Operation dödsviktigt

Böckerna om Funkisfamiljen handlar om Vide samt syskonen Mio och Tintin. Mio har en sällsynt diagnos, kan inte kan gå eller prata och blir ofta allvarligt sjuk. Operation dödsviktigt handlar om barns tankar om döden. I denna bok nås familjen av beskedet att en kompis till Mio har dött. Vide märker att många vuxna har svårt att prata om döden och försöker ta reda på så mycket som möjligt tillsammans med sin kompis Eli. De startar då Operation dödsviktigt. Böckerna visar på Vides egna förmåga och att barns tankar och känslor är viktiga och riktiga.

Seriens första bok, Operation slutstirrat, tar upp frågor om bemötande och kom ut hösten 2018. Seriens andra bok, Operation rädda sommarlovet, tar upp frågor om ovisshet och kom ut våren 2019.

”De pratar om någon som eeeeh… har gått bort.”

Det är sportlov och dags att åka till fjällen, men något supersorgligt händer. Vuxna använder konstiga ord och vågar inte säga att någon faktiskt är död. Tankarna trasslar ihop sig som garnnystan i Vides huvud. Varför vågar inte vuxna säga som det är? Varför dör man och hur går det till? Finns det olika sätt att vara ledsen på? Varför har vuxna så svårt att prata om döden med barn? Tillsammans med sin kompis Eli planerar Vide att ändra på det.

Det är dags för Operation dödsviktigt!

Anna Pella skriver om döden i denna bok på ett enkelt och tydligt sätt. Boken är lättläst så den som kan läsa kan läsa den själv men för oss kändes det fint att läsa den tillsammans då det skapade en del frågor och funderingar även om Anna mer eller mindre förklarade det mesta. Man får följa hela resan från att någon blir sjuk till att den dör och begravs. Det är den tredje boken i serien om funkisfamiljen och boken är fristående. Det är en inkluderande bok och jag rekommenderar den varmt. Det märks att Anna har erfarenheter av det hon skriver och hon förklarar saker på ett väldigt bra sätt. Läs den!


Titel: Operation dödsviktigt
Författare: Anna Pella
Illustratör: Anna Forsmark
Förlag: Libris förlag
ISBN: 9789173878289
Kan köpas hos Adlibris och Bokus med flera
Tack till förlaget för recensionsex

Den långa resan

 

En bok om att lämna och att lämnas, om Vandra och om Undra.

 

 

Vandra ska ge sig iväg.
Undra kan inte följa med denna gång.

De har följts åt länge och många gånger. Sett städer, skog och hav tillsammans. De har skrattat, lekt och och hjälpts åt på vägen. Andra varelser dyker upp på deras färd och och årstider kommer och går.

Undra är orolig för hur det ska bli när Vandra ger sig iväg. Vandra förklarar att det inte finns något att vara rädd för och lovar att Undra aldrig kommer att vara ensam. Vandra sluter ögonen och ger sig iväg.

Och dagen skulle komma på nytt.
Kasta ljus på blommor och skorstenar och harar och hus.
Där borta var horisonten.
Havet och himlen tillsammans.

Den långa resan  är en mycket vacker bok. Den handlar om hur det kan gå till när någon dör. Författaren berättar om Vandras och Undras liv tillsammans och väver in döden som ett naturligt inslag. Texten är poetisk och skildrar verkligheten med mjuk skärpa. Bilderna är fantastiska. I samspelet mellan texten och bilderna växer berättelsen till något ännu större än var och en för sig. En berättelse man gärna vill vara i och omfamnas av. Barnen vill se och höra den flera gånger.


Den långa resan
Författare: Sofia Hedman
Illustrationer: Emelie Gårdeler
Förlag: Speja förlag
ISBN: 9789188167309
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tack till förlaget för recensionsexemplar!

Billie Lou och Lille Bo på begravning

Billie Lou och Lille Bo är bästa vänner. Förra fredagen dog Lille Bos farfar och idag ska han begravas. Billie Lou ska också följa med på begravningen.

– Vad gör man på en begravning egentligen? undrar Billie Lou.
– Pappa har sagt att man gråter och sjunger, svarar Lille Bo. Helst samtidigt.

På förskolan har Billie Lou och Lille Bo bara lärt sig att skratta och sjunga samtidigt. Det är nog först i ettan man får lära sig de lite svårare grejerna.
– Vi får hjälpas åt, säger Billie Lou.

Sanna Larén har skapat en fin bok med mycket värme och humor. Den tar upp en bortgång och begravning från barnets perspektiv på ett lättsamt sätt. Dessutom tar hon upp den okonstlade vänskapen mellan två barn och deras direkta frågeställningar. De hjälps åt att sjunga och gråta i kyrkan, de pausar och tar sig an en död mus, de funderar på om det är en skattkista som står där längst fram i kyrkan. Det hela får hjärtat att smälta och jag hoppas att vi kan få följa Billie Lou och Lille Bo på många fler äventyr.


Billie Lou och Lille Bo
Författare: Sanna Larén
Förlag: Idus Förlag
ISBN: 9789188964359
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Lilla grodan, morfar och döden

 

 

 

Jag läste Lilla grodan, morfar och döden tillsammans med två barnbarn som satt i mitt knä. Det var E 5 år och H 3 år. Lilla H gled ned och kom tillbaka några gånger. E däremot var mycket uppmärksam och engagerad. Hon ställde någon fråga, men framförallt lyssnade hon intensivt.

Ofta går det bra att omformulera en text utan att förändra en historia alltför mycket. Döden och tro är inte så enkla ämnen och i det här fallet ser jag en risk i det och att inte göra Lilla grodan, morfar och döden rättvisa. Som jag ser det är berättandet, formuleringarna, funderingarna och dialogen mellan sköldpaddan morfar och barnet grodan det centrala. Och inte historien. Det är helt enkelt svårt att vara boken trogen så jag håller min beskrivning ganska kort och ger er några utdrag som exempel på berättandet.

Grodan ska sova och morfar har läst. Lilla grodan vill veta vad som händer när man har dött. Alltså inte när man dör utan vad som händer efter att man har dött.

Det är det ingen som riktigt vet. Men många har gissat, funderat, tänkt stora tankar och fantiserat om det. Om du vill kan jag försöka berätta lite? (säger morfar)

Morfar berättar om att några tror att det finns en himmel dit man kommer och om änglar. Lilla grodan vill ha vingar. Jag skulle bli världens bästa flygande ballerina.
Du skulle vara en fantastisk konstflygande ballerina.
(svarar morfar)

Morfar fortsätter berätta om de som tror att den som dör föds på nytt. Och att man lever flera liv men i olika skepnader.
Vad tror du att du var …?  Morfar tror att han varit på ett skepp och säger: Det är som att ljudet av vågorna och den salta doften gör att jag minns något jag inte längre kommer ihåg.

Sedan talar morfar om en själ. Han säger att några tror att alla människor har en själ och att den lämnar kroppen när vi dör. En själ, säger morfar, är osynlig som ett spöke och är som personen som har dött fast utan en tung kropp att släpa på. Lilla grodan tycker att vara osynlig är som att vara en superhjälte och att om man är ett osynlig kan man spionera och få reda på mycket man undrar över.

Det finns också de som … tror att ingenting händer när man dör. De tror att allting slutar vara. Grodan tycker det låter tråkigt, men morfar säger att … om du inte finns, kan du inte känna att det är tråkigt. Eller roligt. Det är bara ingenting.

Vissa tror på en framtid långt efter döden. De tänker att de vill frysas ner och bli väckta till liv igen när man kan bota alla sjukdomar, säger morfar. Usch! Det låter läskigt. Och trångt om ingen någonsin dör.

 

När morfar har berättat det här och lite till frågar han: Vad tänker du nu min lilla groda? Lilla grodan vill blanda … lite av varje liksom. Först tycker grodan att man kan vara ett spöke som får veta sådant man undrar över. Sedan vill hon flytta till himlen och träffa de hon saknar. När jag kommer dit kan jag träffa dig där morfar!
I så fall flyttar jag in med dig i molnhuset och lagar pannkakor till frukost varje dag.

När lilla grodan har fått en godnattkram och morfar är på väg ut frågar lilla grodan: Vad tror DU händer när man dör?
Jag vet inte hjärtat mitt, men jag är oändligt nyfiken.

Berättelsen och bilderna framställer på ett fint och, som jag tycker, finurligt vis lika människors, religioners och folkslags tro. Den ger näring och tröst till funderingar man kan ha om döden. Dialogen mellan Sköldpaddan morfar och barnet Lilla grodan är högst personlig, men känns fri från värderingar. Och bilderna som håller om texten både högt och lågt är viktiga för upplevelsen. Att författaren som också illustrerat boken använder djurkaraktärer i stället för människor upplever jag tar udden av den värderande laddning som människokaraktärer kan ha. Djuren gör att bilderna per automatik är alternativa men de känns ändå självklara och naturliga i kontexten.

Jag berättade för barnen att jag skulle skriva om boken och att jag gärna ville skriva vad de tyckte om den. Från E kom ett snabbt svar att den var bra, jättebra faktiskt, medan H inte sade något spontant. Men på en direkt fråga svarade hon: Jag tycker den var lite läskig.

Vi läste en annan bok emellan, men sedan ville båda höra om Lilla grodan igen. Nu frågade E mer utifrån texten och H tittade på och pratade om bilderna. Som godnattsaga valde barnen att höra Lilla grodan, morfar och döden för tredje gången denna dag och när vi talade i telefon här om dagen frågade E: Har du skrivit om boken nu och att jag tycker det är en jättebra bok?


Lilla grodan, morfar och döden
Författare: Julia Groth
Illustrationer:Julia Groth
Förlag: Idus förlag AB
ISBN: 9789175779614
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tack till förlaget för recensionsexemplar!

Astrid och flickan i skogen

Jag och min sexåriga dotter sträckläser boken om Astrid helt enkelt för att vi inte kan vänta till nästa dag med att veta fortsättningen. När jag lägger ifrån mig boken en kort stund för att förbereda middag hör jag hur hon fortsätter läsningen på egen hand. När jag frågar henne om hon tycker om boken om Astrid och flickan i skogen svarar hon:

”Jag tycker om alla detaljer och att man får en förklaring till allting. Till exempel att man får veta att lillebror inte bara är borta utan även varför han är borta.”

Vi får följa med i Astrids upplevelse av sorg, spänning och mystik. Hur hon handskas med döden men även hur hon längtar efter att få vara glad igen. Karaktärerna i boken är enkla men utgör en trygg inramning till de mystiska inslagen i berättelsen. Här bjuds läsaren på allt ifrån bullbak med mormors flickvän till en deprimerad mamma som sörjer. Jag tycker om boken för att den är enkel men samtidigt komplex och hur slutet av boken öppnar upp för diskussion med barnet om vad som händer efter döden. Även om det sistnämnda skapade frustration för just mitt barn som ju så gärna vill ha exakta svar på allting :)

Illustrationerna är svartvita i boken men tillräckliga för att ge oss ansikten till karaktärerna vi läser om. Allra vackrast är omslaget i mjuka gröna nyanser som fångar känslan av ingemanslandet mellan verklighet och illusion.


Astrid och flickan i skogen
Författare: Jenny Jansson
Bild: Joen Söderholm
Förlag: Idus förlag
ISBN: 9789175777054
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris