Kalle – den lille tjurfäktaren

Barnhjältar ligger i tiden, men på den tiden, när Astrid Lindgren skrev sina sagor och berättelser, fanns det minsann också barnhjältar. Astrid Lindgren var suverän på att lyfta fram och synliggöra barnen i vuxenvärlden.

 

Någonstans i Småland fanns det en stor gård med hönor, katter, kor, barn och vuxna, och så fanns det en ”kofarbror” som var väldigt snäll, OCH så fanns det en JÄTTESTOR TJUR som hette Adam Engelbrekt. Att tjurar inte är att leka med det vet alla, särskilt farligt är det om tjuren kommer loss och är arg. Det är ju precis det som tjurfäktarna jobbar för – att få tjurarna så arga och farliga som möjligt, så att deras egen insats verkligen visar hur modiga de är! Men denna historia utspelar sig i Småland, i Astrid Lindgrens ’värld’, och där gäller andra ideal. Här handlar det om att göra en viktig insats med sina förmågor och att vara delaktig, inte om att själv synas och höras – synlig blir man på köpet.

Det är påsk, man äter ägg, alla är finklädda och ska till kyrkan. Dramatiken när Adam Engelbrekt kommer lös är kraftfull med allt den för med sig; inte kan man gå till kyrkan, inte kan man mjölka korna och vem vet när folket ska våga sig ut igen! Ryktet går, folk från de kringliggande gårdarna och torparstugorna kommer, spänningen stiger – vad ska man göra med den ilskna tjuren som rusar omkring där inne på gårdsplanden? Det är både spänning och fara i luften. Ska man behöva skjuta den? De vuxna slår sina kloka huvuden ihop.
Den snälle kofarbrorn tar mod till sig, men får springande vända för att rädda livhanken.

Men så kommer där en liten spinkig 7-årig torpargrabb, lika djurkär och klokmodig som Emil – och väldigt lik dessutom, det är Kalle. Med tålamod, godhet och en stor portion psykologi lockar han till sig tjuren, löser de vuxnas och kornas problem och får sin belöning.

Här finns alla ingredienser; realism, miljö, spänning, hjälte, publik, överlevnad … och ett lyckligt slut – en riktigt bra berättelse med andra ord. Illustrationerna är precis som de ska vara, släkt med Björn Bergs och Ilon Wiklands och kusiner med Sven Nordqvists och andra lantliga miljöskildrares gestaltningar av barn och landsbygd; men fram för allt är de Marit Törnkvists egna mjuka färgfinstämda – så bra, och så rätt för denna berättelse!


Kalle – den lille tjurfäktaren
Författare: Astrid Lindgren
Illustratör: Marit Törnqvist
Förlag: (Rabén & Sjögren, 2019)
ISBN: 9789129713978
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vår i Bullerbyn


I vissa sammanhang talar man om en ny vår, vilket inte har direkt med årstiderna att göra. Påstår man också att det våras för barnboksklassikerna så har man inte fel. Det är inte bara en eller två av de gamla barnboksklassikerna som har fått renässans utan ett större antal! Kan vår + barn = livsglädje och pånyttfödelse vara något nytt? Troligen inte, men det kommer hela tiden nya barn som får uppleva vårens alla härligheter.

När jag var sju år, 1965, kom Astrid Lindgrens Vår i Bullerbyn, det var bara en i raden av böcker om Bullerby-barnen. Hela företeelsen stod för en idyllisk tillvaro, barnen, deras gemenskap och miljö myntade begreppet Bullerby-idyll som används bland annat i mäklarspråket. Typisk svensk landsbygd och en samling faluröda gårdar är bara början.
Begreppet står också för frihet för barnen att leka, en miljö skyddad från faror utifrån, en miljö som förutom hus och närhet inkluderar växter och djur. Allt detta finns i Astrid Lindgrens Bullerby. Själv har jag aldrig assocerat till buller – även om Ilon Wiklands bilder sjuder av liv och rörelse, utan snarare till nybakade bullar och mänsklig generositet mot främst barn och gamla, tillåtande möjligheter.

Och hur var det nu att läsa om Bullerby-barnens vår? Blev jag besviken på mina barndomsminnen? Nej, de höll! Jag trodde att jag skulle känna igen varenda rad men riktigt så var det inte, jag överaskas och reagerar på vissa stycken, referenserna är annorlunda när man är barn än när man som vuxen i en annan tid läser samma rader – även om det står det man minns. Bilderna är mer direkta, sitter oförändrade kvar i minnet men förvånar mig med sina utamningar till den vuxne läsaren! Mer om det senare.

Åter till Bullerby-våren: självklart plockar barnen vårens alla blommor – både de vilda och de tama, och särskilt om man är i tre-års åldern som byns minsting Kerstin, för då kan man allt, har inga begränsningar och är älskad av alla. Byn är full med barn, sju stycken, och en hund. Här finns hagar med staket och grindar, uthus, en bäck, lite skog och trädgårdar. Och så finns det förstås husdjur som får ungar på våren. Allt växer och frodas och alla hjälps åt.

Avsaknaden av vuxna är påtaglig, de syns och hörs knappt men finns där i bakgrunden som självklara ingredienser om något behöver styras upp eller förgyllas, för barnens skull. Barnen är självklara i sitt ansvarstagende, även om det var jobbigare än vad berättarjaget Lisa trodde att föda upp en egen lammunge så tar de alla ansvar för lilla Kerstin och pysslar om smådjuren som föds. Idyllen gäller både barn, vuxna, djur och natur.

Men våren bjuder också på utmaningar, kanske ligger det i de mänskliga generna att man blir lite extra modig på våren, de leker vid bäcken och lilla Kerstin blir blöt och Lasse säger ”småungar skulle vara inlåsta när det är vår”, vilket han väldigt snart får äta upp när han själv drattar i. Men utmaningarna fortsätter: vem är modigast? det ena risktagandet följer efter det andra: att gå in i hagen för att mata lammungen när baggen Ulrik är där, eller att rida på tjuren, balansera på staketet, hoppa från vedbodtaket – nog är de modiga alltid – både flickor och pojkar. Men när Britta går balansgång på ladugårdstaket då ropar en mamma att hon genast ska gå ner – men först då! Och det är det jag reagerar på som mamma och farmor att allt det andra fick de göra på egen risk men det fanns en gräns, och att mamman såg inifrån köket måste ha betytt att hon var medveten om vad ungar hittar på om våren och att hon hade koll. Som barn tänkte jag inte så mycket på dessa saker för det var väl ungefär vad vi själva sysslade med – även om jag inte var modig nog att klättra upp på och hoppa mellan kyrksstallstaken så var många andra det.
Vårkvällen förgylls av att en pappa tänder en vårbrasa att värma sig vid och dansa runt för de ’vilda barnen’: ”Men det är väl alla barn, när det är vår, skulle jag tro. Åtminstone alla vi barn i Bullerbyn.”


Vår i Bullerbyn
Författare: Astrid Lindgren
Förlag: (Rabén &Sjögren 2019)
ISBN: 9789129713985
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Internationella kvinnodagen

I dag är det Internationella kvinnodagen och jag har på flera ställen läst att det känns förlegat att fira denna dag då vi i Sverige kommit så långt. Jag håller inte med och jag tror att ni är många med mig. Flera kvinnor har kämpat för att vi kvinnor i dag ska kunna leva livet på det sätt vi gör och det finns fortfarande mycket kvar att göra. En av de starka och envisa kvinnorna som borde lyfts fram mer under hennes livstid är vår kära Astrid Lindgren och vad passar inte bättre denna dag än att prata om några av hennes starka flickkaraktärer. Astrid Lindgrens författarskap skulle jag säga är en hyllning till den starka, självständiga och fantastiska kvinnan.

När berättelserna om Pippi Långstrump föddes 1945 ansåg många att de byggde på den nya fria pedagogikens filosofi. Pippi är otroligt stark och kan lyfta sin häst med armarna. Granne med Pippi bor Tommy och Annika med sina föräldrar.  Självklart kan man förstå att de blir vänner med denna orädda och kaxiga tjej. Vem skulle inte velat ha en granntjej som har ett träd det växer sockerdricka i, en prickig häst och en kappsäck full med guldpengar?! Dessutom säger hon ifrån!

 

Kajsa Kavat
Lilla Kajsa bor med mormor som blir sängliggandes under bästa säljperioden på året. Då tar Kajsa tag i det och ser till att de säljer alla karamellerna. Kavat står hon på torget och kränger karameller som om hon aldrig gjort något annat.

Madicken
Madicken är äldst av två systrar och heter egentligen Margareta, som bara används när hon har hittat på bus vilket är ganska. Hon är väldigt snäll men problemet är att hon inte tänker efter förrän efteråt, när det tokiga redan har hänt.

Lotta på Bråkmakargatan
Lotta kan allt och lite till och hon kan allt själv. Hon är yngst i syskonskaran och tar för sig så mycket hon bara kan för att synas. Tant Berg som hon bor granne med flyr hon in till ibland när syskonen är för jobbiga eller hon behöver rymma hemifrån ett tag.

Ronja Rövardotter
Ronja föds när åskan dånar och är en rövardotter.  Ronja växer upp med kloka och starka Lovis som förebild och Mattis förhoppningar om att Ronja så småningom ska ta efter honom som rövarhövding krymper i takt med att hon blir äldre.

I många av Astrids böcker får flickor och kvinnor ta plats, vara busiga, tuffa och kavata. Många av kvinnorna som omger flickorna och pojkarna är det också lite liv och riv i. Att få växa upp och läsa hennes böcker är fantastiskt och jag känner en stor tacksamhet. Både till hennes författarskap och hur hon var som person. Så kanske kan man ägna henne en extra tanke en dag som denna.

 

Bilder lånade av Raben och Sjögren samt Astrid.com

Fantastisk steampunk-Ronja och en anime-version

Bild av Alexander Jansson, lånad från: http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/
Bild av Alexander Jansson, lånad från: http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/

Hett tips: boka biljett till teaterföreställningen Ronja Rövardotter på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Den är från 7 år i vuxens sällskap och det är bara några få föreställningar kvar (sista är 28/3), så gör det NU.

Ronja Rövardotter är alltså nyaktuell både i teaterversion och som japansk tecknad serie i SVT, lördagar 20.00. I onsdags såg jag teaterpjäsen med min sjuåring och vi har även sett de första avsnitten av TV-serien på SVT Play.

Ronja-pjäsen är en fantastisk uppvisning i steampunkstil. Jag tror aldrig att jag gillat en barnteater så mycket? En stor anledning till det är förstås att Astrid Lindgrens berättelse är bra. Den innehåller så mycket fint: Mattis upplevelse av att få barn, de fantasifulla farorna i skogen som måste mötas, vänskapen mellan Birk och Ronja som uppstår mot alla odds. Pjäsen är originalberättelsen trogen och Ronja-konnässörer känner garanterat igen en stor del av replikerna. Samtidigt är pjäsen unik, framför allt visuellt. Steampunk-stilen passar oväntat bra! Riktigt lyckat att ersätta den visuellt tilltalande skogen, som man ju kan njuta av både i den gamla klassiska tv-serien och den nya tecknade, med någonting annat visuellt spektakulärt. Mattisborgen som ett metallvidunder, vildvittror på styltor och med enorma metallklor… mörkt och läskigt, men tilltalande.

Rumpnissar. Foto: Matilda Rahm. Bilden lånad från http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/
Rumpnissar med studsrumpor. Foto: Matilda Rahm. Bilden lånad från http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/

Pjäsen är ingen musikal men innehåller åtskilliga melodiska inslag som vårskriket och när Borka gör entré och spelar elgitarr. Det bjuds också på dans och akrobatik, inte minst av rumpnissarna som är försedda med studsiga jätterumpor. Ett flertal riktigt häftiga nummer förhöjer verkligen stämningen.

…och jag som vanligtvis är enormt kinkig gällande att ”spexa till det” gillade verkligen alltihop. Jag tyckte inte att någonting var fånigt eller överdrivet på ett dåligt sätt. Ingen skämskudde, bara wow. Så himla bra avvägt.

Det fanns visserligen ett par karaktärer som gav lite comic relief, vilket jag brukar störa mig på. Jag tänker två rövare med vissa verbala svårigheter. Men det var bara ett fåtal tillfällen och det kändes inte utdraget.

En rolig överraskning var att alla grupper i pjäsen innehöll både män och kvinnor. Rövare, vildvittror, rumpnissar… och grådvärgar antar jag, men det var svårare att se. Jag tyckte det var häftigt att höra vildvittror med mörka stämmor och att de kvinnliga rövarna var lika skitiga och gutturalvrålande som de manliga.

Birk och Ronja. Foto: Petra Hellberg. Bilden lånad från http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/
Birk och Ronja. Foto: Petra Hellberg. Bilden lånad från http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/

Över huvud taget gjorde skådisarna bra ifrån sig. Kul detalj att Skalle-Per spelades av ”Alfred” från tv-serien om Emil i Lönneberga.

Åh, vilken bra pjäs! Jag överhörde barn i publiken som sa att de varit där flera gånger. Jag förstår dem, jag hade också kunnat se den igen.

Vi kommer fortsätta se serien på SVT Play. Intrycket efter de första två avsnittet är gott. De första reflektionerna: alla ser lite för rena och prydliga ut, skogen är fantastiskt vacker, möjligtvis berättas det lite för makligt för att falla de allra yngsta i smaken? Det senare tyckte jag i alla fall efter att ha sett hela första avsnittet utan att Ronja lämnat bäbisstadiet. Men det var kul att se henne som toddler i avsnitt 2 och det tyckte även treåringen här hemma. Jag gillade skildringen av Mattis oro att skicka ut Ronja på upptäcktsfärder i skogen. Att ge barn ökad frihet är något jag själv funderar mycket över och det är inte lätt.

Animerade Ronja. Bild lånad från http://www.svtplay.se/ronja-rovardotter
Animerade Ronja. Bild lånad från http://www.svtplay.se/ronja-rovardotter

Se dessa, om du kan! Eller läs boken, förstås.

» Info om Ronja Rövardotter på Kulturhuset Stadsteatern
» Ronja Rövardotter på SVT Play

Och nu så vill jag sjunga

Och nu så vill jag sjungaSångböcker med inbyggd spelare börjar visst bli riktigt poppis; här är en av de nya i raden – Och nu så vill jag sjunga. I den här boken hittar du 30 av visorna från Astrid Lindgrens böcker att sjunga med i, och det finns även noter om man vill spela själv. I innehållsförteckningen är de färgkodade för att man ska se vilka visor som kommer från samma saga. Längst bak i boken finns också en instruktion till hur själva spelaren fungerar, men den är så lätt att förstå sig på att det känns överflödigt.

Bokens inledning utgörs av ett förord skrivet av barnboksförfattaren Ulf Stark, där han beskriver hur han tror att det gick till när sångerna kom till. Att Astrid snappade upp och fick sin inspiration från både slagdängor, skillingtryck, kärleksvisor och psalmer. Både de vuxna och barnen i hennes berättelser sjunger, och i filmer och teaterpjäser får sångerna höras och snappas upp av generation efter generation. För visst är det fantastiskt att Astrids sagor fortsätter att läsas och lyssnas på fortfarande.

Av de 30 utvalda sångerna är det några som är nästan helt obekanta för mig. Exempelvis ”Törnrosdalens frihetssång”, ”När mamma var liten” och ”Grisevisan”. Det är dock inte negativt tycker jag, det får mig bara mer nyfiken på att se filmerna från min barndom igen – den här gången tillsammans med mina barn – för att få höra sångerna.

Om jag skulle få önska mig en sång jag saknar i boken skulle det vara ”Mio min Mio” som skrevs till filmen med samma namn av Björn Ulvaeus och Benny Andersson. Den är ju inte en ”Astrid-sång”, men det är en otroligt vacker melodi. En annan sång, en rolig sådan, som jag också saknar är den som Ronja, hennes mamma och Skalle-Per och de andra rövarna sjunger för Mattis i Ronja Rövardotter. Ulf Stark nämner faktiskt det faktum att alla sånger inte är direkt barnvänliga, men att det också är just detta som gör dem lite extra kul! Vad sägs om ”Den hövdingen blir större ju mera öl han dricker. Tänk om en vacker dag han blåser upp sig så han spricker”.

Jag tänker inte räkna upp alla 30 sångerna i boken här, men några skriver jag ner så du får ett hum om innehållet: ”Här kommer Pippi Långstrump”, ”Bom sicka bom”, ”Pilutta-visan”, ”Världens bästa Karlsson”, ”Vår på Saltkråkan” och ”Merja merja mojsi”.

Den här boken är helt klart ett av mina bästa julklappstips! Själv ska jag snart gå och slå in min i något riktigt vackert julpapper och ge den till min 4-åriga dotter om exakt 30 dagar.

Som avslutning, om ni vill lyssna på en sång som inte finns med i boken, en länk till ”Mio min Mio”
https://www.youtube.com/watch?v=5yYiDG1qfwY

 


Och nu så vill jag sjunga
Författare: Astrid Lindgren
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
ISBN: 9789129691085
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris