Jag heter Emma Lindström och tycker att det är jättespännande att få ta med dig på några av de resor jag gör i barnböckernas värld. För det mesta läser jag för mina två barn, Elis, som föddes direkt efter stormen Gudruns ankomst vintern 2005 och Olof, som föddes fredagen den 13, våren 2007. Med tanke på deras maffiga ankomst är det kanske inte helt oväntat att de älskar äventyrsfyllda böcker, men vi läser även en hel del lugna och mysiga böcker.
Jag arbetar som förskollärare och har läst en läs- och skrivutvecklingskurs samt en barnbokslitteraturkurs i min utbildning. Jag tycker också väldigt mycket om att skriva själv. För tillfället har det resulterat i två böcker som jag tryckt upp för eget bruk.
Från början var det bara en ensam kvinna på bageriet, men efter en solsemester börjar hennes mage växa och efter en tid kommer två små bebisar ut. Barnen, som får namnen Näpen och Häpen växer upp och lär sig allt som man behöver veta på ett bageri. Men trots att de arbetar flitigt och har många kunder, får de inte in så mycket pengar. Det verkar som att det är en tjuv i farten!
Men med lite list klarar Näpen och Häpen av situationen. På grund av sin värme och medmänsklighet kommer det sig dessutom att en fattig kvinna får flytta in hos dem tillsammans med alla sina styvbarn. Och nu blir det fart och fläkt och glädje på bageriet. Det stora gänget bestämmer sig för att inreda vinden i huset till ett pensionat och snart börjar det strömma in ännu fler spännande människor.
Pensionat på gång
Det här är en jättemysig kapitelbok att läsa för lite yngre barn. Man blir riktigt sugen på att också packa en väska och flytta in i det här huset med bageri, pensionat och en massa liv och kärlek. Det är ett sådant hus där alla kan bli vän med alla och i varje vrå väntar en överraskning. Boken ger en lite nostalgisk känsla. Kanske utspelar sig handlingen för länge sen eller också har bara tiden stannat en aning i den lilla staden.
Här kommer min summering av 2010. Jag har läst många fina, gripande, läskiga, söta, roliga och sorgliga böcker under året som gått. Men de som jag valt ut här är de som gjort lite extra intryck på mig.
Vackraste bok
Gå inte fel kamel är så vemodig, men ändå så vacker. På ett sätt hemsk, på ett annat väldigt mysig.
Bästa nybörjarboken
Det här var den första kapitelboken som Elis läste helt själv för mig. Självklart får den läsupplevelsen en speciell plats i mitt hjärta.
Bästa läsa-lite-mer-kapitelboken
Hugo Pepper har jag inte läst för mina barn än. Den är en sådan där guldklimp som jag sparar tills de blir lite äldre. Det är en riktigt mysig fantasybok.
Bästa faktaboken
Hitta historien är en väldigt finurlig bok där bilderna får stor betydelse.
Märkligaste boken
Under denna rubrik blir vinnaren Idiot!.
Jag är stormförtjust i Oskar K.:s inläsning av sin bok. Det var dessutom väldigt roligt att lägga fokus på dansk litteratur. Jag hittade ett par gobitar, som jag nog inte hade hittat annars.
Bästa skräckbok
En riktigt snygg och skrämmande bilderbok är Bakomvärlden.
Bästa bok att läsa i min förskolegrupp
Tshepo Mde är tillräckligt lång har jag läst flera gånger på min förskoleavdelning. Det är en riktig härlig bok att leva sig in i. Yngre barn förstår innehållet samtidigt som lite äldre barn kan sätta sig in i handlingen på en annan nivå.
Bok med intressantast vinkling
Under Bokmässan i Göteborg träffade jag Kristina Murray Brodin och kom hem med Världens mamma och en katt. Jag läste den och förundrades över hur någon kan skriva om något så allvarligt som en cancersjuk mamma och hennes barn med så mycket glädje och värme.
Sagosamlingen Bland tomtar och troll har kommit ut i en gång varje år i 103 år. Det hade varit roligt att ha hela den samlingen hemma. Tänk vilken källa till information om tidens växlingar! Visst är Bland tomtar och troll en sagosamling, men vem har sagt att sagans tid och rum inte finns med i vår vardag? Bland tomtar och troll är en godispåse för oss som tycker om att hitta sagans värld lite var som helst. I årets Bland tomtar och troll finns flera sagor som kommit förbi könsstereotypa normer och som samtidigt tar med oss in i sagans fantastiska dimension.
Jag skulle vilja lyfta tre av berättelserna lite extra.
Berättelsen Emeli rädderskan handlar om att vara ensam i en ny stad, men att ha turen att hitta en livs levande, dock skadad, älva. Det är verkligen en berättelse mitt i här och nuet. Inte behöver man befinna sig mitt i en uråldrig sagoskog för att få uppleva lite magi. Emeli vandrar runt bland höghusen och kommer till en liten samling med träd och där hittar hon den lilla skadade älvan. Jag tycker att författar-illustratörkombinationen är väldigt intressant i berättelsen om Emeli. Det är Inger Edelfeldt som står för text och Tord Nygren för bild. Inger Edelfeldt är en författare som lyckas väldigt väl med att beskriva det vardagliga livet samtidigt som hon fångar upp fantasins vinklar och vänder och vrider på vårt sätt att se på saker. På liknande sätt är det med Tord Nygrens illustrationer. De kan vara vackra och magiska, men ändå realistiska. Det är verkliga människor som såväl Inger Edelfeldt som Tord Nygren porträtterar. Emeli är ett verkligt barn mitt i vardagens förort, men ändå finns de magiska kornen där.
Emeli rädderskan
Mörk är skogen så man blir rädd, med text av Ylva Karlsson och bilder av Katarina Strömgård, är en berättelse om kärleken mellan två bröder. Lillebror Mattias är den enda som förstår att något är galet med den storebror som kommer hem efter utflykten med fritids. Den Måns som ligger i sängen bredvid honom saknar helt hans brors värme. Mattias förstår snart att det inte är den verkliga Måns som finns bredvid honom. Men var är då hans riktiga storebror? Mattias är otroligt rädd, men längtan efter Måns tar honom ut i den mörka skogen. Trots att berättelsen utspelar sig i nutid lever sagan kvar och det är inte någon snäll varelse som lurar i skogen. Men Mattias vet att han är den enda som kan rädda Måns.
Äventyrsberättelser har ju traditionellt sett oftast haft pojkar i huvudrollen, men här är det en helt vanlig liten rädd pojke. Eftersom jag har två söner själv tycker jag att berättelsen lyfts ett snäpp just för att det är två bröder som är huvudkaraktärer. Inte för att pojkar gör andra saker än flickor. Men jag tycker att den här berättelsen är otroligt fin i återgivningen av syskonkärlek och det är trevligt att det är två bröder som visar upp sin närhet till varandra. De tillåts vara mjuka, rädda och kärleksfulla.
Mörk är skogen så man kan bli rädd
Prinsessan av Accazza, med Lotta Gahrton som författare och Stina Lövkvist som illustratör, handlar om att längta efter sitt ursprung och känna tillhörighet. Aida bor i ett radhus tillsammans med sin pappa, i ett land som mycket väl kan vara Sverige, men hennes pappa har flytt från ett annat land. Pappan var kung i det andra landet, men tvingades fly för att drottningen fördrev honom när han ville börja dela med sig av hovmaktens rikedomar. Som vuxen blir parallellen till politiskt flyktingskap en spännande dimension. För barn är den här kopplingen inte så självklar, men känslan av att ha tvingats fly från något som man vill tillhöra finns där för barn också. Mitt i detta ger sig Aida ut som en räddande hjälte. För att rädda kungariket måste hon färdas över hela världen. Först till den nordligaste kylan och sedan till värmen i hemlandet Accazza och på vägen får hon hjälp av tre kloka människor och två magiska katter.
Även det här är en berättelse som blandar vår nutida vardag med sagans dimension och de båda perspektiven löper fint tillsammans och ger en hoppfull, men dramatisk, bild av samhörighet och längtan till något förgånget.
Prinsessan av Accazza
Utöver dessa tre innehåller boken också:
En liten prinsessa av Ulf Stark (text) och Ida Björs (illustrationer) – en charmig berättelse om en prinsessa som inte är ett vÃ¥p och en prins som är hjälte, men inte pÃ¥ det vanliga sättet.
Guldnycklarna av Elisabeth Björklund (text) och John Bauer (illustrationer) – en äldre berättelse som är väldigt vacker och lite tankeväckande.
Gubben Trille i runda stenen av Einar Norelius – en äldre berättelse. Varken jag eller mina barn har haft nÃ¥got större intresse av att läsa den här berättelsen. Inte för att den är förarglig pÃ¥ nÃ¥got sätt, snarare lite gammalmodig och trÃ¥kig.
Hattstugan och stöveltornet av Ulf Nilsson (text) och Filippa Widlund (illustrationer) – en spinoff pÃ¥ den traditionella berättelsen Hattstugan, men med omkullkastade roller. Här är det inte barnen som blir uppläxade av en patriarkal tomte, utan snarare tvärtom. Hattstugebarnen är pÃ¥hittiga och driftiga, medan tomten i stubben är en lite tafatt stofil.
Bland tomtar och troll РHundratredje ̴rg̴ngen
Författare: Ulf Stark, Inger Edelfeldt, Elisabeth Björklund, Ulf Nilsson, Ylva Karlsson, Einar Norelius, Lotta Gahrton
Illustratörer: Ida Björs, Tord Nygren, John Bauer, Filippa Widlund, Katarina Strömgård, Einar Norelius, Stina Lövkvist
Förlag: Semic Antal sidor: 110
ISBN: 9789155256128
Köp:jämför priser
För första gången har jag avbrutit sagoläsningen för mina barn för att en bok känts för läskig. Jag gjorde det fundamentala misstaget att inte titta igenom boken ensam först, innan jag läste den för mina barn. Fast den här bilderboken var illustrerad med söt framsida av Ilon Wikland och baksidestexten berättade inte om några hemskheter. Men sen satt jag ändå där med skärrad blick och insåg att jag precis hade slagit ihop boken.
Tänk dig att du har en allra bästa vän. En som alltid står vid din sida och som beskyddar dig när du är rädd. Så är det för flickan som är huvudkaraktär i Den långa, långa resan. Hennes bästa vän är hennes hund. Men tänk dig också att det är krig och att det finns människor som begår onda handlingar runt omkring dig.
Flickan tvingas åka ut på landet, enbart med hunden vid sin sida, för att krigets verkningar är värre inne i stan där hon bor. Hon åker med tåget till sin farmor, men något har blivit fel, för ingen kommer och möter henne. Som tur är har hon sin vän vid sin sida och klarar av situationen genom att lifta till sin farmor, som inte visste att flickan skulle komma.
Men det visar sig att de inte är skonade från kriget ute på landet heller. Flickan ser stridsvagnar köra förbi och förstår att hon inte kan känna sig riktigt trygg någonstans. Men hennes vän ger tröst. ända tills något fruktansvärt händer. Hunden kommer inte hem när flickan ropar på honom. Hon går ut för att leta och finner blodiga spår. Död i snön ligger hennes allra käraste vän, ihjälskjuten av soldaterna. Där slog jag ihop boken.
Jag Ã¥ngrar sÃ¥ att jag inte läste igenom boken ensam först. Det är verkligen en hemsk bok, men jag förkastar den inte för det. Den är skriven Ã¥r 1995. AlltsÃ¥ ett Ã¥r dÃ¥ flera barn tvingats flytta frÃ¥n forna Jugoslavien, efter att ha upplevt krig. Mina barn har inte nÃ¥gra kompisar som själva upplevt krig, men däremot har flera barn pÃ¥ deras förskola föräldrar som flytt frÃ¥n krig och andra hemska förhÃ¥llanden. Mitt äldsta barn ställer ibland frÃ¥gor om vad ”krig” är för nÃ¥got. Jag kan förklara innebörden av ordet krig pÃ¥ ett nÃ¥gorlunda tillfredsställande sätt, men jag kan inte förklara vad det verkligen innebär för de människor som varit med om det.
Det är inte förrän den andra halvan av Den långa, långa resan som vi får veta vad flickan heter, men när man, som vuxen, ser namnet tänds en del kopplingar i hjärnan. Flickan heter nämligen Ilon. Detta är en berättelse om en flicka som tvingas fly från ett Estland i krig.
I Den långa, långa resan får vi en bild av krig, av onda gärningar som skapats av människor. För att skapa förståelse för något så fruktansvärt, behöver en bok att innehålla hemska delar. Däremot hade jag velat att det stod något på bokens baksida om bokens hemska delar. För detta är inte en bok som man läser tillsammans för att få en mysig stund. Det kan aldrig vara mysigt att läsa om hur någons bästa vän blir mördad. Men jag måste också skriva att boken slutar hoppfullt. Livet för flickan går vidare. Hon kommer till ett land där det inte är krig (Sverige), skaffar sig människovänner och börjar finna mening i livet.
Jag läste färdigt boken ensam och frågade senare mina barn om de ville höra fortsättningen. De ville inte det, men vi har haft ett par samtal om vad krig innebär och jag tror säkert att jag kommer att gå till biblioteket för att låna den här boken igen, vid ett annat tillfälle.
Varje dag började med att hunden sprang ut och såg efter om världen fanns kvar.
Och pinkade lite på den.
Sen sprang den in och såg efter om flickan fanns kvar och slickade henne i ansiktet av förtjusning.
Men en morgon kom hunden inte tillbaka. Flickan hörde den skälla borta pÃ¥ isen och blev orolig. Den skällde och skällde ända tills det hördes skott. Flickan rusade ut…
…och när hon kom ner pÃ¥ stranden fick hon se vad som hade hänt. Soldaterna hade skjutit hunden.
Hur kunde de? Hur kunde man skjuta en liten hund?
För att den skällt på dem kanske, men den ville ju bara vakta henne från kriget!
Och flickan blev alldeles ensam och trodde att hon aldrig skulle bli glad igen. Hon grät och skrek och miste matlusten och kunde inte sova.
Den långa, långa resan Text: Rose Lagerkrantz
Illustratör: Ilon Wikland
Förlag: Brombergs Antal sidor: 48
ISBN: 9176086844
Låna boken på bibliotek
Berätta vilka 3 författare du räknar bland dina favoriter, och nämn en favoritbok per författare.
Skicka awarden vidare till 5 mottagare som du tycker förtjänar den.
Favoritförfattare
Emma Lindström säger:
Att välja ut tre favoritförfattare inom barnboksvärlden är en väldigt svår uppgift. Inom vuxenlitteraturen har jag mina absoluta favoriter, det ändras inte så mycket. Men min inställning till olika barnböcker är däremot mer föränderlig eftersom det hela tiden sker ett möte, med mina barn, när jag läser böckerna för dem. De som är mina favoriter bland barnböckerna är de som skapar de allra bästa stunderna tillsammans med mina barn. Tre underbara författare och böcker är:
Jakob Wegelius och boken Legenden om Sally Jones äventyr. Detta är en bok med mycket vemod, men av det varma slaget, sådan vemod som beskriver behovet av vänskap och tillit. Dessutom möter vi helt otroliga miljöer gestaltade med både ord och bild. Läs mer om boken hos Bokhora
Akiko Ikeda och Wachifield – Dayans första äventyr. Den fantasivärld som Akiko Ikeda bygger upp i berättelsen om katten Dayan är full av helt skruvade figurer och miljöer. Den är ocksÃ¥ full av filosofiska tankar som kan kopplas samman med ett barns verklighet. Läs mer om boken här
Pija Lindenbaum och Gittan och gråvargarna. Pija Lindebaum är en mästare på att gestalta barn. Hon lyckas verkligen fånga de där typiska uttrycken, känsloyttringarna och minerna och framförallt skriver hon om sådana områden som är viktiga för barn. Kring Gittan och gråvargarna har vi pratat mycket om att man klarar av en del även om man egentligen är rädd, men också att det är okej att känna sig rädd. Läs mer om boken här
Sara säger: En bra barnbok tycker jag ska ha en intressant handling, fina/tuffa illustrationer och inte kännas jobbig/upprepande att läsa. Det finns många bra barnboksförfattare men det är få som lyckas lika bra varje gång så som nedanstående.
Lindgren & Landström har skrivit och illustrerat böckerna om grisen Benny och dessa tillhör mina absoluta favoriter. Underbara teckningar och spännande berättelser som är roliga att läsa. Den bästa boken är Nämen Benny (den första boken i serien – Benny blir trött pÃ¥ sin mamma och gräver en grop pÃ¥ en Ã¥ker).
Pija Lindenbaum är även en av mina favoritförfattare. Böckerna om Gittan är alldeles lysande. Pija skriver smågalna overkliga berättelser och gör jättefina illustrationer. Min favorit är Gittan och fårskallarna.
Nu är det snart nytt år och vi kommer att skriva om en massa nya böcker. Men nu skulle jag vilja lyfta en bok som har ett par år på nacken: Sockerbullen på Kruskakullen. Det är en kapitelbok som Carin Wirsén har författat och Stina Wirsén illustrerat och den handlar om ett bageri och en familj som växer lite oväntat.
Barnboksprat har fått en Cherry on top award från 
