Hur är det egentligen att sova över hos en kompis? Är det så roligt som man förväntar sig? För man har ofta höga förväntningar, så också Siv i boken Siv sover vilse, av Pija Lindenbaum.
Siv ska sova över hos sin vän Cerisia. Hon träffar Cerisias gammelfarmor som kan ta ut tänderna, hennes storebror Elme som är minst hundra meter och hunden Pållan som har en jätteäcklig knöl på huvudet!
Cerisia äter två glassar medan Siv får en, hon tar flest kex och låter inte Siv sova i sin säng. Så Siv sover på madrassen på golvet.
Siv hoppas på att de ska ligga vakna länge, länge och babbla och busa och fnissa med varandra. För det är väl sånt man gör när man sover över? Till Sivs besvikelse släcker Cerisia lampan nästan direkt och sedan somnar hon nästan bums. Siv ligger vaken och tänker på hur tiden ska kunna gå och natten bli till morgon.
Plötsligt blir det knäpptyst.
Hon ger sig ut i huset i natten och letar efter Cerisia.
Men istället för att hitta Cerisia, finner hon att det händer en massa konstiga saker innanför dörrarna i huset…
Det här är en knasig, lite otäck, bok om att sova över. Själv får jag lite melankoliska känslor av den och nästan lite rysningar längs ryggraden, särskilt för att Siv är så snäll och försynt medan Cerisia är ganska otrevlig mot henne mellan varven. Sedan det lite mystiska, oanade innanför dörrarna. Det är lite…skumt helt enkelt. Drömmer Siv?
Frågan är hur barn uppfattar boken. Blir de rädda för att sova över efter att ha läst den, eftersom den ändå är så pass mystisk…eller påverkas de inte alls så som jag gör?
Bilderna är superfina och väldigt konstnärliga enligt min mening. Jag gillar dem mycket, speciellt att de är ritade i olika perspektiv. Det ger mycket djup till bilderna.
Siv sover vilse
Författare och illustratör: Pija Lindenbaum
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 31
ISBN: 978-91-29-67003-5
Köp: Jämför priser






Spökbiblioteket är (trots sin titel) en väldigt levande bok. Vi möter flickan Bea som snart ska somna, men väljer att läsa en spännande bok först. Då plötsligt blir allt mörkt och Bea dras med till en helt annan plats: till SPÖKBIBLIOTKET. Väl på plats möter Bea sina kidnappare, men trots att det visar sig att de är spöken, verkar de inte alls särskilt farliga, utan till och med lite roliga. Biblioteket är däremot inte så roligt, eftersom det är helt tomt. Men med hjälp av Beas påhittighet, lite fantasi och många ivriga spöken börjar arbetet med att fylla biblioteket med berättelser.

När pappa inte kommer och hämtar storebror på dagis förstår han att föräldrarna måste ha dött i en bilolycka. Nu är det han som måste ta hand om lillebror. Han måste se till att allting är som vanligt, så att inte lillebror förstår vad som har hänt och blir ledsen. Men det är förstås inte så lätt när man själv är väldigt ledsen och när man inte ens kommer in i huset hemma.