En helt vanlig supernova

En helt vanlig supernova av Katja Timgren är en bok om högstadiet, ensamhet, utanför- och annorlundaskap, stöttande familjer som ändå inte riktigt förstår, svek och den första hjärtekrossande kärleken.

Filip har sen första dagen i sjuan varit ensam. Han sitter ensam i biblioteket under rasterna, har ett helt bord till sig själv i skolmatsalen, och tillbringar den mesta tiden utanför skolan på sitt rum med näsan i en av sina böcker om rymden. När han inte pratar med sin storasyster Elin som trots att hon flyttat en bit bort, till storstaden Örebro, är den som förstår honom bäst och alltid finns där för honom.

Det är inte så att Filip är direkt mobbad. Han blir inte intryckt på toaletten eller instängd i redskapsrummet på gymnastiken som det ryktas om att en del andra har blivit. I stället är han osynlig. Ingen verkar se honom alls, inte ens före detta bästisen Elsa som efter sommarlovet börjat hänga med sina basketlagskompisar och verkar ha glömt honom totalt. Ingen. Tills dess att den nya tjejen Alva dyker upp i klassen och inte alls verkar fatta att Filip är en sån där osynlig icke-person som man inte talar med, inte sitter med under lunchen, och absolut inte kärar ner sig i.

Inte först vill säga. Men sen går det sämre när det hemska förflutna som fick Alva att byta skola blandas med rädslan för att bli utstött igen och hon inte verkar kunna bestämma sig för vilken person hon ska vara. Den Alva som vill hänga med Filip utanför skolan eller den Alva som låtsas som att han inte existerar så fort någon av klasskamraterna är i närheten.

Jag uppskattar starkt att Timgren valt att skriva om Filips liv några år efter han kom ut som transperson och inte fokuserar på den upplevelsen utan låter läsaren förstå genom kortare bakåtblickar och dialog med Alva att även om det var svårt när Filip berättade för sina två bästa vänner och sen för sina föräldrar, och pappan sen ringde till skolan, så var det ändå ingen större grej utan Filip accepterades rätt snabbt under sitt nya namn och identitet. Och även om han nu i sjuan oroar sig över den kroppsliga utvecklingen och över hur långsamt utredningar och liknande tar, så är det inte heller här som fokus ligger.

I stället fokuserar Timgren på det utanförskap som Filip hamnat i när Elsa tröttnat på honom och i stället börjat hänga med andra vänner och Filips andra bästis, Marcus, flyttat med familjen till Stockholm. Marcus finns förvisso kvar, både genom mess under året och genom löftet om en sommarlovsresa för att hälsa på honom, men inte i vardagen.

När så Alva träder in i Filips liv, hur skakig och osäker deras relation än må vara, så sker en förändring hos honom och han börjar att ta mer och mer plats, säga ifrån och våga stå upp för sig själv mot mobbarna Albin och Theo. Detta trots att hela skolan mest verkar se på utan att röra ett finger och inte ens lärarna verkar se något alls av vad som sker, trots att en skulle kunna förvänta sig att de kanske borde hålla lite extra uppsikt över en transperson.

Däremot står Filip inte riktigt upp för sig själv mot Alva och det sätt hon behandlar honom på och jag tycker nog att hon kommer alltför lindrigt undan, att han tyvärr förlåter henne lite för lätt även om hennes bakgrund gör det lättare att förstå hennes agerande.

En helt vanlig supernova är en lättläst bok med fint framåtdriv och viktiga ämnen som väl beskriver den där osäkerheten som lätt drabbar en i början av en relation, speciellt när det gäller första kärleken.

Tyvärr saknar jag lite djup i karaktärerna för att berättelsen verkligen ska få mig att känna och jag har, som nämnt, lite svårt att acceptera det lite för feelgoodiga slutet och relationen till Alva. Men jag älskar relationen med pappan och hur pappan accepterar Filip helt fullt ut och, åtminstone emellanåt, verkar förstå Filip utan att en massa ord behöver bytas dem emellan. Relationen med pappan och den med storasyster Elin, och i mindre grad den till kompisen Marcus, värmer hjärtat. En så fin familj önskar jag att alla transpersoner, och alla andra tonåringar också för den delen, skulle få ha!


En helt vanlig supernova
Författare: Katja Timgren
Förlag: Gilla förlag (2022)
ISBN: 9789178133574
Antal sidor: 212
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Det regnar hjärtan

Zalwango är SÅ KÄR! Så kär att det pirrar överallt, så kär att hon måste krama ett träd, så kär att det regnar hjärtan överallt, på gångvägen till skolan, på lekplatsen … Men namnet på den hon är kär i är faktiskt hemligt, så hon kallar den Käris i stället! När de tittar på varandra i klassrummet ser Käris kinder lite rosa ut, och varje dag sitter de bredvid varandra i matsalen. Är Käris kär i henne också? Ska Zalwango våga berätta vad hon känner?

En bok man smälter av. De flesta kommer ihåg sin första kärlek och kanske är det det denna bok handlar om. Att den dessutom är besvarad gör att man avslutar boken med ett stort leende och en varm känsla i kroppen.

Boken känns harmonisk och illustrationerna är mjuka, pastelliga och vardagliga. Det är kärlek i varende sida både text och illustrationsmässigt.

Vi går runt i en förort. Vi ser höga lägenhetshus och en mix av olika barn. En fin bok att läsa tillsammans hemma eller på förskolan.


Titel: Det regnar hjärtan
Författare: Gloria Kisekka-Ndawula
Illustratör: Katarina Strömgård
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 9789129733075
Kan köpas hos AdlibrisBokus med flera.

Intervju: Sanna Norlin

Sanna Norlin, Pressbild, Lind & Co

Vi har intervjuat Sanna Norlin, författaren till serien Mästertjuvarna – där de första två delarna, Den första stölden och Det falska slottet släpptes under 2021.

I Det falska slottet kretsar berättelsen runt lego: legobyggen, föräldrarlegomaffian, Ultimate Collector-byggsatser och hur byggandet av lego kan ha en lugnande inverkan på vissa barn. Jag är själv ingen legofantast men samtidigt njuter jag av varje sida av legobyggandet och diskussionerna runt lego, av den spänning du som författare lyckas bygga upp och jag önskar att jag kunde se de slutliga konstruktionerna med egna ögon. Det står i slutet av boken att du bygger med lego så fort du får chansen och din passion är tydlig genom boken, men jag blir ändå nyfiken på hur du fick idén till hela upplägget? 

SVAR: Jag hade tidigt bestämt mig för att jag ville skriva en kupp där Dante och Vega skulle byta ut något, istället för att stjäla det rakt av, och jag behövde fundera ut vad ett sådant stöldgods i så fall kunde vara. Varför byta ut en sak mot en annan, om det är något som de redan har? Samtidigt ville jag inte göra det för lätt för dem och lockades av tanken att de skulle bli tvungna att bygga sin kopia av stöldgodset. Och då kom jag på att lego passade perfekt. Sedan funderade jag vidare över vad historien bakom stölden kunde vara; vem är det som behöver stöldgodset så mycket att det måste stjälas? Dante och Vega är ju hederstjuvar, och de stjäl aldrig något för egen vinning. Och i de tankarna dök Alice och hennes lego upp!

(Om du är nyfiken på slottet som Dante och Vega bygger så är det faktiskt rätt slott på omslaget till boken, byggt på riktigt i lego av en amerikansk legofantast.)

Känner du spänning när du bygger med lego och, om ja, hur har du arbetat för att göra om denna spänning till en berättelse? 

SVAR: Jag känner stor bygglädje när jag pysslar med lego. Det är klurigt och kräver mycket koncentration. Och lego skildras ofta som en ganska lågmäld och stillsam syssla. Därför kändes det spännande att lägga på tidsaspekten, pressen att få bygget klart så fort det bara går. Att bygga med lego kan faktiskt vara väldigt utmanande, och alla som byggt mycket eller byggt supersnabbt vet hur oerhört ont det kan göra i händerna. Jag tyckte att den kontrasten mellan långsam hobby och höghastighetsbygge kändes väldigt spännande att fånga upp.

Jag tycker mycket om Alice som karaktär och undrar om du känner du en Alice-liknande person i verkligheten eller hur du fick idén till henne? 

SVAR: Jag känner ingen Alice rakt av, men jag tror att alla mina karaktärer har spår av både mig själv som barn och mina två döttrar. Idén till Alice kom från att jag behövde en karaktär som Vega kunde tycka riktigt mycket om. Eftersom Vega är ensambarn, med en pappa som jobbar mycket och en mamma som gått bort, kändes en ”extra” lillasyster som en bra person. Någon som Vega kan få ösa all sin omtanke över. För mig är det viktigt att böckernas stölder kommer från en genuin känsla av att vilja hjälpa till och göra gott. Jag tror att den jämvikten behövs eftersom de faktiskt gör något olagligt.

Det har än så länge kommit två delar i serien Mästertjuvarna (Den första stölden och Det falska slottet), men det är tydligt att det, trots Dantes försäkran om motsatsen, kommer att komma fler böcker med stölder. Mycket med tanke på att den första kärleken fortfarande inte har resulterar i mer än pirr i magen, ett par kramar och ledsamhet i tron att den andra inte känner likadant. Men också just för att Dante så bestämt säger att det här var den absolut sista gången. Hur många delar har du planerat än så länge? 

SVAR: Jag skriver just nu på en tredje del om mästertjuvarna, och den boken kommer ut hösten 2022. Och jag hoppas förstås att läsarna vill fortsätta att följa Vega och Dante. Det finns många roliga kupper och inbrott som jag skulle vilja se dem klura ut och genomföra!

Jag uppskattar att Dante och Vega är lika starka karaktärer i böckerna och att båda får vara både busiga, starka, smarta, rädda, ovarsamma och coola. Att ingen av dem faller under för stereotypiska drag (även om föräldragenerationen är lite mer stereotypiskt tecknad). De är en perfekt duo och det är också kul att Dante är den något yngre. Hur kom du på dessa karaktärer och hur har du arbetat med deras personlighetsutveckling? 

SVAR: Jag bestämde mig direkt för att huvudpersonerna skulle vara en pojke och en flicka, och att de skulle turas om att vara katalysatorn till stölderna i de olika böcker (främst för att det inte skulle bli en tjuv och en som mest hänger med). Sedan ville jag att de skulle komplettera varandra med olika egenskaper. Dante är yngre och också fysiskt mindre. Men samtidigt är det han som har tränat gymnastik och klarar alla de fysiska utmaningarna. Vega som är äldre har större press på sig från skolan och att bli ”vuxen”, men hon är den som glömmer läxor, har svårt att komma i tid och är mer ostrukturerad. Samtidigt är det oftare hon som klurar ut många av lösningarna på kupperna. När det gäller deras utveckling så har jag fått hålla tillbaka lite, för att de ska kunna utvecklas i bra takt i varje bok. Läser man alla tre böckerna vill jag gärna att läsaren ska känna att Dante och Vega i första boken inte är samma barn som i tredje boken. Och det gäller ju verkligen deras relation till varandra. I takt med att de lär känna varandra vågar de också tydligare stå för vilka de är, med brister och egenheter.

I  Den första stölden är Dantes italienska arv och relationen med morfadern en viktig del av berättelsen, en del som jag verkligen uppskattade och jag imponerades av hur du fick med en del italienska uttryck i texten utan att det någonsin blev svårläst. Men i Det falska slottet har den italienska kopplingen helt försvunnit, utöver ett snabbt nämnande i sammanfattningen i början. Kommer det italienska komma tillbaka i framtida böcker eller blir det så att varje bok helt har sin egen berättelse där andra karaktärsdrag eller intressen får ta plats? Och vad är anledningen till det? 

SVAR: Jag vill gärna att man ska kunna läsa böckerna fristående, så kopplingen mellan de olika historierna behöver skrivas lite försiktigt. Min idé är att varje bok har sitt eget motiv till varför kuppen ska genomföras och vem Dante och Vega hjälper genom kuppen. Men därmed inte sagt att inte både teman och personer kan återkomma. I den tredje boken är det en av de mest oväntade karaktärerna från första boken som behöver hjälp av mästertjuvarna.

Den första stölden, som kom våren 2021, var ju din debutbok och nu har redan tvåan kommit inom ett halvår. Planerar ni att fortsätta utgivningen av serien med ungefär samma tidsspann mellan delarna eller skriver du också på någon annan bok eller serie? 

SVAR: Just nu hinner jag bara skriva på böckerna om mästertjuvarna, eftersom jag har ett annat ”vanligt” jobb parallellt. Och jag tror att utgivningen med en, eller kanske två, böcker om året är ganska bra. Jag vill ju gärna att de som läser och tycker om mästertjuvarna just nu inte ska behöva vänta för länge på kommande böcker. Men jag har flera andra bokidéer (för samma målgrupp) som jag också väldigt gärna vill skriva.

Vad var din första riktiga läsförälskelse som barn? Hade du någon favoritbok / -serie? 

SVAR: Jag läste mycket som barn, och gick över till vuxenböcker runt 12-13-årsåldern. Men jag tyckte otroligt mycket om Olof Svedelids bokserie om Betongrosorna, Monica Hughes böcker om planeten Isis och avgudade Michael de Larrabeitis böcker om Boribblarna.

Och har du några andra böcker att tipsa om för läsare som gillar dina böcker men behöver något annat att läsa när de väntar på nästa del av Mästertjuvarna? Gärna något annat där barn à la Pippi går utanför de ofta präktiga barnnormerna. 

SVAR: När jag började skriva på Mästertjuvarna blev jag förvånad över att det knappt fanns någon barnlitteratur för 9–12-åringar där huvudpersonerna är tjuvar. Det är väldigt mycket spöken och barn som löser deckarfall i svenska böcker just nu. Men här hemma läser vi om och om igen Elias och Agnes Våhlunds Handbok för superhjältar. Huvudpersonen Lisa är både tuff och skör på ett sådant perfekt sätt. Sedan är förstås Moa Backe Åstot bok Himlabrand, med Ánte i centrum, fantastiskt. Och min 12-åring här hemma älskar allt som författaren Idriz Idrizi skriver. Hans böcker kan jag verkligen rekommendera.

 

Mästertjuvarna – Den första stölden och Det falska slottet

Sanna Norlin debuterade våren 2021 med Den första stölden, första delen i serien Mästertjuvarna. Ett drygt halvår senare kom Det falska slottet, andra delen i serien, där vi får fortsätta att följa hederstjuvarna Vega och Dante när de ger sig in på ännu ett Robin Hood-uppdrag för att hjälpa en av samhällets svagare personer.

Det här är två härligt fartfyllda böcker där spänningen i de uppdrag barnen ger sig ut på, men också spänningen mellan de två och till andra personer runt om dem, ger ett fint framåtdriv utan att någonsin bli för hastigt.

Jag uppskattar att båda barnen får ta lika mycket plats och att de turas om att initiera stölderna och att vara den drivande kraften. Det är härligt att se barn som, även om det de gör alltid är för att hjälpa andra, ändå bryter mot den präktiga “gör så här”-anda som ofta genomsyrar dagens barnböcker där pedagogiska eller fostrande pekpinnar ofta gömmer sig i berättelserna.

Här tillåts i stället fantasin att sväva ut i ett “tänk om” där Pippi-fanan med “jag gör som jag vill så länge jag inte skadar någon annan” vajar högt.

I samband med utgivningen av del två, och i spänd förväntan inför del tre som släpps hösten 2022, har vi fått äran att intervjua författaren Sanna Norlin här.

 


Den första stölden (del 1 – Mästertjuvarna)
Författare: Sanna Norlin
Förlag: Lind & Co (2021)
ISBN: 9789179035419
Antal sidor: 182
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Det falska slottet (del 2 – Mästertjuvarna
Författare: Sanna Norlin
Förlag: Lind & Co (2021)
ISBN: 9789179035785
Antal sidor: 191
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Ett rum till Lisen

Ett rum till Lisen är en mysig berättelse om vänskap, sommarlov och hur det är att bli så kär att allt känns tomt och meningslöst när en inte får träffas. Om hur svårt det kan vara att bekänna sina känslor och all osäkerhet inför vad den andra egentligen tycker.

Elin Johansson och Ellen Svedjeland skriver träffsäkert om alla de känslor, funderingar och rädslor som genomströmmar kroppen på en nioåring. Vi får verkligen vara där med barnet och jag känner igen många av dessa känslor från min egen barndom, av hur allt var så stort, helt mörkt eller helt ljust, aldrig något grådaskigt mittemellan.

Illustrationerna, i typisk Emma AdBåge-stil, är som alltid väldigt uttrycksfulla. Texten hade kunnat fungera utan dem, men samtidigt förhöjer de berättelsen och ger en paus i läsningen som kan kännas skönt för den som ännu inte läser helt flytande själv, alternativt ger något att titta på för de barn som får berättelsen högläst för sig.

Vi får följa Naimas jag-perspektiv, medan vi bara ser hur Lisen tänker och känner filtrerat genom Naimas ögon. Det är snyggt skrivet och jag älskar upplägget med att prova ett rum per natt och bli tvungen att hitta på fler ställen att sova på så att nätterna tillsammans inte ska ta slut så fort. Jag gillar också att genustänket är genomgående utan att någonsin kännas forcerat. Hur det är på grund av mammans jobb Lisens familj flyttat. Att pappan är den som stannar hemma och tar hand om barnen, medan mamman jobbar på som ögonläkare.

Och så uppskattar jag väldigt mycket att kärleken mellan två tjejer får skildras helt utan förklaringar eller moraliska pekpinnar. Den bara finns där, som det mest naturliga i världen för att det är det mest naturliga i världen. En bok att bli kär i och mysläsa in i höstmörkret och vintern. Just det ja, det är en bok om käpphästar också. Käpphästar som galopperar bort i skymingen med sin ryttare fast förankrad i sadeln.

Boken var en av sex nominerade för Augustpriset 2021, i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok, och i nomineringen skriver juryn att “det dallrar av känslor“ i boken och det håller jag helt med om.

 


Ett rum till Lisen
Författare: Elin Johansson och Ellen Svedjeland
Illustration: Emma AdBåge
Förlag: Rabén & Sjögren (2021)
ISBN: 9789129729788
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.