Mardrömsgropen är andra delen om Skateboardklubben Blåmärket med medlemmarna Rillo, Emil och Mischa. Jag har inte läst första delen men det spelar ingen som helst roll utan jag kliver enkelt in i berättelsen.
Rillo har äntligen fått sin klubbtröja som siste medlem i klubben. Han är stolt och nöjd men Mischa tycker att de behöver en lista i klubben. Punkt nummer 1: Se cool ut. Ja men det klarar de ganska bra. Punkt nr 2: Åk i Mardrömsgropen. Rillo är inte alls sugen på att behöva åka i den minst fem meter djupa asläskiga gropen i skateparken och han och Emil lyckas förhala det hela genom att komma på egna punkter på listan vilka måste avklaras först. Emil väljer kickflip, det kommer ingen någonsin klara, eller?
Mardrömsgropen är en enkel berättelse om att inte våga. Rillo vågar inte åka i Mardrömsgropen men han vågar heller inte säga nej till Mischa eller visa sig feg för Emil. En ytterligare karaktär i boken är flickan på sparkcykel. Hon verkar totalt obekymrad av andra tycker och åker glatt omkring på sin sparkcykel och kör igenom vattenpölar och har roligt. Rillo tycker hon är töntig eftersom det är töntigt att åka på sparkcyklar, de har ju styre!
Som vuxen förstår du med ens att flickan kommer att ha en betydelse för berättelsen och jag hoppas att målgruppsläsaren inte får för sig att sparkcyklar är just töntiga innan hen läst klart boken. Det vore ju synd om någon skulle bli retad i onödan. Å andra sidan ser jag fler sparkcyklar än skateboards bland barn för tillfället så det kanske inte är någon fara.
Boken är relativt kort och lätt att läsa och nästan varje uppslag är illustrerat vilket ger en luftig känsla. Ämnet är bra då det behövs fler nischade böcker för barn och jag kan ibland få frågan av mina elever ”om det finns någon bok om pingis”. Nu känner jag i alla fall till en serie om skateboards! Jag har själv aldrig åkt bräda men boken känns trovärdig och Johan Unenge är själv skateboardåkare sedan många år. På slutet finns det lite tips till skejtaren som denne kan testa med sin bräda. Kul!
Lilla apan är alltid för liten. För liten för att nå de finaste bananerna eller bada på de djupaste ställena, för liten för att se vad de andra ser eller klättra lika högt som dem. En dag bestämmer hon sig för något modigt: att gå själv i djungeln och klättra upp i det högsta trädet. ”Djungeln är INTE för stor för mig, ska ni se!”.
