Andy Griffiths, en av skaparna bakom Vår trädkoja-böckerna, har här slagit sig ihop med illustratören Bill Hope och skapat ett knasigt, roligt och fint äventyr.
Berättelsen följer “jag” och “du”, som tillsammans ger sig av till De borttappade sakernas land för att uppleva ett äventyr och leta efter en försvunnen turmaskot (en hartass) samt ett marsvin. På vägen möter de flera underligt roliga och smått galna figurer, som Kalle Knogskalle och en tjurig tjur, och hamnar i diverse farliga situationer … bland annat med köttätande sköldpaddor.
Jag upplever berättelsen som en modern, mer upphottad och betydligt knasigare version av Trollkarlen från Oz. Huvudpersonerna hamnar i en främmande värld och söker efter något, samtidigt som de längs vägen möter andra karaktärer som också letar efter något, en vän, sitt humör eller en skatt, och som slår följe med dem. För den som har läst Julegrisen av J.K. Rowling finns också vissa igenkännbara drag, med huvudpersoner i en värld där borttappade saker samlas. Skillnaden här är att allt är betydligt mer vrickat och humoristiskt.
Precis som i Vår trädkoja-böckerna är samspelet mellan text och bild centralt. Sidorna är luftiga och innehåller lite text på varje uppslag. Samtidigt är språket väl avvägt, gestaltande och ofta drivet av dialog. Fokus ligger på framåtrörelse och humor, och text och bild samspelar på ett sätt som driver berättelsen framåt. Det gör boken lättläst utan att den känns barnslig eller förenklad.
För den som letar efter en rolig och lättläst bok som får en att skratta högt och som är snabb att plöja igenom, passar den här utmärkt. Har man tidigare läst böckerna om Terry och Andy och deras trädkoja är detta definitivt en bok värd att läsa också.
I en serie särskilt riktad till de som går i förskolan finns en samling berättelser om kompisar och en om naturen. Upplägget för samlingarna är att de innehåller fyra tidigare utgivna böcker i ämnet. Berättelserna har några (eller många) år på nacken och det här känns som ett roligt sätt att återupptäcka sådant som kanske inte står främst på bibliotekets hyllor eller ens säljs längre i bokhandlar. Samtidigt finns det fler berättelser i de respektive ämnena som hade kunnat lyftas istället för klassikerna.
Jojjes experiment börjar i frustration men utvecklas snabbt till ett bubblande kaos som är roligt att läsa högt. Språket och layouten är enkla och roliga vilket gör att barn har lätt att föreställa sig de tokiga ingredienserna som hamnar i grytan – från tandkräm till tvättmedel och saker som definitivt inte hör hemma i en kastrull. Det öppnar ofta för fniss och samtal om vad som är roligt att fantisera om och vad som är bäst att låta bli i verkligheten.