Lisbet och sambakungen

När en bor ihop med sambakungen kan vad som helst hända! Sambakungen är före detta hemlig agent och Lisbets farmor som älskar geléhallon och cykeltävlingar. När en inbjudan till skolan dyker upp är hon skeptisk men Lisbet blir nyfiken. Vad händer i skolan? Får en måla vad en vill där, eller bara något fröken säger? Vad borde Lisbet och farmor göra på livets sista sommarlov?

Lisbet och sambakungen är en kapitelbok fylld av tokiga berättelser som passar för högläsning. Vi möter Lisbet som är i 7-årsåldern. Hon älskar att rita och följa med sin farmor på tokiga påhitt, även om Lisbet ibland är kritisk till det. Sambakungen är impulsiv och nyckfull. Ibland är det Lisbet som får ta hand om sin farmor och jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Även om farmodern är härligt fantasifull blir Lisbet flera gånger den ansvarstagande. Det är både roligt och tröttsamt. Å andra sidan finns flera hyllningar till det annorlunda parallellt med en längtan efter normalitet (vad det nu är). Det finns mycket finurligt i boken, exempelvis piratkatten Sixten med träbenet som förgyller historien.

Bilden är hämtad från https://hannagustavsson.com

Boken är normkreativ med bland annat en ovanlig familjekonstellation, ”tantsnusk” och könsidentiteter som inte spelar så stor roll. Det finns många vuxna bland karaktärerna och eftersom flera av dem hävdar att de varit hemliga agenter blir det ganska knasigt. Det lyssnande barnet kan få vara med och fnissa över ”rätt” och ”fel” och hjälpa Lisbet när hon behöver ta hand om farmor och hennes vänner. Här finns en vuxen motstridighet mot skolan och ett barns längtan efter att lära. Illustrationerna är uttrycksfulla med härliga färger som gör läsaren/tittaren glad. I texten finns även små detaljbilder som livar upp de uppslag som mest har text.

Lisbet och sambakungen är en rolig bok med både spännande funderingar och tokiga händelser att njuta av. Boken har hyllats av många men jag kan inte stämma in till fullo eftersom jag tröttnade på sambakungens upprepade oansvar. Annars är det en fin högläsningsbok för många nattningar framöver. Boken finns även som ljudbok inläst av Philomème Grandin och den versionen kan jag rekommendera.


Lisbet och Sambakungen
Författare: Emma Karinsdotter
Illustratör: Hanna Gustavsson
Förlag: Bonnier Carlsen, 2017
ISBN: 9789163894176
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Kanske gillar du också:

Meja och de magiska fotbollsskorna

Jag högläste Meja och de magiska fotbollsskorna för min sjuåring. Han har börjat bli intresserad av att spela fotboll och tyckte att det var en bra bok.

Boken handlar om Meja som tycker om att spela fotboll. Hennes föräldrar är skilda och i samma trapp som hennes pappa bor, bor Bruno. Bruno är några år äldre än Meja och säger att han vet allt om fotboll. Han är Mejas PT, personlige tränare. En kväll köper Mejas pappa ett par fotbollsskor till henne eftersom hon ska börja träna med ett lag, Berga United. Skorna är gröna och bland de billigaste i butiken men det är ändå bättre än de gymnastikskor som Meja brukar spela med. Bruno vet dessutom hur man kan göra dem magiska!

När det är mammas vecka sover Meja med skorna på efter hon dränkt dem i en hink med vatten. Både skorna och hennes fotbollsstrumpor blir plaskvåta men Bruno säger att de blir magiska när man sover med dem våta en hel natt. Dagen efter är det första träningen med Berga United men det har blivit något fel och det är istället en träningsmatch så Meja får sitta på bänken och titta på. Mitt i matchen blir två av spelarna i hennes lag skadade och Meja får chansen att spela och visa vad hon går för. Är skorna verkligen magiska?

I boken kan man läsa om fotboll och vänskap. Om skilda föräldrar, brist på pengar och att bo i olika hem varannan vecka. Hur det känns när en förälder börjar träffa någon ny och den där ångesten när någon ifrågasätter om man kan spela fotboll.

Boken känns väldigt genomtänkt och fungerar bra vid högläsning. Den tar upp flera ganska djupa ämnen men låter det inte bli för tungt. Det känns som om texten öppnar upp för dialog eller eftertanke om ämnena men låter det inte bli mer än så. Det tycker jag är bra, det gör att läsaren slipper bli skriven på näsan. Bilderna är lagom många och i klara och ljusa färger som skapar en positiv inställning till boken. De kompletterar texten väl.


Titel: Meja och de magiska fotbollsskorna

Författare: Helena Lund-Isaksson

Illustratör: Bettina Johansson

Förlag: Speja förlag

ISBN: 978-91-88167-29-3

Kan köpas: Adlibris och Bokus

Tack till förlaget för recensionsexemplar.

Kanske gillar du också:

Barnboksprats söndagstrea: Påsken

Varje söndag tipsar vi om 3 barn- och ungdomsböcker på ett speciellt tema. Sedan vill vi gärna ha era tips! Skriv på din blogg, instagram eller i en kommentar. Tagga gärna @barnboksprat och #barnbokspratssöndagstrea så att vi hittar dina tips.

Påskhelgen är i full gång och vad den innehåller är olika från person till person. Det kanske är årets allra viktigaste högtid eller ett hav av kycklingar, ägg och fjädrar. Det kan också finnas rum för en och annan häxa med tillhörande kvast, katt och kittel eller ett sanslöst godisfrossande. Eller så är det ett par dagars skön ledighet med möjlighet till samvaro, vila och förhoppningsvis lite läsning.

I dagens söndagstrea tipsar vi om tre böcker som alla, på något vis, går att koppla till påsken!

Östen: hundar och halstabletter är en urcharmig historia om Östen som tillsammans med sin lillasyster och grannpojken ger sig ut för att ”påska”. Alla har inte godis att skänka men istället får de några halstabletter och en gammal hund. Hög påskfaktor med söta små påskkärringar!

Fyra hönor och en tupp är en rolig och underhållande bok som handlar om orättvisor i hönsgården där tuppen vill ha allt mer åt sig själv och hönorna måste samarbeta för att få igenom rättvisan och stå upp emot tuppen. Förhoppningsvis har boken fostrat en liten armé av rättvisetänkande förskolebarn sedan den först kom ut.

Vera: en riktig häxa är en lättläst samlingsvolym av bokserien om Vera (Jag är en häxa, Häxskolan, Förhäxad, Häxprovet, Häxspegeln, Groda på burk, Vild kvast och H som i häxa.) Vera är en ung häxa som är allergisk mot katter och köpt sitt trollspö på nätet. Hon övar på trollramsor i hemlighet för familjen vet inte om att hon är häxa. Som tur är träffar hon en dag häxan Mara på ett museum och sen får hon börja på hennes häxskola. Inbjudande läsning om att vara en ung häxa i nutid!


Östen: hundar och halstabletter
Författare: Sanna Larén
Förlag: Idus förlag
ISBN: 9789175778549
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Fyra hönor och en tupp
Författare: Lena Landström
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 9789129667080
Tyvärr verkar boken vara slutsåld men köp den begagnad eller låna på bibliotek.


Vera: en riktig häxa  (e-bok)
Författare: Mårten Melin
Förlag: ()
ISBN: 9789175678092
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Kanske gillar du också:

Vår i Bullerbyn


I vissa sammanhang talar man om en ny vår, vilket inte har direkt med årstiderna att göra. Påstår man också att det våras för barnboksklassikerna så har man inte fel. Det är inte bara en eller två av de gamla barnboksklassikerna som har fått renässans utan ett större antal! Kan vår + barn = livsglädje och pånyttfödelse vara något nytt? Troligen inte, men det kommer hela tiden nya barn som får uppleva vårens alla härligheter.

När jag var sju år, 1965, kom Astrid Lindgrens Vår i Bullerbyn, det var bara en i raden av böcker om Bullerby-barnen. Hela företeelsen stod för en idyllisk tillvaro, barnen, deras gemenskap och miljö myntade begreppet Bullerby-idyll som används bland annat i mäklarspråket. Typisk svensk landsbygd och en samling faluröda gårdar är bara början.
Begreppet står också för frihet för barnen att leka, en miljö skyddad från faror utifrån, en miljö som förutom hus och närhet inkluderar växter och djur. Allt detta finns i Astrid Lindgrens Bullerby. Själv har jag aldrig assocerat till buller – även om Ilon Wiklands bilder sjuder av liv och rörelse, utan snarare till nybakade bullar och mänsklig generositet mot främst barn och gamla, tillåtande möjligheter.

Och hur var det nu att läsa om Bullerby-barnens vår? Blev jag besviken på mina barndomsminnen? Nej, de höll! Jag trodde att jag skulle känna igen varenda rad men riktigt så var det inte, jag överaskas och reagerar på vissa stycken, referenserna är annorlunda när man är barn än när man som vuxen i en annan tid läser samma rader – även om det står det man minns. Bilderna är mer direkta, sitter oförändrade kvar i minnet men förvånar mig med sina utamningar till den vuxne läsaren! Mer om det senare.

Åter till Bullerby-våren: självklart plockar barnen vårens alla blommor – både de vilda och de tama, och särskilt om man är i tre-års åldern som byns minsting Kerstin, för då kan man allt, har inga begränsningar och är älskad av alla. Byn är full med barn, sju stycken, och en hund. Här finns hagar med staket och grindar, uthus, en bäck, lite skog och trädgårdar. Och så finns det förstås husdjur som får ungar på våren. Allt växer och frodas och alla hjälps åt.

Avsaknaden av vuxna är påtaglig, de syns och hörs knappt men finns där i bakgrunden som självklara ingredienser om något behöver styras upp eller förgyllas, för barnens skull. Barnen är självklara i sitt ansvarstagende, även om det var jobbigare än vad berättarjaget Lisa trodde att föda upp en egen lammunge så tar de alla ansvar för lilla Kerstin och pysslar om smådjuren som föds. Idyllen gäller både barn, vuxna, djur och natur.

Men våren bjuder också på utmaningar, kanske ligger det i de mänskliga generna att man blir lite extra modig på våren, de leker vid bäcken och lilla Kerstin blir blöt och Lasse säger ”småungar skulle vara inlåsta när det är vår”, vilket han väldigt snart får äta upp när han själv drattar i. Men utmaningarna fortsätter: vem är modigast? det ena risktagandet följer efter det andra: att gå in i hagen för att mata lammungen när baggen Ulrik är där, eller att rida på tjuren, balansera på staketet, hoppa från vedbodtaket – nog är de modiga alltid – både flickor och pojkar. Men när Britta går balansgång på ladugårdstaket då ropar en mamma att hon genast ska gå ner – men först då! Och det är det jag reagerar på som mamma och farmor att allt det andra fick de göra på egen risk men det fanns en gräns, och att mamman såg inifrån köket måste ha betytt att hon var medveten om vad ungar hittar på om våren och att hon hade koll. Som barn tänkte jag inte så mycket på dessa saker för det var väl ungefär vad vi själva sysslade med – även om jag inte var modig nog att klättra upp på och hoppa mellan kyrksstallstaken så var många andra det.
Vårkvällen förgylls av att en pappa tänder en vårbrasa att värma sig vid och dansa runt för de ’vilda barnen’: ”Men det är väl alla barn, när det är vår, skulle jag tro. Åtminstone alla vi barn i Bullerbyn.”


Vår i Bullerbyn
Författare: Astrid Lindgren
Förlag: (Rabén &Sjögren 2019)
ISBN: 9789129713985
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Kanske gillar du också:

Mango och Bambang – en tapir för mycket

Mango och Bambang - en tapir för mycket

Går det att bli förälskad i en bok? Ja, det går faktiskt! Denna bedårande kapitelbok med en vacker utformning berör olikheter, om vem som är ens riktiga familj och var man hör hemma. 

När jag först såg boken blev jag alldeles varm av det underbara omslaget och av de söta illustrationerna. Med en begränsad färgskala formar illustratören Clara Vulliamy en värld som är i symbios med författaren Polly Fabers enkla men sinnliga texter. Mango och Bambang - en tapir för mycket

Detta är den tredje boken i serien om de bästa vännerna Mango och Bambang och innehåller, precis som de andra böckerna, fyra kapitel. Varje bok är illustrerad i gråskala med en enda färgaccent. I denna bok är det turkos som är den bärande färgen. I början av boken finns en bild- och namnöversikt över de karaktärer som vi får följa. Det finns också en tydlig kapitelindelning med uttrycksfulla illustrationer vilket gör det enkelt att hitta till de olika kapitlen. I varje kapitel får vi hänga med vännerna på sjöräddning, in i stadsdjungeln, vi får öppna ett paket till Bambang och också följa med på lek i parken. 

Mango och Bambang - en tapir för mycketFör dig som inte känner till de underbara huvudkaraktärerna Mango och Bambang, kommer här en kort beskrivning.

Mango Allt-i-Allo är en tjej som klarar av det mesta och som kan göra alla möjliga saker. Hon spelar bland annat schack och tränar karate. Hon bor i en lägenhet i en storstad tillsammans med sin pappa. Hennes djärvhet och eftertänksamhet påminner mig om en fusion av Pippi Långstrumps mod och Annikas busiga stillhet. Bambang är en asiatisk tapir som en dag flydde undan en tiger i djungeln och sprang så långt att han till slut hamnade i den storstad där Mango bor. Där träffades de och har sedan dess varit på många olika äventyr tillsammans. Den gemensamma nämnaren för allt som de har varit med om är vänskap och hur olikheter ibland kan skapa rädsla och missförstånd.

Som tapir ser ju Bambang inte riktigt ut som alla andra. Eller rättare sagt, han skiljer sig helt från alla i hansMango och Bambang - en tapir för mycket omgivning. Det är tufft att vara annorlunda, det får han verkligen erfara. Många blir till och med rädda och skriker när de ser honom och hans lilla snabel. För de känner ju honom inte. Allt de kan se är att han är så annorlunda från dem själva. För visst är det lättare att vara rädd för någon som man inte vet något om eller som är olik en själv, än att vara det mot ett bekant ansikte och en vän?  

På ett vackert sätt väver författaren samman berättelserna med fördomar, olikheter och längtan efter att höra till och låter Mango och Bambang spegla att vänskap kan skapa hem där alla kan finna trygghet. Det här är helt klart en vacker och läsvärd pärla för både barn och vuxna!

Titel: Mango och Bambang – en tapir för mycket
Författare: Polly Faber
Översättare: Helena Stedman 
lllustratör: Clara Vulliamy 
Språk: Svenska
Utgiven: 2019-04
ISBN: 9789188167347 
Förlag: Speja Förlag 
Finns att låna på bibliotek eller att köpa bl.a. på Adlibris eller Bokus 

Kanske gillar du också: