Vi leker att vi är pippifåglar

vi leker att vi ar pippifaglarBarbro Lindgren måste vara en av Sveriges mest produktiva författare med en lång rad titlar i bagaget. Som barn tyckte jag själv om Jättehemligt och Världshemligt, som förälder läste jag böckerna om Max (fast jag gillade aldrig att Max slog ankan i huvudet när den tagit hans napp) och som pedagog har jag bl.a. läst böckerna om Benny.

I den här boken följer vi med två bröder som helt enkelt leker att de är fåglar och svävar fram över skog och mark och fantiserar fram spännande äventyr och mäter sina krafter med varandra. Jag blev nyfiken på boken på grund av illustrationerna och Camilla Engman har verkligen en säregen stil. Jag inte kan låta bli att tycka att bröderna är ganska kantiga och ogulliga samtidigt som de omges  av de spädaste detaljer. Nu var det ett tag sedan alla barn i min omgivning befann sig i lämplig ålder för denna bok så jag läste den för mig själv och tyvärr så kände jag inte mycket för den. Det är som sagt en enkel story om två barn som leker och dialogen är ganska korthuggen och fångar små barns uttryckssätt väl men efter att ha läst boken kände jag liksom ”jahapp”. Jag gav boken till en vän med en dotter i passande ålder men hon hade inte heller mycket att rapportera efter läsningen. Kanske är det en bok som ska läsas många gånger tillsammans med en, förslagsvis, tvååring där man gång på gång tittar på bilderna och låter sig fångas av äventyret för att till fullo uppskatta den.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Vi leker att vi är pippifåglar
Författare: Barbro Lindgren
Illustratör: Camilla Engman
Förlag: Rabén & Sjögren (2013)
ISBN: 9789129683585
Antal sidor: 32
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Manne gräver ett hål

I den här boken var det inte själva storyn som främst fångade mig, utan illustrationerna. Jag är en stor beundrare av Sven Nordqvist, jag älskar alla små finurliga figurer och detaljer i hans bilder. Det är nog därför jag också blev så förtjust i de underbara och fantasifulla illustrationerna i Manne gräver ett hål. Jag försökte Googla mig fram till lite mer information om de båda illustratörerna Mats Eriksson och My Engström Renman men hittade tyvärr inget vettigt. Manne gräver ett hål verkar vara den första bok de illustrerar i alla fall, och eftersom den enligt nätbokhandlarna ser ut att vara den första boken i en serie kan vi ju hoppas på fler härliga bilder från dem. Nog tjatat om detta.

I Manne gräver ett hål är det såklart pojken Manne som är huvudrollsinnehavare. Han och hans pappa befinner sig på bokens första uppslag i sin trädgård användandes lite konstiga prylar som ser ut som uppfinningar gjorda av någon med livlig fantasi. Det är en oerhört varm dag så Manne föreslår att de ska åka till stranden, så de sätter sig i en lustig röd bil och på släp har de en liten trävagn med en katt i!

Men hoppsan! När de kommer fram till stranden är det inte alls varmt och soligt längre. Molnen tornar upp sig, glasskiosken är igenbommad och vattnet känns kallt. Där finns inget annat än en massa sand och sten. Vad kan man göra med massor av sand och sten? Pappan kommer på en briljant idé; de ska såklart bygga världens största sandslott! De sätter igång och det visar sig att pappan är riktigt skicklig på det, så duktig att Manne inte vet vad han ska göra. Han blir liksom överflödig när pappan helt tar över sandslottsbyggandet, han gör försök men det duger inte åt pappan.

Men ett hål kan han ju gräva, mitt i slottet ska det vara. Manne tröttnar ur på sin pappa och gräver djupare, och djupare och djupare och…till slut är hålet så djupt att det är riktigt mörkt där nere på botten. Manne börjar bli både törstig och hungrig och han längtar faktiskt lite efter pappa också. Och rätt som det är kommer pappan rasandes ner i hålet! Hur ska detta sluta? Hur ska de komma upp ur hålet?

Ja lite spänning kan jag ju bespara er, men kan berätta att sagan har ett lyckligt slut i alla fall. Jag gillade handlingen, men mest av allt tyckte jag om de jättefina bilderna i boken!


Manne gräver ett hål
Författare: Kalle Carmback
Illustratörer : Mats Eriksson och My Engström Renman
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 36
ISBN: 9789132160769
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Innehåll med många frågetecken

Vad har du bakom ryggen? Lena Sjöberg! Eller snarare: Vad vill du med din bok? Lena Sjöberg!
Jag älskar bokformatet. Teckningarna och karaktärerna är kul. Upplägg och layout är finfina. Konceptet med bakom och framför är en god idé.
Överraskningseffekterna har sina poäng. Men logiken då? Och igenkänningsfaktorn i figurerna och deras övriga attribut, om man bortser från det gömda?
Det kanske är just detta som är grejen: det man uppskattar och förstår, och det man ställer sig frågande inför!

Flera av karaktärerna känner de flesta barn igen, exempelvis: en vanlig tant, en polis, en stor tjej, andra har de säkerligen stött på någon variant av; som roboten, superhjälten och trollet. Medan andra kan vara nya bekantskaper. Det dolda är generellt av mera känt slag, men sällan det man förväntar sig. ”Vad har du bakom ryggen SKALBAGGE?” Och så vänder man på bladet, ser tolv korvar med bröd och läser svaret: ”KORV”.

Visst kan barn i 3-6-årsåldern tycka att detta är skoj, man kan gissa i grupp, skratta åt varandras tokiga gissningar om vad som kan finnas bakom ryggen, man kan fortsätta gissningsleken ’in natura’, och om man har börjat läsa själv är boken inte heller så tokig. Bilderna kan generera en hel del fler frågetecken än de som finns i texten: varför har polisen högklackade skor, skillnaden mellan troll och trollkarl, vad gör/vad är en matros i Kungl. fl (om man kan läsa blir det kanske en mat-ros, han har en ros bakom ryggen) och varför står det ”mamma” på hans rygg? Vem har satt på björnen järnring och kedja? Har skalbaggen 12 ben? Det känns kreativt, samtidigt upptäcker man kanske värdet i att vara kritisk.

Men liksom figurerna har konceptet en baksida som kan ge oväntade överraskningar, kanske också oönskade. I berättelsen finns en slutsats inbakad: du ska inte ta något för givet – allting kan vara ungefär hur som helst. Om barn i en grupp läser och gissar har den som läst boken tidigare alltid övertaget – chansen att gissa rätt utan att veta är liten, skillnaden mellan upplevelserna ’surprise’ och ’lättlurad’ kan vara hårfin. Att som barn inte kunna använda sin erfarenhet till att gissa rätt ger lätt besvikelse eller känslan av underlägsenhet, det är klart att man lär sig vid upprepad läsning – men den kunskapen leder liksom ingen vart.

Boken skulle kunna placeras i samma kategori som nonsensvers – vilken jag uppskattar mycket – och på så vis främja fantasin. Lärorik, kreativ och kul eller enbart frustrerande? Ärligt talat så vet jag inte riktigt!

Titel: Vad har du bakom ryggen?
Text bild och form: Lena Sjöberg
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 33
ISBN: 9789129680225
Jämför priser
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Den glädjelösa ön

Min första tanke var att Enrique Fernández serie Den glädjelösa ön är en barnbok eftersom en av huvudkaraktärerna, flickan Eli, möter oss på framsidan med ett lite lekfullt utseende. Det är däremot inte en barnbok, utan snarare en ungdomsserie. Men alltjämt möter karaktärerna oss med en stil som står i rak kontrast till den mörka och hemlighetsfulla ön som handlingen utspelas på. Först kände jag mig lite tveksam till den här kontrasten, men när man väl kommit in i den här världen börjar man tycka om den mer. Den här världen finns på den glädjelösa ön Yulkukany, en plats där känslor gömts undan på grund av det hårda livet i samspelet med naturen som ger men som också tar, till exempel sjömäns liv. Till detta kommer en hel del magiska krafter så som att folkets sorger ger kraft åt en trollkunnig snigelkvinna. Mitt i denna blandning av hård verklighet, ett stormigt hav, magi och otrolig fantasi möter vi de uttrycksfulla karaktärerna Milander Dean och Eli.

Milander Dean kommer till ön i egenskap av geolog. På ön träffar han flickan Eli som inte drabbats av öns glädjelöshet, utan tvärtom är väldigt full av livsglädje och gärna visar det. Milander Dean, som tyngts ner av ett sorgligt förflutet, visar ingen glädje, men är däremot bättre på att visa ilska. Han retar sig på Elis oförståelse för livets svårigheter. Men om någon ska lyckas bryta igenom hans hårda skal, så är det just hon. Men trots att Eli vaktas av den talande katten prins Yemi lurar snigelkvinnan Mama Kindi ute i den mörka skogen och hon är ute efter Elis lycka.

 


Den glädjelösa ön
Författare och illustratör: Enrique Fernández
Svensk text: Lena Noréus
Förlag: Ordbilder (2011)
Antal sidor: 64
ISBN: 9789185269280
Köp: t ex på Adlibris eller Bokus
Provläs

Snurran på dagis

Envisa och egensinniga katten Snurran är tillbaka. Den här gången får vi följa med Snurran till förskolan. Snurran är ovän med Saltis och de två före detta kompisarna bråkar med varandra hela dagen. De tar varandras spadar, slåss och surar. Till slut vill förskolekompisarna Tussi, Pussi och Sussi inte vara kvar på förskolan längre och Snurran får sig en tankeställare.

Snurran är lika rolig och kaxig som vanligt och illustrationerna är väldigt träffande. Snurran är även en bra förebild för unga tjejer. Det är bra att ta för sig i livet och inte låta någon sätta sig på en (men man kan ju hålla det på en viss nivå om man inte vill hamna i trubbel). Boken ger nog hög igenkänningsfaktor om hur det är att gå i förskolan (men förhoppningsvis utan bråk).

Se tidigare recension av Snurran och dumoverallen.


Snurran på dagis
Författare: Eva Bergström
Illustratör: Annika Samuelsson
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163867477
Köp: Adlibris eller Bokus