Skuggan är, enligt Anna Höglund själv, både inspirerad av och en hyllning till H.C. Andersens saga med samma namn. Vi har en man som lever ett till synes väldigt tråkigt liv, han arbetar och kommer sen hem och tillbringar kvällen med sin dator och en mikrad pannbiff med brunsås à la Dafgårds. Hans skugga blir uttråkad, frigör sig och beger sig in till grannens hus mittemot där färgerna och poesin flödar vilket blir starten på ett äventyr. Skuggan återvänder sedermera och försöker få mannen att förstå att det finns en hel värld där ute Mannen vill inte höra på det örat och slutet blir inte direkt lyckligt för just mannen ifråga.
Jag älskar illustrationerna i boken och hur det svartvita står i kontrast mot det färgglada. Å ena sidan förstår jag hur Skuggan blir frustrerad och uttråkad men å andra sidan kan väl en människa få leva sitt liv på internet om hen vill? Vi är alla olika och personligen föredrar jag att ha en fot i varje värld baserat på bland annat humör och intentioner.
Är det här en barnbok? Slutet är onekligen makabert men barn klarar ofta av läskigare litteratur än man kan tro. För många av dagens barn och ungdomar i Sverige, vilka har ögonen fastlimmade i skärmen när de tar sig från punkt A till B utomhus, skulle boken kunna fungera som en moralisk uppmaning. Men jag är inte säker på att de är mottagliga. De har ju redan alla färger, musik och poesi på sina skärmar. Hur som helst är det en väldigt fascinerande och trollbindande bok som nog ändå vore lite spännande att diskutera med barn.
Flippade sagor är baserade på de klassiska sagorna men helt flippade. Det här är den sjunde boken i serien och tidigare har det bland annat kommit ut en bok om Hans och Greta som zombier.
