Vad säger ett russin? är en ny fin småbarnsbok av Anna Höglund.
Boken börjar på ett vänsterblad med frågan: ”Vad säger solen?” och svaret kommer på den motsatta högersidan med en bild på solen som säger: ”Äntligen morgon!” På tjocka gräddvita blad upprepas så formeln ”Vad säger…?” sexton gånger och besvaras lika många gånger med text och bild på respektive högerblad. Inledningen knyts ihop med slutet med frågan ”Vad säger natten?” Däremellan ställs frågor om till exempel vad vardagliga föremål som barnvagn och fluga säger, men också vad de mer sällsynta lejonen och spökena säger.
Trots få ord är texten genom sina frågor och svar flerbottnad. Tonen är lågmält poetisk, som frågan till solen och svaret den ger. Tonen är också humoristisk när grävskoporna säger: ”Gräv-gräv-gräv” eller när ett russin säger: ”Piiip”. Mer realistiskt känns det när näsan säger: ”Sniff-sniff” (här står bilden för humorn) och motorcykeln säger: ”Vröööööm”.
Åldersmässigt passar texten bra från strax över året till kanske treårsåldern. De äldre läsarna (två-treåringarna) uppskattar nog humorn i att rumpan säger: ”Prutt-prutt!”.
Jag tycker mycket om Anna Höglunds barnböcker och blir inte besviken den här gången heller. Teckningarna andas dåtid och är vackra och tilltalande i sina mjuka pasteller. Höglunds bild- och textsamspel är fantasifullt och knappast övertydligt. Bilderna av näsan som säger: ”Sniff-sniff” eller foten som säger: ”Stamp- stamp” uppmuntrar till dramatisering och högläsningen kan lätt göra barnet delaktigt. Boken tål många omläsningar.
Läs Malin Molinders recension av Vad säger klockorna! här.
Vad säger ett russin
Författare: Anna Höglund
Illustratör: Anna Höglund
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 37
ISBN: 978-91-29-68531-2
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus
Jag blir verkligen inte klok på kärlekshistorien i Svindlande höjder. Kanske för att kärleksförhållandet mellan Catherine och Heathcliff återberättas av andra människor som gör att jag inte förstår kärleksparets ordval eller känsloyttringar. För mig framstår de som besatta och psykiskt sjuka människor som gör sin omgivning väldigt illa.
Här möter Patrik en märklig och inte alldeles trevlig värld av svittror, sporalver, spättar och andra varelser. Här finns också tuggummiberget och asfaltsängen. Patrik vill snart därifrån, men det visar sig inte vara så enkelt. Svittrorna utmanar honom och hans lag därhemma på en fotbollsmatch. Vinner Patriks lag får han sin biljett ut ur underjorden. Förlorar han däremot, måste han stanna för alltid …
För ett tag sedan ville Buster inte sova. Den boken är recenserad av 