Tomtarnas julnatt

Texten till låten ”Tomtarnas julnatt” är skriven av Alfred Smedberg och publicerades första gången 1898. I och med Maria Jönsson tolkning har den nu blivit bilderbok för första gången. Vi följer en liten lucia in i ett hus när mörkret faller. Där tippar tomtarna snart fram på tårna för att ta för sig av det människorna lämnat på bordet. Men Jönsson har lagt till ett nytt inslag (läs boken för att få se vad det är), något som inte händer i den klassiska versen, och jag gillar överraskningen som illustreras utan ord innan Smedbergs text får fokus igen.

Jönssons lekfulla illustrationer gör verserna spännande och väcker nyfikenhet. Texten i sig är något åldrad så jag tycker boken gjorde sig bäst när jag sjöng, men då behövde jag lägga till repetitionen av den sista orden i varje rad, ni vet ”trippar fram på tårna, fram på tårna”. Jag gillar lekfullheten i alla tipp tapp och att bilden och texten inte alltid säger samma sak.

”Tomtarnas julnatt” överraskade mig och kommer förmodligen bli en bok jag vill läsa med mitt barn inför varje jul. Jag hoppas fler äldre låttexter kan få nytt liv på detta sätt.


Tomtarnas julnatt
Författare: Alfred Smedberg
Illustratör: Maria Jönsson
Förlag: Lilla Piratförlaget (2020)
ISBN: 9789178131105

Om du möter en björn

I Augustprisnominderade Om du möter en björn har författarna, Malin Kivelä och Martin Glaz Serup, tagit rätt allmängiltig information om hur en ska bete sig i mötet med en björn i skogen och satt sin egen stämpel på informationen. Den stora skillnaden mot en av de webbsidor med mer sakliga råd om hur en ska bete sig vid mötet med en björn, är att författarna har lagt till humor i texten. Detta är något som illustratören, Linda Bondestam, har plockat upp i sina bilder som verkligen förhöjer texten.

Humorn ses redan i Bondestams första illustrerade uppslag, där ansiktsuttrycken på barnet som går genom skogen är väldigt talande. Speciellt de uppspärrade ögonen när hen badar i den förmodade väldigt kalla ån, men också när hen ser en flock med bin, den lilla kisspausen är också träffsäker, men humorn fortsätter sedan genom alla de uppslag som inte har en mer skrämmande ton.

Och det är verkligen illustrationerna som gör vissa av uppslagen i boken till något mer än bara ett informationshäfte. Till exempel så är texten på andra uppslaget nästan exakt samma som på informationswebbsidan: ”Spring inte, för björnen springer fortare än du. // Simma inte, för björnen simmar snabbare än du. // Klättra inte upp i något, för björnen klättrar bättre än du.” Här gör Bondestams humoristiska penseldrag all skillnad. Björnen som springer, inte bara ikapp, men förbi barnet, som simmar om barnet och ser tillbaka på barnet med ett finurligt ansiktsuttryck, som blundar där den har klättrat högre än barnet upp i trädet.

Humorn i bilderna går dock igen också i texten vissa av uppslagen. Till exempel i tredje uppslaget där författarna föreslår att läsaren kan utmana björnen på att spela på pekplattan eller rita, då barnet troligen gör detta bättre än björnen. Men sen är det tillbaka till en mer seriös och informativ text med saklig information i flera uppslag där bild och text går hand i hand om vad en bör eller inte bör göra och det roliga endast sker i den visuella berättelsen.

Det är också den visuella berättelsen som överraskar på uppslag nio, ungefär två tredjedelar in i boken, då björnen har rest sig på bakbenen över hela uppslaget och läsaren blir tvungen att rotera boken samtidigt som björnen gått från att se snäll ut till att skrämmas.

Vilket blir ännu tydligare på nästa uppslag där ett mindre barn nog kan tänkas rygga tillbaka inför bilden och kanske bli rädd på riktigt. Texten är saklig över båda uppslagen och fortsätter så även på nästa uppslag med den ultimata lösningen – att lägga sig på mage och spela död. Igen vilar det intressanta och spännande i illustrationen.

På slutet, när faran är över, återkommer berättarrösten som anades på tredje uppslaget, då det verbala berättandet går från att rabbla råd till att känna med läsaren och ge ett sista skämtsamt råd som tydligt inte hör till de riktiga råden: ”Du är säker bättre på att tugga tuggummi än björnen. Men det är nu inte helt säkert det heller. Kanske björnen är bättre på det också.” Den skämtsamma tonen som tar ner det tidigare läskiga uppslagen på jorden, kommer igen i illustrationen på sista uppslaget, där vi ser björnen blåsa en perfekt tuggummibubbla medan barnet springer tillbaka mot civilisationen.

Det är en bok som är matnyttig och bra för barn som vistas mycket i skog och att genom humor lära sig hur de bäst kan agera vid mötet med en björn. Och illustrationerna är riktigt fina.


Om du möter en björn
Författare: Malin Kivelä & Martin Glaz Serup
Illustration: Linda Bondestam
Förlag: Förlaget M (2021)
ISBN: 9789523333741
Antal sidor: 38
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Katt med rätt att klösa

Katt med rätt att klösa är andra delen om Kattspionerna på Rosengård. Jag har inte läst första delen men inledningsvis finns en liten resumé om hur Samira Karlsson flyttar till Rosengård och där träffar Pälsa och hur de två sen blir värvade som kattspioner.

I den här delen så dyker plötsligt en massa hemlösa katter upp på Rosengård. De verkar fly ifrån något och Samira Karlsson och Pälsa får i uppdrag att ta reda på vad det är som händer.

Anna Nilssons färgglada och detaljrika teckningar är helt makalösa och lockar gissningsvis en hel del läsare till att öppna boken. Formgivningen med den glansiga Samira Karlsson och titeln på framsidan är också väldigt läcker. Texten innehåller en del lite svårare ord men är inte direkt svårläst och berättelsen är spännande och manar läsaren framåt genom boken. Jag har bott i Malmö en gång i tiden och uppskattar skildringarna från stadsdelarna Rosengård och Möllevången.

Bokens mysterium får sin förklaring men det finns en liten bihistoria om den mystiska men hjälpsamma kattungen Salome som påbörjades redan i förra boken och som inte reds ut i denna bok. Jag blir såklart nyfiken på att få veta vad som faktiskt är grejen med Salome och antar att det lär komma fler spännande delar i serien.


Katt med rätt att klösa
Författare: Anja Gatu
Illustratör: Anna Nilsson
Serie: Kattspionerna på Rosengård (del 2)
Förlag: B Wahlströms (2021)
ISBN: 9789132213380
Antal sidor: 105
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Recensionsexemplar från förlaget.

Furan

En familj har hittat en perfekt plats att bo på! De ska bara såga ned furorna som står i vägen och av träden kan de bygga ett hus. Men när huset står på plats börjar mystiska saker hända. Det är som om väggarna blöder och en dag är tvättmaskinen full av barr. Vad är det som händer?

Hu! Vilken läskig bok! Jag kanske är ovanligt lättskrämd, men den här boken skulle jag inte vilja läsa när det är mörkt, särskilt inte eftersom jag bor i ett gammalt trähus. I ”Furan” möter vi en sådan där hurtig familj vi kan se på tv som glatt tar sig an ett bygga hus-projekt. Mamman sågar ned träden och snart står huset på plats. Sedan börjar det läskiga. Det kryper under huden på mig och jag hade svårt att lägga ifrån mig boken. Väggarna blöder, huset verkar leva. Det känns som att se en skräckfilm och inte som att jag läser en bilderbok för barn. Ingen godnattsaga för den lättskrämde.

I efterhand funderar jag på hur läskigt det får vara när en skriver för barn. Vissa barn kommer älska det här, att få se väggarna blöda och känna det mystiska krypa omkring på sidorna och ut från dem. Andra barn kommer förmodligen inte klara att läsa klart. Det är bra med variationen i bilderboksutgivningen, det är på ett sätt skönt när någon vågar gå utanför comfort zonen och strunta i det tillrättalagda och pedagogiska som ofta verkar önskas av bilderböcker. Det är modigt, utmanande och nyskapande. Tar barns skräckintresse på allvar. Men ändå. Kusligt och skrämmande. Bokens publik begränsas. Det dock riktigt bra skrivet och illustrerat. Handlingen kan gå att koppla till en diskussion om naturen och att vi inte kan bestämma över den hur som helst. Men då kan jag istället rekommendera bokskaparens syster Emma AdBåges ”Naturen” som handlar om människans tro att hon kan styra över naturen.

”Furan” är en bok som verkligen sticker ut ur barnboksutgivningen och med skräckblandad förtjusning kan jag ändå rekommendera boken, fast kanske till vuxna? Äldre barn? Kanske inte till den tänkta målgruppen 3-6 år. Det är en bok i serien Rys och mys från Rabén & Sjögren. Att den är ryslig kan jag hålla med om, men mysig? Nja, det här är inget för den lättskrämde. Då krävs det en ljus dag och någon att hålla i handen och prata med, och det är ju inte helt fel det heller.

”Furan” är en av de böcker som är nominerade till Augustprisets 2021 i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok.


Furan
Författare och illustratör: Lisen Adbåge
Förlag: Rabén & Sjögren (2021)
ISBN: 9789129726473

Allt är fel

Herman ska sova borta hos sin bästis Anna-Klara på hennes landställe. Herman är nervös och det blir inte bättre när allt visar sig vara fel. Maten är konstig, Anna-Klara vill bestämma, mobilen fungerar inte när han vill ringa mamma och presenten Herman hade med sig till Anna-Klaras föräldrar känns plötsligt helt fel. Till sist blir Anna-Klara arg på Herman och han får panik och måste därifrån.

Jag har inte läst någon av de tidigare böckerna om Herman och Anna-Klara men åh så söt den här boken var. Herman är troligtvis lite autistisk och har svårt för saker han inte riktigt känner till, han kan inte alltid avläsa de andras signaler och han gillar fakta väldigt mycket. Men han är också en liten kille som är känslosam och saknar sin mamma och som precis som de flesta andra barn tycker att det är läskigt och ovant att sova borta för första gången. Själv ringde jag hem och grinade första gången jag skulle sova borta och mamma fick komma och hämta mig. :)

Boken fångar fint vänskapen mellan Herman och Anna-Klara och hur det kan vara både svårt och roligt att förhålla sig till en kompis. Jag känner igen många funderingar från min egen barndom och hur även de minsta saker kunde kännas läskiga och det här med att andra familjer gjorde lite annorlunda än ens egen. Texten är lätt att läsa och ofta rolig även för den vuxne läsaren. Jag vet inte hur Kajsa Gordan och Sofia Nordin har lagt upp skrivprocessen men resultatet är väldigt lyckat. Matilda Salméns svartvita illustrationer är humoristiska och fångar bokens stämning otroligt väl. Allt är fel är definitivt helt rätt!


Allt är fel
Författare: Kajsa Gordan och Sofia Nordin
Illustratör: Matilda Salmén
Serie: Anna-Klara och Herman (del 3)
Förlag: Rabén & Sjögren (2021)
ISBN: 9789129733099
Antal sidor: 76
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Recensionsexemplar från förlaget.