Det här med vänskap kan vara riktigt komplicerat, till och med när man är så ung som 4-5 år ungefär. Ibland vill man bara vara för sig själv och greja med något fastän det kommer någon och vill leka. Man kanske till och med tycker att personen i fråga är lite konstig…Så är det för Flisan i boken Ska vi va? Hon tycker mest att Berit kommer och stör (Berit som till och med varit omtänksam nog att ta med en extra pinne till Flisan, ifall dom ska peta på saker). Hon gör inte många rätt stackars Berit; hon hittar på saker, hon har galonisar fast det inte regnar och det var hennes fel att katten smet in! Flisan är så irriterad att hon smäller igen dörren mitt framför näsan på Berit.
Man skulle kunna tro att Berit blir ledsen och ger upp, men icke! På’t igen tänker hon antagligen, blir insläppt av Flisans mamma och frågar igen om hon och Flisan ”ska va?” Men Flisan säger att hon ska borsta tänderna…och gosa med sin katt och att Berit kan gå nu! Men ger Berit upp och går hem? Nej, hon stannar kvar och sitter på golvet nedanför soffan där Flisan ligger: ”Jag behöver aldrig gå hem”, säger Berit. Man riktigt känner hur det kryper i Flisan; ska hon aldrig bli av med Berit?
Berit gör flera försök för att få Flisan att leka med henne utan att lyckas. Men så börjar historien så sakteliga att vända…för rätt som det är börjar Flisan lyssna och titta efter Berit. Hon har ingenting att göra och börjar få tråkigt! Hon hämtar sandalerna i hallen, tar till och med på galonisar ifall det skulle börja regna….och så knatar hon iväg…plockar upp en pinne som hon hittar längs vägen…om det skulle behövas. Sen ser hon Berit, som också har en pinne i handen, och nu är det Flisan som frågar Berit om de ”ska va?”
Det är lätt att tycka om Pija Lindenbaums böcker. Hennes karakteristiska illustrationer känner man sig vid det här laget bekant med, barnen med sina stora huvuden och spinkiga armar och ben, de vuxna som är lite tvärtom med sina stora kroppar och små huvuden. Det finns många fina detaljerna och jag tycker om sättet som Pija använder när hon ”planterar” föremål/figurer i bilder för att de senare ska få en mer framträdande roll (hunden i koppel som man ser bakom Berit på första uppslaget till exempel).
Vänskap är inte någonting enkelt. Ibland vill man vara för sig själv – och det är helt ok – men man kanske får tänka efter på hur man talar om det för kompisen som vill komma och leka. Ibland kanske man behöver ta hjälp av någon vuxen för att förklara också. Bra bok om man vill prata med barn om detta ämne.
Läs ett smakprov ur boken här.
Hör Pija Lindenbaum själv berätta om boken…
Ska vi va?
Författare & illustratör: Pija Lindenbaum
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129687194
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
En kommentar till “Ska vi va?”