller med Alexandra om att jag vill känna igen mig i boken och tycka om karaktärerna. Jag beundrar författare som lyckas beskriva hur det är att vara ung på ett trovärdigt sätt.
Emma: Jag kan bara hålla med Agnes och Alexandra. Igenkänningen är jätteviktig och att kunna relatera till handlingen och karaktärerna. Jag tycker också att boken bör klara Bechdeltestet, då är den extra bra!

Vilka ungdomsböcker ser ni fram emot 2021?
Agnes: Jag ser fram emot att läsa Moa Backe Åstots debutroman Himlabrand som kommer nu i januari. I april släpps Yrsa Walldéns tredje bok Du är min Bobby Jean som ska bli spännande att läsa då jag tyckt mycket om hennes tidigare böcker!
Alexandra: I april kommer en ny bok av Jennifer Niven – Andetag – och bara det underbara omslaget ger den en given plats i min bokhylla! Sedan längtar jag också efter Jobbiga tjejer: uppföljaren till fjolårets succé Fula tjejer!
Emma: Ska jag vara ärlig är jag riktigt dålig på att hålla koll på nya böcker. Men efter lite googlande måste jag välja Himlabrand av Moa Backe Åstot. Den verkar underbar!

Att läsa för bebisar

Det dök upp ett nyhetsinslag i mitt ”flöde” som fick mig att tänka på bebistiden. ”Ju tidigare man läser för barn desto bättre” är rubriken och jag minns hur en del föräldrar tittade konstigt på mig när jag läste för barnen innan de var ett halvår. Tji fick de!

Jag kan helt ärligt säga att en stor anledning till att jag gjorde det var desperation och otålighet. Jag älskar ju barnböcker och kunde inte vänta längre på att både få återupptäcka gamla favoriter och botanisera bland nyutgivet. Men framför allt tyckte jag att det var rätt svårt att kommunicera med barnen emellanåt, innan de lärde sig folkvett som att svara på tilltal och att sluta kräkas mjölk på mig när jag sa något.

Att läsa tillsammans ingav lugn, och det stimulerade både dem och mig en stund. Dessutom finns det ju så många himla fina bäbisböcker. Här är några av mina favoriter:

Jag har dock två invändningar mot reportage som det jag länkar till ovan:
1. Ojämlikheten i barns förutsättningar tas inte upp mer än i en bisats. Eftersom det är ganska självklart att föräldrar som själva värdesätter läsning är de som läser för sina barn blir resultatet om ansvaret för att initiera läsning (eller besök på lässtunder) enbart ligger på föräldrarna något ojämlikt. Barn med föräldrar som inte läser/uppmuntrar/inspirerar till läsning blir helt enkelt ”automatiskt” sämre läsare – eller? Därför är det fint med projekt som Bokstart, som efter att ha gått som pilot i ett antal socioekonomiskt utsatta områden nu ska bli nationellt. Jag hörde ett föredrag om det på Bokmässan och det lät så himla bra!
2. Det är lätt att känna att det är ”för sent”. Sitter du där med en tvååring och ångrar att du inte läste för hen som bäbis? Eller kanske en sjuåring eller 16-åring? Vet du? Det är aldrig för sent. Läs tillsammans nu vetja! Högläsning är bland det mysigaste som finns, helt oaktat ålder!

Bokmässan: bilden av pojkar i barn- och ungdomsböcker

Bokmässans logoPå senaste Bok- och Biblioteksmässan lyssnade jag på ett samtal om de bilder som killar måste leva upp till idag. Martin Svensson som skrivit Julius-böckerna pratade med Malin Stehn som skrivit ett trettiotal böcker, bland annat Svarta Tornet. Samtalsledare var Jenny Jägerfeld som är författare och psykolog.  

Författarna på scen
Från vänster: Martin Svensson, Malin Stehn, samtalsledare Jenny Jägerfeld

Martin berättar att huvudkaraktären Julius i hans böcker är observatör. Han är blyg och försiktig men kan vara modig när han är trygg. Böckerna handlar om Julius och hans drömmar (som t ex är att bli ihop med Linn). Martin trodde länge att han skrev om sin son, men sonen säger att Martin i själva verket skriver om sig själv. Han började skriva böckerna för att han inte hittade några passande böcker till sonen Colin som vill kunna identifiera sig med någon i böckerna.

Svarta Tornets bokomslagMalins bokkaraktär 14-åriga Robin har svårt för att kommunicera med föräldrarna. Han har hamnat snett. Malin har också tänkt på sin son när hon skapat Robin. Robin är introvert och detta har varit ett intressant ämne för Malin. Hon har försökt sätta sig in i hur de introverta tänker för att få Robins perspektiv på saker och ting.

Hur resonerar författarna angående vilka böcker pojkar vill läsa?

Martin har funderat en del på om färgerna på senaste bokomslaget riskerar att skrämma bort pojkar? (där finns bland annat ett rosa hjärta). Men han konstaterar även att det är en konservativ bild, killar idag gillar inte ”bara action och våld” utan vill även läsa om kärlek. Det kan vara kul med både Jack Sparrow och ”nån kille som är kär”. Det har skett en förändring den senaste tiden.

Malin konstaterar att killar vill läsa om killar medan tjejer kan läsa om både och. Hon menar att killar verkar ha svårt att identifiera sig med tjejer. Samtalsledaren Jenny säger att efter 5-6-årsåldern verkar killar sluta att läsa om tjejer. Malin har medvetet valt en kille som huvudkaraktär för att killar ska läsa boken. Hon försöker sedan smyga in tjejer.

– Julius brottas med allmänmänskliga saker. Det handlar om viljan att vara bra på något. Men hur funkar det att visa på svaghet? Kan killar identifiera sig då och vill killar läsa om det?

Julius spelar teater bokomslagMartin berättar att Julius var väldigt osäker först. En vanlig kille. Redaktören undrade om han blev för mesig, läsarna vill inte bli påminda om sådant hos sig själva. Därmed blev Julius tuff utåt för att dölja osäkerheten. Martin menar att i tonåren letar vi efter sig själva. Vi söker efter texter att känna igen oss i och någon som påminner om en själv.

– Det verkar vara svårare att skildra en osäker flicka än Pippi-karaktärer?

Malin konstaterar att det finns många tuffa, självständiga tjejer i litteraturen. Särskilt i åldersindelningarna 6-9 och 5-8 år. Det är för att vi vill att det ska vara så. Men många flickor känner inte igen sig. Jenny tillägger att Pija Lindenbaums Gittan finns som motvikt och att det är bra.

Malin säger att det är så mycket yta idag. Folk visar en bild utåt och en annan inåt.

Martin avslutar med att det viktigaste ändå är att alla läser det dem gillar, man måste inte läsa allt. Men om det är rosa hjärtan på omslaget som står i vägen, då är det inte kul…

Bokmässan: Småbarnsliv i bilderboken

Bokmässans logotypBarnboksprats Sara besökte Bok- och biblioteksmässan den 28 september och kommer i ett antal inlägg rapportera från olika författarsamtal och seminarier på Bokmässan. Här kommer första referatet från ett författarsamtal om småbarnsliv i bilderböckerna.

Katerina Janouch, journalist och författare till bland annat Ingridböckerna samtalade med en moderator samt Maria Nilsson Thore, illustratör och författare till bland annat Alla tre-böckerna som utspelar sig på förskolan Ärtan (två delar har givits ut och fler kommer i vår). Katerina har skrivit åtta böcker om Ingridböcker och två om både Ingrid och Ivar. Ytterligare två kommer snart.

Katerina tycker att barn är tacksamma läsare, hon försöker fokusera på att skriva roliga berättelser som även föräldrarna står ut med. Eftersom Katerina har många barn själv så skriver för att hon vill ha en viss historia som hon saknat. När det gäller hennes söner så har det varit enkelt att välja bland det utbud av böcker som finns eftersom pojkar är norm, men sedan hon fick sin dotter har det känts som att hon saknat något. Hon ville ha en fartfylld flicka att läsa om.

Maria berättar att hennes bokserie Alla tre handlar om små barn och det viktiga i barnens vardag. Böckerna utspelar sig kring tre kompisar på en förskola, två tjejer och en kille. Valle är en mjuk kille, medan Esther är en tjej som är rörig och utåtriktad. Än så länge är karaktärerna är ganska outtalade, men det kommer två böcker till i vår och då kommer personlighetsdragen att bli mer tydliga.

Författarna på en scen

Maria Nilsson Thore i mitten och Katerina Janouch till höger.

Något som Katerina tycker är extra kul med att skriva småbarnböcker är att ta fasta på barnens fantasi. Småbarnens gränser mellan fantasi och verklighet är väldigt oklara. I Katerinas böcker känner man igen ramen för en berättelse, men sedan flyter den mellan dröm och verklighet. Till exempel kan en vild tiger dyka upp på en bondgård och det kan vara helt logiskt för barnen, men troligen inte för vuxna.

Katerina fick frågan om hur det går till att samarbeta med en illustratör? Märvi Lindman är den som illustrerar Ingridböckerna och Katerina beskriver det som att de har ett intuitivt band. De har bara träffats en gång och kommunikationen sker via texterna och förlaget. Ändå blir illustrationerna helt som Katerina föreställt sig. När det gäller hur Ivar skulle porträtteras så kom Märvi med några förslag varav ett var klockrent för Katerina.

Maria svarade ja på frågan om hon lånat någon karaktär från sina egna barn. Blonda Esther är Marias dotter. Esther är rastlös, lite too much och klär ut sig hela tiden precis som Marias dotter. Först låtsades Maria inte om det, men nu vet dottern om det och tycker att det är roligt.

Hur går processen till när det gäller att illustrera egna respektive andras böcker? Maria berättade att hon brukar få manuset först att illustrera utifrån från andra författare och om hon ska skriva boken själv så brukar det börja i bilden. Hon ritar väldigt mycket och om en karaktär fastnar brukar hon börja med att lägga upp historien visuellt i ett storyboard/som en serie. När skisserna över handlingen är klar så börjar hon med texten.

Katerina berättade att hon ibland får anpassa texten efter att Märvi är klar med illustrationerna. Ibland kan ord behöva bytas ut för att passa med bilderna.

alla tre vilar2

Ur Alla tre vilar. 

Hur gestaltas barnperspektivet i författarnas böcker? Maria berättar att böckerna handlar om typiska vardagssituationer som barn känner igen sig i: fruktstund, sandlådelek och vila på förskolan. Sedan bygger böckerna på intrigen mellan barnen och hur de interagerar. De vuxna i böckerna kommer kanske mest och stör? Barnen försöker att inte bry sig om de vuxna.

Katerina drar paralleller till Peter Pan. Barn kan känna att vuxna är dumma i huvudet, att de har stelnat och att de lämnat barndomslandet. Barnen är beroende av de vuxna, men de har överseende med deras tillkortakommande när det gäller lek och fantasi. Maria tillägger att hennes svärmor brukar säga ”stör aldrig ett barn som leker.”

Katerina minns själv skiljelinjen, det vill säga dagen då gosedjuren slutade att vara besjälade så att hon inte kunde leka med dem längre. Då var hon inget barn längre.

Barnboksprat har recenserat Marias Alla tre-böckerna och Katerinas Ingrid från morgon till kväll, Ingrid vill bada och Ingrid vill äta.