miljö – Barnboksprat

Hej jorden

Det här är en bok där vi följer några barn som leker doktor. Och den som är sjuk är ingen mindre än jorden. Jorden känner sig varm och hostig. Barnen tar tempen och röntgar jorden för att ta reda på vad som är fel. Man får genom boken se att isarna smälter medan det på andra ställen är alldeles för varmt, hur isbjörnar påverkas av islossningen och hur andra djur drabbas av översvämningar. Man får också se hur jorden påverkas av alla utsläpp och avgaser.

Barnen som leker doktor berättar för jorden att det inte kan fortsätta så här. Jorden behöver tänka på framtiden, annars kommer jorden bara bli sjukare. Men jorden behöver ju hjälp för att kunna må bättre. Och det är vi människor som måste hjälpa jorden. Alla människor tillsammans.

Boken väcker frågor hos barnen jag läser för precis som jag tänker mig är författarens tanke med boken.

“Varför försvinner isen?”

“Varför blir det så mycket regn?”

“Måste man köra bil?”

Barnen kommer även med lösningar:

“man kan cykla istället”

“slänga skräp i olika lådor i sophuset”

“om isbjörnen ramlar i dör dom, då måste vi hjälpa dom upp o bygga nya is”

Boken bjuder verkligen in till att samtala och arbeta kring hållbar utveckling och klimatfrågor. Vad kan vi göra för att hjälpa jorden. De flesta barn har någon gång lekt doktor och vet vad det innebär att vara sjuk, genom igenkänning kan barnen relatera till jordens sjukdom.

Det är en pedagogisk bok som förklarar klimatförändringar på ett lekfullt sätt och hur vi alla, både tillsammans och enskilt kan göra skillnad och ta ansvar för att motverka dessa förändringar. Den har ett tungt budskap utan att lämna kvar den känslan hos läsaren när boken är slut.

Hej jorden
Författare: Michael Foreman
Illustratör: Michael Foreman
Förlag: Verbum AB
ISBN: 9789152637036
Antal sidor: 30
Ålder: 3-6 år

Vem drack upp sjön?

Vem drack upp sjön? av Masoud Gharehbaghi är en bilderbok som tilldelades en silverstjärna i årets Peter Pan-pris och handlar om en liten familj som åker på utflykt till en sjö. När familjen kommer fram är sjön dock mycket mindre än vad de väntat sig, den har krympt! Barnet i familjen ställer den mycket rimliga frågan: ”Vem har druckit upp sjön?” En mängd förslag ges. Kanhända var det tigrar? Eller något annat djur? Eller var det solen som torkade ut sjön? Nej, det visar sig vara något helt annat som har slukat sjön, något på samma gång mer svårbegripligt och skrämmande.

Motorn i berättelsen är det nyfikna barnets forskande och påhittiga sinne som inte ger sig förrän frågan om sjöns öde besvarats. Uppslag med barnets frågor varvas med uppslag med föräldrarnas svar. Berättelsen blir således en dialog mellan föräldrarna och barnet om vad som kan tänkas ha gjort att sjön har krympt. Genom ett enkelt språk och bilder som på ett effektfullt och effektivt sätt laborerar med storlekar är Gharehbaghi barnperspektivet trogen.

…men jämfört med sjön är elefanten liten.

Berättelsens dialog drivs av barnets oskyldiga nyfikenhet och upplevs i större delen av boken som närmast lekfull. Detta innebär dock att den allvarliga ton som plötsligt slås an då barnet slutligen får sitt svar blir desto mer påfallande. Bokens slut är tankeväckande och också lite otäckt. Min misstanke är dock att det är vi vuxna som kommer bli mest rädda! Boken slutar dessutom med ett direkt och nästan konfrontativt tilltal till läsaren: ”Så, nu när vi hittat monstret som druckit upp sjön, vad ska vi göra för att stoppa det?”

Gharehbaghi gestaltar barnets perspektiv.

Ja, så vem var det egentligen som drack upp sjön? Läs boken för att få reda på svaret! Eller ta dig alternativt en titt i badrumsspegeln nästa gång du tvättar händerna.

Vem drack upp sjön?

Författare och illustratör: Masoud Gharehbaghi
Förlag: Opal (2025)
ISBN: 9789172267206
Antal sidor: 32
Ålder: 0-3 år
Köp t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Chiri & Chiriri – En cykeltur genom drömlika skogar

Pling, pling! Vi har fått en ny favoritbok hemma – Chiri och Chiriri av Kaya Doi, översatt av Yukiko Duke, utgiven av Natur & Kultur i mars 2025.

Solen skiner och tvillingsystrarna Chiri och Chiriri är på cykelutflykt genom drömlika skogar. Pling, pling! Det finns allt man behöver i skogen; ett härligt konditori där stolar och bord är lagom stora för alla gäster eller en smörgåsbutik med många sorters bröd och marmelad. Känn ingen press hemma om du inte kan bjuda på klöverblomsté och sojabröd med kastanjesylt till fikat!

Boken är rikt illustrerad med mjuka färgpennor, vilket skapar en känsla av värme och vänlighet. Tekniken passar väldigt väl för att skapa olika texturer—trädkronorna är lummiga och djurens pälsar är härligt fluffiga. De mjuka färgerna och de charmiga karaktärerna skapar en värld som känns både trygg och spännande. Även fast Chiri och Chiriri är rätt små är de väldigt företagsamma; de handlar i affärer, åker på äventyr och sover på hotell. (Vår fyraåring undrade var deras mamma och pappa hade tagit vägen!)

Författaren Kaya Doi är djupt engagerad i klimat- och miljöfrågor, vilket märks i de finstämda bildvärldar av naturlandskap och olika djur, vilket ger en känsla av att vara ett med naturen.

Berättelsen är lika vacker som bilderna. Två små flickor, Chiri och Chiriri, som ger sig ut på äventyr i en värld där alla är välkomna och det finns en plats som är precis lagom för var och en. Det är en berättelse som förmedlar ett budskap om vänskap, nyfikenhet och att hitta sin egen plats i världen.

Varje gång vi läser Chiri och Chiriri känns det som att vi kliver in i en annan värld där allt är möjligt. Det är en perfekt bok att läsa när man behöver varva ner och drömma sig bort. Vi rekommenderar varmt Chiri och Chiriri till alla som letar efter en bok som är både vacker och meningsfull.

Chiri och Chiriri

Författare: Kaya Doi

Förlag: Natur & Kultur (2025)

ISBN: 9789127189959

Antal sidor: 40

Ålder: 3-6

Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.

Lilla ätbara floran

När jag var barn hade vi en flora på landet som jag hämtade för att slå upp grässtrån, blommor och annat spännande. Jag pressade även mina hittade alster både i den boken och i andra böcker så när hösten och vintern sedan kom och det som tidigare växte lagt sig till vila trillade torkade, spröda växter ut ur böckerna. Det var som att sommaren kom åter i vår stuga. Att floran med tiden blev vågig på sidorna brydde jag mig inte så mycket om och idag är den ganska sönderläst.

Lilla ätbara floran är skapad av Emma V Larsson och Maria Trolle och är på god väg att bli min nya flora och den är en fin guide att ha med sig ut i naturen. Illustrationerna är ljuvliga och upplägget så att det passar både barn och vuxna. Man kanske kan säga att det är en blandning mellan en fakta och bilderbok där du lär dig om växter samtidigt som du har vackra illustrationer som sällskap och dessutom lär du dig om naturen och allemansrätten.

Att se otippade människor titta i boken och läsa om vad man faktiskt potentiellt skulle kunna äta gör mig glad och den inspirerar till utflykter och äventyr i naturen.

Boken bjuder även på recept man kan testa. Visst blir man sugen på att bege sig ut på ett äventyr!

Lilla ätbara floran

Författare: Emma V Larsson

Illustratör: Maria Trolle

Förlag: Speja Förlag

ISBN: 9789188167972

Antal sidor: 57

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Greenpys: det osar skumt

Greenpys: det osar skumt av Marlene Lindbäck tar med läsaren på ett spänningsfullt äventyr på ett somrigt Åland med miljö, djurkärlek och vänskap som huvudteman.

Berättelsen grundar sig på en bra tanke och ett tydligt engagemang för miljöfrågor liksom genusfrågor. Tyvärr räcker detta engagemang inte riktigt hela vägen fram då boken saknar ett par ordentliga redigeringsomgångar.

Det är synd då fler barnböcker om miljö och miljöengagemang är önskade, men inte på bekostnad av den litterära kvaliteten som tyvärr här är fallet. Den här berättelsen har dessutom ett riktigt bra upplägg med en spännande grundhistoria om tre bästisar – Meja, Ines och Bella – med förkärlek för att hjälpa djur och miljön, som efter att ha skapat en specialträdgård för insekter känner att de vill göra ännu mer för miljön och skapar ”Greenpys” – ett Greenpeace för barn – som har mottot att ”Rädda det som räddas kan i naturen”.

De bestämmer sig för att demonstrera för att öppna de vuxnas ögon för bin och humlors situation, och för att göra något och inte ”bara prata” som de vuxna gör. Under demonstrationen träffar de antagonisterna Clas och Hans, de så kallade ”plastmännen”, som säger sig samla in plast för återbruk mot en summa pengar men som verkar ha något att göra med den stickande svarta rökpelare som stiger upp från udden de flesta dagar .

De tre vännerna bestämmer sig för att undersöka udden och dess besynnerliga rökpelare, vilket blir början till en spänningsfylld dag.

Det är bokens intressanta grund. Men tyvärr så innehåller boken inte bara flertalet tempusbyten mitt i scener, platta antagonister, föräldrar som lite för passande inte finns närvarande vilket tillåter Meja att göra vad hon vill, och huvudkaraktärer som har fått olika karaktärsdrag för att lättare hålla dem isär men utan att dessa drag känns grundade (t.ex är Ines rädd och orolig, men varför?) utan också flertalet andra berättartekniska problem såsom ologiska vändningar, sidohistorier som intoduceras just när berättelsen borde nå sitt klimax och en väldans massa skrattanfall och användande av ”himmelskamakter”.

Det är synd på en fin idé och jag hoppas att de följande delarna i serien om de tre Greenpysarna kommer att föräras med fler redigeringsrundor så att de viktiga miljötänket i böckerna kan nå ut till en bredare publik.

Greenpys: det osar skumt
Författare: Marlene Lindbäck
Förlag: Visto förlag (2021)
ISBN: 9789178854165
Antal sidor: 94
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.