Under Textival 2011 hittade jag en bok som både mina barn och jag fallit för. Den behandlar teman som rädsla, samhörighet och fantasi på ett sätt som både ger en läskig och en mysig känsla.
Vi börjar i ljuset. Lars ska precis gå till skolan, alldeles ensam för första gången, men han vill gärna dröja sig kvar i ljuset och i mammas trygghet. För att se sin mamma så länge som möjligt bestämmer sig Lars för att gå baklänges hela vägen till skolan. Så ger han sig in i skogen, vars stigar leder till skolan. Det är en mörklummig skog och vilka rädslor döljer sig väl inte där? Lars hör mystiska ljud. Är det den där läskiga hunden som kan bitas i armen? Nä, inte den här gången, nu var det den fina Skruvla. Men än är det långt kvar.
I Inte alldeles ensam får vi följa med Lars på en vandring in bland hans rädslor. Först och främst de lite mer påtagliga rädslorna, som att det kan finnas främmande människor som rövar bort barn i sina bilar. Men också en en annan typ av rädsla, som finns mer under ytan och handlar om tillhörighet och trygghet. Varför är vägen till skolan så mörk och hur kommer det sig att Lars inte vill skynda sig eller längtar dit?
Vilket är värst: ensamheten eller dåligt sällskap?
Tänk om jag inte klarar det. Om jag blir sjuk och inte kan gå längre. Då måste jag springa hem så fort jag kan. När jag ligger i min säng och tänker på något, på farliga saker eller på skolan och skogen, sådana saker, då gör det ont i magen.
Texten lägger fokus på vad som händer i nuet, i den mörka skogen. Men också på känslor och tankar kring vad som skulle kunna hända, med Lars utsatthet i fokus. Bilderna är mörka och en aning diffusa, som en dröm. Lars utseende för tankarna till mangans chibi-figurer, med liten kropp, stort huvud och stora ögon. I den här boken är bilderna centrala och jag skulle säga att det är de som främst för fram berättelsen, samtidigt som texten finns med för att föra in en extra dimension, den mer abstrakta rädslan.
Inte alldeles ensam
Författare: Constance Ørbeck-Nilssen
Illustratör: Akin Duzakin
Förlag: Daidalos
Antal sidor: 32
ISBN: 9789171733122
Köp: jämför priser
Det här är en underlig bok, inte lik någon annan ungdomsbok som jag läst förut. I början tyckte jag att den var heljobbig, så jobbig att jag faktiskt gjorde ett lässchema över hur många sidor jag skulle läsa varje dag i två veckor för att ta mig igenom den. Det visade sig att schemat var onödigt, för en bit in i boken fastnade jag; sögs in i den otroliga och bisarra världen som berättelsen utspelar sig i. Bokens jag är en ung kvinna som heter Judit och det är hon som berättar större delen av storyn. Med henne finns också David, Dinah och Gabriel. De fyra ungdomarna går på kulturskolan Fågelboet, en skola som jag tror är ett ställe för elever med särskilda behov av olika slag (åtminstone får jag den känslan). I början av boken får man veta att fyra ungdomar (de ovan nämnda) försvinner spårlöst från skolan en dag i november, och att boken är ett försök att återskapa vad som hände dem. Boken är delvis i dagboksform (utan riktigt datering och ingen direkt klassisk dagboksform) och består också av nedtecknade filmsekvenser.
Efter att ha svepts bort av en storm och flutit omkring pÃ¥ skolans träveranda som en flotte – i hur mÃ¥nga dagar, veckor eller mÃ¥nader vet de inte – fÃ¥r de fyra ungdomarna land i sikte. Vädret är helmysko, det är ett underligt ljus och solen är sÃ¥ stark att det knappt gÃ¥r att vistas i den. De fyra gÃ¥r iland för att utforska stället de kommit till. De har ingen aning om var de är, vad som hänt, om det finns andra människor som har överlevt, om det alls finns liv…Det som finns att äta är det som havet har att bjuda pÃ¥, de har överlevt pÃ¥ musslor och regnvatten. Bland det första ungdomarna gör är att bygga en stor människoliknande staty pÃ¥ stranden som ett rop pÃ¥ hjälp och ett sätt att tala om att här finns det levande människor. Efter en tid vÃ¥gar de sig en bit in i landet och upptäcker dÃ¥ en bondgÃ¥rd som de utforskar, men där finns nÃ¥gonting mycket underligt och skrämmande. Vid en första anblick verkar det som gÃ¥rden är helt övergiven, inte ett tecken pÃ¥ liv finns där. Men… när man tittar in i köket sitter där en hel familj; mamma, pappa, tvÃ¥ barn, en hund och en katt. Det läskiga är att de är döda, men de sitter där runt köksbordet och hÃ¥ller varandras händer. Deras ögon är öppna men helt svarta och olivformade…Vad är detta? Vad är det som har hänt? Judit och kamraterna tycker att det hela är väldigt olustigt och vill lämna stället, men där kan ju finnas mat och användbara saker sÃ¥ de fortsätter kolla stället ändÃ¥.
I fotsättningen av berättelsen fÃ¥r vi följa ungdomarna i deras vardag och kamp för att överleva under svÃ¥ra förhÃ¥llanden. Tiden är ur led, de vet inte vilket datum eller Ã¥r det är, det finns inget vatten i kranarna och ingen elektricitet. Judits dagboksanteckningar blandas med filmsekvenser och även avsnitt där man inte riktigt vet om det som händer faktiskt händer eller om det är i Judits fantasi eller drömmar eller rentav pÃ¥ riktigt fast i en annan tid? Det ska senare i boken ocksÃ¥ visa sig att det faktiskt finns fler överlevare än Judit, Dinah, David och Gabriel…det händer sÃ¥ mycket i boken, men jag tror att jag skulle förstöra läsupplevelsen för de som blir sugna pÃ¥ att läsa Den gröna cirkeln om jag avslöjar mer om bokens handling. Det jag kan säga är att ge inte upp även om den känns lite tradig i början, snart är du fast! Det är en tänkvärd, otäck, spännande och annorlunda ungdomsroman om hur livet och världen skulle kunna se ut om vi inte är rädda om den jord vi har…
Den gröna cirkeln
Författare: Stefan Casta
Förlag: Opal
Antal sidor: 336
ISBN: 9789172994096
Köp: jämför priser
Turbo och hans två kompisar ska gå och åka skridskor vid skolan. Men en studsboll på villovägar leder dem ner i en källare. Men plötsligt slås dörren igen och går i baklås. De tre barnen är fast under skolan! Nu följer en skrämmande, men också spännande natt, som även för de tre vännerna närmare varandra.
Det här är en bok som är lättläst, för barn som har läst ett tag. Det är lite mer text och färre bilder än böcker som riktar sig till nybörjarläsare. Bilderna är i svartvitt och har en lägre andel helbilder än i en nybörjarbok. Min son och jag läste den här boken tillsammans, var annan sida var.
Miljön, som de vistas i, är en skola och boken handlar om barn i tioårsåldern. Det är en tioårings aktiviteter och tankar som står i fokus, i det här fallet till exempel sport och tjejer. Det kanske kan verka en aning könsstereotypt, men konversationerna har ändå väldigt vänlig jargong och pojkarna visar känslor och är rädda, vilket gav en ganska vänlig känsla kring händelseförloppet.
Något som min son inte uppskattade med den här boken var ett makabert avsnitt, då barnen hittade en instängd och död katt, som enbart lite pälsludd återstod av. Men i övrigt uppskattade vi Turbo och skräcknatten, både min son och jag.
Såhär i den nordiska mystikens dagar tycker jag att det är värt att lyfta böckerna om den underbara familjen Kanin lite extra. Malin Skals här på Barnboksprat har tidigare skrivit om Sagan om den underbara familjen Kanin och monstret i skogen samt Godistrollet. I den läskiga serien av Jonna Björnstjerna finns också Fru Skräck. I alla tre böckerna hamnar Lillebror Kanin mitt i ett äventyr och råkar ut för riktigt läskiga typer, men också riktigt läskiga miljöer. Det är svensk skog med allt som hör därtill och lite mer.
Från Fru Skräck av Jonna Björnstjerna
Men böckerna om lillebror Kanin och hans underbara familj innehåller också en hel del godsaker. Även om skräcken i böckerna riktigt suger tag i en, lämnar berättelserna också med sig ett annat sug i magen: ett sötsug!
Jag har inte lyckats få varken pappa Kanin eller farmor Kanin att avslöja sina recept. Men för att skänka en tanke till de djur som blir skrämda i verkligheten har Djurens Rätt hjälpt mig med två underbara recept.
Underbara blåbärspannkakor
ca 10 pannkakor
4dl vetemjöl
7dl sojamjölk
1/2-1tsk salt
1/2msk socker
Vispa ihop ingredienserna till smeten. Smält margarinet i en stekpanna. Häll i 1dl smet för varje pannkaka och stek dem på varje sida tills de blir bruna och frasiga i kanterna.
Hacka samman ingredienserna. Forma degen till en rulle ca 25 cm lång och 4 cm tjock. Lägg rullen kallt en stund. Skär den i skivor. Lägg på bakplåtspapper på plåt. Gör en fördjupning med fingret mitt i varje kaka. Det brukar gå bra när kakdegen mjuknat något. Fyll groparna med sylt. Grädda kakorna i 175 graders ugnsvärme ca 15 minuter.
Båda recepten är hämtade från kokboken Djurens Rätts bästa recept. De finns även att läsa här. Blåbärssylten är efter eget recept.
SÃ¥ nu Ã¥terstÃ¥r det bara att skapa ett godistroll…
Att avbilda nordisk mystik i en bok är nog inte det allra enklaste. Hur återger man doften av barr, ljudet av en koltrast eller den där känslan i maggropen när något stort och mörkt skymtar förbi bakom en stor sten? Jag kan inte svara på det, men under de närmaste dagarna kommer Barnboksprat att lyfta några av de barnboksskapare som faktiskt har lyckats med det.
I det här inlägget kommer du att få läsa om en av mina absoluta favoriter bland bilderböckerna: Allikin av Runo Lindskog och Hans Arnold. Hans Arnold har gjort illustrationer till många texter inom skräckgenren och enligt min mening var han en av de bästa. Hans bilder är ofta härligt surrealistiska och läskigt magiska. Den 25:e oktober avled Hans Arnold, vid 85års ålder.
Boken Allikin gavs ut av Alla Barns Bokklubb 1986. Jag har läst den en massa gånger som barn och en massa gånger för mina egna barn och åren däremellan har jag inte stött på en bilderbok för barn som är lika läskig som den. Men den är också väldigt vacker och rymmer många tankeväckande delar.
Allikin är ett lite busigt trollbarn med en otrolig fantasi. Hon bor i en mysig och varm grotta med sin stora och bullriga familj. Men det finns nÃ¥gon som Allikin saknar, nÃ¥gon som förstod hennes tankar och som älskade samma typer av lekar som hon. En dag mötte nämligen Allikin en människoflicka som ville leka de där lekarna som hon tvingats leka ensam innan, lekar med de egentillverkade dockorna som erbjöd alla möjligheter i fantasins värld. Men sen försvann flickan och Allikin kan inte finna minsta spÃ¥r efter henne… förrän plötsligt en dag. Allikin finner en likadan docka som hon och flickan tillverkat. Men den här dockan sitter ensam pÃ¥ en bÃ¥t, fastbunden! Allikin inser att hennes vän behöver hjälp, hon hÃ¥ller sig inte borta frivilligt. Hos den urgamla Trädmodern finner hon det svar hon letar efter: flickan är fÃ¥ngad hos den enorma och känslokalla Stenkonungen.
Bokens handling utspelar sig i en otrolig sagoskog. Allting rymmer liv, men också död. Bilderna är ibland riktigt mysiga och ibland riktigt läskiga. Bokens karaktärer passar väl in i den här miljön där deras värme och kyla blandas samman till konflikter. Det finns det goda och det finns det onda. Men det känns spännande att karaktärernas roller inte följer det vanliga mönstret där troll och spöken står för det onda.
På väg bort från sysselsatta väktare
Allikin är en bok om vänskap och att kämpa för varandra, att trotsa rädsla för någon annans skull. Det går att dra paralleller till personer som lever under en obarmhärtig stenkall diktator. Den väldiga Stenkonungen härskar i skogen och låser in de som inte gör som han vill. Han har med sig sina väktare, som följer honom troget. Men de följer honom bara så länge de inte får möjlighet att ta in intryck, så länge de inte får möjlighet att fylla sin själ. Som väktare ses de som obevekliga just eftersom de inte förstår att de kan känna med andra människor. Men med ett finurligt och fantasifullt trollbarns hjälp kan även ett kallt hjärta börja pumpa varmt blod. Boken för också tankarna till rasism och hur vi kategoriserar människor. Stenkonungen låter inte Allikin och flickan leka för att de är av olika sort och fängslar flickan för att hon inte hör hemma i skogen. Men som tur är finns ju Allikin där och gör uppror. Med hjälp av den visa och uråldriga Trädmodern och sitt kreativa tänkande klarar Allikin av Stenkonungen.
Allikin
Text: Runo Lindskog
Illustrationer: Hans Arnold
Förlag: Alla Barns Bokklubb
Antal sidor: 28
ISBN: 9179041159
Köp: Boken finns inte i nyutgåva. Just för tillfället finns det ett par begagnade exemplar på Bokbörsen. Låna på bibliotek
Under Textival 2011 hittade jag en bok som både mina barn och jag fallit för. Den behandlar teman som rädsla, samhörighet och fantasi på ett sätt som både ger en läskig och en mysig känsla.
Det här är en underlig bok, inte lik någon annan ungdomsbok som jag läst förut. I början tyckte jag att den var heljobbig, så jobbig att jag faktiskt gjorde ett lässchema över hur många sidor jag skulle läsa varje dag i två veckor för att ta mig igenom den. Det visade sig att schemat var onödigt, för en bit in i boken fastnade jag; sögs in i den otroliga och bisarra världen som berättelsen utspelar sig i. Bokens jag är en ung kvinna som heter Judit och det är hon som berättar större delen av storyn. Med henne finns också David, Dinah och Gabriel. De fyra ungdomarna går på kulturskolan Fågelboet, en skola som jag tror är ett ställe för elever med särskilda behov av olika slag (åtminstone får jag den känslan). I början av boken får man veta att fyra ungdomar (de ovan nämnda) försvinner spårlöst från skolan en dag i november, och att boken är ett försök att återskapa vad som hände dem. Boken är delvis i dagboksform (utan riktigt datering och ingen direkt klassisk dagboksform) och består också av nedtecknade filmsekvenser.
Turbo och hans två kompisar ska gå och åka skridskor vid skolan. Men en studsboll på villovägar leder dem ner i en källare. Men plötsligt slås dörren igen och går i baklås. De tre barnen är fast under skolan! Nu följer en skrämmande, men också spännande natt, som även för de tre vännerna närmare varandra.
