Anna-Clara Tidholm är en av de 251 författare från 64 länder som blivit nominerade till att få Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2023. Många känner säkert igen ”Knacka på!” som varit en småbarnsfavorit i över 30 år. Jag och min 2-åring har läst nyaste boken ”Snöa på!”
Nalle vaknar, tittar ut
Vita prickar, vita flingor
dansar runt och ramlar ner
Det är något magiskt när snön faller, särskilt för ett barn. I den här boken upptäcker läsaren nya vantar, en traktor som plogar den helt igensnöade vägen, en lekpark i snöskrud och mycket mer. Det är nedslag i en vinterpromenad och den röda tråden utgörs av snön.
Den enkla, melodiska textstilen känns igen från författarens tidigare böcker. Min 2-åring längtar efter snö och gillar den här boken. Det finns mycket att prata om och känna igen. En vardagsnära berättelse i väntan på snö eller efter en lekstund i den vita vintervärlden. Till de yngre barnen kan det vara en introduktion till vad snö innebär och vad man kan göra med den, samtidigt som man kan fundera kring vad som händer med snön när det blir varmare.
Snöa på!
Författare och illustratör: Anna-Clara Tidholm
Förlag: Alfabeta (2022)
ISBN: 9789150122206
Det dök upp ett nyhetsinslag i mitt ”flöde” som fick mig att tänka på bebistiden. ”Ju tidigare man läser för barn desto bättre” är rubriken och jag minns hur en del föräldrar tittade konstigt på mig när jag läste för barnen innan de var ett halvår. Tji fick de!
Jag kan helt ärligt säga att en stor anledning till att jag gjorde det var desperation och otålighet. Jag älskar ju barnböcker och kunde inte vänta längre på att både få återupptäcka gamla favoriter och botanisera bland nyutgivet. Men framför allt tyckte jag att det var rätt svårt att kommunicera med barnen emellanåt, innan de lärde sig folkvett som att svara på tilltal och att sluta kräkas mjölk på mig när jag sa något.
Att läsa tillsammans ingav lugn, och det stimulerade både dem och mig en stund. Dessutom finns det ju så många himla fina bäbisböcker. Här är några av mina favoriter:
Det mesta från Olika förlag (och där är jag lite partisk för jag har lite business med dem)
Jag har dock två invändningar mot reportage som det jag länkar till ovan:
1. Ojämlikheten i barns förutsättningar tas inte upp mer än i en bisats. Eftersom det är ganska självklart att föräldrar som själva värdesätter läsning är de som läser för sina barn blir resultatet om ansvaret för att initiera läsning (eller besök på lässtunder) enbart ligger på föräldrarna något ojämlikt. Barn med föräldrar som inte läser/uppmuntrar/inspirerar till läsning blir helt enkelt ”automatiskt” sämre läsare – eller? Därför är det fint med projekt som Bokstart, som efter att ha gått som pilot i ett antal socioekonomiskt utsatta områden nu ska bli nationellt. Jag hörde ett föredrag om det på Bokmässan och det lät så himla bra!
2. Det är lätt att känna att det är ”för sent”. Sitter du där med en tvååring och ångrar att du inte läste för hen som bäbis? Eller kanske en sjuåring eller 16-åring? Vet du? Det är aldrig för sent. Läs tillsammans nu vetja! Högläsning är bland det mysigaste som finns, helt oaktat ålder!
Det här är en sådan där bilderbok som inte är tillrättalagd och gullig. Den skildrar relationen mellan två barn på landet, Nilla och Ida, och det är Ida som berättar historien. Ett vuxet berättarjag skulle ju knappast komma undan med en beskrivning som t.ex. den som inleder boken:
Det här är Nilla Jag har ritat av henne Hon är dum Hon har en hund som har fula kläder
Ida är nämligen allt annat än förtjust i den efterhängsna grannflickan som biter på flätan och som måste bjudas på kalas eftersom det inte finns någon annan där, på landet, där de bor. Men ändå. Hon är ju någon i alla fall? För sedan ska hon flytta. Och då ändras perspektivet…
Thomas Tidholms kortfattade prosa låter oss förstå mycket, också mellan raderna. Det är stiligt gjort! Att skiljetecken ofta utelämnats för tankarna till poesin. Clara Tidholms bilder kan tyckas enkla, men fångar minspel och detaljer på ett skickligt sätt.
Nilla och jag är mångbottnad och ger utrymme för flera tolkningar. Om temat ”kompis man har svårt för” känns aktuellt för barn i ens närhet kan den här boken vara lämplig läsning och en bra ingång till diskussion och reflektion. Men den är inte en bok som jag skulle läsa för ett barn rakt upp och ner utan kommentar eller frågor.
Nilla och jag Författare: Thomas Tidholm Illustratör: Anna-Clara Tidholm Förlag: Alfabeta Bokförlag Antal sidor: 36 ISBN: 9789150114270 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
När jag var hemma med en förkyld Ava (3 år) kom passande nog ett bokpaket på posten så vi fick glädjas åt några nya böcker. Anna-Clara Tidholms böcker om den söta nallen tänkte jag att de kanske skulle vara i enklaste laget, medan jag gissade att Åsa Karsins böcker om Lilla Lena skulle vara perfekta just nu, eftersom Ava nyligen besökt doktorn och eftersom vi pratat om att mamma och pappa går till frisören (Ava själv blir än så länge klippt av mig).
Jag började läsa Lilla Lena är doktor och läste sedan böckerna om nallen. Sen ville Ava läsa böckerna om nallen om och om igen. Lilla Lena är frisör har jag fortfarande inte fått läsa för henne, hon vägrar. Jag fick läsa Lilla Lena är doktor en gång till mot att jag lovade att de inte skulle kräkas. Med andra ord fick jag läsa ungefär halva boken… och där är det stopp. Hon vill inte höra om Lilla Lena.
Nallen är däremot högintressant. I Grattis! fyller nallen tre år, precis som Ava gjorde nyligen. Ava tycker det är jätteroligt att nallen har kalas och får paket. I Okej! följer vi med nallen ut på ett picnicäventyr.
Anna-Clara Tidholm kan konsten att skriva barnsligt och kreativt på ett alldeles naturligt och berättelserna är precis som barn, vad som helst kan hända och fokus kan hamna någon helt annanstans än man väntar sig. Grattis! och Okej! är underbara böcker!
Nu kommer dom, med hela födelsedagen. Grattis! säger dom. Med grattistårta och present.
Ett extra plus för att Tidholm fått in en manlig dagisfröken (som dessutom är röd, medan den kvinnliga är blå). Jag önskar bara det fanns fler i verkligheten!
Ur Grattis!: Nallen kommer till dagis.Ur Okej!: Nallen går ut på picnic.
I böckerna om Lilla Lena leks det doktor respektive frisör. Jag gillar uppslagen som visar alla saker man behöver till leken och jag kan tänka mig att vetgiriga små också tycker om att lära sig vad alla specialprylar är, heter och hur de används. Jag tycker också att Lena är riktigt söt. Men böckerna i sig är faktiskt inte särskilt söta. Jag förväntar mig faktiskt en viss gemytlighet från böcker riktade mot de allra yngsta. Allt kanske inte måste vara sockersött och gullegull men jag vill att kontentan av det hela ändå ska bli något positivt. I böckerna om Lilla Lena är det inte så. Lilla Lena leker doktor börjar charmigt med att Lena och Lillebror (som får vara Syster, vilket förstås är en trevlig genuspoäng även om det också blir förvirrande…) plåstrar om stackars gosedjurskatten som gjort illa tassen. Komikpoäng till att bilden på resultatet visar en katt som har plåster och bandage precis överallt utom just på tassen – barn tillåter sig ju ofta utsvävningar från ursprungsidén när de leker. :) Sen blir lillebror sjuk och kräks. Då är det inte roligt att leka doktor längre, så mamma får rycka in. Sen slutar boken så här:
Då känner doktor Lena att hon också har ont i magen.
Vad nu då, en doktor kan väl inte bli sjuk?
Jo, det är tydligt det.
Det absolut sista som händer i "Lilla Lena är doktor" är att vi förstår att hon ska kräkas.
Svenne är visst lite håröm. Men lilla Lena kammar så fint och försiktigt. När det gäller Lilla Lena leker frisör, som jag alltså inte ens fått läsa för Ava, gillar jag först att Lenas kompis Svenne har långt hår. Men det görs tydligt att han har det för att han inte vågar gå till frisören och när han får kort hår på slutet är allt som det ska. Vägen dit är faktiskt inte så trevlig. Kolla bara på bilden. Ser det ut som att ”Lena kammar så fint och försiktigt”? Och Svenne ber faktiskt Lena att bara klippa på låtsas, men så blir det inte. Den här boken slutar åtminstone med att båda är glada, men också med att vi fått veta att långt hår inte är riktigt rätt för Svenne, vilket man lätt tolkar beror på att han är kille. Inte för att det uttalat står så, men för att det följer normen så väl.
Nalle-böckerna är helt underbart charmiga och tillhör nu hela familjens favoriter. Lilla Lena, nä. De är inte ett dugg charmiga. Och varför ska förresten Lena prompt kallas lilla hela tiden?
Så ja, jag håller faktiskt med min treåring.
FLIPP: Nallen
FLOPP: Lena
GRATTIS!
Författare & illustratör: Anna-Clara Tidholm
Förlag: Alfabeta (2011)
ISBN: 9789150113372
Antal sidor: 32
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus
OKEJ!
Författare & illustratör: Anna-Clara Tidholm
Förlag: Alfabeta (2011)
ISBN: 9789150113365
Antal sidor: 32
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus
Lilla Lena är doktor
Författare & illustratör: Åsa Karsin
Förlag: Alfabeta (2011)
ISBN: 9789150112870
Antal sidor: 24
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus
Lilla Lena är frisör
Författare & illustratör: Åsa Karsin
Förlag: Alfabeta (2011)
ISBN: 9789150113150
Antal sidor: 24
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus
Häromdagen rasade min bokhylla ihop. Eller det var i alla fall ett hyllplan som helt gav vika. Jag insåg att jag antingen var tvungen att skaffa fler bokhyllor eller, ve och fasa, rensa i min bokhylla. Eftersom jag inte har så stor lägenhet återstod rensningen som alternativ. Och om sanningen ska fram finns det flera barnböcker i bokhyllan som ingen efterfrågar längre eftersom mina barn blivit äldre. Men innan jag lägger undan dem måste jag få skriva om två böcker som var Olofs favoriter då han var runt 1,5år. Det är två böcker som jag har läst så otroligt många gånger.
Den första, Nelly packar, är gjord av Anna-Clara Tidholm och Gun Jacobson och handlar om nallebarnet Nelly. Det är en bok som tar upp hur det kan kännas att få ett nytt syskon och ingen verkar bry sig om en. Men det är också en bok om spänningen i att rymma hemifrån! När ingen verkar bry sig om Nelly plockar hon fram en resväska och börjar packa sådant som kan vara bra att ha när man rymmer hemifrån. Till exempel en blå elefant, en prickig pyjamas och en hemmagjord mobiltelefon. Det blir en tung väska och Nelly är fast besluten att åka bort. Men det är mörkt ute och kallt! Då plötsligt ringer det i mobiltelefonen, vem kan det vara?
Boken är full av fantasi samtidigt som den ligger mycket nära verkligheten. Nelly packar är en bok för de allra yngsta barnen, men ger sig ändå in på ett så svårt ämne som svartsjuka och lyckas verkligen skapa en stämning som även ett litet barn kan leva sig in i. Det är en väldigt fin berättelse om att känna sig orättvist behandlad, men också om kärlek.
Kitty Crowther fick Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA) 2010 och hon har verkligen lyckats med att skapa böcker på ett annorlunda sätt där bilderna får lov att ta stor plats i berättelsen. I Är det dags? färdas vi till ett litet rum som skulle kunna ligga nära oss, men ändå finns långt in i fantasins värld. Hela handlingen utspelar sig i ett barnrum. En efter en anländer karaktärerna, som är gosedjur och dockor, till rummet med funderingar om det är dags? och om han har kommit än?. Dagen blir till kväll, skuggorna blir längre och leksakerna sysselsätter sig med det som finns i rummet.
Det enda som ges i text i den här berättelsen är de direkta dialogerna. Allt annat berättas med bilderna. Vi förstår att alla väntar på att något ska hända och att någon ska komma. Men när är det egentligen dags och vad är det som alla väntar på?
Än är det inte dags
Nu är det alltså tänkt att de här böckerna ska åka ner i källorna med ett gäng andra böcker. Fast å andra sidan har jag lagat bokhyllan nu, så kanske går det att trycka in bara de här två ;)
Nelly packar Av: Anna-Clara Tidholm och Gun Jacobson
Förlag: Alfabeta Antal sidor: 28
ISBN: 9789150108323
Köp: jämför priser
Är det dags? Författare och illustratör: Kitty Crowther
Svensk text: Gun-Britt Sundström
Förlag: Berghs Antal sidor: 26
ISBN: 9789150216912
Köp: jämför priser
Anna-Clara Tidholm är en av de 251 författare från 64 länder som blivit nominerade till att få Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2023. Många känner säkert igen ”Knacka på!” som varit en småbarnsfavorit i över 30 år. Jag och min 2-åring har läst nyaste boken ”Snöa på!”
