ulf stark – Barnboksprat

En stjärna vid namn Ajax

Det är kärlek vid första ögonkastet när pojken Johan och hunden Ajax möts första gången. Det första ord Johan sa var inte mamma eller pappa, det var vov. De sover tillsammans, leker tillsammans, äter, busar och gör det allra mesta tillsammans. Både Johan och Ajax blir äldre, men Ajax blir allt tröttare och en dag säger Johans mamma att Ajax har drömt sig till himlen.

Det är är en väldigt fin bok om stark vänskap och ett slags broderskap, men även om döden och sorg. Ulf Stark har skrivit flera böcker om just döden, och i denna vänder han sig till de yngre barnen.

Varje uppslag har korta texter, men de är fyllda med känslor som både barn och vuxna kan känna igen sig i och även utveckla. Det finns igenkänning för den som har en allra bästa vän, som kanske är ett djur, och särskilt för dem som någon gång förlorat en allra bästa vän.

Illustrationerna är ibland enkla men med viktiga detaljer, ibland drömskt magiska. De hjälper texten att förmedla alla känslor som smyger fram när vi öppnar boken.

När jag läste boken på förskolan satt barnen tysta och lyssnade och tittade koncentrerat. Även det där barnet som hellre leker än sitter still. Det är ett mycket bra betyg!

En stjärna vid namn Ajax
Författare: Ulf Stark
Illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen (2007)
ISBN: 9789163852510
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Skuggbarnen

skuggbarnen Det går nästan inte att sluta titta på Anna Höglunds bilder som många gånger inte liknar något annat. Stilen dansar mellan olika uttryck. Det är både galet och logiskt. Dock får jag tillstå att det till synes galna alltid verkar ha sin plats, sin förklaring. Denna konstnärsstil tillsammans med Ulf Starks ord i sin milda självklara form ger förklaringar och poetisk längtan till mottagaren. Det blir till en egenskapad skapelseberättelse, sprungen ur en teaterföreställning på Stockholms Stadsteater från början.

Två barn söker sina skuggor. Utan skuggor är livet enkelt att leva, men fullständigt tomt och utan livsklang. Alltings Skapare, som här presenteras i hen-form och avbildat som något runt med armar och ben, är en fantastisk kreatör, men verkar sakna känsla för djupet. Hen känner misshag för de fula fläckar, som skuggorna ger. De skugglösa varelser som nu kommer att befolka jorden, känner visserligen mer glädje, men minnena bleknar, sagorna blir bortglömda och drömmarna kommer inte längre människorna till mötes under nattens timma.

Utan sina skuggor
blev människor gladare.
Sorgerna försvann.
Och om nätterna sov de
utan drömmar.

Vad skönt, tänkte Skaparen.
Nu har alla det bra,
precis som jag ville.

Men två kände sig sorgsna.
Det var Pojken. Och Flickan.
Mest Pojken.

När skuggorna försvann
blev det inga sagor.
För sagorna är släkt med drömmarna.

Pojken försvinner. Flickan letar och söker med sitt eget minne i alltmer glömska. Hon är så när som på att blekna bort i frånvaron av sin skugga, men då…! En Skapare som samlar sig och börjar lyssna. Två barn som inte ger sig och som ingen annan önskan har, än en djupare mening och att sagans drömmar åter ska ta vid.

Den kvällen gjorde Flickan
skuggor på väggen.
– Plingeling, nu börjar det!
– Vad blir det för saga? frågade Pojken.
– Den om Skuggflickan, sa hon.
– Och hennes bror, sa han.

Och utanför tryckte Skaparen
örat mot fönsterspringan.

Skuggbarnen
Författare: Ulf Stark
Illustratör: Anna Höglund
Förlag: Bonnier Carlsen (2014)
Antal sidor: 34
ISBN: 9789163877452
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Det första fallet

Det första fallet är första delen i en serie deckare om paddan vid namn Kommissarie Gordon och dennes assistent, musen Paddy.

Fallet kommissarien får en snöig vinterdag är en nötstöld, anmäld av en ekorre. Det finns ingen misstänkt eller så är alla misstänkta! Kommissarien ställer sig på span i snön och ser plötsligt en mus komma gående med en nöt i famnen och han tar med sig musen till polisstationen för förhör. Det visar sig att musen är en musunge som inte har någon mat, ingenstans att bo, inget arbete och inte ens ett namn. Kommissarien ger musen namnet Paddy och hon får också bli hans assistent och sova på stationen. Tillsammans arbetar de på fallet med de stulna nötterna.

Det här är en bok att bara älska rakt av. Kommissarien som dricker te i mängder à la engelsk småstadskommissarie och dessutom har tre olika kakburkar: morgonkakor, middagskakor och slutligen kvälls- och nattkakor. Sen så har vi ju stämpeln, den stora viktiga stämpeln som kommissarien omsorgsfullt placerar på pappret och stämplar med ett kraftfullt Ka-dånk. Paddy är smart och snabbtänkt och visar sig vara en utmärkt polisassistent och det är en finstämd vänskap som växer fram emellan dessa två individer. Det är en alltigenom mysig bok som lämpar sig för de äldsta i förskolan eller de yngsta i skolvärlden. Både att läsa högt, läsa tillsammans eller att läsa själv för den som kan. Gitte Spees illustrationer förstärker precis den gemytliga deckarkänslan och jag uppskattar särskilt de vackra inledningarna till varje kapitel i olika färger. Som kronan på verket är bokens omslag inte glatt utan liksom matt och med tydlig struktur (detta heter säkert något på fackspråk) vilket fulländar läsupplevelsen.

Det första fallet

Författare: Ulf Stark

Illustratör: Gitte Spee

Serie: Kommissarie Gordon 1

Förlag: Bonnier Carlsen (2013)

ISBN: 9789163869167

Antal sidor: 92

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vill ni se en stjärna?

Två av mina favoriter inom barnboksvärlden, Ulf Stark och Mati Lepp, har gjort flera böcker tillsammans. Det här är dock den första av dem som jag läser. När jag bläddrar i boken kan jag nästan höra Ulfs röst läsa högt för mig.

Den här boken handlar om kompisarna Ruben och Astor. Astor är en sån där kille som ofta gör tokiga saker och ställer till det på olika sätt, men han är även en modig person som tycker om att ställa upp för sin kompis. Astor tycker att han själv är ful, med utstående öron, fräknar och tänder som en häst. När jag läser hur han beskrivs och ser bilderna börjar Jojje Wadenius melodi ”Jag är det fulaste som finns” spela i mitt huvud…

Astors föräldrar är ganska oroliga för vad det ska bli av honom; mamman ligger inlagd på sjukhus och pappan försöker sköta om frisersalongen på egen hand (något som inte är helt lätt när man ska färga hår och är färgblind..) Men Astor själv är inte särskilt ängslig, för han vet ju att han ska bli en stjärna!

Men helt lätt är det inte att vara Astor. För samtidigt som han har bra självförtroende och kan mycket bra och roliga saker är självkänslan inte lika bra. Han känner han sig ful och fel, och när Ruben läser sagan om den fula ankungen för honom på biblioteket känner han igen sig. Men det där med att ankungen blir en svan, det tror han att H. C. Andersen bara hittat på för att man ska bli glad. Hans dystra tankar går till och med så långt att han tror att det är hans fel att mamman är sjuk.

Som tur är händer det en massa roliga och spännande saker som gör att saker och ting ordnar upp sig till slut. Utan att avslöja för mycket om handlingen kan jag säga att det förekommer hypnos, besök hos en spådam och en audition! En charmig bok som har ett större djup än jag först trodde. Det kan helt enkelt inte bli fel när Stark och Lepp är i farten tror jag!

Om du vill lyssna på ”Jag är det fulaste som finns”:

Vill ni se en stjärna?
Författare: Ulf Stark
Illustratör: Mati Lepp
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor:
ISBN: 9789163872099
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Yakup tokstollen

Yakup är känd i hela byn, och mer därtill, för att vara klumpig. Han ramlar, han tappar saker, han spiller och han går vilse. Ibland kallar de andra barnen honom för Nä, inte nu igen eller Ojojojoj eller Se upp nu kommer han men oftast kallar de honom Tokstollen Yakup.

Yakup anser inte att det gör någonting att de kallar honom för Tokstollen eftersom att de inte menar det på ett elakt sätt. Han funderar dock på vad han ska bli när han blir stor och ibland önskar han att han var en höna då de ju inte behöver bli något utan helt enkelt bara är hönor och dessutom behöver de inte tänka. Yakup känner sig dum men hans morbror försöker trösta honom:

Vet du Yakup, sa han. Att vara en tok är inte det sämsta. En tok får andra att känna sig klyftigare.

Yakup känner sig lite gladare av det men fortsätter att vara klantig och klumpig tills han en dag upptäcker något som kommer att förändra hans värld för alltid.

Det här är en riktig liten pärla som handlar om att vi inte ska döma varandra och att det ibland finns väldigt enkla anledningar till att människor beter sig som de gör. Boken lämpar sig mycket väl att diskutera kring med förskolebarn eller lågstadieelever. Jag kan tycka att det är skrämmande att det verkar vara ok för Yakup att de andra barnen skrattar åt honom och att han finner sig i att inneha narrens roll vilket det såklart inte är. Men människor tenderar ju att hellre bli sedda på något vis, vilket det än må vara, än att bli totalt ignorerade. Illustrationerna och namnen i boken ger känslan av att vi befinner oss i en östligt belägen by, en faktor som jag alltid håller högt då jag gärna läser böcker som visar på den mångfald av människor som finns i världen. Läs gärna Yakup tokstollen men glöm inte att prata om den!

Yakup tokstollen

Författare: Ulf Stark

Illustratör: Sara Lundberg

Förlag: Berghs (2012)

ISBN: 9789150219463

Antal sidor: 36

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris