Etikett: Ilon Wikland

I vissa sammanhang talar man om en ny vår, vilket inte har direkt med årstiderna att göra. Påstår man också att det våras för barnboksklassikerna så har man inte fel. Det är inte bara en eller två av de gamla barnboksklassikerna som har fått renässans utan ett större antal! Kan vår + barn = livsglädje och pånyttfödelse vara något nytt? Troligen inte, men det kommer hela tiden nya barn som får uppleva vårens alla härligheter.

När jag var sju år, 1965, kom Astrid Lindgrens Vår i Bullerbyn, det var bara en i raden av böcker om Bullerby-barnen. Hela företeelsen stod för en idyllisk tillvaro, barnen, deras gemenskap och miljö myntade begreppet Bullerby-idyll som används bland annat i mäklarspråket. Typisk svensk landsbygd och en samling faluröda gårdar är bara början.
Begreppet står också för frihet för barnen att leka, en miljö skyddad från faror utifrån, en miljö som förutom hus och närhet inkluderar växter och djur. Allt detta finns i Astrid Lindgrens Bullerby. Själv har jag aldrig assocerat till buller – även om Ilon Wiklands bilder sjuder av liv och rörelse, utan snarare till nybakade bullar och mänsklig generositet mot främst barn och gamla, tillåtande möjligheter.

Och hur var det nu att läsa om Bullerby-barnens vår? Blev jag besviken på mina barndomsminnen? Nej, de höll! Jag trodde att jag skulle känna igen varenda rad men riktigt så var det inte, jag överaskas och reagerar på vissa stycken, referenserna är annorlunda när man är barn än när man som vuxen i en annan tid läser samma rader – även om det står det man minns. Bilderna är mer direkta, sitter oförändrade kvar i minnet men förvånar mig med sina utamningar till den vuxne läsaren! Mer om det senare.

Åter till Bullerby-våren: självklart plockar barnen vårens alla blommor – både de vilda och de tama, och särskilt om man är i tre-års åldern som byns minsting Kerstin, för då kan man allt, har inga begränsningar och är älskad av alla. Byn är full med barn, sju stycken, och en hund. Här finns hagar med staket och grindar, uthus, en bäck, lite skog och trädgårdar. Och så finns det förstås husdjur som får ungar på våren. Allt växer och frodas och alla hjälps åt.

Avsaknaden av vuxna är påtaglig, de syns och hörs knappt men finns där i bakgrunden som självklara ingredienser om något behöver styras upp eller förgyllas, för barnens skull. Barnen är självklara i sitt ansvarstagende, även om det var jobbigare än vad berättarjaget Lisa trodde att föda upp en egen lammunge så tar de alla ansvar för lilla Kerstin och pysslar om smådjuren som föds. Idyllen gäller både barn, vuxna, djur och natur.

Men våren bjuder också på utmaningar, kanske ligger det i de mänskliga generna att man blir lite extra modig på våren, de leker vid bäcken och lilla Kerstin blir blöt och Lasse säger ”småungar skulle vara inlåsta när det är vår”, vilket han väldigt snart får äta upp när han själv drattar i. Men utmaningarna fortsätter: vem är modigast? det ena risktagandet följer efter det andra: att gå in i hagen för att mata lammungen när baggen Ulrik är där, eller att rida på tjuren, balansera på staketet, hoppa från vedbodtaket – nog är de modiga alltid – både flickor och pojkar. Men när Britta går balansgång på ladugårdstaket då ropar en mamma att hon genast ska gå ner – men först då! Och det är det jag reagerar på som mamma och farmor att allt det andra fick de göra på egen risk men det fanns en gräns, och att mamman såg inifrån köket måste ha betytt att hon var medveten om vad ungar hittar på om våren och att hon hade koll. Som barn tänkte jag inte så mycket på dessa saker för det var väl ungefär vad vi själva sysslade med – även om jag inte var modig nog att klättra upp på och hoppa mellan kyrksstallstaken så var många andra det.
Vårkvällen förgylls av att en pappa tänder en vårbrasa att värma sig vid och dansa runt för de ’vilda barnen’: ”Men det är väl alla barn, när det är vår, skulle jag tro. Åtminstone alla vi barn i Bullerbyn.”

Vår i Bullerbyn
Författare: Astrid Lindgren
Förlag: (Rabén &Sjögren 2019)
ISBN: 9789129713985
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris