Etikett: recension

Jacominus Gainsboroughs rika stunder

Jag har läst om Jacominus i Rébecca Dautremers fantastiskt illustrerade bok Jacominus Gainsboroughs rika stunder och jag tyckte om den väldigt mycket. Rébecca Dautremer är en uppskattad fransk illustratör och författare och det här är hennes första bok som blivit översatt till svenska men hon kommer allt mer internationellt nu. På bokens baksida står:

Vad menas med rika stunder?
Ett helt liv, kan man också säga…
Jacominus Gainsboroughs liv.
Höstlöven i parken, regnet, den öde stranden.
En kullerbytta, ett avsked i hamnen, ett möte i en stenig trädgård.
En picknick, några kapplöpningar och den svala skuggan under mandelträdet.
Allt det där.
Ett liv.

Boken följer Jacominus från födseln när han blir döpt, av sin farmor efter sin farfar, tills det att han somnar in under ett mandelträd. När han är en liten kanin så trillar han i en trappa på väg ut på verandan och har efter det ett trött ben som följer honom genom livet med en käpp eller krycka. Genom livet följer också hans vänner Polykarpus, Cesar, Agaton och Byron. Men även Leon och Napoleon. Och såklart hans kärlek för Douce Vidocq som sedan blir hans fru och som blir mamma till hans tre barn. Mona, Juni och Nils.

Boken är vacker i sitt språk och lite klurig med parenteser som får läsaren att känna att berättaren talar direkt till den som läser och lyssnar. De fantastiska illustrationerna förstärker verkligen sagan och får barnen en chans att leta i bilderna efter detaljer och Jacominus själv för att se vad han hittar på.

När jag läser boken för mina barn (7 år och 3 år) så är de inte så intresserade. De är nog i det minsta laget för den här boken, trots att den riktar sig till barn i åldrarna 3-6 år. Den fungerar väldigt bra att läsa som vuxen och jag tror att delar av den filosofiska tanken med boken kan gå förlorad om barnen inte är redo för det och då blir boken lite platt eftersom det inte händer så mycket i den. Det är ingen stor vändning utan det är berättelsen om en kanins liv helt enkelt. En kanin som likaså kunde varit en vanlig människa som skadar sitt ben, har en drös med vänner, reser en del, finner kärleken, bildar familj och sedan blir nöjd med livet och hur det blivit. det väcker tankar hos mig som vuxen men kanske inte samma tankar hos mina barn som inte är där än.

De vackra bilderna kan fånga barnen att vilja titta i boken och fantisera lite själva om vad som händer i Jacominus liv. De skulle bli fantastiska tavlor till ett barnrum, det händer otroligt mycket i bilderna och färgerna är underbara.

Jacominus Gainsboroughs rika stunder
Författare: Rébecca Dautremer
Översättare: Marianne Tufvesson
Förlag: Atrium
ISBN:978-91-86095857
Kan köpas här: Adlibris och Bokus
Tack till förlaget för recensionsexemplar!

Tanten och två andra begåvade kvinnor, Internationella kvinnodagen till ära

Något så retro som en pensionatsvistelse är i fokus i denna berättelse. Frans är tillsammans med sina föräldrar på väg till en sommarvistelse på ett gammalt pensionat. Frans har inte stort förtroende för de vuxna runt honom och på ett knökfullt tåg utan möjlighet att hitta sittplatser möter han Tanten. Frans föräldrar häpnar och tycker att Tanten är lite för mycket, men tar emot de sittplatser hon erbjuder. Men Frans, som sitter och talar med Tanten i en annan kupé eftersom hon markerat flera platser med sina stora hattar, blir intresserad.

… Frans begrep att han inte tänkt tillräckligt djupt på saker och ting. Han kände sig ytlig men samtidigt – till sin stora förvåning – absolut redo att för en gångs skull lära av en annan människa. …

Trots att berättelsen på ytan främst beskriver en serie upptåg som drabbar pensionatsgästerna och som Frans och Tanten spelar någon roll i, har handlingen egentligen mindre betydelse än dialogerna. Även om det händer saker i en strid ström hamnar det i skuggan av de olika karaktärernas sätt att bete sig och reagera i situationen.

Tanten och Frans

Fröken Andersson, också kallad Tanten, är annorlunda och skulle betraktas som det även idag och inte bara enligt 70-talets tant- och kvinnonorm. Jag tycker att hon är som den där friska fläkten jag kan längta efter i många av livets sammanhang. Hon vågar och gör fast hon vet att det kan bli obekvämt, hon ser och förstår vad som ligger bakom karaktärernas olika beteenden och hur hon kan göra för att rucka på givna och tagna roller. Det kanske inte alltid ser så ut, men hon vill alla väl. Dessutom har hon en framtoning som kan uppfattas som självsäker, men faktum är snarare att hon drivs av viljan att göra världen, människorna och livet bättre för alla, inklusive sig själv. Det betyder inte att hon tycker livet är lätt eller enbart glatt, hon tycker däremot att det är viktigt att en person får vara sig själv, likväl som den bör lära sig att se saker ur olika perspektiv och filosofera över väsentligheter i livet. Pensionatsgästerna förfasar sig dock emellanåt, fastän författaren sammantaget har givit Tanten den önskvärda kombinationen av karaktärsdrag det innebär att vara en både påhittig, smart, stark, krävande och ödmjuk kvinna.

Berättelsen slutar med en seger för alla skulle man kunna säga. Och som avslutning är Tanten och Frans ute och ror och filosoferar på sjön:

… – Fast en del är lite vissna förstås. . ., sa Frans.
Tanten rodde några tag igen med fundersamt utseende.
 Årtullarna gnisslade.
Näärå . . . dom är lite specifika bara . . . lite för sig . . . och det måste man förstå.
 – Hmmm, sa Frans tvivlande. Fast Gulle är i alla fall botten.
Tanten funderade allvarligt, det syntes.
– Han är lite felprogrammerad . . . Men det ska vi nog rätta till! sade hon optimistiskt. …

Delvis retro är även språket. Det framkommer att Tanten är från Sumpan (Det vill säga Sundbyberg utanför Stockholm) och när hon talar är det oftast skrivet som den slangen hon använder låter. Däremellan är det fina formuleringar med gestaltande beskrivningar som ger mig bilder med nyanser. Språket förmedlar också det outtalade genom att det som inte sägs i dialogerna ändå träder fram och det innehåller också en hel del genuint reflekterande och filosoferande passager.

Maria Gripe levde 1923-2007. Hon skrev 38 böcker som ofta handlade om sökande efter identitet och omgivningens rollförväntningar Bland annat böckerna om Hugo och Josefin och om Elvis. Maria Gripe menade att hon inte skrev barnböcker utan om barn för alla åldrar. Hon fick många fina priser för sitt författarskap. Böckerna översattes till cirka 30 olika språk och var för det mesta illustrerade av Harald Gripe som var Maria Gripes man.

Tanten som är skriven 1970 lästes in av Margaretha Krook (1925-2001) och detta spelades in för Sveriges Radio. I min familj skrattade våra föräldrar lika mycket som min syster och jag. Hennes tolkning av karaktären Tanten var suverän och gjorde berättelsen i det närmaste hysteriskt rolig.

I Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (www.skbl.se) kan du läsa mer om Maria Gripe och Margaretha Krook

Tanten
Författare: Maria Gripe
Illustrationer: Anders Sten
Förlag: Bonniers juniorförl (1980)
(ISBN: 9148502359)
Du kan till exempel låna den på bibliotek, eller som jag köpa den på ett antikvariat som Bokbörsen