Fin som du är, Noelia!

Fin som du är, Noelia! är den elfte boken i serien Nollan och nätet av författaren och journalisten Caroline Engvall. Precis som i de tidigare böckerna i serien tar Fin som du är, Noelia! upp faror på nätet. I det här fallet är det utseendefixering och hur omöjligt det är att leva upp till de ideal som visas på många konton, där alltifrån filter till AI-genererade personer blandas i reklam av varor eller en livsstil som lockar barn och unga. 

Boken utspelar sig på ett nyöppnat äventyrsbad och går även in på hur sexuellt ofredande kan se ut på barnnivå, vikten av att stå upp för sig själv och andra, och att ens egen kropp kanske ses som ett ideal av någon man själv ser upp till.

Det här är en bok med tydliga moraliska budskap och samtidigt som dessa är viktiga budskap att förmedla och boken en bra läsning för mellanstadieåldern som öppnar upp för vidare diskussion både i klassrum och hemma, så är det pedagogiska skrivsättet bokens svagare sida vad gäller det skönlitterära. Inget konstigt med det eftersom det är väldigt svårt att få till en engagerande berättelse med skönlitterär verkshöjd samtidigt som så många viktiga lärdomar tas med. Samtidigt har berättelsen ett tydligt framåtdriv och det hela knyts ihop väl på slutet.

De kompletterande diskussionsfrågorna på de sista sidorna visar tydligt att bokens mål är att öppna upp för diskussion och det lyckas den verkligen med.

Målgruppen står som 8–12 år, men jag skulle säga att den nog passar bäst från femman och uppåt.


Fin som du är, Noelia!
Författare: Caroline Engvall
Illustratör: Katarina Vintrafors
Serie: Nollan och nätet (del 11)
Förlag: Boksmart (2025)
ISBN: 9789198841121
Antal sidor: 44
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Allt som inte syns

Allt som inte syns av Katarina von Bredow är som en snyting i mellangärdet eller att bli kastat in i ett element, körd genom torktumlaren, sitta fast i ett spindelnät medan ögonpar efter ögonpar vänds mot ens håll. 

Det här är en bok som berör och som stör. Jag blev tvungen att lägga den ifrån mig vid flera tillfällen. Ta en paus, andas, vila en dag. Precis det som huvudkaraktären Joel önskar att han kan göra för att slippa skolan och flocken av köttätande klasskamrater. 

Han smyger längs väggar, tajmar sin ankomst till skolan på sekunden rätt för att slippa sina plågoandar men ändå inte komma för sent. Det här är mobbning på hög nivå som pågått hela skoltiden och det gör så ont att läsa, att bara se på, att inte kunna hjälpa. 

Von Bredow väver skickligt en berättelse om utanförskap som visar hur vuxenvärlden i skolan ofta inte riktigt förstår, även när de egentligen vet. Om hur grymma barn kan vara och hur svårt det är att ta sig ur den hierarki som ofta etableras tidigt ner i åren, även när man börjar en ny klass men där flera av de tidigare plågoandarna satts i samma klass. 

Parallellt vågar von Bredow beröra ämnen som ofta anses som tabu såsom en mamma som övergett sina barn och våld i hemmet. 

Men kanske det allra mest imponerande är hur vändningen i tredje akten är helt oförutsägbar, och sen lättnaden hos läsaren att det ändå kommer ett par ljusningar mot slutet, att det finns hopp om en bättre framtid. 

Det här är en bok som borde läsas av alla mellanstadielärare och elever, följt av klassdiskussioner. Förlaget tillhandahåller en lärarhandledning som kan vara till stöd i arbetet, även om jag nog skulle föreslå att fokusera boksamtalen på just mobbning och dess konsekvenser. 

Även för föräldrar rekommenderas boken och för alla andra som vill läsa en stark berättelse om utanförskap, men även om vänskap och att våga stå upp för varandra. Till slut.


Allt som inte syns
Författare: Katarina von Bredow
Förlag: Natur & Kultur (2021)
ISBN: 9789127169159
Antal sidor: 308
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

 

Jag är bara ett jävla äckel

Boken är baserad på Henrik Ståhls egna upplevelser från högstadietiden och börjar med att Henrik går på den knastriga grusvägen till den allra första dagen i sjuan på en ny skola. Han har blivit mobbad på mellanstadiet, men har förhoppningar om att högstadiet ska bli något annat. Han har några vänner och visserligen ska mobbarkillarna också börja på samma skola, men i andra klasser. Och det börjar rätt bra. Han är inte ensam, utan är med vänner från gamla skolan och så en kompis från hans scouter, som också hamnat i samma klass. Han börjar till och med fundera på om han ska våga prata med en tjej som han är intresserad av. Men, som man som läsare redan förstått så finns det ett men och mobbningen startar på nytt och både mobbarna från mellanstadiet och nya mobbare utsätter honom.

 Det är rätt så nattsvart länge. Jag har inte haft så ont i magen sen jag läste Hon går ut genom tavlan, ut ur bilden av Johanna Nilsson. Ondast gör det när två killar håller fast honom och han själv skrattar med för att det inte ska se ut som att han blir utsatt, utan att det är ett skämt han är med på. De vännerna han har ställer inte upp när saker händer, han förstår dem och konstaterar att han hade inte heller gjort det om det varit tvärtom.

Från skolans och lärarnas håll görs det inte mycket. När Henriks mamma förstår vad som händer så tar skolan tag i det på ett sätt som ändå inte skapar någon förändring. Men så kommer några ljusglimtar. Konfirmationslägret mellan åttan och nian där Henrik träffar andra, som inte känner honom sen innan, blir betydelsefullt. Han får en vän som han ser upp till och bestämmer sig för att börja synas med en stil som sticker ut, han smälter ju ändå inte in hur mycket han än försöker så han kan lika gärna sticka ut.

Just detta med stilen är en av många tydliga tidsmarkörer. Vill man skaffa en ny stil idag kan man handla på nätet men detta är långt innan internethandelns dagar och Henrik botaniserar istället bland föräldrarnas gamla kläder i förrådet och övertalar sin mamma att åka och köpa en basker i en butik i centrum. En basker, precis som kompisen från lägret har. När han kommer tillbaka till skolan efter sommarlovet stirrar vännerna på honom och tycker att han ska skippa baskern, är han galen som ger mobbarna ett mål? Men Henrik vägrar vara något annat än sig själv och tar sig igenom det sista året på skolan.

För att vara en så tunn bok så tar den tid att ta sig genom, eftersom det är så tungt innehåll att smälta under vägen. Skildringen av hierarkier är brutal och ärlig. Som exempel beskrivs det hur Henrik i början av boken försöker utesluta en annan kille från sin kompisgrupp, för att den killen kan vara ett ”sänke” för dem. Längre fram konstaterar han att han blivit just det sänket själv.

Som läsare andas man ut tillsammans med Henrik när han äntligen får lämna skolan för allra sista gången.


Jag är bara ett jävla äckel

Författare: Henrik Ståhl och Titti Persson
Förlag: Rabén & Sjögren (2024)
ISBN: 978-91-29-74364-7
Antal sidor: 191
Ålder: 12-15 år
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

En helt vanlig supernova

En helt vanlig supernova av Katja Timgren är en bok om högstadiet, ensamhet, utanför- och annorlundaskap, stöttande familjer som ändå inte riktigt förstår, svek och den första hjärtekrossande kärleken.

Filip har sen första dagen i sjuan varit ensam. Han sitter ensam i biblioteket under rasterna, har ett helt bord till sig själv i skolmatsalen, och tillbringar den mesta tiden utanför skolan på sitt rum med näsan i en av sina böcker om rymden. När han inte pratar med sin storasyster Elin som trots att hon flyttat en bit bort, till storstaden Örebro, är den som förstår honom bäst och alltid finns där för honom.

Det är inte så att Filip är direkt mobbad. Han blir inte intryckt på toaletten eller instängd i redskapsrummet på gymnastiken som det ryktas om att en del andra har blivit. I stället är han osynlig. Ingen verkar se honom alls, inte ens före detta bästisen Elsa som efter sommarlovet börjat hänga med sina basketlagskompisar och verkar ha glömt honom totalt. Ingen. Tills dess att den nya tjejen Alva dyker upp i klassen och inte alls verkar fatta att Filip är en sån där osynlig icke-person som man inte talar med, inte sitter med under lunchen, och absolut inte kärar ner sig i.

Inte först vill säga. Men sen går det sämre när det hemska förflutna som fick Alva att byta skola blandas med rädslan för att bli utstött igen och hon inte verkar kunna bestämma sig för vilken person hon ska vara. Den Alva som vill hänga med Filip utanför skolan eller den Alva som låtsas som att han inte existerar så fort någon av klasskamraterna är i närheten.

Jag uppskattar starkt att Timgren valt att skriva om Filips liv några år efter han kom ut som transperson och inte fokuserar på den upplevelsen utan låter läsaren förstå genom kortare bakåtblickar och dialog med Alva att även om det var svårt när Filip berättade för sina två bästa vänner och sen för sina föräldrar, och pappan sen ringde till skolan, så var det ändå ingen större grej utan Filip accepterades rätt snabbt under sitt nya namn och identitet. Och även om han nu i sjuan oroar sig över den kroppsliga utvecklingen och över hur långsamt utredningar och liknande tar, så är det inte heller här som fokus ligger.

I stället fokuserar Timgren på det utanförskap som Filip hamnat i när Elsa tröttnat på honom och i stället börjat hänga med andra vänner och Filips andra bästis, Marcus, flyttat med familjen till Stockholm. Marcus finns förvisso kvar, både genom mess under året och genom löftet om en sommarlovsresa för att hälsa på honom, men inte i vardagen.

När så Alva träder in i Filips liv, hur skakig och osäker deras relation än må vara, så sker en förändring hos honom och han börjar att ta mer och mer plats, säga ifrån och våga stå upp för sig själv mot mobbarna Albin och Theo. Detta trots att hela skolan mest verkar se på utan att röra ett finger och inte ens lärarna verkar se något alls av vad som sker, trots att en skulle kunna förvänta sig att de kanske borde hålla lite extra uppsikt över en transperson.

Däremot står Filip inte riktigt upp för sig själv mot Alva och det sätt hon behandlar honom på och jag tycker nog att hon kommer alltför lindrigt undan, att han tyvärr förlåter henne lite för lätt även om hennes bakgrund gör det lättare att förstå hennes agerande.

En helt vanlig supernova är en lättläst bok med fint framåtdriv och viktiga ämnen som väl beskriver den där osäkerheten som lätt drabbar en i början av en relation, speciellt när det gäller första kärleken.

Tyvärr saknar jag lite djup i karaktärerna för att berättelsen verkligen ska få mig att känna och jag har, som nämnt, lite svårt att acceptera det lite för feelgoodiga slutet och relationen till Alva. Men jag älskar relationen med pappan och hur pappan accepterar Filip helt fullt ut och, åtminstone emellanåt, verkar förstå Filip utan att en massa ord behöver bytas dem emellan. Relationen med pappan och den med storasyster Elin, och i mindre grad den till kompisen Marcus, värmer hjärtat. En så fin familj önskar jag att alla transpersoner, och alla andra tonåringar också för den delen, skulle få ha!


En helt vanlig supernova
Författare: Katja Timgren
Förlag: Gilla förlag (2022)
ISBN: 9789178133574
Antal sidor: 212
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Sommarmirakel

I första boken om Mi-Rakel, Mirakel och hemligheter, får vi lära känna en flicka som tampas med sin känsla av utanförskap och längtan att få börja rida men att faderns rädsla för hur hon ska klara av det fritidsintresset med de fysiska utmaningar hon har till en början står i vägen för hennes lycka. Dessutom har familjen en ansträngd ekonomi som inte gör det lättare direkt.

I denna bok har Mi-Rakel, eller Mimmi som hon också kallas, varit hästskötare i ett halvår och vunnit en tävling med den egensinniga favorithästen Optimal. Nu närmar sig en ny tävling och efter den en möjlig försäljning av Optimal, hästen som förstår Mimmi bäst och som läser av hennes ridteknik så väl. Mimmi är förstörd och boken kretsar just kring de känslor som rör sig inombords, tankar om att hon hålls utanför planerna kring Optimals framtid, känslan av att inte kunna påverka händelseförloppet och nervositeten inför tävlingen. Utöver detta så har hennes pappa den senaste tiden uppträtt konstigt, jobbar extra mycket och håller på en hemlighet.

Stora delar av berättelsen kretsar just kring Mimmis känsloliv och tvivlet som har sitt ursprung i utanförskapet färgar hennes tankar. Ibland upplever jag som läsare att dessa partier får ta lite för stor plats och att många avsnitt är upprepningar av det som tidigare redan har berättats. Som till exempel tvivlet över att Lisa är en riktig vän, att Mimmi verkligen får rida som belöning för att hon hjälper till i stallet, hennes duglighet som ryttare och också hennes bristande förtroende för att hennes pappa har hennes bästa i åtanke.

Slutet är dock riktigt gott för även i den här andra berättelsen om Mimmi så överraskas hon av vad livet har att erbjuda och än en gång bevisas det för läsaren att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge. Men skillnaden är att denna gång är det mer pappas förtjänst än Mimmis att belöningen blir så stor.


Förlag: Idus Förlag
Författare: Sara Salander
ISBN: 9789189055919
Bandtyp: Hårdinbunden med 252 sidor
Passar åldern: 9–12 år
Finns även att köpa på Bokus och Adlibris