Påsen

Emma AdBåge gör det igen! Med bilderboken Påsen visar hon ännu en gång sin skicklighet i att träda in i barns huvud och skriva om sådant som kanske verkar vardagligt för den vuxna läsaren, men som är ytterst viktigt från ett barns perspektiv. 

Precis som i Såret (2022) och Augustprisvinnande Gropen (2018) väver AdBåge en skicklig balans mellan vad som berättas i text, vad som visas i bild och vad som berättas genom det osagda, mellanrummen. Jag skulle säga att hon i Påsen tar denna förmåga att väga varje ord och illustrerad detalj på guldvåg ännu ett steg längre genom att hon låter ett helt uppslag mot slutet bestå endast av två illustrationer, medan det följande uppslaget (bokens sista) innehåller ett endaste ord, ”Sådärja!”. Och det räcker mer än väl. 

De enkla bilderna i AdBåges distinkta naiva, men mycket expressiva, stil engagerar läsaren att nyfiket vända blad. Igenkänningen är stor och även mina större barn, på 8 och 10 år, skrattar i förståelse när bokens syskon hämtar påsen och tömmer den på allt det superviktiga som föräldrarna har städat bort, som två extralock, en gammal snusburk, en minipenna från Gotlandsbåten som inte längre fungerar och, det värsta av allt, Kussivrå!!! Ett vedträ som påminner om en bebis. 

Som vuxen känner man igen sig i föräldrarnas resignation inför allt arbete de har lagt ner var för intet. Men AdBåge stannar inte där utan smyger sedan in en vändning även för de vuxna karaktärerna genom att barnen hittar mammans älsklingsnagellack i påsen. Vilket ger ett viktigt perspektiv för alla läsande åldrar: Det är inte bara barn som bryr sig om gamla saker av sentimentalitet, även vuxna tänker likadant, bara att de saker vi vill hålla fast vid är olika de barnen har fäst sig vid. 

De murriga färgerna, som även de påminner om Gropen och Såret, gör att berättelsen känns vardagsnära och mycket realistisk. Samtidigt tappar den aldrig i spänning utan har hela tiden ett fint framåtdriv. 

Det här är en perfekt bok att högläsa, skratta åt, älska och läsa om och om igen. 


Påsen
Författare & Illustratör: Emma AdBåge
Förlag: Rabén & Sjögren (2025)
ISBN: 9789129748512
Antal sidor: 32
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Modiga Maja ringer polisen

Ännu en bok om modiga Maja som visar vad mod innebär på ett pedagogiskt sätt i text av Annie Klasson och färgglada, tydliga bilder av Annika Hirvonen.

Maja ska gå själv hem från fritids och på promenaden funderar hon på allt som mamma och pappa har lärt henne om att gå ensam hem från skolan. Att man inte ska prata med främligar, att se sig noga för innan man går över vägen. När hon den här soliga dagen går förbi banken ser hon att något händer därinne, något otäckt som gör att hon blir rädd och gömmer sig. Det pågår ett rån. Till slut kommer Maja på att hon har en mobiltelefon i väskan som hon kan använda och återigen får vi följa modiga Maja när hon kontaktar 112.

Det är en genomtänkt  lärorik och pedagogisk bok från början till slut, med både spänning och dramatik.  Texten samspelar fint med bilderna och förtydligar textens budskap. Det är också spännande att boken inte tar slut i och med att Maja ringt polisen utan att boken fortsätter och ger oss en liten inblick i vad polisarbetet innebär.

 

En annan detalj i boken som jag som pedagog uppskattar är att det i slutet finns två olika mobiltelefoner ritade eftersom de kan ha olika sätt att ringa 112. Vi tittar på hur förskolans mobil ser ut och pratar om att de ska kolla hur deras föräldrars telefoner ser ut.

En rolig detalj som vi uppskattar och följer genom boken är den lilla musen.
112, lätt att slå!

Det här är en viktig bok som ger kunskap och samtidigt belyser vikten av att ibland vara modig fast man innerst inne är rädd.

 

 

 


Titel: Modiga Maja ringer polisen

Författare: Annie Klasson

Illustratör: Annika Hirvonen

Förlag: Idus förlag

Ålder: 3-6 år

År: 2026

ISBN:9789180927970

Vampyrfarfars berättelser

Det finns böcker som blir som små världar – sådana man vill stanna kvar i, bläddra fram och tillbaka och upptäcka på nytt. Vampyrfarfars berättelser av Mauri och Tarja Kunnas (1991) är precis en sådan bok.

Hos familjen Drakula är det inte riktigt som man tänker sig. Vampyrfarfar håller envist fast vid de gamla traditionerna – han sover i kista, undviker vitlök och ger sig ut i natten för att skrämmas. Resten av familjen är inte alltid lika imponerad. Samtidigt händer det märkliga saker i byn: hattar försvinner, blommor rycks upp och gamla skjul börjar brinna. Någon ligger bakom alla dessa nattliga upptåg, och berättelsen rör sig framåt som ett lekfullt mysterium fyllt av färgstarka figurer.

Och det är just här Kunnas är så finurlig. Han tar allt det som skulle kunna vara lite läskigt – vampyrer, nattliga väsen, mörker – och förvandlar det till något varmt och roligt. Figurerna blir smått tokiga, lite röriga och väldigt mänskliga. Det finns inget som egentligen skrämmer, bara sådant som får en att le.

Bilderna gör nästan halva jobbet. De är fulla av detaljer, små berättelser i berättelsen, och det går knappt att läsa “klart” en sida innan man fastnar i något nytt. Någon i bakgrunden som gör något oväntat, en liten figur man inte sett förut – det finns alltid mer att upptäcka.

Och kanske är det där bokens styrka verkligen märks. När vi sitter tillsammans – en elvaåring, en femåring och jag – så läser vi egentligen tre olika böcker samtidigt. Barnen skrattar åt det knasiga och följer mysteriet, medan jag både upptäcker berättelsen och ser det de redan känner igen. Det blir en gemensam stund, men med olika ingångar.

Vampyrfarfars berättelser är tyvärr inte längre i tryck, men det är en bok som lever vidare ändå – genom högläsning, genom minnen, och genom att upptäckas på nytt i en annan tid i livet. Och kanske är det just det som gör den så speciell: att den rymmer både det nya och det igenkända, det tokiga och det trygga – allt på samma gång.

Minous ord på förskolan

Äntligen en bok med TAKK som är uppdaterad efter dagens förskola. TAKK står för tecken som alternativ och kompletterande  kommunikation. Det  stödjer barns språkutveckling och kan användas av alla. Man tecknar de viktigaste orden samtidigt som man pratar. Det blir alltså ett förtydligande och ett komplement till det talade språket. Det märks att författaren är logoped och vet innebörden av en förskolas vardag. Illustrationerna är varma, tydliga och inbjudande.

Man får genom boken följa Minous dag på förskolan. Vi får genom Minou en inblick i vad som händer under en dag på hennes förskola. Barnen jag läser boken för känner igen sig och kan spegla sig själva i bokens innehåll. På varje uppslag finns ett nytt ord som är skrivet i versaler och tecknat så att vi samtidigt får lära oss nya tecken.


Titel: Minous ord på förskolan

Författare: Nathalie Svensson

Illustratör: Viktoria Mullo

Förlag: Idus förlag

Ålder: 3-6 år

År: 2026

ISBN: 9789180927086

För dig som går i förskolan: berättelser om kompisar och berättelser och fakta om naturen

I en serie särskilt riktad till de som går i förskolan finns en samling berättelser om kompisar och en om naturen. Upplägget för samlingarna är att de innehåller fyra tidigare utgivna böcker i ämnet. Berättelserna har några (eller många) år på nacken och det här känns som ett roligt sätt att återupptäcka sådant som kanske inte står främst på bibliotekets hyllor eller ens säljs längre i bokhandlar. Samtidigt finns det fler berättelser i de respektive ämnena som hade kunnat lyftas istället för klassikerna.

Bild ur ”Mina tantkompisar”

”Berättelser om kompisar” består av:
– ”Lenis Olle” av Emma AdBåge,
– ”Mina tantkompisar” av Ester Roxberg och Nathalie Ruejas Jonson,
– ”Ska vi va?” av Pija Lindenbaum samt
– ”Nils Karlsson-Pyssling flyttar in” av Astrid Lindgren och Ilon Wikland.

Berättelsen om Elis och hans tantkompisar blev snabbt vår favorit och den har vi läst många gånger. På gatan där Elis bor bor även flera tanter. De är ganska olika men alla har tid för Elis och ger av sin personlighet. Favoriten är dock Elsa som åker lådbil med Elis och efter att ha rymt från förskolan får Elis vara hos Elsa en dag i veckan. Men plötsligt en dag öppnar inte Elsa när Elis knackar på. Vad är det som har hänt? En väldigt fin berättelse om vänskap över generation och vikten av att våga vara sig själv, men även om sorg och saknad.

De fyra böckerna ger olika perspektiv på vänskap, det handlar om att vara bästa vänner, om avundsjuka när en ny kompis plötsligt ska vara med och att vilja vara för sig själv en stund, men helst på egna villkor.

Bild ur ”Ellens äppelträd”

”Berättelser och fakta om naturen” består av:
– ”Harry och Härta hare” av Sarah Sheppard,
– ”Ellens äppelträd” av Catarina Kruusval,
– ”Maja tittar på naturen” av Ulf Svedberg och Lena Anderson samt
– ”Kul i skogen” av Julia Wiberg och Maja Sten.

I den här boken fastnade vi snabbt för ”Ellens äppelträd” som beskriver en kärlek till äppelträdet i Ellens trädgård, allt roligt som går att göra med och i det och sorgen när en storm bryter av stammen. Det är spännande på ett vardagligt sätt och ger ett fint perspektiv i sin närhet till de naturtillgångar vi kan ha utanför dörren.

Boken presenterar fakta och berättelser som för oss närmre naturen (längre från skärmarna) och allt häftigt som finns där. Fakta och berättelser i en bra blandning gör lärandet roligare.

I antologiserien finns även ”Berättelser om känslor” (2025).


För dig som går i förskolan: berättelser och kompisar

Text: Astrid Lindgren, Emma AdBåge, Pija Lindenbaum, Ester Chiedza Roxberg
Illustration: Emma AdBåge, Pija Lindenbaum, Nathalie Ruejas Jonson och Ilon Wikland
Förlag: Rabén & Sjögren (2025)
ISBN: 9789129752755
Serie: Berättelser för dig som går i förskolan
Köp den på t.ex. Bokus eller Adlibris

För dig som går i förskolan: berättelser och fakta om naturen

Text: Sarah Sheppard, Ulf Svedberg, Catarina Kruusval och Julia Wiberg
Illustration: Sara Sheppard, Lena Andersson, Catarina Kruusval och Maja Sten
Förlag: Rabén & Sjögren (2026)
ISBN: 9789129754063
Serie: Berättelser för dig som går i förskolan
Köp den på t.ex. Bokus eller Adlibris