Kroppsdelar som händer och fötter, särskilt barnets egna, är centrala i den tidiga tillvaron – för att inte tala om allt man kan använda dem till!
Bägge böckerna inleds och avslutas med barnet, den vuxne och en säng, dagens början och slut. Den trygga relationen, liksom storleksförhållandet mellan stor och liten, inramar berättelsen om vad barnets fot respektive hand ’mer på egen hand’ har haft för sig under dagen. Som vuxen är det så lätt att med utgångspunkt i bilden i hela sin kropp känna ett barns små händer eller fötter i sina egna händer – och fascineras! Och jag kan minnas hur det kändes när jag lade mina små händer i min pappas stora, eller satte min fot i hans hand. Närhet.
Medvetenheten om de egna händerna och fötterna och om vad de tar sig för, förmedlat på det självklara och enkla sättet som Emma AdBåge gör, är en så fin idé. Figurernas kroppsproportioner är lite märkliga men det är just genom dem som kroppspråk och ansiktsuttryck blir så framträdande: miner av undrande, lycka, iver, koncentration, list och bus i de stora barnansiktena, och smidigheten och precisionen i de smala armarna och benen.
Fötterna och händerna är så små så att de knappt syns och är ändå så framträdande i berättelsens text och teckning: ”Lilla foten! Har den gjort i dag?” – intensiteten i rörelseillustrationen till texten: ”Klampat stamp” och ”Smugit tyst” är magnifika i sin litenhet. I Lilla handen sitter barnet med benen vikta under sig och tittar undrande på sina framsträckta händer till texten: ”Lilla handen! Har den gjort i dag?” och så insikterna om handlingar och rörelser som handen har utfört under dagen – som ”Vevat gröten” och ”Vinkat mamma”. Uttrycken och valet av handlingar känns så träffande och berör, precis som att ha en barnhand i sin eller att som barn få sätta sin fot i sin pappas stora hand.
Titlar: Lilla handen och Lilla foten
Text och bild: Emma AdBåge (2013)
Förlag: Rabén & Sjögren (2013)
Antal sidor: 18
ISBN 978-91-29-68638-8 resp. 978-91-29-68639-5
Jämför priser
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Att läsa för sina små barn är ju delvis ett sätt för dem att höra språket. Därför tycker jag att det är konstigt med bebisspråk i barnböcker, det bekräftar de språk”fel” barn gör istället för att de får höra det korrekta. Det går liksom tvärtemot pedagogikens grundregel.
Jo, egentligen håller jag med dig och reagerade precis likadant – vilket jag ofta har gjort vid liknande språkuttryck – och funderade en lång stund om jag skulle säga något om detta… Men jag tänkte att här har författaren valt ’nyckelorden’ och avstått från de ord som binder samman, här är det kopplingar mellan kroppsdelar, ord och handling som är huvudsaken – det primära. De ord som fattas är sekundära och kommer senare – på köpet, vidare står det ju varje läsande fritt att själv lägga till om man bedömmer att barnet har behov av de saknade orden. Vidare är det ju i detta fall barnet i boken som berättar, som läsare tar man dess ord i sin mun, som vuxen talar man annorlunda… Så tänkte jag :)
Pedagog och forfatare , till. Barnbocker bicker heter avundsjuka……. Jag pratar barnbocker klockan runt precises som. Det later intresse Finn’s med no sim har kommit ut. Pa Andra. Susan och har underlag for Det ni pratar I’m mitt namn ar Angel har av we………………..