Internationella kvinnodagen

I dag är det Internationella kvinnodagen och jag har på flera ställen läst att det känns förlegat att fira denna dag då vi i Sverige kommit så långt. Jag håller inte med och jag tror att ni är många med mig. Flera kvinnor har kämpat för att vi kvinnor i dag ska kunna leva livet på det sätt vi gör och det finns fortfarande mycket kvar att göra. En av de starka och envisa kvinnorna som borde lyfts fram mer under hennes livstid är vår kära Astrid Lindgren och vad passar inte bättre denna dag än att prata om några av hennes starka flickkaraktärer. Astrid Lindgrens författarskap skulle jag säga är en hyllning till den starka, självständiga och fantastiska kvinnan.

När berättelserna om Pippi Långstrump föddes 1945 ansåg många att de byggde på den nya fria pedagogikens filosofi. Pippi är otroligt stark och kan lyfta sin häst med armarna. Granne med Pippi bor Tommy och Annika med sina föräldrar.  Självklart kan man förstå att de blir vänner med denna orädda och kaxiga tjej. Vem skulle inte velat ha en granntjej som har ett träd det växer sockerdricka i, en prickig häst och en kappsäck full med guldpengar?! Dessutom säger hon ifrån!

 

Kajsa Kavat
Lilla Kajsa bor med mormor som blir sängliggandes under bästa säljperioden på året. Då tar Kajsa tag i det och ser till att de säljer alla karamellerna. Kavat står hon på torget och kränger karameller som om hon aldrig gjort något annat.

Madicken
Madicken är äldst av två systrar och heter egentligen Margareta, som bara används när hon har hittat på bus vilket är ganska. Hon är väldigt snäll men problemet är att hon inte tänker efter förrän efteråt, när det tokiga redan har hänt.

Lotta på Bråkmakargatan
Lotta kan allt och lite till och hon kan allt själv. Hon är yngst i syskonskaran och tar för sig så mycket hon bara kan för att synas. Tant Berg som hon bor granne med flyr hon in till ibland när syskonen är för jobbiga eller hon behöver rymma hemifrån ett tag.

Ronja Rövardotter
Ronja föds när åskan dånar och är en rövardotter.  Ronja växer upp med kloka och starka Lovis som förebild och Mattis förhoppningar om att Ronja så småningom ska ta efter honom som rövarhövding krymper i takt med att hon blir äldre.

I många av Astrids böcker får flickor och kvinnor ta plats, vara busiga, tuffa och kavata. Många av kvinnorna som omger flickorna och pojkarna är det också lite liv och riv i. Att få växa upp och läsa hennes böcker är fantastiskt och jag känner en stor tacksamhet. Både till hennes författarskap och hur hon var som person. Så kanske kan man ägna henne en extra tanke en dag som denna.

 

Bilder lånade av Raben och Sjögren samt Astrid.com

Fantastisk steampunk-Ronja och en anime-version

Bild av Alexander Jansson, lånad från: http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/
Bild av Alexander Jansson, lånad från: http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/

Hett tips: boka biljett till teaterföreställningen Ronja Rövardotter på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Den är från 7 år i vuxens sällskap och det är bara några få föreställningar kvar (sista är 28/3), så gör det NU.

Ronja Rövardotter är alltså nyaktuell både i teaterversion och som japansk tecknad serie i SVT, lördagar 20.00. I onsdags såg jag teaterpjäsen med min sjuåring och vi har även sett de första avsnitten av TV-serien på SVT Play.

Ronja-pjäsen är en fantastisk uppvisning i steampunkstil. Jag tror aldrig att jag gillat en barnteater så mycket? En stor anledning till det är förstås att Astrid Lindgrens berättelse är bra. Den innehåller så mycket fint: Mattis upplevelse av att få barn, de fantasifulla farorna i skogen som måste mötas, vänskapen mellan Birk och Ronja som uppstår mot alla odds. Pjäsen är originalberättelsen trogen och Ronja-konnässörer känner garanterat igen en stor del av replikerna. Samtidigt är pjäsen unik, framför allt visuellt. Steampunk-stilen passar oväntat bra! Riktigt lyckat att ersätta den visuellt tilltalande skogen, som man ju kan njuta av både i den gamla klassiska tv-serien och den nya tecknade, med någonting annat visuellt spektakulärt. Mattisborgen som ett metallvidunder, vildvittror på styltor och med enorma metallklor… mörkt och läskigt, men tilltalande.

Rumpnissar. Foto: Matilda Rahm. Bilden lånad från http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/
Rumpnissar med studsrumpor. Foto: Matilda Rahm. Bilden lånad från http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/

Pjäsen är ingen musikal men innehåller åtskilliga melodiska inslag som vårskriket och när Borka gör entré och spelar elgitarr. Det bjuds också på dans och akrobatik, inte minst av rumpnissarna som är försedda med studsiga jätterumpor. Ett flertal riktigt häftiga nummer förhöjer verkligen stämningen.

…och jag som vanligtvis är enormt kinkig gällande att ”spexa till det” gillade verkligen alltihop. Jag tyckte inte att någonting var fånigt eller överdrivet på ett dåligt sätt. Ingen skämskudde, bara wow. Så himla bra avvägt.

Det fanns visserligen ett par karaktärer som gav lite comic relief, vilket jag brukar störa mig på. Jag tänker två rövare med vissa verbala svårigheter. Men det var bara ett fåtal tillfällen och det kändes inte utdraget.

En rolig överraskning var att alla grupper i pjäsen innehöll både män och kvinnor. Rövare, vildvittror, rumpnissar… och grådvärgar antar jag, men det var svårare att se. Jag tyckte det var häftigt att höra vildvittror med mörka stämmor och att de kvinnliga rövarna var lika skitiga och gutturalvrålande som de manliga.

Birk och Ronja. Foto: Petra Hellberg. Bilden lånad från http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/
Birk och Ronja. Foto: Petra Hellberg. Bilden lånad från http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/

Över huvud taget gjorde skådisarna bra ifrån sig. Kul detalj att Skalle-Per spelades av ”Alfred” från tv-serien om Emil i Lönneberga.

Åh, vilken bra pjäs! Jag överhörde barn i publiken som sa att de varit där flera gånger. Jag förstår dem, jag hade också kunnat se den igen.

Vi kommer fortsätta se serien på SVT Play. Intrycket efter de första två avsnittet är gott. De första reflektionerna: alla ser lite för rena och prydliga ut, skogen är fantastiskt vacker, möjligtvis berättas det lite för makligt för att falla de allra yngsta i smaken? Det senare tyckte jag i alla fall efter att ha sett hela första avsnittet utan att Ronja lämnat bäbisstadiet. Men det var kul att se henne som toddler i avsnitt 2 och det tyckte även treåringen här hemma. Jag gillade skildringen av Mattis oro att skicka ut Ronja på upptäcktsfärder i skogen. Att ge barn ökad frihet är något jag själv funderar mycket över och det är inte lätt.

Animerade Ronja. Bild lånad från http://www.svtplay.se/ronja-rovardotter
Animerade Ronja. Bild lånad från http://www.svtplay.se/ronja-rovardotter

Se dessa, om du kan! Eller läs boken, förstås.

» Info om Ronja Rövardotter på Kulturhuset Stadsteatern
» Ronja Rövardotter på SVT Play

Och nu så vill jag sjunga

Och nu så vill jag sjungaSångböcker med inbyggd spelare börjar visst bli riktigt poppis; här är en av de nya i raden – Och nu så vill jag sjunga. I den här boken hittar du 30 av visorna från Astrid Lindgrens böcker att sjunga med i, och det finns även noter om man vill spela själv. I innehållsförteckningen är de färgkodade för att man ska se vilka visor som kommer från samma saga. Längst bak i boken finns också en instruktion till hur själva spelaren fungerar, men den är så lätt att förstå sig på att det känns överflödigt.

Bokens inledning utgörs av ett förord skrivet av barnboksförfattaren Ulf Stark, där han beskriver hur han tror att det gick till när sångerna kom till. Att Astrid snappade upp och fick sin inspiration från både slagdängor, skillingtryck, kärleksvisor och psalmer. Både de vuxna och barnen i hennes berättelser sjunger, och i filmer och teaterpjäser får sångerna höras och snappas upp av generation efter generation. För visst är det fantastiskt att Astrids sagor fortsätter att läsas och lyssnas på fortfarande.

Av de 30 utvalda sångerna är det några som är nästan helt obekanta för mig. Exempelvis ”Törnrosdalens frihetssång”, ”När mamma var liten” och ”Grisevisan”. Det är dock inte negativt tycker jag, det får mig bara mer nyfiken på att se filmerna från min barndom igen – den här gången tillsammans med mina barn – för att få höra sångerna.

Om jag skulle få önska mig en sång jag saknar i boken skulle det vara ”Mio min Mio” som skrevs till filmen med samma namn av Björn Ulvaeus och Benny Andersson. Den är ju inte en ”Astrid-sång”, men det är en otroligt vacker melodi. En annan sång, en rolig sådan, som jag också saknar är den som Ronja, hennes mamma och Skalle-Per och de andra rövarna sjunger för Mattis i Ronja Rövardotter. Ulf Stark nämner faktiskt det faktum att alla sånger inte är direkt barnvänliga, men att det också är just detta som gör dem lite extra kul! Vad sägs om ”Den hövdingen blir större ju mera öl han dricker. Tänk om en vacker dag han blåser upp sig så han spricker”.

Jag tänker inte räkna upp alla 30 sångerna i boken här, men några skriver jag ner så du får ett hum om innehållet: ”Här kommer Pippi Långstrump”, ”Bom sicka bom”, ”Pilutta-visan”, ”Världens bästa Karlsson”, ”Vår på Saltkråkan” och ”Merja merja mojsi”.

Den här boken är helt klart ett av mina bästa julklappstips! Själv ska jag snart gå och slå in min i något riktigt vackert julpapper och ge den till min 4-åriga dotter om exakt 30 dagar.

Som avslutning, om ni vill lyssna på en sång som inte finns med i boken, en länk till ”Mio min Mio”

 


Och nu så vill jag sjunga
Författare: Astrid Lindgren
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
ISBN: 9789129691085
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

När Lisabet pillade in en ärta i näsan

Berättelsen om hur Madickens lillasyster Lisabet pillar in en ärta i näsan och inte får ut den är ju inte ny, men så underbart det är att få läsa min barndoms sagor igen!

Den här gången har Rabén & Sjögren gett ut den i sin serie ”Läsa själv”, böcker som enligt förlagets sida är speciellt anpassade för nybörjarläsaren i åldersgruppen 6-9 år. Skillnaden mot ”vanliga” böcker är att texten är lite större, det är mer luft mellan raderna, kapitlen är kortare och boken innehåller många fina färgillustrationer. Den är dock inte tryckt med versaler som en del andra böcker för nybörjarläsare är. Fler böcker i ”Läsa själv”-serien hittar du om du klickar här.

Både Madicken och Lisabet är rätt bra på att hamna i blåsväder. De menar nog sällan att göra tokerier, men det blir så i alla fall. Lisabet är en mycket nyfiken liten flicka som behöver testa på saker för att se hur de fungerar. Hon pillar ofta in saker där de inte ska vara, och i den här boken pillar hon in en ärta i näsan. En ärta som är omöjlig att få ut hur de än försöker där hemma. Eftersom flickornas mamma ligger till sängs med svår huvudvärk får de själva knata iväg till farbror Berglund som kan hjälpa till med ärtan. Men går flickorna direkt dit tror ni? Nej, de kommer på att de gärna vill hälsa på den gamla trevliga gumman Linus-Ida när de ändå är i krokarna.

Det visar sig att Linus-Ida inte är hemma, men dörren är öppen och flickorna bestämmer sig för att gå in och vänta. De får lite tråkigt och går ut på bakgården (som delas mellan flera bostäder). Där träffar de på systrarna Mattis och Mia och det blir ett möte där både glåpord och knytnävar flyger! Men det händer också något ganska praktiskt i slagsmålet…Minns ni vad?


När Lisabet pillade in en ärta i näsan
Författare: Astrid Lindgren
Illustratör: Ilon Wikland
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 56
ISBN: 9789129685459
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

En odödlig tomte lämnar spår

En finstämd gammaldags saga där man förstår att tomten har egenskaper som ingen annan; han ger frid, uppmuntran och hopp, pysslar och myser. Tomten är vän med alla djuren på gården, går runt i uthus och bodar – det är hans domäner sedan urminnes tider. Även människornas boning besöker han, men de sover, ingen människa har någonsin sett honom, bara spåren som han lämnar.

Riktiga små tomtar som vakar över djur och människor, gård och hus – finns de? Ja, om man lyssnar till gamla sägner och skrönor och riktigt håller sina sinnen öppna så kan man nog ana att de finns där – de lämnar nämligen spår – i alla fall om man får tro Astrid Lindgren, min farmor och en mängd andra människor från en annan generation som kunde konsten att berätta om de grå små odödliga varelserna med röda luvor. Men folktrons tomtar var inte alltid enbart vänliga, de kunde bli lite stötta och vreda då och då. En liten extra gnutta fantasi skadar inte när man ska förmedla fenomenet till den yngre generationen. De kan finnas lite var stans de där små.

Astrid Lindgren skrev berättelsen Tomten är vaken omkring 1960 men den är aldrig tidigare utgiven på svenska, berättelsen skrevs och gavs ut för utländska förlag, då illustrerad av Harald Wiberg. Originalmanuset återfanns för några år sedan och nu kan vi med hjälp av Kitty Crowhters bilder hålla berättelsen om den klassiska tomten levande ännu en tid.

Det är en kall vinternatt med mycket snö, månen lyser, på gården ute i skogen sover alla. Men i en vrå på höskullen finns en mycket gammal tomte, han är vaken. Nu är hans tid inne, alla gårdens djur ska han besöka, prata lite, tyst på tomtevis, på ett språk som bara djuren kan förstå. Tassa omkring, pyssla om och mysa runt. In i alla husen går han, i snön finns spåren kvar. Djuren tar emot honom när han kommer, de känner sin vän. Men människorna sover – dem kan han inte prata med. Han skulle gärna vilja prata med barnen, men de sover ju – som barn gör på natten.


Det är en fin och sammanhållen berättelse som slutar som den börjar, för att lätt kunna börja igen och igen. Budskapet är enkelt; vänskap, trygghet, upprepning – någon finns där och ser till allt och alla i mörkaste vinternatten, alla andra årstider också – dag ut och dag in, utan att vi märker det. Text och bild förmedlar ett märkligt, nästan magiskt, lugn.

Kitty Crowther lyckas förmedla tomtekaraktären så som jag själv uppfattar den: som rysligt gammal och nästan organisk – kanske är näsan lite väl lång för att helt motsvara min tomtebild. Även det grågrönblå vinterljuset som måne, skog, kyla och snö bildar i olika varianter beroende på plats har hon fångat.

Det jag känner mig lite främmande för är att tomten tar av sig kläderna, kryper i säng och läser en bok – det ingår liksom inte i min tomteuppfattning.


Kanske är inte allt begripligt för målgruppen, det är lite gammaldags – men å andra sidan är tomten både gammaldags och lite obegriplig – hur som helst är det en mysbok om en liten doldis. Glädjande är det att berättelsen har fått komma tillbaka till oss att förvalta.

 

 

Titel: Tomten är vaken
Text: Astrid Lindgren
Bild: Kitty Crowther
Förlag: Rabén & Sjögren  (2012)
ISBN 9789129680935
Antal sidor: 24
Jämför priser 
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris