Så kom den äntligen, den tredje och avslutande delen i Ädelstens-trilogin. Jag har tidigare läst och recenserat de andra delarna Rubinröd och Safirblå här på Barnboksprat. Om du inte har läst dem tycker jag inte att du ska läsa den här texten utan istället kasta dig över de två delarna. I korthet så handlar serien om en 16-årig tjej som helt plötsligt får veta att hon bär på en ärftlig gen som gör att hon kan resa i tiden. Ett hemligt sällskap skickar henne på en rad uppdrag i dåtiden och hon hamnar i en hel del farliga situationer.
Det är alltså nu allting ska få sin upplösning. Vad gäller kärlekshistorien mellan Gwendolyn och Gideon så meddelar han plötsligt att han vill att de bara ska vara vänner och Gwendolyn blir helt förkrossad. Kommer Väktarnas hemligheter att röjas, kommer allas blod att läsas in i kronografen och vad har egentligen Gwendolyns morfar gömt i huset?
Jag sträckläste även denna sista del så till den grad att jag kanske missade en detalj eller två. När jag slog igen boken var jag inte helt säker på att jag fått svar på alla mina frågor men absolut de viktigaste. Den här boken är runt 100 sidor tjockare än de övriga två och dessa hade nog kunnat avvaras. Jag känner mig till slut lite mätt på Gwendolyns bölande och vill liksom bara ta mig fram till finalen. Men det är fortfarande samma övertygande språk och driv i historien och jag rekommenderar serien skarpt till alla som vill ha lättläst, spännande, romantisk, rolig och stundtals lite blodig läsning. Nu undrar vi såklart vad Kerstin Gier ska skriva om nästa gång?
Safirblå är andra delen i Ädelstens-trilogin, första delen Rubinröd har jag recenserat 
Rubinröd är första delen i en trilogi där de två andra delarna, Safirblå och Smaragdgrön, utkommer på svenska under 2013. Gwendolyn är 16 år och en helt vanlig tonåring boendes i London. Helt vanlig så när som på hemligheterna hennes familj döljer. I familjen finns en ärftlig gen som gör att innehavaren kan resa i tiden och just nu är det Gwendolyns kusin Charlotte som förmodas bära på den. Charlotte har tränats för detta i många år och medan Gwendolyn fått leka har Charlotte övat värjfäktning och studerat historia. Det första tidssprånget äger rum mellan genbärarens sextonde och sjuttonde levnadsår så när som helst nu borde det ske. Varje gång Charlotte blir yr i huvudet väntar alla med spänning för en tidsresa förebådas vanligtvis av en yrselliknande känsla och ibland huvudvärk.