Du kanske minns TV-serien Rädda Joppe – död eller levande! Jag kan inte direkt säga att jag var överförtjust i serien som barn. Men nu fick jag tag i Rädda Joppe – död eller levande! i bokform och fick en helt annan känsla kring berättelsen.
Boken är från 1985 och handlar om Ola, som är 5 år och bor med sin mamma, och om Olas mjukismullvad Joppe. Ola vill ha med sig Joppe överallt, men det slutar alltid med att Joppe lyckas försvinna. I jakten på Joppe uppstår en extra dimension i berättelsen. Ola får nämligen hjälp av Olsson, som är deras granne, vilket gör att Olsson och hans mamma lär känna varandra och i slutet blir det bröllop.
Handlingen är ju lite gammaldags i och med att det är så naturligt att en man som kommer in som en räddande ängel självklart är någon som mamman vill gifta sig med. Men som tur är det inte denna del som är central för barnen som hör berättelsen. För det är trots allt en väldigt spännande berättelse för lite yngre barn. Boken tar upp vardagliga händelser och lägger in en del dramatik. Eftersom det är ett gosedjur som riskerar att råka illa ut blir det inte så jättefarligt, men ändå ganska spännande.
Vid räddningarna av Joppe får vi även veta mer om hur till exempel sopor och post hanteras och vad man kan göra med en grävmaskin. Varje kapitel i boken utspelas på ett liknande sätt. Ola leker en lek, tappar bort Joppe och får hjälp av Olsson för att rädda honom. Upprepningen av händelseförlopp gör att det blir lätt att hänga med i handlingen och jag ser det här som en bok som kan användas som högläsningsbok för yngre barn. Däremot fungerar den nog inte så bra för lite äldre barn, eftersom Ola kan upplevas som lite väl naiv. Så jag tänker mig att målgruppen för Rädda Joppe – död eller levande!är barn i åldern 3 till 6 år.
Mina barn blev helförtjusta i boken från första stund. Den är skriven som ur ett barns perspektiv, men i TV-serien tror jag inte att centreringen kring Olas tankar är lika tydlig. När jag var barn tyckte jag att TV-seriens Ola var lite irriterande. Men när vi, i boken, möter Olas desperation då han upptäcker att Joppe är borta förstår vi precis hur viktigt det är att hitta den lilla mjukismullvaden.
Rädda Joppe – död eller levande!
Författare: Gunnel Linde
Illustratör: Tord Nygren
Förlag: Bonnier Junior-förlag
Antal sidor: 96
ISBN:9148511951
Köp: Begagnad eller låna på bibliotek
Sagosamlingen Bland tomtar och troll har kommit ut i en gång varje år i 103 år. Det hade varit roligt att ha hela den samlingen hemma. Tänk vilken källa till information om tidens växlingar! Visst är Bland tomtar och troll en sagosamling, men vem har sagt att sagans tid och rum inte finns med i vår vardag? Bland tomtar och troll är en godispåse för oss som tycker om att hitta sagans värld lite var som helst. I årets Bland tomtar och troll finns flera sagor som kommit förbi könsstereotypa normer och som samtidigt tar med oss in i sagans fantastiska dimension.
Jag skulle vilja lyfta tre av berättelserna lite extra.
Berättelsen Emeli rädderskan handlar om att vara ensam i en ny stad, men att ha turen att hitta en livs levande, dock skadad, älva. Det är verkligen en berättelse mitt i här och nuet. Inte behöver man befinna sig mitt i en uråldrig sagoskog för att få uppleva lite magi. Emeli vandrar runt bland höghusen och kommer till en liten samling med träd och där hittar hon den lilla skadade älvan. Jag tycker att författar-illustratörkombinationen är väldigt intressant i berättelsen om Emeli. Det är Inger Edelfeldt som står för text och Tord Nygren för bild. Inger Edelfeldt är en författare som lyckas väldigt väl med att beskriva det vardagliga livet samtidigt som hon fångar upp fantasins vinklar och vänder och vrider på vårt sätt att se på saker. På liknande sätt är det med Tord Nygrens illustrationer. De kan vara vackra och magiska, men ändå realistiska. Det är verkliga människor som såväl Inger Edelfeldt som Tord Nygren porträtterar. Emeli är ett verkligt barn mitt i vardagens förort, men ändå finns de magiska kornen där.
Mörk är skogen så man blir rädd, med text av Ylva Karlsson och bilder av Katarina Strömgård, är en berättelse om kärleken mellan två bröder. Lillebror Mattias är den enda som förstår att något är galet med den storebror som kommer hem efter utflykten med fritids. Den Måns som ligger i sängen bredvid honom saknar helt hans brors värme. Mattias förstår snart att det inte är den verkliga Måns som finns bredvid honom. Men var är då hans riktiga storebror? Mattias är otroligt rädd, men längtan efter Måns tar honom ut i den mörka skogen. Trots att berättelsen utspelar sig i nutid lever sagan kvar och det är inte någon snäll varelse som lurar i skogen. Men Mattias vet att han är den enda som kan rädda Måns.
Äventyrsberättelser har ju traditionellt sett oftast haft pojkar i huvudrollen, men här är det en helt vanlig liten rädd pojke. Eftersom jag har två söner själv tycker jag att berättelsen lyfts ett snäpp just för att det är två bröder som är huvudkaraktärer. Inte för att pojkar gör andra saker än flickor. Men jag tycker att den här berättelsen är otroligt fin i återgivningen av syskonkärlek och det är trevligt att det är två bröder som visar upp sin närhet till varandra. De tillåts vara mjuka, rädda och kärleksfulla.
Prinsessan av Accazza, med Lotta Gahrton som författare och Stina Lövkvist som illustratör, handlar om att längta efter sitt ursprung och känna tillhörighet. Aida bor i ett radhus tillsammans med sin pappa, i ett land som mycket väl kan vara Sverige, men hennes pappa har flytt från ett annat land. Pappan var kung i det andra landet, men tvingades fly för att drottningen fördrev honom när han ville börja dela med sig av hovmaktens rikedomar. Som vuxen blir parallellen till politiskt flyktingskap en spännande dimension. För barn är den här kopplingen inte så självklar, men känslan av att ha tvingats fly från något som man vill tillhöra finns där för barn också. Mitt i detta ger sig Aida ut som en räddande hjälte. För att rädda kungariket måste hon färdas över hela världen. Först till den nordligaste kylan och sedan till värmen i hemlandet Accazza och på vägen får hon hjälp av tre kloka människor och två magiska katter.
Även det här är en berättelse som blandar vår nutida vardag med sagans dimension och de båda perspektiven löper fint tillsammans och ger en hoppfull, men dramatisk, bild av samhörighet och längtan till något förgånget.
Utöver dessa tre innehåller boken också:
En liten prinsessa av Ulf Stark (text) och Ida Björs (illustrationer) – en charmig berättelse om en prinsessa som inte är ett våp och en prins som är hjälte, men inte på det vanliga sättet.
Guldnycklarna av Elisabeth Björklund (text) och John Bauer (illustrationer) – en äldre berättelse som är väldigt vacker och lite tankeväckande.
Gubben Trille i runda stenen av Einar Norelius – en äldre berättelse. Varken jag eller mina barn har haft något större intresse av att läsa den här berättelsen. Inte för att den är förarglig på något sätt, snarare lite gammalmodig och tråkig.
Hattstugan och stöveltornet av Ulf Nilsson (text) och Filippa Widlund (illustrationer) – en spinoff på den traditionella berättelsen Hattstugan, men med omkullkastade roller. Här är det inte barnen som blir uppläxade av en patriarkal tomte, utan snarare tvärtom. Hattstugebarnen är påhittiga och driftiga, medan tomten i stubben är en lite tafatt stofil.
Bland tomtar och troll – Hundratredje årgången
Författare: Ulf Stark, Inger Edelfeldt, Elisabeth Björklund, Ulf Nilsson, Ylva Karlsson, Einar Norelius, Lotta Gahrton
Illustratörer: Ida Björs, Tord Nygren, John Bauer, Filippa Widlund, Katarina Strömgård, Einar Norelius, Stina Lövkvist
Förlag: Semic Antal sidor: 110
ISBN: 9789155256128
Köp:jämför priser
Tord Nygren är en av mina favoritillustratörer, så när jag såg den här boken på biblioteket drogs mina ögon direkt hit. Tintomara i storskogen är en bok som handlar om flickan Tintomara, som nästan bara har mött världen genom operans värld, eftersom hon bor där. Hon ser de vackra kulisserna och skulle vilja kliva in i dem. Så en dag får hon möjlighet att kliva in i en verklig skog när hon åker ut på landet tillsammans med sin familj. Här möter hon en omvärld som inte bara är en kuliss och får uppleva friheten i naturens eget oberäkneliga skådespel. I all frihet som möter Tintomara provar hon sig fram på olika sätt. Hon känner sig maktfull när hon skjuter med en bössa och skrämmer djuren, men när hon börjar spela vacker musik bjuder hon istället in djuren att lyssna. Hon känner att hon vill bli en del av allt detta härliga och bestämmer sig för att stanna i skogen.
Cecilia Sidenbladh och Tord Nygren tar oss in i en värld som är naturlik, men ändå så självklart tillhör sagorna. Den här speciella blandningen av verklighet och fantasi hjälper oss att kliva rakt in i sagornas värld.
Cecilia Sidenbladh har tidigare skrivit fler böcker tillsammans med Tord Nygren som illustratör. I några av sina texter har Cecilia Sidenbladh inspirerats av äldre texter för vuxna. Berättelsen om Tintomara har Cecilia Sidenbladh fått inspiration till från Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist. Att använda sig att tidigare kända verk för vuxna är ett djärvt drag, som i det här fallet blir väldigt lyckat. Det estetiska uttrycket finns med genom hela berättelsen samtidigt som innehållet är väldigt lättillgängligt. Texten är vacker samtidigt som den bygger upp handlingen på ett väldigt spännande sätt.
Detta är en bok med både fängslade illustrationer och text och de gör sig mycket väl tillsammans och skapar ett mystiskt uttryck. Den här boken är en estetisk upplevelse, men också en vacker berättelse om människans förhållande till naturen. Vad jag däremot saknar lite är äventyren. När Tintomara väljer att stanna i skogen möts vi av orden:
Hela sommaren fick Tintomara ströva omkring på egen hand. Många äventyr var hon med om. Men det är en annan historia.
Det skulle däremot vara så otroligt spännande att få följa med Tintomara på alla de äventyr som väntar henne i skogen där vi tvingas att lämna henne. Men här får helt enkelt vår egen fantasi ta över.
Tintomara i storskogen
Författare: Cecilia Sidenbladh
Illustratör: Tord Nygren
Förlag: Opal
Antal sidor: 32
ISBN: 9789172993600
Köp: Jämför priser
Lennart Hellsing har gett ut nästan overkligt många böcker sedan sin debut 1945. Mest känd är han kanske för sina rim och ramsor.
I samlingen Lappricka Pappricka hittar jag många Hellsing-verser jag känner igen, men också många jag inte kan minnas att jag någonsin hört. Det är en bra blandning, en trevlig bunt ramsor och fina bilder av olika illustratörer.
Jag skulle vilja kunna alla de här verserna utantill! Någon liten har jag lyckats lära mig sedan Ava fick den här boken, men det finns ju så många fler… Kanske ska jag plugga in den här som nästa projekt, för visst är den cool:
Moster Ester älskar fester
hon har nästan alltid gäster:
Fyra präster från Manchester
en orkester på semester.
Pater Noster ifrån Koster
med ett plåster från ett kloster.
Sjukgymnaster, faster Aster
syster Yster, Mister Krister
Buster Bister och cyklister.
Herr Sylvester som till häst är
rider in med Mäster Bläster
folk från öster och från väster
kommer hem till moster Ester!
Ett uppslag med välkända texter och bilder, ur Lappricka Pappricka
Ava (1 år) somnade väldigt gott när jag satt vid hennes säng och läste högt ur den här boken, men det tar lite för lång tid på varje sida för att hon ska tycka att den är riktigt rolig när vi läser ”vanligt”, dvs tittar i boken båda två medan jag läser. Jag tror att hon gillar de verser jag lyckats memorera, när jag levererar dem vid ett blöjbyte eller annat lämpligt tillfälle. Lite Hellsing hör verkligen till i en klassisk svensk uppväxt. Jag tycker om den här boken och vill ha mer Hellsing!
Lappricka Pappricka
Författare: Lennart Hellsing
Illustratörer: Eva Eriksson, Fibben Hald, Tord Nygren, Charlotte Ramel, Poul Ströyer & Stina Wirsén
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 46
ISBN: 9789129646252