Allrakäraste syster

Allrakäraste syster omslagAstrid Lindgren behöver ingen presentation. Många är de verk av henne som är kända och högt älskade både i Sverige och världen runt. Dock är alla hennes böcker inte lika kända och en som jag tidigare hade missat men tycker förtjänar lite mer plats i rampljuset är fantasynovellen Allrakäraste syster, med Hans Arnolds fantastiska illustrationer.

Illustrationerna hjälper mycket till att göra berättelsen tidlös, trots att den första sidan faktiskt känns rätt daterad och jag där ville hoppa över delar av texten när jag läste för min fem- och treåring.

Texten tar dock fart redan från andra sidan, och även om det är mycket mer text än vad som är vanligt idag för bilderböcker, så samarbetar text och illustrationer så finurligt att berättelsen lyfts in i hjärtat.

Stora Hemska Skogen

Barbro är en ensam liten flicka som inte känner sig älskad hemma då lillebror tar all plats. Därmed har hon skapat sig ett eget rike med en hemlig tvillingsyster, och en egen häst, egen hund och en massa kaniner. Ett drömrike för ett barn, även om inte bara ljus utan även mörker har en plats i riket med De Elaka som jagar tvillingarna genom Stora Hemska Skogen. Men kanske är det del av vad som gör riket så speciellt, för att inte tala om spännande för läsaren, eftersom: ”Vi talar om fantasivärldens helande och läkande funktion: att där kunna möta De Elaka och komma undan kan stärka barnet och lära det att hantera de saker som De Elaka representerar – vrede, skräck och kanske en oro för att vara ensam och utsatt – och därmed ge en ny styrka och kraft för att möta verklighetens utmaningar (Emma Tornborg, Starkast i världen, red. Helene Ehriander och Maria Nilson, 2011, s. 18)”.

Sidorna med De Elaka och den Stora Hemska Skogen uppfattades dock som lite för läskiga av min treåring som sprang iväg, men femåringen satt som trollbunden hela berättelsen och kommenterade genomgående, dock mest på detaljer som att de fick pannkakor framför öppna spisen och att hästarna var fina, än själva ensamheten eller förlusten av bästa kompisen som nog steg lite över hennes huvud.

Allrakäraste syster pannkakor

Min första tanke som vuxen när jag läste Allrakäraste syster var på Alice i Underlandet – kanske självklart så då början med ett hål under en rosenbuske, de udda karaktärerna med sjungande blommor och spelande träd, bin med kläder, fjärilsmänniskor, skalbaggar med ansikten osv känns som direkta referenser till Lewis Carroll, även om kaninerna som fyller palatset ser ut som vanliga kaniner utan klocka eller väst, och drottningen är snäll och en exakt kopia av huvudkaraktären i stället för en maktgalen vuxen. Det verkar som att Astrid Lindgren avvisade idén att hon skulle inspirerats av Carroll, men som Emma Tornborg skriver i antologin Starkast i världen (s. 24), så kan “påverkan och inspiration … vara omedvetna processer”. Allrakäraste är dock en mer lättläst bok som riktar sig mot en yngre ålder än Alice och berättelsen är mindre gåtfull och “konstig”. Dessutom gör inte likheten Allrakäraste mindre intressant, inte alls. Att inspireras av andra stora författare och sen göra något eget av det är ett kännetecken av en bra författare och Lindgren briljerar som alltid och har på många sätt ett mycket viktigare budskap än Carroll.

Allrakäraste syster är en vacker bok med flera djup där den bokstavliga nivån kan vara av intresse redan för det yngre barnet men den psykologiska nivån kan behöver mer mognad och upprepade läsningar för att kunna förstås och diskuteras.

Boken rekommenderas starkt då den tål att läsas om och om igen för nya tolkningar och förståelser, och för de vackra och spännande illustrationerna.


Allrakäraste syster
Författare: Astrid Lindgren
Illustratör: Hans Arnold
Förlag: Rabén & Sjögren(2015)
ISBN: 9789129697308
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Magisk skräck i berättelsen om Allikin

Att avbilda nordisk mystik i en bok är nog inte det allra enklaste. Hur återger man doften av barr, ljudet av en koltrast eller den där känslan i maggropen när något stort och mörkt skymtar förbi bakom en stor sten? Jag kan inte svara på det, men under de närmaste dagarna kommer Barnboksprat att lyfta några av de barnboksskapare som faktiskt har lyckats med det.
I det här inlägget kommer du att få läsa om en av mina absoluta favoriter bland bilderböckerna: Allikin av Runo Lindskog  och Hans Arnold. Hans Arnold har gjort illustrationer till många texter inom skräckgenren och enligt min mening var han en av de bästa. Hans bilder är ofta härligt surrealistiska och läskigt magiska. Den 25:e oktober avled Hans Arnold, vid 85års ålder.

Boken Allikin gavs ut av Alla Barns Bokklubb 1986. Jag har läst den en massa gånger som barn och en massa gånger för mina egna barn och åren däremellan har jag inte stött på en bilderbok för barn som är lika läskig som den. Men den är också väldigt vacker och rymmer många tankeväckande delar.

Allikin är ett lite busigt trollbarn med en otrolig fantasi. Hon bor i en mysig och varm grotta med sin stora och bullriga familj. Men det finns någon som Allikin saknar, någon som förstod hennes tankar och som älskade samma typer av lekar som hon. En dag mötte nämligen Allikin en människoflicka som ville leka de där lekarna som hon tvingats leka ensam innan, lekar med de egentillverkade dockorna som erbjöd alla möjligheter i fantasins värld. Men sen försvann flickan och Allikin kan inte finna minsta spår efter henne… förrän plötsligt en dag. Allikin finner en likadan docka som hon och flickan tillverkat. Men den här dockan sitter ensam på en båt, fastbunden! Allikin inser att hennes vän behöver hjälp, hon håller sig inte borta frivilligt. Hos den urgamla Trädmodern finner hon det svar hon letar efter: flickan är fångad hos den enorma och känslokalla Stenkonungen.

Bokens handling utspelar sig i en otrolig sagoskog. Allting rymmer liv, men också död. Bilderna är ibland riktigt mysiga och ibland riktigt läskiga. Bokens karaktärer passar väl in i den här miljön där deras värme och kyla blandas samman till konflikter.  Det finns det goda och det finns det onda. Men det känns spännande att karaktärernas roller inte följer det vanliga mönstret där troll och spöken står för det onda.

På väg bort från sysselsatta väktare

Allikin är en bok om vänskap och att kämpa för varandra, att trotsa rädsla för någon annans skull. Det går att dra paralleller till personer som lever under en obarmhärtig stenkall diktator. Den väldiga Stenkonungen härskar i skogen och låser in de som inte gör som han vill. Han har med sig sina väktare, som följer honom troget. Men de följer honom bara så länge de inte får möjlighet att ta in intryck, så länge de inte får möjlighet att fylla sin själ.  Som väktare ses de som obevekliga just eftersom de inte förstår att de kan känna med andra människor. Men med ett finurligt och fantasifullt trollbarns hjälp kan även ett kallt hjärta börja pumpa varmt blod. Boken för också tankarna till rasism och hur vi kategoriserar människor. Stenkonungen låter inte Allikin och flickan leka för att de är av olika sort och fängslar flickan för att hon inte hör hemma i skogen. Men som tur är finns ju Allikin där och gör uppror. Med hjälp av den visa och uråldriga Trädmodern och sitt kreativa tänkande klarar Allikin av Stenkonungen.

Artikeln ”Skräckmästaren Hans Arnold är död” i Dagens Nyheter


Allikin
Text: Runo Lindskog
Illustrationer: Hans Arnold
Förlag: Alla Barns Bokklubb
Antal sidor: 28
ISBN: 9179041159
Köp: Boken finns inte i nyutgåva. Just för tillfället finns det ett par begagnade exemplar på Bokbörsen.
Låna på bibliotek