bajsa – Barnboksprat

Alla kissar och bajsar på pottan

Börjar det bli dags för potträning? Då kan jag rekommendera något roligt tidsfördriv till pottsittaren, till exempel en bok där en får prata om kiss och bajs utan att någon vuxen säger ifrån. En del böcker tycker jag blir för mycket snack om avföring medan det i denna bok är lite mer lagom (yes, 100 % vuxenperspektiv på den åsikten, många barn tycker förmodligen något helt annat). Det finns mycket att prata runtomkring bilderna, såsom varför utomjordingens kiss flyger uppåt istället för att landa i pottan, varför tomtens kiss fryser till is och hur mycket det dunsar när dinosaurien bajsar. Därifrån kan en fundera kring hur det kommer låta när barnets kiss och bajs landar i pottan.

Vi möter flera olika, välkända karaktärer, exempelvis brandmannen, tomten och dinosaurien, men även mumien och bastaren. Att gå på pottan normaliseras när vi ser att alla faktiskt gör det (eller ja, de flesta går väl på toaletten, men sak samma). Illustrationerna är färgglada och uttrycksfulla med tydligt fokus. Jag och dottern har har läst den här många gånger under potträning vilket gjort det lättare för henne att sitta still. Och vem vet, kanske hjälpte denna bok till att släppa taget om blöjans trygghet.

Alla kissar och bajsar på pottan
Författare: Peter Lindqvist
Illustratör: Linda Assarsson
Förlag: Egmont kärnan (2021)
ISBN: 9789157032553

När Doris skulle bajsa

I När Doris skulle bajsa får vi träffa en pigg liten Pippi Långstrump-liknande tjej. Som bekant har nöden ingen lag, och det gäller definitivt i den här boken. Redan på första sidan blir Doris superbajsnödig och det är bråttom! Igenkänningsfaktorn är rätt stor här hemma, då jag har en 3-åring som slutade med blöja för en inte alltför lång tid sedan. Ibland blir det verkligen tokbråttom att hitta en toalett! Man har väl aldrig så bra koll på var det finns offentliga toaletter (och toaletter i diverse köpcentra, biografer, restauranger etc.) som när man har en nyss blöjfri knodd?!

Doris verkar inte tycka att det spelar så särskilt stor roll var man bajsar, första bästa ställe duger fint! Men när hon sätter sig bakom en buske för att uträtta sina behov hör hon en igelkott säga ”Inte här! Här bajsar ju JAG!”, så Doris blir tvungen att hitta ett nytt ställe. Hon ska just sätta sig vid sjön och bajsa när en groda dyker upp och säger ”Inte här! Här bajsar ju JAG!”. Ja, ni börjar fatta grejen nu va? Var Doris än försöker bajsa är det upptaget! Det är väl kanske inte de mest normala och smarta ställen hon väljer att försöka på, men skoj för läsaren blir det såklart. Spännande är det förstås också, för man undrar ju om Doris ska hitta ett eget ledig ställe innan hon bajsar på sig?

Efter många om och men (och försök att bajsa i ett träd, ett hål i marken, i vattnet) kommer hon äntligen hem och springer i panik uppför trappan där hemma till toaletten – bara för att upptäcka att den också är upptagen! Hur ska detta sluta?

Läs den spännande upplösningen i När Doris skulle bajsa! En skitkul liten bok för de pottränande barnen och deras föräldrar!

När Doris skulle bajsa
Författare: Pernilla Jarnestad
Illustratör: Joakim Månsson
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 24
ISBN: 9789132161315
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vem ska kissa?

Hur gör djuren när de kissar? Och hur gör du? Det är frågor som vi får svar på i den här boken. På varje uppslag återkommer frågan: ”Är det kanske någon här som ska kissa?” och några uppslag framåt i boken börjar det även hända andra grejor. På varje sida finns det en eller flera flikar att lyfta på för barnen så de kan kika vem det är som kissar. Alla djuren gör inte det; en del gör något helt annat som t.ex. har sönder en boll, föder kattungar, blir kissat på av något annat djur eller rymmer ur en bur!

Jag tycker själv att det blir lite väl många flikar att lyfta på, men av erfarenhet vet jag ju att barn (åtminstone de jag har läst för) tycker att det är jätteskoj att lyfta och kika. Två barn finns också med i boken, på första och sista uppslaget. På första sidan händer det en olycka, pojken som kanske är i 3-årsåldern kissar på sig när han är ute och leker (lillasystern kryper omkring i blöja). På sista uppslaget har det hänt grejor, nu har han lyckats med både det ena och det andra när han satt på toaletten istället!

Det här är nog en bra och rolig bok för pottränande barn. Man får se hur olika djur gör när de kissar och bajsar, och hur olika djurs bajs ser ut. Det är djur som är välbekanta för små barn: hundar, katter, kaniner, hästar och kossor. Här och där dyker andra små djur upp också som också är med i kiss- och bajskavalkaden. Jag tycker att den är helt ok, lagom lång (men som sagt, lite väl många flikar) och med fina illustrationer.

Vem ska kissa?
Författare & illustratör: Birde Poulsen
Förlag: Opal förlag
Antal sidor: 16
ISBN: 9789172994355
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Äntligen bajs!

Camilla Lundsten har kommit med en ny, pedagogisk bok. Den här gången handlar det om bajsandets konst.

Lillefanten har fått en potta! Lillefanten förklarar för Kanina och Maskot att man sitter där och väntar. Men vad väntar man på, kan man ju undra. Man väntar på att kisset och bajset ska komma, säger Lillefanten. Då skrattar de allihop, det låter så roligt.
Men Lillefanten får snart problem med att gå på pottan. Det kommer liksom ingenting. Lillefanten väntar och väntar… men bajset låter vänta på sig.
Till slut kommer det en bajskorv – en glad bajskorv! Vilken tur!

Jag har länge varit nyfiken på Camilla Lundstens böcker, efter att ha läst Bebisens roliga visor och verser. Den här boken lämnade mig lite besviken. Jag ville ha mer, det var så kort på något vis. Lillefanten har svårt att bajsa, väntar och så till sist kommer den en glad bajskorv. Men jaha… Det hade varit roligt med lite mer, kanske lite information om eller bilder på kiss och bajs eller liknande. Mer. Fast jag vet inte, kanske är det bra att det inte är mer. Det blir en bok om att det ibland är svårt att bajsa, behövs mer? Bajsandet är ju ibland nästan lite ångestladdat, då kanske det faktiskt är bra med en bok som inte krånglar för mycket utan bara beskriver det kort och koncist på ett ”såhär kan det vara-sätt”.

Min dotter har ännu inte börjat gå på pottan och har inte alls tyckt om att sitta på den de få gånger vi har provat. Vi får se hur hon reagerar senare, när hon är lite större. Kanske kan den här boken vara bra om hon fortfarande inte gillar pottan.

Bilderna är underbart färgglada och roliga att titta på, korta meningar är fullt tillräckligt för att beskriva vad som sker. Det är ju ändå en pekbok, dock lite annorlunda än traditionella pekböcker, känner jag. Kanske är det för att det inte brukar vara så mycket handling i andra pekböcker. Helena har funderat över samma sak tidigare.
Camilla Lundsten har en säregen stil, som jag gillar. Men jag får som sagt inte riktigt fatt i känslan av att något saknas.

Äntligen bajs!
Författare och illustratör: Camilla Lundsten
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 16
ISBN: 978-91-29-67453-8
Köp: Jämför priser

Bajs – det onämnbaras naturhistoria

Kicken har en kusin som snart är två år. Hon vet var bajs kommer ifrån. Ge henne ett gosedjur eller visa en bild på ett djur och hon pekar snabbt ut rumpan på djuret och säger glatt: ”Bajs!” Kiss- och bajsåldern är något som bokförlagen tagit fasta på. Det finns en uppsjö med böcker som berör temat och jag har kikat på de flesta. Det finns dem med ljud, de som på ett pedagogiskt sätt hjälper barnet att förstå att bajsa på pottan är bra, de som kanske inte handlar så mycket om bajs utan mer om bajs som ett roligt ord man kan säga hela tiden osv osv. Men jag har hittat en bok om bajs som berättar varför bajs är bra, var det tar vägen och vad man kan ha bajs till. Boken heter ”Bajs – det onämnbaras naturhistoria”.

Det va länge sen jag skrattade högt åt en barnbok, men jag kunde inte sluta fnissa. Jag visade min sambo som för första gången blev intresserad av alla dessa böcker jag släpar hem. Jag streckläste den. Det är precis så här jag vill prata om bajs med Kicken! Boken bjuder på en bajsrundtur där olika djurs avföring är avbildad på ett humoristisk sätt. Vi får veta varför alla djur (inkl människor) bajsar: för att göra sig av med skräp som blir över efter att man har ätit. Vi får veta varför vissa djur bajsar torrt medans andra djurs bajs är mer som en soppa och jag älskar förklaringen till varför bajs har en så tråkig färg: när maten vi äter blandas ihop blir färgen brunt, på samma sätt som om man blandar alla färgerna i en färglåda! Kapitlet om varför vissa djur äter bajs tänker jag dock hoppa över delge Kicken på många år, jag vill inte att han ska testa för ”så gör ju elefanterna”… I en tid där återvinning är ett hett ämne förklarar boken även att återvinning började långt innan vi människor började sortera glasburkar och papper.

Listan kan göras jättelång på höjdpunkter ur boken och jag tänker inte rada upp dem alla här. Boken har i alla fall gett mig mer kött på benen att förhoppningsvis hantera kommande kiss- och bajsålder på ett avslappnat sätt och utnyttja det till att lära Kicken mer om ämnet i en utvecklingsperiod då det ändå är så intressant!

ps. Själva boken är nog riktad för barn som är äldre än 3-6 år som det brukar vara på böcker med bajstema. Eller inte? Tänk vad imponerade förskolefröknarna kommer bli när barnen letar djurbajs så fort de kommer ut, och dessutom kan berätta vad det innehåller! Jag tycker det är en utmärkt ge-bort-bok till vilken småbarnsförälder som helst, det är så skönt att kunna skratta åt en så här enkel sak. När sen barnet har vuxit ifrån boken passar den nog utmärkt på utedasset på landet istället för de klassiska dassböckerna. ds

Bajs – det onämnbaras naturhistoria
Författare: Nicola Davies
Illustratör: Neal Layton
Förlag: Kabusa Böcker
Antal sidor: 61
ISBN: 9789173550543
Köp: jämför pris här