Lilla grodan, morfar och döden

 

 

 

Jag läste Lilla grodan, morfar och döden tillsammans med två barnbarn som satt i mitt knä. Det var E 5 år och H 3 år. Lilla H gled ned och kom tillbaka några gånger. E däremot var mycket uppmärksam och engagerad. Hon ställde någon fråga, men framförallt lyssnade hon intensivt.

Ofta går det bra att omformulera en text utan att förändra en historia alltför mycket. Döden och tro är inte så enkla ämnen och i det här fallet ser jag en risk i det och att inte göra Lilla grodan, morfar och döden rättvisa. Som jag ser det är berättandet, formuleringarna, funderingarna och dialogen mellan sköldpaddan morfar och barnet grodan det centrala. Och inte historien. Det är helt enkelt svårt att vara boken trogen så jag håller min beskrivning ganska kort och ger er några utdrag som exempel på berättandet.

Grodan ska sova och morfar har läst. Lilla grodan vill veta vad som händer när man har dött. Alltså inte när man dör utan vad som händer efter att man har dött.

Det är det ingen som riktigt vet. Men många har gissat, funderat, tänkt stora tankar och fantiserat om det. Om du vill kan jag försöka berätta lite? (säger morfar)

Morfar berättar om att några tror att det finns en himmel dit man kommer och om änglar. Lilla grodan vill ha vingar. Jag skulle bli världens bästa flygande ballerina.
Du skulle vara en fantastisk konstflygande ballerina.
(svarar morfar)

Morfar fortsätter berätta om de som tror att den som dör föds på nytt. Och att man lever flera liv men i olika skepnader.
Vad tror du att du var …?  Morfar tror att han varit på ett skepp och säger: Det är som att ljudet av vågorna och den salta doften gör att jag minns något jag inte längre kommer ihåg.

Sedan talar morfar om en själ. Han säger att några tror att alla människor har en själ och att den lämnar kroppen när vi dör. En själ, säger morfar, är osynlig som ett spöke och är som personen som har dött fast utan en tung kropp att släpa på. Lilla grodan tycker att vara osynlig är som att vara en superhjälte och att om man är ett osynlig kan man spionera och få reda på mycket man undrar över.

Det finns också de som … tror att ingenting händer när man dör. De tror att allting slutar vara. Grodan tycker det låter tråkigt, men morfar säger att … om du inte finns, kan du inte känna att det är tråkigt. Eller roligt. Det är bara ingenting.

Vissa tror på en framtid långt efter döden. De tänker att de vill frysas ner och bli väckta till liv igen när man kan bota alla sjukdomar, säger morfar. Usch! Det låter läskigt. Och trångt om ingen någonsin dör.

 

När morfar har berättat det här och lite till frågar han: Vad tänker du nu min lilla groda? Lilla grodan vill blanda … lite av varje liksom. Först tycker grodan att man kan vara ett spöke som får veta sådant man undrar över. Sedan vill hon flytta till himlen och träffa de hon saknar. När jag kommer dit kan jag träffa dig där morfar!
I så fall flyttar jag in med dig i molnhuset och lagar pannkakor till frukost varje dag.

När lilla grodan har fått en godnattkram och morfar är på väg ut frågar lilla grodan: Vad tror DU händer när man dör?
Jag vet inte hjärtat mitt, men jag är oändligt nyfiken.

Berättelsen och bilderna framställer på ett fint och, som jag tycker, finurligt vis lika människors, religioners och folkslags tro. Den ger näring och tröst till funderingar man kan ha om döden. Dialogen mellan Sköldpaddan morfar och barnet Lilla grodan är högst personlig, men känns fri från värderingar. Och bilderna som håller om texten både högt och lågt är viktiga för upplevelsen. Att författaren som också illustrerat boken använder djurkaraktärer i stället för människor upplever jag tar udden av den värderande laddning som människokaraktärer kan ha. Djuren gör att bilderna per automatik är alternativa men de känns ändå självklara och naturliga i kontexten.

Jag berättade för barnen att jag skulle skriva om boken och att jag gärna ville skriva vad de tyckte om den. Från E kom ett snabbt svar att den var bra, jättebra faktiskt, medan H inte sade något spontant. Men på en direkt fråga svarade hon: Jag tycker den var lite läskig.

Vi läste en annan bok emellan, men sedan ville båda höra om Lilla grodan igen. Nu frågade E mer utifrån texten och H tittade på och pratade om bilderna. Som godnattsaga valde barnen att höra Lilla grodan, morfar och döden för tredje gången denna dag och när vi talade i telefon här om dagen frågade E: Har du skrivit om boken nu och att jag tycker det är en jättebra bok?


Lilla grodan, morfar och döden
Författare: Julia Groth
Illustrationer:Julia Groth
Förlag: Idus förlag AB
ISBN: 9789175779614
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tack till förlaget för recensionsexemplar!

Är du min bror?

En häst saknar sin bror. Det enda han har är ett fotografi som är sönderrivet. Vem har den andr a halvan? Hur ska han hitta sin bror?

Är du min bror? är en varm, färgstark och lite sorglig berättelse om sökandet efter närhet och gemenskap. Sökandet trappas upp genom en tilltalande påbyggnadsberättelse och den brandgula hästen möter andra brandgula personligheter som alla har något – men inte allt – att bidra med. Hästen har en bild av hur hans bror ska se ut och kanske är det så att han är för inkörd på den i sökandet. Allt kanske inte är som han tänkt sig.

Berättelsen är söt och jag gillar de varma färgerna och hur storyn byggs upp. Den är ganska lågmäld och jag är inte 100 % nöjd med slutet. Jag har dock svårt att sätta fingret på varför – kanske hade jag förväntat mig en helt annorlunda ny vänskap. Det är dock intressant att ha läst något från Taiwan. Den här boken passar särskilt bra för dig som vill läsa dig jorden runt ihop med ett barn.


Är du min bror?
Författare och illustratör: Liu Hsu-Kung
Förlag: Natur & Kultur, 2018
ISBN: 9789127151994
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vara med

Cornelis har skoskav. Han och pappa är bjudna på en fest på slottet. I den stora matsalen på slottet finns ett särskilt bord för barnen. Där sitter det stora barn, tycker Cornelis, så han sitter med pappa vid de vuxnas bord. Seden kommer en tant och vill ta med Cornelis till bordet där det sitter många stora barn. Han går dit med pappa och sätter sig en stund. Han sitter med de mindre barnen vid bordet och äter kall mat. När de ätit klart vill de stora barnen leka Sardinburken. Cornelis vet inte vad det är. Barnen springer iväg och Cornelis går sakta efter … han har ju skoskav.

 

Det är inte fint på övervåningen, bara stort och mörkt.

 

Till en början är Cornelis med i leken lite vid sidan om, men förstår sedan hur den går till. Det finns en stor tjej som har hajörhängen, som heter Katja. Hon börjar prata med Cornelis. Då glömmer han till och med att han nog var kissnödig.

När någon ropar från trappan att det ska skjutas fyrverkerier springer alla iväg, den här gången springer Cornelis tillsammans med de andra barnen. Plötsligt kommer han på att det var Katja som skulle gömma sig och att hon inte är med när de springer för att gå ner till festen och fyrverkerierna. Han tar ett djupt andetag och vänder om.

Han går försiktigt fram genom de stora mörka rummen och ropar efter Katja. Cornelis letar på gömställena de använde och ropar att hon ska komma fram. Han får inget svar. Det står någon i rummet och denna någon rör sig. Cornelis skriker till.

Men det var Katja som gömt sig vid en gammal rustning! Nu hör de smällar och Katja tar Cornelis i handen när de springer för att komma ned och titta på fyrverkerierna. Cornelis har inte skoskav och det känns inte så mörkt på övervåningen längre.

De hinner ner för att titta. Sedan är det dags för tårta. Cornelis hinner inte riktigt prata med pappa för han ska sätta sig på stolen bredvid Katja … mitt bland de stora. Och tänker att sådana här fester kan han tänka sig att gå på mycket oftare.

 

Det är lätt att känna med Cornelis. Och att känna igen sig i att det ibland känns obekvämt, kanske till och med väldigt obekvämt, i situationer där man förväntas leka med barn man inte känner. Särskilt om barnen är stora barn, som man inte brukar leka med.

Bilderna kompletterar och broderar ut texten som är relativt återhållsamt formulerad. Berättaren använder inga stora åthävor, men känslouttryckens växlingar känns ändå omvälvande om än på ett stillsamt vis. Det finns spänning, lek och allvar och slottsmiljön som inramning bidrar med sagokänsla. Vi som läser och lyssnar tycker det är en fint beskriven historia om att vara med.


Vara med
Författare: Minette Lidberg
Illustrationer: Jesper Jenemark
Förlag: Idus förlag
ISBN: 9789175779690
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tack till förlaget för recensionsexemplar!

Titta, hitta och räkna med oss

 

Titta, hitta och räkna med oss_framsidaHäng med och räkna från ett till tolv med små filurer, drakar, häxor, dykargrisar, gröngölingar, giraffer, duvor och en och annan dansk korv. Denna korta men rikt illustrerade bok innehåller både rim och gåtor som gör att varje uppslag blir till en fantasifull konversation med barnen.

”Krokodiler, och ballonger
och hus som går i kalsonger.
Sjötanten vinkar med sin stjärt
och trädet släpper en fjärt.”

Barnen kan peka, räkna och diskutera vad och hur många de ser av varje sak eller figur. Och när det verkar som om alla filurer, äppelskrutt, dyngbaggar och örondjur är räknade så dyker det upp nya figurer, kalsonghus och småtroll. Förstahandsvalet i bokhyllan här hemma som mina systerdöttrar fortfarande pratar om och plockar fram när de kommer över.

Näbbmusen är en klar favorit, den är så gullig! Vi kiknar av skratt så fort vi tittar på den.

Detta är en rolig godnattsaga och favorit som ofta går i repris. Rekommenderas varmt!

Titel: Titta, hitta och räkna med oss
Författare och illustratör: Carina Jansson 
Utgiven: 2018-12 
FörlagIdus Förlag 
ISBN9789175779133 

Den finns att låna på bibliotek och köpa på bland annat: AdlibrisBokusCdon 

Dela med dig Sickan

Det är jobbigt att dela med sig. Framförallt om man är runt tre år gammal. Att heta Sickan och få besök av Ester hade kunnat vara riktigt roligt om hon inte hade petat på alla Sickans saker och tagit dem. Sickan vill inte det utan han tar tillbaka dem. Sickans pappa tjatar om att Sickan måste dela med sig. Ester hittar Sickans pappas dator och börjar trycka på alla knappar och Sickan vill inte vara sämre utan skriver på pappas lappar… Pappan blir arg och vill inte dela med sig.

Sofia Rådström har skrivit och illustrerat en fantastisk bokserie om Sickan. I dag finns det två och jag hoppas att det kommer bli många fler. Det känns som blivande klassiker. Som förälder kan man känna igen både frustrationen hos barnet som måste dela med sig, barnet som måste röra på allt och föräldern vars saker det mixtras med.

Jag lyssnade på Sofia när hon talade om sin bok och hon berättade att när man läser för sina barn får man ganska ofta läsa samma bok om och om igen vilket ibland är dötrist. Böckerna är skrivna för barnet och kanske inte så mycket för den vuxne som läser. Sofia har försökt att skriva en bok som ska passa både barnet och den som läser för barnet och hon har lyckats.  Jag kan garantera dig att du inte kommer tröttna på charmige Sickan och hans vardag.

Författare: Sofia Rådström
Illustratör: Sofia Rådström
Förlag: Bonnier Carlsen
ISBN: 9789178032785
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris