Intervju: skaparna av communityt Unga läsare

Det talas ofta om att unga läser för lite. Kanske kan de som faktiskt läser känna sig ensam. Det ville de tre bokälskarna Agnes, Alexandra och Emma ändra på och startade Unga läsare. Barnboksprat slängde iväg några frågor för att få veta mer.

Vad är Unga läsare?
Unga läsare är ett community för unga (ca 15-25 år) som gillar att läsa och vill lära känna andra med samma intresse. Vi finns på instagram under namnet @ungalasare och i facebookgruppen “Unga läsare”, där vi i nuläget är omkring 80 medlemmar. Vår tanke är att anordna bokcirklar, författarträffar och bokträffar, till en början digitalt. Just nu läser vi Om det regnar i Ahvaz som vi snart ska bokcirkla och vi har flera andra roliga evenemang på gång. I framtiden hoppas vi att kunna ses på riktigt!

Vilka är ni som står bakom?
Vi som startat Unga läsare är tre nittonåriga bokbloggare.
Agnes Lindholm bor i Eskilstuna och läser första året på Språk- och kommunikationsprogrammet på Mälardalens högskola med drömmen att i framtiden kunna jobba med böcker. Hon driver Agnes bokblogg sedan 2014 där hon skriver om böcker och läsning. Agnes boktipsar också på radio P4 Sörmland varje fredag.
Alexandra Andersson bor i Sollentuna och läser sitt första år till civilingenjör inom bioteknik på KTH. Hon försöker sprida läsglädje på sin bokblogg Tusen sidor samt på instagram, drömmer om att någon gång skriva en egen roman och tröttnar aldrig på att lära sig nya saker.

Emma Johansson bor på landet utanför Mantorp. Hon pluggar till barnskötare på distans och jobbar som vikarie inom barnomsorgen i kommunen. Instagram är där hon håller till och boktipsar under namnet Systrarna böcker. Bloggen har hon pausat, men det kommer upp ett inlägg någon gång ibland.

Varför behövs Unga läsare?
Vi vill skapa en gemenskap mellan unga som läser och kände att det fattades ett community endast för unga läsare. Läsning kan vara ensamt och det kan vara svårt att hitta andra unga bokslukare. Vi tre som startat Unga läsare har lärt känna varandra genom instagram och våra bloggar. Vi ville lära känna ännu fler unga läsare, och ge andra samma möjlighet. Det känns också som att det hela tiden pratas om att unga inte läser, men vi vill visa på att det faktiskt finns läsande ungdomar och ordna evenemang för dem. Vi hoppas att vårt engagemang för läsning kan smitta av sig på andra!

Vad har ni för önskningar kring initiativet?
Vi hoppas på att bli många medlemmar och att vi i framtiden ska kunna träffas på riktigt och inte digitalt! Det vore även fantastiskt om fler börjar prata om vårt initiativ, så det i framtiden kan leda till att ungdomsboken får lite mer av all den uppmärksamhet den förtjänar!Vilka ingredienser har en riktigt bra ungdomsbok?
Alexandra: Igenkänningsfaktor är a och o, men karaktärer som blir ens bästa vänner för en stund, och ett budskap att minnas och bära med sig är också viktigt.
Agnes: Jag håller med Alexandra om att jag vill känna igen mig i boken och tycka om karaktärerna. Jag beundrar författare som lyckas beskriva hur det är att vara ung på ett trovärdigt sätt.
Emma: Jag kan bara hålla med Agnes och Alexandra. Igenkänningen är jätteviktig och att kunna relatera till handlingen och karaktärerna. Jag tycker också att boken bör klara Bechdeltestet, då är den extra bra!

Vilka ungdomsböcker ser ni fram emot 2021?
Agnes: Jag ser fram emot att läsa Moa Backe Åstots debutroman Himlabrand som kommer nu i januari. I april släpps Yrsa Walldéns tredje bok Du är min Bobby Jean som ska bli spännande att läsa då jag tyckt mycket om hennes tidigare böcker!
Alexandra: I april kommer en ny bok av Jennifer Niven – Andetag – och bara det underbara omslaget ger den en given plats i min bokhylla! Sedan längtar jag också efter Jobbiga tjejer: uppföljaren till fjolårets succé Fula tjejer!
Emma: Ska jag vara ärlig är jag riktigt dålig på att hålla koll på nya böcker. Men efter lite googlande måste jag välja Himlabrand av Moa Backe Åstot. Den verkar underbar!

Tips om intervju med Prinsessor & Drakars skapare

För några veckor sedan skrev vi om den lite alternativa boken Prinsessor och drakar. Här kommer ett tips om en intervju med författaren Christina Björk och illustratören Eva Eriksson där de berättar mer om hur de tänkt kring sina prinsessor och drakar.

Millis Sarri – hur gör en illustratör?

Millis Sarri
Millis Sarri

När jag såg reklam i en tidning för boken Super-Charlie (som jag också recenserat) blev jag så himla glad! Inte för att Camilla Läckberg skrivit en barnbok vilket i och för sig är trevligt, utan det som gjorde mig glad var att jag kände igen namnet på illustratören! En gång i tiden (för sisådär 16-17 år sedan) jobbade jag på en hamburgerrestaurang och en av mina kollegor var otroligt duktig på att teckna; jag minns att hon gjorde en jätterolig bild med karikatyrer av oss som jobbade skift tillsammans. Och den tjejen, Millis Sarri, är alltså hon som har illustrerat Super-Charlie! Jag tänkte att det vore skoj att få veta hur en illustratör arbetar, så jag skickade ett meddelande till Millis på Facebook och frågade om hon skulle kunna tänka sig att berätta för Barnboksprat om hur hon jobbar, och det ville hon gärna!

Vad menar författaren?

När man ritar till en barnbok illustrerar man författarens ord och det gäller att klura vad författaren egentligen menar och säga det i bilder. När jag får en text framför mig så växer en bild fram inne i mitt huvud, jag ser karaktärerna och miljöerna i skissform. Jag skissar inne i huvudet först, sen på papper. Det gäller att alltid ha skissböcker hemma; det måste ligga en vid nattduksbordet för ofta ploppar bra ideér ut precis innan jag somnar! Sen är det dags för karaktärerna och då går jag igenom vad de har för kännetecken, personlighet och förmågor. Är det en snäll person gör man linjerna lite runda och mjuka, är det en elak person gör man mer raka, hårda streck.

Uppdrag Super-Charlie

För ungefär ett år sedan damp det ner ett mail i min inbox, det var från någon Camilla som skrev att hon i vanliga fall skrev deckare men att hon nu skrivit en barnbok och undrade om jag ville illustrera den. Hon hade letat sig igenom hundratals illustratörer men blivit kär i just mitt bildspråk. Camilla Läckberg, tänkte jag, coolt att någon med samma namn också skriver deckare…Sen klickade jag på länken längst ner i mailet och kom till DEN Camilla Läckbergs blogg. Självklart höll jag på att ramla av stolen och ropade på min man att han måste komma och läsa! Sen blev det en glädjedans runt huset!

Arbetet med Super-Charlie

Camilla ville att karaktärerna i boken skulle vara baserade på hennes familj, så jag fick en drös foton och en beskrivning. Super-Charlies båda syskon fick jag mer fria händer med, så de liknar väldigt mycket mina barn, man använder sig ju av de närmaste referenserna. Jag skissade upp karaktärerna och mailade Camilla som blev nöjd! Själva Super-Charlie fick vi skissa på en del tills vi hittade den riktiga, men han kom fram till slut!

Efter det fortsätter arbetet med att skapa miljöerna; Camilla berättade hur hon föreställt sig, men det mesta kommer ur min fantasi. Jag gör först blyertsskisser som jag scannar och ibland färglägger snabbt i datorn. När jag fått godkänt fortsätter jag att göra klart bilden; t.ex. Googlar jag referensmaterial; biblioteket i Super-Charlie till exempel. Vad finns i ett sådant? Vilka färger? Hur ser golvet ut?

Arbetsgång och tekniker

När jag ritar ramlar pennan bara på innan jag hinner med och det kommer ut någon ny detalj .Jag illustrerar oftast i datorn efter blyertsskissen eller om jag skissat direkt till datorn med min ritbräda. Till min kommande Pixibok har jag ritat de svarta linjerna med tusch och scannat in, frilagt i lager och till sist färglagt i datorn. Jag gillar båda teknikerna, det beror ju på vilken stil man vill ha. Jag gillar att prova nya stilar och experimentera med olika tekniker i datorn.

Som illustratör har jag stor frihet i hur bilderna ska se ut, men det är ju ett samarbete där båda måste bli nöjda. Som författaren till Pixiboken Knöl & Bök, Tina Engström. Hon säger att hon kräks om hon ser färgerna lila och gult tillsammans medan jag tycker är världens bästa kontrastfärger! Då får vi kompromissa, för man vill ju inte att folk ska kräkas när de tittar på mina bilder!

Om barnböcker…

Färgerna, formerna och bildspråket i barnböcker tilltalar mig jättemycket och med två bokslukande barn har vi läst mååånga barnböcker. Jag älskar barnböcker och ibland köper jag dem bara till mig! Som Sven Nordqvists ” Var är min syster”, Sven är kungen, och Tove Janssons ”Hur gick det sen?” med genomskärningarna i bilderna är ju helt fantastisk. Sen är jag ju Disneyfantast och det syns nog i mina bilder.

Just detaljer i barnböcker älskar jag och tror att barn gör med, små saker som gör att barnen vill läsa boken fler gånger och att även den vuxne upptäcker små detaljer och kan fnissa till. Det ska ju vara roligt även för den vuxne att läsa. Underberättelser gillar jag, att det händer saker i bilden som inte står i texten. Det fick jag utlopp för i Super-Charlie. Gosedjuret som dyker upp lite varstans och berättar sin egen historia, ekorren som kikar in lite här och där och i mitten av boken får en lite större roll.

Rita barnböcker är fantastiskt roligt och det vill jag göra jämt! Det är meningen att Super-Charlie ska bli en serie böcker och förhoppningsvis får vi även se fler Knöl & Bök historier. Pixiboken som jag har illustrerat heter ”Knöl & Bök och kissolyckan” och kommer någon gång i sommar! Annars ritar jag till tidningar (bla Fitness Magazine),webb, appar och trycksaker, ja det mesta som behöver roliga, färgglada och fantasirika illustrationer :)

 

Bilder publicerade med tillstånd av Millis Sarri

 

 

Intervju med Katarina och Anette på Sagolikt bokförlag

Efter att ha läst två böcker från Sagolikt bokförlag blev jag väldigt nyfiken på de två personer som ligger bakom bokförlaget som skiljer sig så pass mycket från mängden. ”Jag älskar dig så mitt hjärta brister” handlar om en tjej som är kär i en kille med Downs syndrom. ”Jösta och Johan” handlar om två kill-giraffer som vill adoptera ett barn. Jag tog kontakt med Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist för att försöka stilla min nyfikenhet.

Hemlöshet, killar i klänningar, downs syndrom… Det är ganska normbrytande sagor för barn som ni gör. Vilken respons får ni på detta?

Anette Skåhlberg, författaren bakom böckerna berättar: ”När jag skriver, skriver jag alltid (nästan) utifrån en ilska som oftast urspringer ur något som finns runtom oss. Något som jag blivit förbannad på att det är på ett visst sätt i samhället, någon orättvisa eller ibland bara på ett sätt som jag har sett att någon har behandlat någon annan på. Det är på samma sätt oavsett när jag skriver barnböcker eller vuxenböcker, eller när jag skriver mina pjäser eller gör mina filmer. Det är viktigt för mig att som författare att göra den rösten hos mig hörd. Sedan tycker jag att det är lite sorgligt att det ska kallas normbrytande att göra sagor för barn som handlar om dessa ämnen. Det borde vara en norm att det fanns många sådan här sagor.” Hon fortsätter: ”Reaktionerna har varit väldigt positiva. Många är de röster som hör av sig till oss och tackar för våra böcker. Givetvis är det också en grupp människor som förkastar allt vi gör och tycker det är fruktansvärt, men den gruppen är så liten jämfört med det enorma antal barn och vuxna som älskar våra böcker. Numera har många av biblioteken flera av våra titlar, och böckerna finns också på väldigt många förskolor och skolor runtom i Sverige. Det är vi glada för!”

– Ni har ju tidigare skrivit om homosexuallitet i era barnböcker, prisessan Kristalla som blir kär i en flicka, och nu kommer boken Jösta och Johan. Vad är det som lockar er till att nu skriva om ämnet riktat till ännu mindre barn? Å på vilket sätt skiljer sig dessa historier åt?

”Jag har inte skrivit om homosexualitet” säger Anette. ”Jag har skrivit en saga om en prinsessa som blir kär i en flicka från folket. För mig handlar det ytterst om kärlek. Sedan att de båda två är av samma kön är inte det viktiga för historien, utan mer viktigt för den som läser boken, beroende på vilken inställning läsaren har. Min intention med detta var att göra en bok om en stark och självständig prinsessa som inte gick med på att man valde åt henne, som hittade kärleken någon annanstans än man förväntade sig av henne, hos någon av folket, och som vågade följa sitt hjärtas röst för att bli fullkomlig själv. Och som bestämmer sig för att rädda draken! När det gäller Jösta och Johan så handlar det ytterst om familjen. Att vilja ha en familj men inte lyckas själva utan vara tvungen att finna den någon annanstans. Jösta och Johan föddes förresten i ett roligt sammanhang. Det var Vardagens dramatik som i samarbete med RFSL har ett projekt för regnbågsfamiljer på förskolor under hösten som kommer. De kontaktade mig och önskade att jag kunde skriva en saga riktad mot förskolorna där regnbågsfamiljer ingick. Efter en del funderande föddes Junior börjar förskolan i mitt huvud (som Sagolikt Bokförlag kommer ge ut som bok och ljudbok i december). Jag blev så förtjust i den lilla familjen och funderade över hur den hade blivit som den var, och att Junior ju måste vara ”adopterad”, och därmed skrev jag Jösta och Johan. Sedan blev jag överlycklig över Katarinas bilder som så väl fångade de olika djurens känslor.”

– På er hemsida nämner ni er vision som består av tre punkter. Kan ni berätta lite mer om dessa?

Författaren Anette Skåhlberg förklarar: ”- Bryt normerna! Som författare tycker jag det är viktigt att hela tiden ifrågasätta och kommentera världen omkring mig. Och som det är nu finns det många normer som behöver brytas. Jag vill att alla barn ska våga vara som de i hjärtat själva vill vara, och utvecklas till empatiska och fördomsfria vuxna. – Befria sagorna! Jag älskar sagoberättandet och arbetar även som sagoberättare muntligt. Att tillsammans sluta upp kring en lägereld, fysisk eller mental, och njuta av en saga, är fantastiskt. Att låta den uråldriga sagotraditionen smälta samman med historier från vår samtid, och ge berättelser, vår tids äventyr, som vi alla kan fly in i, berättelser som kan förändra en människas liv för ett ögonblick. Och när min text, sagan jag skrivit, möter Katarinas livsbejakande och starka bilder uppstår magi som får i alla fall mig att vilja befria sagorna och föra dem vidare till alla barn och vuxna. – Väck läslusten! Ju mer vi läser för våra barn desto större lust får de själva att läsa. Detta är jag övertygad om. Och ju mer kraft vi vuxna lägger på att berätta sagor, ju mer tid vi ger barnen kring varje saga desto mer tid får de själva lust att lägga på sitt eget läsande. Allt handlar om tid och att se varandra.” berättar Anette.

Illustratören bakom böckerna, Katarina Dahlquist, fortsätter: ”Även bildmässigt vill vi försöka att göra sagorna unika, annorlunda, bryta normerna och väcka läslusten. Först och främst vill vi att bilderna ska vara handgjorda, mustiga i färgerna och med mycket struktur. Vi är noga med färgerna och att färgkvaliteten behålls när vi trycker böckerna, och därför väljer vi noga utvalt papper och Kristianstad Boktryckeri som är helt unika i sina färger. Och jag som illustratör gör alltid allt för hand, varje känsla ska kännas i bilden, och detaljerna är viktiga så barn själva kan hitta nya saker ju mer de tittar. Dessutom jobbar jag mycket med att skapa kontraster, hitta den ljusaste punkten i bilden och balansera den med den mörkaste, skapa dramatik och djup. Det som berättas i texten ska återspeglas i bilderna. Vi vill skapa en enhet.”

– Vilka är era bästa tips på moderna barnböcker?

”Bildmässigt är mina absolut största förebilder Hans Arnold, Johan Bauer, Alan Lee och Shaun Tan” säger Katarina Dahlquist. ”Inga av dessa skulle man kanske kalla moderna i sina bilder, men jag inspireras inte speciellt mycket av det som följer trenderna, det är oftast stöpt i samma form, avskalat och urvattnat eller datagjort. Det ska vara handgjort! Handgjort! Man ska kunna se och känna konstnärens själ och hjärta i varje penseldrag, det gör en spännande och unik bild som man inte kan slita ögonen ifrån. Jag älskar mustiga färger, mycket struktur, troll och trollskogar och magiska fantasilandskap. Oväntade inslag. Och starka kontraster, mycket känsla. Dessutom tycker jag att Disneys handmålade bilder är underskattade, som illustratör och konstnär är det tecknarens drag som imponerar och Disney har en alldeles säregen stil och ton och barn över hela världen kan inte ha fel. Det Disney åstadkommit är unikt och imponerande. Om jag ska nämna några specifika böcker så gillar jag Little Red, Spiderwick, Slottet vid Silverskogen, The Arrival och HC Andersens och Bröderna Grimms sagor. Dock är vissa av dem ganska förlegade i sina historier vad gäller jämställdhet, fördomar och könsroller, även bildmässigt ibland. Så särskilt moderna är väl egentligen ingen av dem… tyvärr.”

När de sen får frågan om det är något annat de vill tillägga är de ganska eninga: ”Läs! Läs! Läs!” Jag tycker det är ganska talande när två såpass uttrycksfulla personer som Anette och Katarina kan enas om ett enda ord som avslutning.

Intervju: Lisa Bjärbo älskar böcker

Lisa Bjärbo är aktuell med Det är så logiskt, alla fattar utom du, en träffsäker och humoristisk bok om tonåringar med kärlekstrubbel. Barnboksprat har växlat några ord med henne om kärleken till böcker och om böcker om kärlek.

Hej Lisa! Du skriver böcker, du är redaktör på Barnens bokklubb, du skriver om böcker på Bokunge och du läser förstås böcker själv och med din son Rufus. Har det alltid varit självklart för dig att ha ett så bokrikt liv?

Jag har inte tänkt på mitt liv som ”bokrikt” innan, men det räcker faktiskt med att ta sig en titt runt om mig – det är böcker precis överallt. Och det känns oerhört rikt och lyxigt, faktiskt! Jag har alltid älskat böcker, och haft dem kring mig hela mitt liv. Mina föräldrar läste mycket för mig och mina syskon när vi var små, och när jag lärde mig läsa själv blev det ännu mer böcker. Jag läste (och läser) fort, mycket och nästan jämt. Och att jag på något sätt skulle jobba med ord har varit självklart länge, men inte i vilken form. När jag var liten sa jag till alla att jag ville bli författare när jag blev stor. Sedan blev jag lite äldre och slutade säga så där (det kändes så skrytigt och overkligt, liksom). Istället utbildade jag mig till journalist. Sedan blev jag ännu äldre, och blev författare också. Men jag tycker fortfarande det känns skrytigt och overkligt att säga det, så jag ligger lågt med det där f-ordet. Men, alltså! Jag är verkligen väldigt glad att jag får hålla på med böcker hit och dit och överallt. Jag älskar det.

Din nya bok, Det är så logiskt, alla fattar utom du handlar om Johan som i hemlighet är kär i sin bästis Ester. Vad lockade dig att skriva en bok om kärlek?

Jag tänkte att jag ville skriva en bok om två ungdomar som berättade växelvis i vartannat kapitel, och att boken skulle handla om deras liv i en småstad, om vardagen runt om dem, med skola, familj, vänner, sömnlösa nätter och stora känslor, och att ungdomarna skulle vara ganska vanliga. Att det till stora delar blev en berättelse om kärlek beror nog på att det är en av de där stora känslorna som tar ganska stor plats i vardagen. Inte bara hos ungdomar, utan hos alla. Det finns ju många sidor av kärlek att grotta in sig i också, när man väl börjar skriva om den. Den kan vara hemlig, olycklig, fantastisk, destruktiv, trånande, otålig, tärande, krossande, pirrig och bubblande lycklig. I min bok finns lite av alla sorterna.

Du har tidigare skrivit intervjuböcker och faktaböcker. Hur var det att ta steget till skönlitteratur?

Det är ganska läskigt att skriva skönlitterärt, tycker jag. Svårare! Speciellt det där med hitte-på-andet. För vad ska boken handla om? Vad händer sedan? Hur gör karaktären nu? Och hur ser alla ut? Kanske är det därför boken utspelar sig i Växjö, på samma gymnasieskola där jag själv gick, på samma gator där jag själv hängde, och på samma caféer där jag själv fikade. För att jag slapp hitta på de delarna då. Och i efterhand kan jag se att ganska mycket av den här boken är taget från mitt eget liv. Det är inte jag som är Ester (den ena huvudpersonen). Det är inte jag som är Johan heller (den andra huvudpersonen). Men väldigt mycket av dem har jag hämtat från mig själv och de jag känner, och många scener i boken har jag också varit med om på ett eller annat sätt.

Läser du själv mycket böcker om kärlek?

Jag läser väldigt gärna böcker om kärlek! Och ser på filmer! Och visst, mycket i genren kanske inte är så himla bra alltid, men när man väl hittar guldkornen så blir man ju lycklig länge efteråt.

Lisa Bjärbos bästa tips på kärleksböcker:

  • Lilla pussboken av Kenneth Andersson: snygg pekbok där bebisen får pussa allt han/hon gillar, som slutar med en spegel så bebisen får chansen att tycka lite extra om sig själv, och belöna spegelbilden med en puss.
  • Rosa barnkammarboken: en hel antologi proppad med kärlek och känslor för 3-6 åringar.
  • Våffelhjärtat av Maria Parr: finaste bästis-kärleksskildringen jag vet, för 6-9 åringar.
  • Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket av Gunnar Ardelius: för att den skildrar första allvarliga kärleken så fint så man nästan dör, för 15-åringar och uppåt.
  • Ibland bara måste man av David Levithan: halvgalen, rolig, varm och sjukt romantisk berättelse om Paul som är upp över öronen kär i Noah. Från 13 år.
  • Innan jag dör av Jenny Downham: galet stark skildring av leukemisjuka Tessas sista tid i livet, som innehåller en av de mest romantiska scenerna jag någonsin läst om. Bombsäker gråtgaranti. Från 13 år.

Mer Lisa: Onekligen, Bokunge, Barnens bokklubbs blogg.