Mantikoran

Lis pappa träffar en ny flickvän och Li ser det direkt när hon ser hennes leende. Det är för mycket tänder helt enkelt. Lillebror märker det också, han skriker som en stucken gris när flickvännen försöker lägga honom. Det är bara pappa som inte fattar någonting. Flickvännen lagar massor av mat till Li och lillebror, som att hon vill göda dem och i uppslagsverket läser Li om mantikoran – det människoätande monstret. Hur ska Li kunna skydda alla? Det sägs att mantikoran kan dödas med ett enhörningshorn, kan Li hitta ett sådant och vågar hon använda det?

Mantikoran är suggestiv, trollbindande och ohyggligt spännande. Boken är relativt kort så spänningen hålls uppe igenom hela boken när vi följer Li på resan mot det till synes oundvikliga. Kapitlen är korta och det går inte att sluta läsa utan precis som Li dras du mot slutet oavsett om du vill det eller inte.

Det hemska är att vara tvungen att möta hennes hungriga blick och veta vad som väntar, men inte när.

Peter Bergtings illustrationer är oerhört läckra och passar perfekt till texten. De är som en blandning av gamla japanska spökhistorier och mer moderna monsterberättelser. Färgsättningen är dov och går mestadels i orange eller blågrått. Du som har läst Kråkorna kommer definitivt känna igen dig i stämningen men här finns också rejält läskiga bilder.

Är det ändå inte fantastiskt att dagens unga kan få läsa sådana här skrämmande och vackra böcker? När jag var i mellanåldern fick jag hålla tillgodo med Cujo och Christine. Inget ont om Stephen King men Mantikoran är mer anpassad till barn och låter dem få ta del av den nervkittlande skräckvärlden på ett mer anpassat sätt. Rekommenderas definitivt, men inte till den lättskrämde!


Mantikoran
Författare: Maria Turtschaninoff
Illustratör: Peter Bergting
Förlag: Rabén & Sjögren (2024)
ISBN: 9789129743074
Antal sidor: 90
Ålder: 9-12 år
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Recensionsexemplar från förlaget.

Furan

En familj har hittat en perfekt plats att bo på! De ska bara såga ned furorna som står i vägen och av träden kan de bygga ett hus. Men när huset står på plats börjar mystiska saker hända. Det är som om väggarna blöder och en dag är tvättmaskinen full av barr. Vad är det som händer?

Hu! Vilken läskig bok! Jag kanske är ovanligt lättskrämd, men den här boken skulle jag inte vilja läsa när det är mörkt, särskilt inte eftersom jag bor i ett gammalt trähus. I ”Furan” möter vi en sådan där hurtig familj vi kan se på tv som glatt tar sig an ett bygga hus-projekt. Mamman sågar ned träden och snart står huset på plats. Sedan börjar det läskiga. Det kryper under huden på mig och jag hade svårt att lägga ifrån mig boken. Väggarna blöder, huset verkar leva. Det känns som att se en skräckfilm och inte som att jag läser en bilderbok för barn. Ingen godnattsaga för den lättskrämde.

I efterhand funderar jag på hur läskigt det får vara när en skriver för barn. Vissa barn kommer älska det här, att få se väggarna blöda och känna det mystiska krypa omkring på sidorna och ut från dem. Andra barn kommer förmodligen inte klara att läsa klart. Det är bra med variationen i bilderboksutgivningen, det är på ett sätt skönt när någon vågar gå utanför comfort zonen och strunta i det tillrättalagda och pedagogiska som ofta verkar önskas av bilderböcker. Det är modigt, utmanande och nyskapande. Tar barns skräckintresse på allvar. Men ändå. Kusligt och skrämmande. Bokens publik begränsas. Det dock riktigt bra skrivet och illustrerat. Handlingen kan gå att koppla till en diskussion om naturen och att vi inte kan bestämma över den hur som helst. Men då kan jag istället rekommendera bokskaparens syster Emma AdBåges ”Naturen” som handlar om människans tro att hon kan styra över naturen.

”Furan” är en bok som verkligen sticker ut ur barnboksutgivningen och med skräckblandad förtjusning kan jag ändå rekommendera boken, fast kanske till vuxna? Äldre barn? Kanske inte till den tänkta målgruppen 3-6 år. Det är en bok i serien Rys och mys från Rabén & Sjögren. Att den är ryslig kan jag hålla med om, men mysig? Nja, det här är inget för den lättskrämde. Då krävs det en ljus dag och någon att hålla i handen och prata med, och det är ju inte helt fel det heller.

”Furan” är en av de böcker som är nominerade till Augustprisets 2021 i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok.


Furan
Författare och illustratör: Lisen Adbåge
Förlag: Rabén & Sjögren (2021)
ISBN: 9789129726473

Ska vi leka?

Om du känner något barn eller ungdom som söker sommarspänning, se hit! Fast det kan bli så att de vägrar gå in i skogen själva efteråt och de kommer nog aldrig att se leken kurragömma på samma sätt igen.

Ska vi leka? av Ewa Christina Johansson är en spökhistoria som kommer att få läsaren att vilja läsa vidare fram tills sista sidorna förklarar vad som egentligen hände. Ja, eller så långt huvudpersonerna vet vad som hände …

Alma fyller år och hittar en karta och en nyckel utanför dörren som hon tror lämnats av kompisen Arvid och hans lillasyster. Utan ett ord till någon ger sig Alma av på skattjakt efter den födelsedagsöverraskning hon tror att de har hittat på.

Men huset som är utmärkt på kartan är nytt för henne, och vid ett vägskäl i skogen väljer hon fel och hamnar i stället vid ett annat övergivet hus. Ett hus som det ska visa sig har en massa konstiga saker för sig, som att vara tapetserat med tidningssidor som ändrar rubriker, och ruvar på väldigt mörka hemligheter.

Alma ser en kniv med blodliknande stänk på framför huset, hittar en yxa med liknande fläckar i skogsbrynet, ett skelett när hon redan känner sig som mest utsatt. Och så var det den där trevliga barfotapojken med svagt blått ljus som saknar ett lillfinger och gärna vill leka kurragömma med henne …

Handlingen har ett fint framåtdriv och jag uppskattar tidningsnotiserna från slutet av 1800-talet.  Notiserna hjälper till att stegra skräcken med små detaljer som Alma inte känner till men som får läsaren att förstå att saker kanske är mer fel än vad hon tror. Samtidigt ger årtalen en viss betryggande känsla av att det inte kan vara så farligt ändå, då mördaren det skrivs om i notiserna inte kan leva mer än hundra år senare. Eller?

Det är snyggt skrivet och alla trådar vävs samman i slutet, även om vissa saker på slutet känns förklarade lite snabbt i förbifarten. Jag stör mig under läsningen på att en svävande pojke som inte lämnar fotspår i dammet, ändå kan få trappan att knirra och knarra så att Alma i början alltid kan höra var han befinner sig. Men gissar att det kanske kan bortförklaras av att han leker en lek och därmed kan tänkas ha gjort ljuden med flit? Sen är det där med inhalatorn och andningssvårigheter som påminner väldigt mycket om astma, men bortförklaras som pollenallergi.

Samtidigt är nog inget av dessa punkter något de flesta läsare ur målgruppen skulle notera då det viktiga är känslan som infinner sig och får en att vilja läsa vidare, och den finns absolut där. Det här är en riktigt bladvändare!

En perfekt bok att läsa i hängmattan i solen med familjen i närheten, för de lite mer räddhågsna, eller ensam innan sovdags för de redan luttrade.


Ska vi leka?
Författare: Ewa Christina Johansson
Förlag: B. Wahlströms (2021)
ISBN: 9789132213984
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Getmannen

Eli och Oskars pappa är författare och skriver en bok om riktiga monster och spöken. Nu är de med honom på en researchresa för att leta efter den mystiska Getmannen. Först känns det ganska spännande men plötsligt står den skräckinjagande Getmannen framför dem och genast är allt på riktigt.

Det här är en riktigt läskig berättelse, både  texten men framför allt bilderna. Det ska nog vara en inte alltför rädd unge som läser den här boken. Hegas-nivån är fyra vilket betyder att den är lite mer avancerad men fortfarande lättläst med korta meningar och kapitel. Språket är enkelt men utmanande och berättelsen är spännande med många rejält läskiga toppar. Det finns en hel del humor i boken också och det är finurligt hur Oskar till sist inser hur de kan lura Getmannen.

Jag gillar Stephen King-referensen där den talande lilla minibussen heter Kristin och jag var själv jag ett barn som i brist på annat läste just Stephen King redan på lågstadiet. Boken rekommenderas från 7 år rent språkligt men du känner själv ditt barn bäst och vet om hen är lättskrämd eller inte. Om så är fallet ska du nog vänta lite med just den här boken. Eller så har ni en mysrysstund tillsammans!


Getmannen
Författare: Tobias Gard
Illustratör: Peter Snejbjerg
Serie: Rysliga resor del 1
Förlag: Hegas Förlag (2021)
ISBN: 9789178819416
Antal sidor: 60
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Recensionsexemplar från förlaget.

Slottsruinens förbannelse

Tobias Söderlund är tillbaka med den sista delen i trilogin om Vanessa och Spökkameran. Är ni redo att få veta hur det går? Är ni redo att bli skrämda igen?

Vanessa har blivit nominerad till ett Youtube-pris och prisutdelningen kommer vara i Stockholm! Det är stort. Hon blir superglad men när hon berättar det för sin pojkvän Abbe så får hon veta att han och hans pappa blivit utvisade. Abbe säger hejdå över sms och sen kan hon inte få tag på honom igen. Han är borta och lägenheten de bott i är mörk och tom.

Vanessa blir väldigt ledsen men åker till Stockholm för att gå på galan som också är en prisutdelning där hon tänker hålla ett starkt tacktal om hon vinner. Hon åker med sin kompis Tanja och de kommer bo hos Tanjas kusin Hannele. Hannele är flera år äldre och går på gymnasiet, dejtar killar och verkar veta ganska mycket om Vanessas kamera.

På Vanessas Youtube-sida är det någon som börjat kommentera och ber om hjälp. En flicka har blivit besatt av ett spöke och de behöver Vanessas hjälp att få spöket att försvinna. Om Vanessa hjälper den lilla flickan kan hon komma att ge Abbe en chans att stanna i Sverige. Kan hon komma att hjälpa dem med kameran?

I den här tredje och sista delen om Vanessa och spökkameran tar Söderlund oss med till Rimbo och en slottsruin som döljer mycket mer än trasiga bjälkar och gamla stenar. Söderlund har vävt in fakta, som han uppenbarligen gjort god research för, i en text riktad till barn i åldrarna 9-12 år. Han gör det väldigt skickligt och jag som vuxen dras in i händelserna och spänningen. I den här sista delen knyter han ihop de trådar som hängt med genom de första delarna, Prästgårdens hemlighet och Ljusklotets mysterium. Om ni tyckte om de första delarna i serien kommer ni säkert tycka ännu mer om den här. Jag rekommenderar den varmt till någon som tycker om att bli och vill bli lagom skrämd.

 


Titel: Slottsruinens förbannelse (Spökkameran del 3)
Författare: Tobias Söderlund
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 9789129724462
Finns att köpa hos Bokus och Adlibris med flera.
Tack till förlaget för recensionsexemplar.