Barnboksprat

Chokladmåne

chokladmane-arrigan_mary-21862526-415839537-frnt Chris farmor har börjat glömma saker och försvinner alltmer in i en egen värld. Chris är livrädd för att förlora den enda person som står honom nära. Han har en distans till sina föräldrar, de jobbar alldeles för mycket, och de i sin tur anklagar honom för dåliga betyg och ouppfostrad attityd. När föräldrarna vill sätta hans farmor på ett hem för dementa så rasar hela hans tillvaro och Chris griper ett halmstrå när farmor börjar prata om chokladmånen. Kan Chris hjälpa sin farmor hitta den och därmed få ordning på sina känslor och sitt liv också?

Jag blev lätt fast i handlingen även om intrigen är enkel. Berättelsen griper tag och gråten finns som en klump i halsen på mig under läsningen men bryter aldrig ut fullständigt. Jag hade velat snörvla och hulka av gråt men relationerna reds snabbt ut och karaktärerna virvlar inte in sig i komplicerade gestaltningar. Jag hade velat ha så mycket mera men som läsvänlig bok duger den rätt så bra.

En fin berättelse om en ung pojke och hans farmor. Om minnen. Om att hålla kvar och slutligen att våga släppa för att gå vidare. Bra läsning för barn mellan 12-15 år som söker lättlästa böcker.

Chokladmåne
Författare: Mary Arrigan
Översättare: Helena Olsson
Bokförlag: Argasso
Antal sidor: 86
Utgivning: Juni 2013
ISBN: 978-91-86579-76-0 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vi leker att vi är pippifåglar

vi leker att vi ar pippifaglar Barbro Lindgren måste vara en av Sveriges mest produktiva författare med en lång rad titlar i bagaget. Som barn tyckte jag själv om Jättehemligt och Världshemligt, som förälder läste jag böckerna om Max (fast jag gillade aldrig att Max slog ankan i huvudet när den tagit hans napp) och som pedagog har jag bl.a. läst böckerna om Benny.

I den här boken följer vi med två bröder som helt enkelt leker att de är fåglar och svävar fram över skog och mark och fantiserar fram spännande äventyr och mäter sina krafter med varandra. Jag blev nyfiken på boken på grund av illustrationerna och Camilla Engman har verkligen en säregen stil. Jag inte kan låta bli att tycka att bröderna är ganska kantiga och ogulliga samtidigt som de omges av de spädaste detaljer. Nu var det ett tag sedan alla barn i min omgivning befann sig i lämplig ålder för denna bok så jag läste den för mig själv och tyvärr så kände jag inte mycket för den. Det är som sagt en enkel story om två barn som leker och dialogen är ganska korthuggen och fångar små barns uttryckssätt väl men efter att ha läst boken kände jag liksom ”jahapp”. Jag gav boken till en vän med en dotter i passande ålder men hon hade inte heller mycket att rapportera efter läsningen. Kanske är det en bok som ska läsas många gånger tillsammans med en, förslagsvis, tvååring där man gång på gång tittar på bilderna och låter sig fångas av äventyret för att till fullo uppskatta den.

Vi leker att vi är pippifåglar

Författare: Barbro Lindgren

Illustratör: Camilla Engman

Förlag: Rabén & Sjögren (2013)

ISBN: 9789129683585

Antal sidor: 32

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Spegeln – En skräcksaga

Kelly Barnhill är poet och författare och Spegeln – En skräcksaga är hennes barnboksdebut och första roman såvitt jag förstår. Baksidan beskriver boken som en berättelse om magi, vänskap och offer samt om att hitta sin plats i tillvaron och det stämmer alldeles utmärkt.

Jacks föräldrar håller på att separera och mamman lämnar honom över sommarlovet hos morbrorn och mostern i Hazelwood. Jack har aldrig haft några vänner och han har ofta känt sig osynlig, t.o.m. inför sina egna föräldrar. I Hazelwood är det som att alla ser honom och de verkar ha väntat på honom. Jack blir kompis med tuffa Wendy, hennes lillebror Frankie och den perceptiva Anders. Frankie försvann för några år sedan och kom sedan tillbaka, stum och med konstiga röda ärr som aldrig tycks läka ordentligt. Den dagen Jack kommer till staden känner både Anders och Frankie att något händer -att Det kommer tillbaka– och av morbrorn får han boken Den hemliga historien om Hazelwood att läsa. Vad är det för hemlighet staden ruvar på och vem är egentligen Jack?

Det är en intressant och annorlunda historia i den här boken och spänningen byggs upp väldigt långsamt. Lite för långsamt kan jag tycka emellanåt med tanke på att målgruppen enligt förlaget är 9-12-åringar. Det är många personer som introduceras inledningsvis och det tar ett tag innan jag kommer in i storyn. Jag kan också tycka att inte alla trådar riktigt knyts ihop mot slutet även om själva finalen är häftig. Boken är läsvärd för historiens skull men den kräver lite tålamod av sin läsare.

Spegeln – En skräcksaga

Författare: Kelly Barnhill

Förlag: Rabén & Sjögren (2013)

ISBN: 9789129685350

Antal sidor: 281

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Lilla kanin och Blå filten

Den här boken skulle lika gärna kunnat heta ”Lilla Elin och Gröna filten” istället för Lilla kanin och Blå filten (som även har underrubriken en saga om kärlek och tvätt). Illustrationerna är sparsmakat färgsatta i vitt, svart, rosa och blått. Stilen kan man kanske kalla lite enkel och kantig. Inte riktigt i min smak, men vad gör det egentligen när dottern faktiskt gillar boken?

Precis som min dotter har den lilla kaninen med sig sin filt överallt. Dit kaninen går, dit går också filten. De gungar, läser och leker i sandlådan. Jag tänker som en mamma när jag ser bilderna; hör mig själv säga åt kaninen att inte släpa filten i marken för då blir den ju smutsig. Sånt bryr sig inte vare sig kaninen (eller min dotter) om, filten hänger med överallt. Ibland vill dottern vara generös och ”dela med sig” av filten, men när man känner hur den luktar vill man inte riktigt ta emot den generositeten. Dottern själv tycker att filten luktar finfint!

När kaninens mamma försöker ta filten för att tvätta den springer kaninen och gömmer sig, men upptäckt och så läggs filten i tvättmaskinen. Mamman gör som mammor brukar göra och påstår att det bara tar en minut. Det gör det inte. Det tar 107 minuter; och under dessa 107 minuter satt kaninen framför tvättmaskinen och tittade. När filten sen har hängt på tork säger mamman att den är så gott som ny. Men tror ni att kaninen uppskattar det?…

Det här är en liten saga där de flesta barn som har en snuttefilt eller ett kärt gosedjur kan känna igen sig.

Lilla kanin och Blå filten
Författare & illustratör: Tatyana Feeney
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 32
ISBN: 9789132161711
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Safirblå

Safirblå är andra delen i Ädelstens-trilogin, första delen Rubinröd har jag recenserat här och tredje delen, Smaragdgrön, utkommer i höst.

Böckerna handlar om Gwendolyn, 16 år, som bär på en ärftlig gen vilken gör att innehavaren kan resa i tiden. Familjen hade trott att det var Gwendolyns kusin Charlotte som burit på den och hon var flitigt tränad i en mängd olika saker för att kunna hantera tidsresorna. Nu visade det sig att det istället var den totalt oförberedda Gwendolyn som bar på genen och hon blir abrupt inslängd i tidsresorna och hemlighetsmakeriet kring dem.

I denna andra bok fortsätter och fördjupas historien. Gwendolyn och Gideon kysser varandra samtidigt som de försöker hämta blod från andra tidsresenärer för att läsa in i kronografen. Gwendolyn träffar sin morfar som ung och hon måste även umgås med den obehaglige greven igen. Vem kan man egentligen lita på och vad är det för hemligheter som göms?

Gwendolyn fortsätter att vara tuff och rolig och det är en riktig sträckläsarbok. Gier har en träffsäker ton i sitt skrivande och även denna gång har översättaren tagit hjälp av högstadieelever för att hitta den rätta nivån på språket. Negativt är att de gjorde om omslagslayouten, där jag och många med mig faktiskt föredrog det gamla! Hur som helst så ser jag fram emot att läsa upplösningen redan nu i höst!

Safirblå

Serie: Ädelstens-trilogin 02

Författare: Kerstin Gier

Förlag: Bonnier Carlsen (2013)

ISBN: 9789163869624

Antal sidor: 392

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris