Alla tre julbakar

Alla tre julbakarMaria Nilsson Thore är en av mina favoritillustratörer när det gäller barnböcker. Men, eftersom mina egna barn nu är 9 och 13 år så blir det ju inte så att jag läser hennes böcker för dem längre. Men, nu har jag fått syskonbarn att dela med mig av läsglädje till!

Så, bokserien ”Alla tre…” är en ny bekantskap för mig, och nu vill jag genast ha alla böcker, för charmigare böcker får en leta efter! I böckerna träffar vi barnen Ester, Idde och Valle på förskolan Ärtan. I just den här boken är det juletid och det ska firas Lucia med fika och föräldrar.

Alla tre barnen har varsitt gosedjur, och jag minns så väl hur viktiga mina egna gosedjur var för mig när jag var liten…min grisisbjörnshund var en av dem. Nu ska barnen alltså baka pepparkakor; Valle hittar genast en form som liknar hans enhörning och Idde hittar såklart en gris. Men för Ester känns det inte lika kul…det finns ju ingen form som ser ut som en mus! Hon bestämmer sig för att göra hjärtan, kan inte låta bli att gnaga i sig ett halvt hjärta…och DÅ! Ett halv hjärta är ju väldigt likt en mus kommer hon på! Hurra! Så hjälps alla tre åt att göra Muskotar, och alla tre blir sååå nöjda med dagen!

Barnen bakar pepparkakorDet är hög igenkänningsfaktor och Maria Nilsson Thores bilder och text går rakt in i hjärtat. Vardagsäventyr med stora känslor, och så lite julstämning på det. Mysigt!


Alla tre julbakar
Författare och illustratör: Maria Nilsson Thore
Förlag: Bonnier Carlsen
ISBN: 9789178036301
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Livet på en pinne

Livet pa en pinneEn av mina absoluta favoritillustratörer när det gäller barnböcker, Maria Nilsson Thore, har både skrivit och illustrerat Livet på en pinne. Jag beställde ett recensionsexemplar av boken enbart för att jag tycker så mycket om hennes bilder, men var förstås nyfiken på berättelsens innehåll och utformning. Texten är ganska sparsmakad; bilderna dominerar och så finns där fyra (i vissa fall åtta) rimmande rader text. Jag har alltid tyckt att rim gör sig bäst när man läser dem högt, så min 5-åriga dotter fick boken läst för sig vid nattningen för en tid sedan.

Vi tittade på bilderna och samtalade om dem; jag ville veta om hon förstod vad illustrationen ville tala om eller om hon behövde lite hjälp på traven. Ett exempel: på ett uppslag i boken ser man hustak och ett bo med tre skatungar. En fjärde skatunge är på vippen att kliva över kanten på taket och där läser man: ”Tänk om vingen inte bär mig! Faller jag när det är dags? Måste väga, så jag lär mig…Blundar och tar klivet – flax!” Där frågade jag min dotter vad hon tror att det är skatungen gör, vad den ska lära sig just här.

Boken är filosofisk till sin natur, och tål att läsas om och om igen. Jag längtar redan efter Maria Nilsson Thores nästa bok!

Vi på Barnboksprat har recenserat många böcker som Maria Nilsson Thore har illustrerat, här är länkar till några av dem, men sök gärna på hennes namn i sökrutan så hittar du ännu fler.

Alla tittar på Alfred

Bus & Frö på varsin ö (en av mina favoriter!)

Treo, Enis & en till


Livet på en pinne
Författare: Maria Nilsson Thore
Förlag: Bonnier Carlsen (2015)
ISBN: 9789163882739
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

God jul, Lilla Lök! – en julberättelse i 25 kapitel

God jul lilla lökDen här boken är tänkt att fungera lite som en adventskalender i bokformat. Det finns 25 kapitel i boken och man ska börja läsa det första den 1 december. Varje kapitel är 2-3 sidor långt och har de mest charmiga illustrationer du kan tänka dig.

Lilla Lök, som egentligen heter Stig, bor i ett litet samhälle med sin ensamstående mamma Nora. Jag får intrycket av att Nora är en frilansjournalist då det nämns att hon skriver artiklar som hon får betalt för, dock har den lilla familjen det mycket knapert ekonomiskt. Det Lilla Lök helst av allt vill ha i hela världen, det är en cykel! Men mamman ber honom önska sig något annat i julklapp, hon förklarar att hon tyvärr inte har råd med någon cykel.

Förutom en längtan efter en cykel bär Lilla Lök på en saknad – han har aldrig träffat sin pappa. Det verkar inte som om han någonsin kommer att göra det heller; det enda mamman vet om honom är att de träffades under en helg när hon var i Stockholm för ca sju år sedan, men hon slängde lappen med hans telefonnummer eftersom hon inte gillade honom särskilt mycket.

Det här med att inte ha någon pappa ställer till det för Lilla Lök i skolan också, han hamnar i slagsmål flera gånger på grund av konflikter han har med kamrater. De flesta har ju en mamma och en pappa och funderar över varför Lilla Lök inte har det. En kille han blir osams med tycker till och med att Lilla Lök är så dum att det är rätt åt honom att han inte har någon pappa! Barn kan vara så grymma ibland…

I byn finns en en man som har rykten om sig att vara bydåren som sägs kunna hypnotisera höns så att de går baklänges. Lilla Lök tänker att dåren, som heter Karl, kanske kan hypnotisera mamma så att hon köper en cykel! För att ta reda på det måste han våga sig in på gården där Karl bor. Där får han vara med om flera oväntade händelser som ska komma att leda fram till det lyckliga slutet i boken. Det är en fin berättelse som handlar om flera stora livsfrågor; vem är jag? Vem är min pappa? Varför har vi inte lika mycket pengar som alla andra familjer? Kommer jag någonsin att få en pappa?

En mysig, lite sorglig och lycklig saga som vi kommer att krypa upp i soffan och börja läsa om en vecka! Hoppas att barnen tycker lika mycket om den som jag gjorde.


God jul, Lilla Lök
Författare: Frida Nilsson
Illustratör: Maria Nilsson Thore
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
ISBN: 9789129689334
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Bokmässan: konstvandring i tre bilderboksvärldar

Bokmässans logotypPå senaste Bok- och biblioteksmässan lyssande jag på ett seminarium som handlade om en konstvandring i tre bilderboksvärldar. Patric Steorn som är intendent för Thielska galleriet samtalade med författarna och illustratörerna Pija Lindenbaum, Maria Nilsson Thore och Jacob Wegelius (Legenden om Sally Jones, Mördarens apa)

Författara och illustratörerna på scen
Från vänster: Jacob Wegelius, Pija Lindenbaum, Maria Nilsson Thore, moderator Patric Steorn

Moderatorn Patric undrar i vilken ände arbetet med en bok som ska både skrivas och illustreras börjar?

Maria säger att hon är bildorienterad, texten kommer så sent som möjligt med så få rader som möjligt. Pija börjar i en känsla/stämning. Hon brukar hoppa mellan text och bild i skapandet. Hon är mer rädd för att göra bilderna än texten och sitter gärna och grejar med texten. Jacob börjar med en grundläggande konflikt och sedan går han direkt på formen. Han brukar börja med att layouta ett uppslag med bild och text. Där funderar över vilken känsla läsaren ska få när hen öppnar boken. När det är klart skriver han hela texten klart och därefter kommer bilderna. Formen är viktig eftersom den fysiska boken är hemmet för berättelsen.

Patric undrar om texten eller bilden är överordnad i böckerna? Vad stöttar vad? Eller säger de olika saker, kanske rent av motsäger varandra?

Pija tycker att texten säger en sak och bilden en sak. Hon tillägger att illustration är fel begrepp för hon berättar med bilder – hon beskriver bara inte exakt vad som står i texten. Själva texten utgör dialog och tankar.

Jacob layoutar ofta text och bild i rutor. Texten fungerar även som en nyckel till vad man ska titta på i bilden.

Maria brukar tänka på föräldrarna när hon viktar bild och text. Hon vill att hennes böcker ska gå att läsa både långsamt och snabbt. Lite text brukar vara skönt för föräldern, för då kan föräldern läsa i sin egen takt.

Var får ni inspiration ifrån?

Jacob tycker att det är roligare att läsa än att skriva och det är även roligare att rita än att titta. Han har ett manér som ej verkar gå att förändra (han har försökt). Jacob tittar ofta på foton och porträttgallerier från tidigt 90-tal.

Alla tre håller med om detta med ett personligt manér som ej går att förändra särskilt mycket.

Maria har gått på konstskola och hämtar inspiration från bland annat film och serier.

 

Patric går sedan in på sin analys av författarnas bildvärldar. 

Pija Lindenbaum

Pijas bilder brukar har en ganska flytande rumsbeskrivning, väggars linjer går åt olika håll och utgör olika perspektiv på samma gång. Bilderna har en modernistisk känsla och går ifrån det naturalistiska.

Barnen har ofta jättestora huvuden medan föräldrarna ”ses underifrån” med enorma lår och magar. Där finns en del platta färgfält och surrealistiska motiv med storleksförskjutningar, som t ex en jättestor tårta, en liten pall och en liten dörr som på bilden från Siv sover vilse.

Sneda väggar och förskjutna perspektiv
Sneda väggar och förskjutna perspektiv i Gittan gömmer bort sig
Förskjutna perspektiv i Siv sover vilse
Förskjutna perspektiv i Siv sover vilse

 

Jacob Wegelius

Patric undrar om Jacob är inspirerad av filmen Casablanca? (Men den hade inte Jacob sett). Det märks att Jacob är inspirerad av fotoalbum, cigarettetiketter, tatueringar och en gammaldags stil.

Mordarens-apa
Gammaldags stil på Mördarens apa
legendenomsallyjones
Tatueringsmotiv och gammaldags porträttinspiration i Legenden om Sally Jones

 

Maria Nilsson Thore

I Marias böcker gestaltas vardagslivet och interiörer. Det märks att Maria gillar Carl Larssons heminredning och Jugendstilen. Kompositionerna är ofta stela och bilderna är dekorativa.

En annan intressant sak är att djuren får komma in i finrummet. Möblemanget ger ofta en känsla av folkhem och 50-tal med klassiskt porslin och sneda skåpsluckor. Maria medger att många detaljer kommer från interiören i huset där hon växte upp.

Geparden Petra i sitt folkhemskök
Geparden Petra i sitt folkhemskök (Petras prick)
Interiör i Treo Enis och en till
Interiör i Treo Enis och en till

 Jag tycker att det är väldigt roligt att få ta del av tankarna bakom illustrationerna i böcker och denna gång var det extra intressant när en konstvetare analyserat teckningsstilarna. För två år sedan lyssande jag på Catarina Kruusvals seminarium om hennes bildspråk på Bokmässan.

Bokmässan: Småbarnsliv i bilderboken

Bokmässans logotypBarnboksprats Sara besökte Bok- och biblioteksmässan den 28 september och kommer i ett antal inlägg rapportera från olika författarsamtal och seminarier på Bokmässan. Här kommer första referatet från ett författarsamtal om småbarnsliv i bilderböckerna.

Katerina Janouch, journalist och författare till bland annat Ingridböckerna samtalade med en moderator samt Maria Nilsson Thore, illustratör och författare till bland annat Alla tre-böckerna som utspelar sig på förskolan Ärtan (två delar har givits ut och fler kommer i vår). Katerina har skrivit åtta böcker om Ingridböcker och två om både Ingrid och Ivar. Ytterligare två kommer snart.

Katerina tycker att barn är tacksamma läsare, hon försöker fokusera på att skriva roliga berättelser som även föräldrarna står ut med. Eftersom Katerina har många barn själv så skriver för att hon vill ha en viss historia som hon saknat. När det gäller hennes söner så har det varit enkelt att välja bland det utbud av böcker som finns eftersom pojkar är norm, men sedan hon fick sin dotter har det känts som att hon saknat något. Hon ville ha en fartfylld flicka att läsa om.

Maria berättar att hennes bokserie Alla tre handlar om små barn och det viktiga i barnens vardag. Böckerna utspelar sig kring tre kompisar på en förskola, två tjejer och en kille. Valle är en mjuk kille, medan Esther är en tjej som är rörig och utåtriktad. Än så länge är karaktärerna är ganska outtalade, men det kommer två böcker till i vår och då kommer personlighetsdragen att bli mer tydliga.

Författarna på en scen

Maria Nilsson Thore i mitten och Katerina Janouch till höger.

Något som Katerina tycker är extra kul med att skriva småbarnböcker är att ta fasta på barnens fantasi. Småbarnens gränser mellan fantasi och verklighet är väldigt oklara. I Katerinas böcker känner man igen ramen för en berättelse, men sedan flyter den mellan dröm och verklighet. Till exempel kan en vild tiger dyka upp på en bondgård och det kan vara helt logiskt för barnen, men troligen inte för vuxna.

Katerina fick frågan om hur det går till att samarbeta med en illustratör? Märvi Lindman är den som illustrerar Ingridböckerna och Katerina beskriver det som att de har ett intuitivt band. De har bara träffats en gång och kommunikationen sker via texterna och förlaget. Ändå blir illustrationerna helt som Katerina föreställt sig. När det gäller hur Ivar skulle porträtteras så kom Märvi med några förslag varav ett var klockrent för Katerina.

Maria svarade ja på frågan om hon lånat någon karaktär från sina egna barn. Blonda Esther är Marias dotter. Esther är rastlös, lite too much och klär ut sig hela tiden precis som Marias dotter. Först låtsades Maria inte om det, men nu vet dottern om det och tycker att det är roligt.

Hur går processen till när det gäller att illustrera egna respektive andras böcker? Maria berättade att hon brukar få manuset först att illustrera utifrån från andra författare och om hon ska skriva boken själv så brukar det börja i bilden. Hon ritar väldigt mycket och om en karaktär fastnar brukar hon börja med att lägga upp historien visuellt i ett storyboard/som en serie. När skisserna över handlingen är klar så börjar hon med texten.

Katerina berättade att hon ibland får anpassa texten efter att Märvi är klar med illustrationerna. Ibland kan ord behöva bytas ut för att passa med bilderna.

alla tre vilar2

Ur Alla tre vilar. 

Hur gestaltas barnperspektivet i författarnas böcker? Maria berättar att böckerna handlar om typiska vardagssituationer som barn känner igen sig i: fruktstund, sandlådelek och vila på förskolan. Sedan bygger böckerna på intrigen mellan barnen och hur de interagerar. De vuxna i böckerna kommer kanske mest och stör? Barnen försöker att inte bry sig om de vuxna.

Katerina drar paralleller till Peter Pan. Barn kan känna att vuxna är dumma i huvudet, att de har stelnat och att de lämnat barndomslandet. Barnen är beroende av de vuxna, men de har överseende med deras tillkortakommande när det gäller lek och fantasi. Maria tillägger att hennes svärmor brukar säga ”stör aldrig ett barn som leker.”

Katerina minns själv skiljelinjen, det vill säga dagen då gosedjuren slutade att vara besjälade så att hon inte kunde leka med dem längre. Då var hon inget barn längre.

Barnboksprat har recenserat Marias Alla tre-böckerna och Katerinas Ingrid från morgon till kväll, Ingrid vill bada och Ingrid vill äta.