Boktjuven stjäl omedelbart mitt läshjärta. Döden i egen hög person berättar historien om den sällsamma flickan, Liesel Meminger, som bor på en gata som bär himmelens namn men där livet är allt annat än himmelskt. Det är nämligen 1939 och kriget rasar som mest i Tyskland. Liesel tas om hand av en fosterfamilj och har då redan vid 9 års ålder bevittnat sin brors död och förlorat sina föräldrar. Ändå tycks hon finna glädjeämnen i vardagens sparsamma innehåll och dela dem med de hon älskar mest och hon finner näring till sin egen själ i de böcker hon stjäl. Orden får en enorm betydelse för Liesel som läser samma böcker om och om igen, både för sig själv och för andra som finner tröst i berättelserna de hör. Till slut räcker det inte med att läsa utan hon måste själv skriva sin egen berättelse för att uthärda den börda som lagts på hennes ok och det är just det som räddar henne.
Liesel är en flicka med alla de egenskaper en hjältinna besitter. Hon är modig, principfast, empatisk, lojal, kärleksfull och ofrånkomligen gör hon därmed ett djupt avtryck hos mig som läsare. När jag väl har läst klart så lämnar boken mig i ett tillstånd av vakuum, precis så som ett litet mästerverk ska göra! Det här är en bok med målgruppen unga vuxna men jag anser att det är en bok för alla vuxna att läsa. Läs den!
Sista orden i Liesels egen bok (s. 560):
Jag har hatat orden och
jag har älskat dem,
och jag hoppas att jag har använt dem rätt.
Boktjuven
Författare: Markus Zusak
Förlag: B/Wahlströms
ISBN: 9789176890226
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Barnen minns härliga somrar vid havet, som ligger ganska nära där de bor. Plötsligt kommer kriget och allt förändras. Kriget tar pappa och mamma blir allt mer orolig. Hon berättar om vänner som flytt över berg och dal till andra länder med andra djur, städer och skogar. Snart tvingas även hon fly med de två barnen.
Året är 1936 och inbördeskriget härjar i Spanien. För den lille pojken Antonito är krig lika ologiskt som tjurfäktningsarenan där matadoren dödar tjurar. Antonito bor på en gård med sin familj, där fadern föder upp svarta, vackra tjurar. Hans farbror är en känd matador. En dag får pojken uppleva födelsen av en ny kalv som också blir hans vän. Han får namnet Paco. När Antonito till sin förfäran inser att Paco ska få gå samma öde som alla andra tjurar, möta matadören på arenan, så tar han ett ödesdigert beslut för att rädda sin vän.
