anna höglund – Barnboksprat

Snöbollen till Om detta talar man endast med kaniner

Bilderbokspriset Snöbollen delas i år ut till Om detta talar man endast med kaniner (länk till Malin Molinders recension) av Anna Höglund.

Motiveringen lyder:

Anna Höglund har med Om detta talar man endast med kaniner skapat en
bilderboksberättelse som inte undervärderar sina läsare. I poetisk text och starka bilder för hon oss in i en ung människas osäkrade tillvaro. Bildernas referenser till andra konstnärer ger extra dimensioner till denna berättelse om utanförskap, högkänslighet och om själva växandets villkor. Det är ett storartat och modigt verk som visar på bilderbokens möjligheter att nå läsare i alla åldrar och som också i hela sin boklighet, formgivning, papper och tryck är en sann estetisk upplevelse.

Förra året vann Molly & Sus.

Skuggbarnen

skuggbarnen Det går nästan inte att sluta titta på Anna Höglunds bilder som många gånger inte liknar något annat. Stilen dansar mellan olika uttryck. Det är både galet och logiskt. Dock får jag tillstå att det till synes galna alltid verkar ha sin plats, sin förklaring. Denna konstnärsstil tillsammans med Ulf Starks ord i sin milda självklara form ger förklaringar och poetisk längtan till mottagaren. Det blir till en egenskapad skapelseberättelse, sprungen ur en teaterföreställning på Stockholms Stadsteater från början.

Två barn söker sina skuggor. Utan skuggor är livet enkelt att leva, men fullständigt tomt och utan livsklang. Alltings Skapare, som här presenteras i hen-form och avbildat som något runt med armar och ben, är en fantastisk kreatör, men verkar sakna känsla för djupet. Hen känner misshag för de fula fläckar, som skuggorna ger. De skugglösa varelser som nu kommer att befolka jorden, känner visserligen mer glädje, men minnena bleknar, sagorna blir bortglömda och drömmarna kommer inte längre människorna till mötes under nattens timma.

Utan sina skuggor
blev människor gladare.
Sorgerna försvann.
Och om nätterna sov de
utan drömmar.

Vad skönt, tänkte Skaparen.
Nu har alla det bra,
precis som jag ville.

Men två kände sig sorgsna.
Det var Pojken. Och Flickan.
Mest Pojken.

När skuggorna försvann
blev det inga sagor.
För sagorna är släkt med drömmarna.

Pojken försvinner. Flickan letar och söker med sitt eget minne i alltmer glömska. Hon är så när som på att blekna bort i frånvaron av sin skugga, men då…! En Skapare som samlar sig och börjar lyssna. Två barn som inte ger sig och som ingen annan önskan har, än en djupare mening och att sagans drömmar åter ska ta vid.

Den kvällen gjorde Flickan
skuggor på väggen.
– Plingeling, nu börjar det!
– Vad blir det för saga? frågade Pojken.
– Den om Skuggflickan, sa hon.
– Och hennes bror, sa han.

Och utanför tryckte Skaparen
örat mot fönsterspringan.

Skuggbarnen
Författare: Ulf Stark
Illustratör: Anna Höglund
Förlag: Bonnier Carlsen (2014)
Antal sidor: 34
ISBN: 9789163877452
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Om detta talar man endast med kaniner

– Var inte så känslig, säger mamma.
Det är lätt att säga.
Tror hon att det är frivilligt?
Tror hon att det är något man väljer?

Jag närmar mig boken med titeln i åtanke och vet att jag ska möta det djupa, det som förvirrar och förtvivlar i livet. Det är Anna Höglund som skrivit och illustrerat och då är det ofta så långt ifrån hejigt och ytligt det kan komma. Hon har tilldelats en speciell plats i mitt bokhjärta, läs gärna mina andra recensioner på två av hennes verk här och här. Jag letar ofta efter barnböcker som inte skriker rakt ut, framför allt i sitt bildspråk, men även i texterna. Jag inser ju att de är en smakfråga och kan definiera ett sätt att möta livet på. Hur den än är så ger det mig en lyckokänsla att få en bok som denna i min hand. Den ger mig så många känslostämningar från år och dag och en liten strimma av att jag inte är helt ensam ändå. Det är poetiska anslag men även rak prosa på samma gång. Illustrationerna är fantasieggande, sorgsna, humoristiska och ibland med en blinkning till en konsthistorisk kontext. Bilderna möter texten i blandade tekniker som kollage, fotografi och måleri. Boken är nominerad till Augustpriset 2013 och allt.

En bok som tar in det svåra att inte känna som alla andra verkar känna. Att inte möta livet glatt och ivrigt. Om att inte få eller ens vilja vara med på riktigt. En evig känsla för vissa och huvudpersonen må vara tretton år men känslan är tidlös. ”Det finns en gräns för vad man orkar med”, läser jag och minns en liknande situation i mitt liv. Det är poesi och betraktelser och påståenden. Det är en ovanlig bok, skulle kunna rekommenderas för en viss människotyp, hellre än för en speciell åldersgrupp. Nu är det åldern 12-15, men kunde vara intressant för alla egentligen, då den växer vid varje genomläsning.

I en kaninliknande skepnad ser vi huvudpersonen ta sig fram genom sin dystra tillvaro.

Först ska man kämpa hela livet
och sedan när det äntligen börjar kännas bra,
då ska man dö.

En kanin som kan symbolisera oss alla, känslig och rädd med en önskan om att omfamnas av det trygga och bara få vila. Avståndet till föräldrarna, i synnerhet modern, känns långt och det är nog för alltid ogörligt att få till ett närmande. Morfaderns enkla klokhet och närvaro skapar den ljusa punkt som gör att huvudet hålls ovanför kanten och hans långa hår likt kaninöron, visar att de i alla fall är två. Lilla huvudpersonen har en rädsla för att möta allt absurt som livet innehåller, men besitter också en styrka att gå bakom och analysera det komplexa, som hen iakttar eller utsätts för.

Om man tänker efter så kan ingenting vara bra
utan att samtidigt vara dåligt.
Bakom det som är roligt
ruvar en skugga av sorgsenhet
som syns om man vrider lite på det.
Ju mer man vrider, desto oroligare blir det
som man nyss skrattade åt.
Undrar om det går att bevisa,
rent vetenskapligt alltså,
att allting samtidigt är tvärtom.

Mot slutet ändrar öronen riktning och ännu en dag möter upp med nya förhoppningar och insikter.

Jag håller med om man är sin egen värsta fiende.
Men om allt också är sin egen motsats
kan man ju samtidigt vara sin egen bästa vän.

Om detta talar man endast med kaniner
Författare & illustratör: Anna Höglund
Förlag: Lilla Piratförlaget (2013)
Antal sidor: 60
ISBN: 9789187027499
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vad säger ett russin?

Vad säger ett russin? är en ny fin småbarnsbok av Anna Höglund.

Boken börjar på ett vänsterblad med frågan: ”Vad säger solen?” och svaret kommer på den motsatta högersidan med en bild på solen som säger: ”Äntligen morgon!” På tjocka gräddvita blad upprepas så formeln ”Vad säger…?” sexton gånger och besvaras lika många gånger med text och bild på respektive högerblad. Inledningen knyts ihop med slutet med frågan ”Vad säger natten?” Däremellan ställs frågor om till exempel vad vardagliga föremål som barnvagn och fluga säger, men också vad de mer sällsynta lejonen och spökena säger.

Trots få ord är texten genom sina frågor och svar flerbottnad. Tonen är lågmält poetisk, som frågan till solen och svaret den ger. Tonen är också humoristisk när grävskoporna säger: ”Gräv-gräv-gräv” eller när ett russin säger: ”Piiip”. Mer realistiskt känns det när näsan säger: ”Sniff-sniff” (här står bilden för humorn) och motorcykeln säger: ”Vröööööm”. näsan

Åldersmässigt passar texten bra från strax över året till kanske treårsåldern. De äldre läsarna (två-treåringarna) uppskattar nog humorn i att rumpan säger: ”Prutt-prutt!”.

Jag tycker mycket om Anna Höglunds barnböcker och blir inte besviken den här gången heller. Teckningarna andas dåtid och är vackra och tilltalande i sina mjuka pasteller. Höglunds bild- och textsamspel är fantasifullt och knappast övertydligt. Bilderna av näsan som säger: ”Sniff-sniff” eller foten som säger: ”Stamp- stamp” uppmuntrar till dramatisering och högläsningen kan lätt göra barnet delaktigt. Boken tål många omläsningar.

Läs Malin Molinders recension av Vad säger klockorna! här.

Vad säger ett russin
Författare: Anna Höglund
Illustratör: Anna Höglund
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 37
ISBN: 978-91-29-68531-2
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Barbros bästa – Berättelser av Barbro Lindgren

Förlaget Rabén & Sjögren har i samarbete med författaren Barbro Lindgren valt ut några av de bästa dikterna och bilderböckerna ur hennes utgivning. Det måste ha varit ett svårt arbete eftersom hon har berikat den svenska barnbokslitteraturen med sina verk ända sedan 1965 då hon debuterade. I den här Barbroblandningen får vi bland andra träffa välkända figurer som Loranga, Mazarin och Dartanjang, grisen Benny och Den vilda bebin. Min personliga favorit Sagan om den lilla farbrorn är dock inte med, tur att det är gott om andra godbitar!

Efter att ha läst igenom bokens 19 dikter och berättelser har jag fått ett ny favorit: Ängeln Gunnar dimper ner (illustrerad av Charlotte Ramel). För er som inte har läst den tidigare handlar den om en flicka som heter Elin som förlorat sin älskade katt. Plötsligt dimper en pojke med vingar på ryggen ner från himlen, det är ängeln Gunnar som har kommit för att höra efter varför Elin är så ledsen.

Gunnar har några timmars sommarlov och dem tillbringar han med att göra döda djur och människor levande igen, och han börjar med Elins katt. Han frågar sen om hon vet någon mer som sörjer och är ledsen, och Elin berättar om tant Jonsson som är så ledsen eftersom hennes lilla pojke har dött. Gunnar gör så att han återuppstår och sen går de vidare och hittar fler som får återvända till livet på jorden. I slutet av sagan när Elin berättar om allt för sin mamma konstaterar hon att ”Ja, vet du, han kunde trolla så att döda blev levande. Men han kunde inte trolla sockerbitar ur öronen! Var inte det konstigt”? En fin liten berättelse med rara karaktärer.

Något som jag tycker är trevligt med antologier av olika slag (när de är illustrerade) är att få se så många olika stilar och tekniker när det gäller bilder. Bland illustratörerna är några av mina favoriter Eva Eriksson som gjort ”Vilda bebin” och Olof Lagerström som ritat grisen Benny.

Om ni gillar Barbros böcker ska ni hålla utkik under våren 2013, för då kommer boken Vi leker att vi är pippifåglar. Den finns det ett smakprov på i den här antologin.

Barbros bästa – Berättelser av Barbro Lindgren
Författare: Barbro Lindgren
Illustratörer: Emma Adbåge, Camilla Engman, Eva Eriksson, Anna Höglund, Olof Landström, Sara Olausson, Sarah Sheppard, Lena Sjöberg, Pernilla Stalfelt, Tyra von Zweigbergk och Charlotte Ramel.
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 200
ISBN: 9789129683608
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris