utanförskap – Barnboksprat

Gurktjuven

Det är en bedårande bild på omslaget och man tror instinktivt att boken kommer att handla om en kanin som har stulit gurkor. Men boken visar sig handla om något mycket viktigt, nämligen vänskap och utanförskap. Hur det känns att inte längre ha en bästa vän att dela allt med och att bli utfryst utan en förklaring. Hur det känns när alltid samma person får bestämma vad alla i gruppen ska leka, på vilka villkor de ska leka och vilka som får vara en del av gruppen. Den handlar om de känslor som uppstår när man blir bortvald, om ilska, besvikelse, frustration och viljan att ge igen. I slutet av boken ges också huvudkaraktären flera tillfällen att välja det som är rätt att göra och berättelsen är nära verkligheten när barnet gör som de flesta av oss gör; ibland rätt val och ibland fel val. Den oväntade vändningen ger ett bra tillfälle till diskussion och jag kan föreställa mig att det är en bra bok för högläsning i grupp.

Boken saknar illustrationer vilket jag kan tycka skulle lyfta innehållet en aning men text och innehåll är väl värt en läsning.

Gurktjuven
Författare: Emma Frey-Skøtt
Förlag: Idus förlag
Antal sidor: 118
Recensionsexemplar från förlaget.
ISBN: 9789175776859
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Om detta talar man endast med kaniner

– Var inte så känslig, säger mamma.
Det är lätt att säga.
Tror hon att det är frivilligt?
Tror hon att det är något man väljer?

Jag närmar mig boken med titeln i åtanke och vet att jag ska möta det djupa, det som förvirrar och förtvivlar i livet. Det är Anna Höglund som skrivit och illustrerat och då är det ofta så långt ifrån hejigt och ytligt det kan komma. Hon har tilldelats en speciell plats i mitt bokhjärta, läs gärna mina andra recensioner på två av hennes verk här och här. Jag letar ofta efter barnböcker som inte skriker rakt ut, framför allt i sitt bildspråk, men även i texterna. Jag inser ju att de är en smakfråga och kan definiera ett sätt att möta livet på. Hur den än är så ger det mig en lyckokänsla att få en bok som denna i min hand. Den ger mig så många känslostämningar från år och dag och en liten strimma av att jag inte är helt ensam ändå. Det är poetiska anslag men även rak prosa på samma gång. Illustrationerna är fantasieggande, sorgsna, humoristiska och ibland med en blinkning till en konsthistorisk kontext. Bilderna möter texten i blandade tekniker som kollage, fotografi och måleri. Boken är nominerad till Augustpriset 2013 och allt.

En bok som tar in det svåra att inte känna som alla andra verkar känna. Att inte möta livet glatt och ivrigt. Om att inte få eller ens vilja vara med på riktigt. En evig känsla för vissa och huvudpersonen må vara tretton år men känslan är tidlös. ”Det finns en gräns för vad man orkar med”, läser jag och minns en liknande situation i mitt liv. Det är poesi och betraktelser och påståenden. Det är en ovanlig bok, skulle kunna rekommenderas för en viss människotyp, hellre än för en speciell åldersgrupp. Nu är det åldern 12-15, men kunde vara intressant för alla egentligen, då den växer vid varje genomläsning.

I en kaninliknande skepnad ser vi huvudpersonen ta sig fram genom sin dystra tillvaro.

Först ska man kämpa hela livet
och sedan när det äntligen börjar kännas bra,
då ska man dö.

En kanin som kan symbolisera oss alla, känslig och rädd med en önskan om att omfamnas av det trygga och bara få vila. Avståndet till föräldrarna, i synnerhet modern, känns långt och det är nog för alltid ogörligt att få till ett närmande. Morfaderns enkla klokhet och närvaro skapar den ljusa punkt som gör att huvudet hålls ovanför kanten och hans långa hår likt kaninöron, visar att de i alla fall är två. Lilla huvudpersonen har en rädsla för att möta allt absurt som livet innehåller, men besitter också en styrka att gå bakom och analysera det komplexa, som hen iakttar eller utsätts för.

Om man tänker efter så kan ingenting vara bra
utan att samtidigt vara dåligt.
Bakom det som är roligt
ruvar en skugga av sorgsenhet
som syns om man vrider lite på det.
Ju mer man vrider, desto oroligare blir det
som man nyss skrattade åt.
Undrar om det går att bevisa,
rent vetenskapligt alltså,
att allting samtidigt är tvärtom.

Mot slutet ändrar öronen riktning och ännu en dag möter upp med nya förhoppningar och insikter.

Jag håller med om man är sin egen värsta fiende.
Men om allt också är sin egen motsats
kan man ju samtidigt vara sin egen bästa vän.

Om detta talar man endast med kaniner
Författare & illustratör: Anna Höglund
Förlag: Lilla Piratförlaget (2013)
Antal sidor: 60
ISBN: 9789187027499
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ett nytt Skåhlbergskt äventyr

Patrik älskar att spela fotboll och han är jätteduktig. Om han bara fick chansen att visa det. I stället tvingas han värma bänken varje match. Väntar och hoppas. På att få visa dem. Han skulle göra mål direkt!

Så en dag ser Patrik sin chans. Två bollar sparkas iväg under en match och kan inte hittas igen. Patrik utses till bollvakt och när den tredje, och sista, bollen också den sparkas iväg utanför planen är Patrik på benen. Det hänger på honom nu om matchen ska kunna fortsätta. Han letar och ser snart bollen som kilat sig fast mellan några grenar. Men han får inte loss den och strax ser han varför. Ur jorden sträcker sig ett par andra händer som håller fast bollen. Plötsligt går jorden isär och Patrik rasar ner i underjorden.

En boll begraven Här möter Patrik en märklig och inte alldeles trevlig värld av svittror, sporalver, spättar och andra varelser. Här finns också tuggummiberget och asfaltsängen. Patrik vill snart därifrån, men det visar sig inte vara så enkelt. Svittrorna utmanar honom och hans lag därhemma på en fotbollsmatch. Vinner Patriks lag får han sin biljett ut ur underjorden. Förlorar han däremot, måste han stanna för alltid …

Boken är den första i den lättlästa serien om De Underjordiska. De stundvis korthuggna meningarna fungerar dock inte enbart som verktyg för nybörjarläsaren, de bygger också upp en spänning och en rytm i berättelsen som gör den intressant även för den mer vane läsaren. Den Skåhlbergska tonen saknas inte heller. En mix av magi och realism och en stor skopa allvar är receptet som bjuder läsaren på en berättelse om utanförskap, mod och äventyr. Och lite fotboll.

En boll begraven
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt Bokförlag
Antal sidor: 62
ISBN: 9789186861346
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Elaka fröken fårskalle

Eftersom författaren till den här boken är vår egen Barnbokspratare Sanna Juhlin fick vår återkommande gästbloggare Jill Sundstedt den äran att recensera Elaka fröken fårskalle!

I måndags, när vi kommit hem från jobb/skola/dagis, myste jag och barnen ihop oss i soffan med en bok. Den här gången valde barnen Elaka fröken fårskalle av Sanna Juhlin och Millis Sarri. De uppskattade verkligen boken och kommenterade mycket utifrån bilderna, men de funderade över varför det faktiskt inte var något får med.

Elaka fröken fårskalle handlar om en klass som ska få en ny fröken. Deras nuvarande fröken är världens bästa fröken, men hon väntar barn och därför ska klassen få en ny fröken som heter Olga Fjor. Fjor, tycker barnen låter som får, och de bestämmer sig för att deras nya fröken kommer att vara en elak fröken fårskalle.

När Olga Fjor kommer till skolan har barnen redan bestämt sig för vad de tycker om henne, och de ger henne egentligen ingen chans. Istället för att lyssna på fröken så sitter de och viskar med varandra, och när det är lunch sätter de sig vid det minsta bordet så att fröken inte ska få plats. Men trots att barnen inte är särskilt snälla så ger inte fröken Olga Fjor upp, och hur det går för henne får ni veta om ni läser boken.

Efter att vi hade läst färdigt boken hade jag och barnen en härlig diskussion kring hur man egentligen ska vara mot varandra, och hur man känner när man inte får vara med. Vi tittade på bilderna som mycket väl illustrerade hur skolbarnen betedde sig.

Som både förälder och lärare kan jag verkligen rekommendera boken. Den lockar till goda samtal med barnen kring hur man ska vara gentemot varandra, bilderna är underbara att samtala kring och boken har ett mycket bra budskap.

Elaka fröken fårskalle
Författare: Sanna Juhlin
Illustratör: Millis Sarri
Förlag: Författarhuset
Antal sidor: 28
ISBN: 9789189390928
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Om gästbloggaren:

Jag heter Jill Sundstedt, jag är 34 år gammal och arbetar som lärare i svenska och engelska på en högstadieskola i Västerås.

Jag har läst böcker så länge jag kan minnas. Jag lärde mig läsa när jag var fyra år, och när jag var fyra och ett halvt läste jag Ronja Rövardotter. Som barn älskade jag serien om Systrarna P som Wahlstöms Barnböcker gav ut, och jag har nog alla böcker i den serien. Jag kan inte skiljas från mina böcker så jag har en välfylld bokhylla därhemma.

I min roll som mamma blir det också mycket läst. Mina barn vill gärna att vi läser böcker tillsammans. Just nu läser vi faktiskt Ronja Rövardotter på kvällarna. Det är så härligt att uppleva barnens skratt då de föreställer sig bilden av något roligt som beskrivs i boken. Man märker att de faktiskt sitter där och föreställer sig det man läser. Nu har dottern precis lärt sig läsa och min förhoppning är att hon så småningom vill ta över min samling av Systrarna P-böcker.

Kalle som lucia

Den 5 december går Kalle till förskoleklassen med fjärilar i magen, för det är nämligen dags att få veta vem som ska vara årets lucia! Han skriver sitt namn på en lapp och lägger den i burken som fröken har. Nu är det bara att hålla tummarna för att det blir han; han vill vara magisk och strålande och läsa dikten som han själv har skrivit och tränat så på!

Fröken drar en lapp ur burken…och på den står det…KALLE! Det visar sig att det inte bara är Kalle själv som skrivit en lapp med ”Kalle” på, utan sex av kamraterna har också gjort det. Alla barnen tycker dock inte att Kalle ska få vara lucia, någon säger: ”En lucia ska ha långt hår…”. Under dagen försöker Kalles fröken att få honom på andra tankar genom att föreslå att han ska vara stjärngosse istället, eller att de kanske kan ha både en flicklucia och en pojklucia och att Kalle då kan ha ljus i händerna istället för på huvudet.

Hemma vid middagsbordet upptäcker Kalles mamma och pappa att något är på tok och Kalle berättar vad som hänt under dagen. Då tar föräldrarna med honom på en shoppingtur där ett lucialinne med rött band, en luciakrona och en peruk med långt blont hår införskaffas! Nu finns inga hinder för att Kalle ska kunna vara lucia! Eller?

När Kalle stolt visar upp sig i sin mundering nästa dag blir fröken besvärad och berättar att det tyvärr är bestämt på skolan att lucian ska vara en flicka. Kalle blir så ledsen att tårarna kommer och hans kompis Maja kommer och tröstar och säger till fröken att hon tycker att Kalle ska få vara lucia i alla fall! Men det tycker inte rektorn eller skolan. Detta resulterar i två mycket upprörda föräldrar som gör en visit hos rektorn, men ska det kunna ändra på saken? Slutet i boken är oväntat men bra, mer än så avslöjar jag inte!

Boken om Kalle som lucia är charmig och rolig, men den handlar också om utanförskap, att inte få vara den man är och om att bli orättvist behandlad. Jag tycker om Annette Skålbergs och Katarina Dahlquists böcker, inte bara för att de har fantastiskt mysiga illustrationer och härliga berättelser utan för att de vågar ta upp ämnen som ibland kan vara svåra att prata om och förklara på ett bra sätt.

Ha en riktigt trevlig lucia ni alla som läser Barnboksprat!

Kalle som lucia
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt bokförlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9789197668163
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus