Kelly Barnhill är poet och författare och Spegeln – En skräcksaga är hennes barnboksdebut och första roman såvitt jag förstår. Baksidan beskriver boken som en berättelse om magi, vänskap och offer samt om att hitta sin plats i tillvaron och det stämmer alldeles utmärkt.
Jacks föräldrar håller på att separera och mamman lämnar honom över sommarlovet hos morbrorn och mostern i Hazelwood. Jack har aldrig haft några vänner och han har ofta känt sig osynlig, t.o.m. inför sina egna föräldrar. I Hazelwood är det som att alla ser honom och de verkar ha väntat på honom. Jack blir kompis med tuffa Wendy, hennes lillebror Frankie och den perceptiva Anders. Frankie försvann för några år sedan och kom sedan tillbaka, stum och med konstiga röda ärr som aldrig tycks läka ordentligt. Den dagen Jack kommer till staden känner både Anders och Frankie att något händer -att Det kommer tillbaka– och av morbrorn får han boken Den hemliga historien om Hazelwood att läsa. Vad är det för hemlighet staden ruvar på och vem är egentligen Jack?
Det är en intressant och annorlunda historia i den här boken och spänningen byggs upp väldigt långsamt. Lite för långsamt kan jag tycka emellanåt med tanke på att målgruppen enligt förlaget är 9-12-åringar. Det är många personer som introduceras inledningsvis och det tar ett tag innan jag kommer in i storyn. Jag kan också tycka att inte alla trådar riktigt knyts ihop mot slutet även om själva finalen är häftig. Boken är läsvärd för historiens skull men den kräver lite tålamod av sin läsare.
Jag har nyligen läst ut denna bok och är lite kluven, precis som du säger, till målgruppen. Det finns en fin story och spänning men den rör sig lite trögt emellanåt.
En annan sak som mina barn reflekterade över var framsidan:
”Mamma, det är ju jättelikt din bok, nästan samma…”
Och nu när jag tittar, ja, verkligen likt. ”Den magiska bokskrivaren”
Ja, det var likt ditt omslag faktiskt!